Zorn målade ofta människor som var sysselsatta med något, ofta men något handarbete eller liknande. Det är inte tung socialrealism men ändå saker som folk gör, tex. stickning.
Dalkulla som spinner ull med slända och fiberfäste.
Det är en topptyngd slända och pinnen under armen, ”the distaff”, där materialet sitter kallas fiberfäste.
Romsk smedja, 1885, i Rumänien. Detalj av Romsk smedja, 1885.
Han målade den i de rumänska bergstrakterna under bröllopsresan. Mamman och pojken var modeller och hörde inte till familjen.
En favorittavla, som nästan är som en skolaffisch, är ”Brödbaket”.
Brödbaket, 1889. Knåda deg.Det är sparsmakat och med breda penseldrag, ändå är det så tydligt. Kavla.Grädda. Bordet är så fint! Och det lilla barnet som är med på golvet och gör något som ser ut att vara samma som den äldre kvinnan gör i bakgrunden. Början av livet och slutet av livet och däremellan en massa brödbak.
En gång var jag med i bagarstugan i Sangis, med mormor Aina och hennes syster Elsa. Vi gräddade tunnbröd och åt sedan med hyvlat smör på. ”Baggarstuugan”. Jag är så glad att jag fick vara med om det.
Zorns mamma Grudd Anna jobbade säsongsvis på bryggeri och hans pappa var bryggmästare.
Lilla bryggeriet, 1890. Detalj av bild med bryggerskor.
Det här är en sorts impressionism av den nya tidens industrialisering. Kvinnorna tappar öl på flaska och försluter med kork.
Mormor gör träggor, 1892. Zorns mormor tillverkar en grimma. Jag är fascinerad över penseldragen som syns torkade under i målningen. Hur många målningar arbetade han på samtidigt när de torkade? Grimman finns där, men så belyser han den med några streck bara. Mormors fötter.
Det är en av mina favoritmålningar av Zorn. Det är liv i den.
På höloftet, 1892.Hö.
Känner hur höet doftar. Det hårda arbetet är samtidigt så ljuvligt.
Spetssöm, 1894. Systrarna som handarbetar målad i Venedig.
I Venedig besökte han en ateljé för tillverkning av spetsar, ett hantverk som varit visa känt men som då höll på att falla i glömska.
Stickande kulla, Kål-Margit, 1901.
Undrar vad hon stickar? Tycker om kontrasterna mellan trä och färg.
Zorn förlovade sig med Emma Lamm i hemlighet och hon stod ofta modell för hans målningar. De var hemligt förlovade i fyra år! Båda föddes 1860, Emma föddes i Stockholm och familjen hade judiskt börd. De gifte sig 1885 men hade träffats 1881 när Zorn målade hennes systerson och hon satt barnvakt.
Emma Lamm i halmhatt 1881 målat på Dalarö där Emma mamma hyrde sommarhus. Det kallas förlovningsporträttet. Emma som nunna 1881. Hon har verkligen ett fint ansikte för det och jag undrar när de förlovade sig i hemlighet, före eller efter den här akvarellen. Även denna målad på Dalarö.
Ett iscensättande igen. På den tiden gjordes det mycket iscensatt ”historiemåleri”, vilket Zorn gjorde på sitt eget vis. Varför hade de en nunnedräkt på Dalarö?
Detalj ur målningen ”Emma läser” från 1887. Målad i St Ives i England.
Det här är en av de första oljemålningarna som Zorn gjorde. Tydligen så ska det märkas att han målat mycket akvarell. Undrar om han såg henne sitta och ville måla eller om hon sa – bara jag kan läsa samtidigt? 😁
Emma läser igen i Paris 1891 och han testar pastellkrita.
Det ska vara första försöket med pastell, men han verkar inte ha fastnat för att måla med det och Emma ser ut som jag när hon läser – närsynt!
Emma i ateljén bläddrande i hans målningar. Emma när hon står modell för Zorn och Maurice Faure. Hittade bilden på Pinterest, vet inte vem som tagit den.
Det är inte ofta vi får se baksidan av motivet ❤️ Hon har en så fin klänning. Tydligen ska hon ha tyckt att modellandet tog mycket tid.
Emma var bra på att organisera och hon tog hand om kontakter med utställare, museer, förläggare och transportörer. De var med andra ord ett bra team.
Detalj ur en målning som ser ut att föreställa Emma. Han målade svart så bra.
De reste mycket ihop och bodde minst 10 år i Paris där de skapade sitt första gemensamma hem.
”Bruden” 1886. Målat i Konstantinopel på parets bröllopsresa med Emma som modell.
Det ska ha varit på modet att måla kvinnor i vita kläder, som brud eller konfirmand. Så utställningstexten menar att det inte är ett porträtt av Emma. Det är Zorns bildskapande och en studie i vitt. Undrar om de hade med dig klänningen eller om de köpte en i Konstantinopel?
Detalj av ”Bruden”.Målad 1892.
Här hade Nationalmuseum skapat som ett sovrum med tapeten från en av målningarna. Det gav en intim känsla och jag tyckte det var väldigt fint gjort. Målningen av Emma, om det är hon vilket jag tycker det ser ut att vara, känns även den väldigt intim.
Är det här Emma? Blev hon så bekväm med modellandet? Jag glömde att fotografera utställningstexten, så jag vet inte. Måste gå tillbaka igen.
1896 flyttade de hem till Zorngården i Mora, ett gästfritt hem med många konstnärer som stannade hos dom. Emma var engagerad i folklivet i Mora med bland annat folkbiblioteket och hemslöjdsföreningen. Både Zornska barnhemmet och Folkhögskolan i Mora kom till genom deras försorg.
Undrar om de skrattade mycket ihop? Hur deras liv var? Jag har inte läst någon biografi men det står lite på Zorn.se. De valde varandra av kärlek men kom i slutet 1890-talet att bli mer som vänner. Det är ju inte ovanligt att det händer par som lever länge ihop. Efter att Zorn gick bort skapade hon Zornmuseet, dom invigdes 1939. Hon var intelligent, snabb i replikerna och hade ett klingande skratt ❤️
Han fick ett arv efter sin far, som han inte kände, och det bekostade utbildning där det ingick teckning, vilket han visade sig ha talang för.
En variant av ”I sorg” från 1880.
Han målade akvarell i början, i någon sorts blandteknik, och det dröjde innan han började måla i olja. I sorg ritade jag av i tuschpenna när jag var 21 år och jobbade med långfilmen om Zorn. Vi hade Zorns ateljé på Zorngården uppbyggd på Filmhuset. Önskar att det hade funnits mobiltelefoner då så att jag hade haft bilder från den tiden.
En variant av ”I sorg” med Mimmi Nystrand 1880.
I sorg visades på Konstakademins elevutställning 1880. Då var Zorn ca 20 år. Den är lite snäv i sorgefloret men så fint och det ledde till att han fick uppdrag att måla porträtt. Han gjorde över 20 versioner av motivet, som är inspirerat av Egron Lundgren. Den ägdes av av Mr Watson 1883 och såldes åtminstone en gång 1968. Den här såldes för 350 000 kr 2012 på Stockholms auktionsverk (auktionsverket.se).
Porträtt av någon i svart rock.
Det är nog tur att han målat med vitt som Zorn gjort på kragen. Jag fick lära mig att jag inte skulle måla vitt utan låta pappret vara det vita, men om pappret är gult eller gulnar så är det ju bra att använda vitt.
Porträtt av Pierre Louise Alexandre 1880, som var modell på Konstakademin. ”Den vansinniga” från 1883.
Ibland känns det som om han målat utan att haft en förlaga. Den vansinniga känns så. Är hon fastbunden som i en tvångströja?
Porträtt av Albert Magnus Stenbock 1882, som Zorn målade i London.Självporträttet ”I brist på annat” målat i Gibraltar. Han hade humor.
Utställningstexten till det här porträttet var märkligt tycker jag. ”Hans blick och påskriften I brist på annat tyder på att hans självmedvetenhet bara ökade med tiden”. Självmedvetna är väl de flesta men vad i blicken är det som visar denna ökning?
Det är många cigarrer och cigaretter i målningarna eller vad det nu är han har i munnen…Det här är också ett självporträtt, från Richmond i England, men han bör nog ha haft ett fotografi som förlaga. Kanske kompisen Christian Bolinder som fotat? Tvärs över gatan, 1884, målad i Madrid.
Undrar vad de tittar på… De står på samma vis och utställningstexten läser in i bilden att Zorn ville visa manligt och kvinnligt och en attraktion emellan dem. Det är väldigt vacker sjal och han målade kvinnan med sjalen en gång till. Vad tror ni? Har han iscensatt det här också?
Adiós Maria, 1884.
Det bröt ut kolera i Madrid så han flyttade till någon bergsby för karantän och där iscensatte han detta drama med den avvisade Maria. Ytterligare ett av hans skapande av en målning med traditionella dräkter.
I Alhambras park, 1887. Ett lekfullt måleri för att skoja med konstnärsvännen Hugo Birger. Han har målat sig själv pussande Hugos fru. Emma var också där men Hugo var visst sjuklig så de lämnade aldrig över den. Uppdatering I audioguiden från Zornmuseet så är det istället ett köksbiträde, hon med den gula sjalen som avbildas. Detalj av I Alhambras park. Detalj av I Alhambras park med katten som letar, eller tjuvkikar, i buskarna. Är så förtjust i växtligheten och vi roades oss att leta efter katter i tavlorna.
Han målade inte symboliskt, vad jag vet, men målningen med denna kvinna heter En Sirén – den farliga havsnymfen i form av en jordnära sirén, som just rensat fisk och har en katt som sällskap.
En annan katt får avsluta detta inlägg, katten Calle.
Calle, 1886, som var hans svärmors katt. Emmas mammas.
Han förlovade sig i hemlighet med Emma tidigt och de höll ihop hela livet. Ett inlägg får bli med bilder på Emma.
Vi gick fel och började i det stora, första rummet, när vi egentligen skulle gått in i de små rummen, fick vi veta. Följ pilarna var uppmaningen, men det var ingen pil i golvet till det lilla rummet… Men här kommer iallafall vatten- och naturmotiv från lite här och där i utställningen 💦 💧 🌊 🌳 🌲
”Sommarnöje”, 1886. Motiv från Dalarö och Zorns kända akvarellvatten.
Det kluckar om vattnet, även det inte är mina favoritmålningar av Zorn.
Jag beundrar måleriet av kvinnan, det är Emma som är modell, och den vita dräkten. Lotsen Dahlström på Dalarö med sina trasiga kläder.
Det är så mycket som kan gå fel med detta måleri, vattnet, perspektivet och färger men allt är bara så bra. Till och med mannens blick! Samtidigt tyckte jag ännu mer om målningarna i två små rum i utställningen med naturmålningar och vatten.
Om mannen, bofast på Dalarö och lots, hyrde ut huset till Emmas mamma, är det statistkläder han har på sig då?
Glittret på havsytan.Han åkte ofta båt och målade havet. Som ett ögonblick. Någon har gått där. I strandkanten.
Det är det direkta och inte övermålade jag tycker om, för det blir en direkt närvaro på ett annat sätt, ett ögonblick. Men hade han bara målat så här så skulle det inte vara någon utställning på Nationalmuseet och inga priser vunna.
Magisk akvarell. I den gyllene skogen.
Men såklart tycker jag om dessa långsammare målningar också. Väntan på att akvarellen ska torka för att kunna fortsätta.
Avslutar med ett helt annat vatten, i Alger, med andra kvinnor i vita kläder och en fransk roddare. Slöjan var tydligen erotiskt laddad i västerländskt måleri.
”Från Algers hamn” 1887.
På Dalarö tittar roddaren Zorn i ögonen. I Alger är det som att han inte var där alls. Undrar om han fick se hennes ansikte utan slöja?
Den lille franske roddaren ska ha skrämt flickorna ut lokalbefolkningen. Ljuset i Alger.
”Som tavlor i tavlan” är en av de saker jag tar med mig från utställningen.
Idag har jag varit på Nationalmuseum och sett Zornutställningen med Seb. Måste ta reda på när den slutar för jag vill gå dit igen – det var mycket att ta in! Jag fotograferade så mycket att jag kommer behöva skriva flera blogginlägg.
Får jag lov att presentera Anders Zorn – en superstjärna! Och återskapare!
Det krävs mod, och med Zorns ord förmågan att känna självuppskattning, för att klara av att måla stora tavlor och med det vara den konstnären han blev. Att tro på sig själv!
Jag börjar med några välkända målningar.
Vårt dagliga bröd i Mora 1886 med mormor i förgrunden och stigen som är upptrampad av många.
En av de första akvarellerna som mötte oss är så känd att det nästan är svårt att se den. Så jag tittade på utställningen med telefonen i handen och tog foton på tavlorna, mest detaljer men ibland hela tavlan.
Han målade inte bara vad han såg, utan han skapade bilder. I det här fallet med ”Vårt dagliga bröd” så är det sina släktingar han målar i äldre dräkter, som de fick bära för tavlans skull. Den var tydligen en sorts ”beställning” från Nationalmuseum att måla något fosterländskt – och då valde han sin familj i Dalarna och mormor. Det är med andra ord realism och samtidigt orealism.
Zorns mormor som han målade flera gånger.
Jag skulle vilja ha en sådan där fårskinnsjacka. Hon har matsäck med och det ser ut att vara smör och bröd.
Mormor har en eld igång. Är det till kaffevatten? Lyssnade just på Nationalmuseums audioguide som är gratis och då berättas att hon kokar potatis.
Spånkorgen ❤️
Flickan som samlar ved till elden.
Han både sparar ur det vita pappret och målar med vitt. Hans gräs är som att vara där. Intresset för ljuset fick med tiden mer och mer plats i måleriet.
Paret med barn.
Han blev en mästare på att måla ”svart” och ”vitt”. Varje liten del av tavlan är som ett konstverk i sig.
Ett hav av hö…
Det är som ett nostalgiskt minne av hans barndom. Han började konstskolan redan som 15-åring 1880, åtta år tidigare. Men han gick inte klart skolan. Han ville ut i världen och se sig omkring. Måla och få betalt.
En annan tavla som är välkänd är ”Mora marknad” från 1892. En tidigare viktig marknad som när Zorn målade tavlan blivit mer en folkfest. Vet inte om det här är en iscensatt bild, men även den är så känd att det är svårt att ”se” den.
Detalj ur Mora Marknad 1892.
Vi har sett henne sitta där otaliga gånger, inte så nöjd med livet den här dagen, med mannen som ligger full i gräset och hans hatt i handen.
Vagnar kör förbi.
Penseldragen under ger struktur.
Hästen är ljuvlig. Och Mormor, som inte fick sålt sin ko på marknaden, är kanske påväg hem igen. Zorn målar Mora marknad. Bild från Zornmuseet. Det vore kul med en fotoutställning om Zorn.
”Midsommardansen” från 1897 är däremot tydligt en hel iscensättning av Zorn. En bild av något han kanske själv varit med om och som han ville återskapa? Som att göra en film om en viss tid eller som så vi som nu återskapar vikingatiden. Målningen skulle vara med på den stora Stockholmsutställningen 1897.
Detalj ut Midsommardansen från 1897.
Så han iscensatte denna midsommar med majstång och allt, trots att kyrkan hade förbjudit midsommarfirande mitt i byn.
Det är ett så vackert ljus i den.
Vem är mannen mitt i tavlan som tittar rakt på honom? Är det en präst med det vita som anas under hakan?
Måleriet är så lätt på handen samtidigt som det är så skickligt. Han målar inte alls som Carl Larsson med konturer. Istället tänkte jag flera gånger på Helene Schjerfbecks måleri. Och mycket riktigt så hittade vi en koppling mellan dom, så jag återkommer till det i ett annat inlägg.
1879 undersökte Hjalmar Stolpe grav Bj 750 på Björkö. Den har senare även undersökts igen av Historiska museet.
Under många år så har jag visat den och inte tänkt något särskilt på nålhuset i graven. Det finns andra sensationella föremål i graven, som ett romerskt mynt med Faustina den yngre och en sax som ser ut som en skoldag och massor med annat. Graven är för en man och en kvinna samt ett barn.
Nålhuset i grav Bj 750. Bild: SHM, CC-BY.
Jag har alltså inte tänkt närmare på dessa rutor eller ens funderar på nålhuset. Men det är speciellt och det märktes nu när Jens Mohr tagit otroligt högupplösta bilder av det.
Det har alltså ett svagt, silvrigt rutnät runt ytan. Själva nålhuset är av järn och sedan så står det att det är täckt av textil med ett silvermetallband runt toppen: ”Silver, Textil, Glimmer, Järn”. I nålhuset ska det finnas tre synålar instoppade i en ulltott.
Nålhuset fotat av Jens Mohr, SHM, CCBY.
I nya utställningstexter står det:
Cylindriskt nålhus av järn på vilken virad silvertråd lagts över två lager textil. Det yttre är möjligen av siden, det inre av grövre textil. På utsidan är nålhuset prytt av silverband och glimmerskivor (de senare nästan helt avfallna). Inuti cylindern finns tre synålar instoppade i en ulltott. Gravfynd från Birka, Bj 750, Adelsö socken, Uppland.
Har zoomat lite och skärmdumpat bilderna nedan.
Tycker att det är galet spännande. De hittade ju ett nålhus i trä i vattnet utanför svarta jorden. Annars är de oftast gjorda av större fågelboen, även om det även finns olika nålhus i metall. Men aldrig att jag stött på ett textilinklätt nålhus.
Jag tittade på nålhuset på Mohrs foto med Amica idag och tyget i förstoring ser fibrerna väldigt ostrukturerade ut. Det ser inte på rak arm ut som siden, men vi får anta att utställningstexten bygger på en äldre beskrivning.
Skärmdump från Jens Mohrs foto.
Undrar hur det hängt i dräkten?
Med vänlig hälsning, Linda
Lästips:
Nålhuset ligger i monter 11, under tema Släkt och hierarki: https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=C_11&e=no&l=sv
Hittade just en gammal affisch från tiden på Sjöhistoriska!
Under 2006 var jag vikarie på Sjöhistoriska museet. Det var otroligt lärorikt och jag tänkte att det var som en snabbkurs i att driva pedagogisk- och eventverksamhet på ett museum. Plus att jag skulle läsa in mig på allt så jag kunde visa det. Jag fick dispans minns jag, att slippa visa Estoniautställningen. Jag gick aldrig ens in för för att jag var så rädd. Men jag använde det vita, stora uppblåsta rummet ibland. Dessutom var jag mötessekreterare och hade hand om alla bokningar och förelåsningskvällar. För att inte tala om ”Stora sjösäkerhetsdagen”! 😱🤩
Jag vet ärligt inte hur jag klarade det för året, men jag hade fler underbara människor att jobba med och vi hjälptes åt och hittade på saker tillsammans 🌸
Jag använde nog Word när jag gjorde den här ❤️ Så glad för det året!
När jag läst på om Helgö så har jag stött på information om en bävertandsamulett från husgrupp 3 och häromveckan fick jag se den på riktigt. Jag har sett en bäver gå över vägen en gång och jag har sett dom simma. De är lite magiska djur, tycker jag.
Bland alla små askar i lådorna låg bävertansamuletten.
Tanden är infattad i brons men jag tog inte upp den, så kunde inte se om den går att hänga i en rem.
En till bild på den.
Det är Sveriges största gnagare pch även om de gnager av ett helt träd så gör det inget för tänderna, för de bara fortsätter att växa ut!
Den väger 2,91 gram och är 3 cm lång.
Två bilder på amuletten. Framsida och baksida. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC-BY. Bäverfällt träd!.Vilka imponerande gnagare de är.
I husgrupp tre är fullt av terasser med olika verkstäder och jag undrar vem som burit amuletten – tänk om det var bronsgjutaren…
