Kategoriarkiv: Forntida textil

Hur såg plaggen i båtgrav 36 i Gamla Uppsala ut?

För några år sedan försökte jag förstå dräkten i den vikingatida båtgraven, nr 36, i Gamla Uppsala (Up. G. Uppsala Prästgården 1:1 Grav 36). Kvinnan som begravts ca 800 var äldre och hon hade fått med sig en hund och en höna. Textilarkeologen Anita Malmius har analyserat textilierna och beskrivit deras läge i graven.  Det är flera olika textilier bevarade och det är en fascinerande grav! Malmius har undersökt 609 fragment varav 3 fragment var av näver och 9 var snoddar!

Smycken och pärlor från båtgrav 36 i Gamla Uppsala. Spännbucklor av typen P41, en bronskedja och det likarmade spännet är en P60, varav två liknande hittats i Birka i gravarna bj 462 och 657 men det har hittats runt 20 i Sverige. Bild ur Nordahl, 2001, s 54.

Det likarmade spännet och en ring. Foto från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Anledningen till att jag skriver nu är att en ny studie bedrivs på Uppsala universitet och smycken och dräkt rekonstrueras och jag ser verkligen fram emot att se hur de tänker sig dräkten! Den enda som jag sett rekonstruerad är av en fantastisk sömmerska jag träffade i Hornbore för några år sedan 🙂 och det var ett roligt textilmöte!

Mina funderingar för några år sedan då jag försökte göra en lager på lagerteckning med klädesplaggen och de olika tygkvalitéerna inritade, men 1:an till hängselkjolen av diamantkypert, syns inte.

På den här teckningen har jag gjort en cape av de två olika sidentygerna, men Malmius menar att det är en möjlig jacka, se nedan. Idag skulle jag gjort den större och mer lik den rektangulära sjalen/manteln på kvinnans hängsmycke. Nu, så här några år senare skulle jag ha ritat in ”linneripskjolen” som en klänning och inte som en inre hängselkjol! Linneripsen skulle även kunna vara foder till diamantkyperthängselkjolen.

Textilierna i graven. Bild ur Malmius 2001.

De är vävda i tuskaft, 2/2 diagonalkypert, diamantkypert och 2/1 diagonalkypert. Alla trådar utom några silkefragment som är ospunna är z/z spunna.

Bild ur Nordahl/Malmius 2001.

Dräkten enligt Malmius: 

Malmius menar att kvinnan burit en veckad, tuskaftad linnesärk (5), en undre kjol av linnerips (6) och en yttre hängselkjol av ylle i 2/2 diamnatkypert (1) garnerad med ett tuskaftat ylleband (4) längs övre kanten. Till hängselkjolen fanns hällor (8a, b) till ovala spännbucklor.

Över detta bar hon en öppen, yllejacka/tröja i diagonalkypert dekorerad på bägge sidor med ett tvåfärgat silketyg i 2/1 diagonalkypert (2a, b). Jackan hölls ihop framtill av en stängd och en öppen silverring.

Ytterst bar kvinnan en framtill fållad öppen jacka/tröja av silke i 2/1 diagonalkypert fodrad med sidentuskaft och de båda tygerna var sammansydda (3a, b). Denna yttre jacka hölls ihop med ett likarmat spänne (mitt capeförslag).

Vid nålfästet på samtliga spännen finns rester av pärlsnoddar (7a). Från något av spännena hängde även en knut/textilpärla(7b). Överst låg de ovala spännbucklorna, det likarmade spännet, pärlgarnityret samt fem små glaspaljetter.

Allt detta är tolkningar och hon diskuterar fram och tillbaka om de olika plaggen – så bäst är att läsa själv 🙂 Jag önskar att hon ritat olika förslag men det kanske kommer nu med den nya studien 🙂

Pärlorna i graven. Bild ur Nordahl 2001, s. 51.

I graven hittades även 60 glaspärlor varav 31 enfärgade, 4 melonpärlor, 2 segmenterade och en av en ihoprullad glasstav. 20 stycken är av skiftande form och dekor. Tillsammans är längden 45 cm. Bland pärlorna fanns en liten silvertrådsspiral, en ring av brons och silver och två hängen av mynt från ”Arab-Ssanid, Tabaristan” och ”Abbasid, al -Mansur al-Rayy”, från 763/4 e.Kr.

I graven hittades även en liten kvinnofigur hållandes ett horn.

Kvinnogiguren i brons plus pärlor. Bild från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Här syns var kvinnofiguren låg. Foto: Digitaltmuseum, se länk nedan.

Kvinnofiguren i båtgrav 36 med släp. Bild ur Nordahl 2001, s. 52.

Kvinnan hade fått med sig hänge av brons i form av en kvinnofigur, som håller i ett stort, böjt horn och hon har en hårknut med håret hängande på ryggen. På kvinnofiguren syns kläder och ytterst bar hon möjligen en sjal. Tänk om det är ett porträtt av kvinnan i graven <3 På baksidan av hänget finns en upphängningsögla.

En kniv med silverdekorerat fodral låg vid kvinnans midja och den hade tre skilda band av flätad silvertråd. I graven fanns även ett fragment av ett nålhus av ben samt en hank till ett träkärl.

Så en utställning öppnar på Enköpings museum den 30e september – undrar med spänning vad det blir 🙂

Ps.Graven ingår i Upplandsmuseets samlingar.

Uppdatering: Titta vad jag hittade – min kopia av kvinnofiguren 🙂 gjord av Burr, Historiska fynd.

Lästips:

Else Nordahl, 2001. Båtgravar i Gamla Uppsala. Spår av en vikingatida högreståndsmiljö. Uppsala, Aun 29.

Anita Malmius, 2001. Textilanalyser, I Nordahl ovan, s. 75-92.

Elias Ghattas-Lama, 2014. Husfru i båt och kammare. Kandidatuppsats, Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet.

http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/historien-om-gamla-uppsala/batgravar/Pages/default.aspx

Arbetet med utställningen pdf. http://www.arkeologi.uu.se/digitalAssets/349/c_349388-l_3-k_delprojekt_iv_webb.pdf

Digitalt museum, Prästgården grav 36 här. https://digitaltmuseum.se/search/?q=Prästgården,grav,36&aq=owner:”S-UM”

Foto på hunden här. https://digitaltmuseum.se/011013975924/prastgarden-grav-36-arkeologi-gamla-uppsala-1973

Saltvikmarknaden och lite historia

Nu är jag hemma igen från Saltvikmarknaden. Namnet Saltvik kan ha haft att göra med salthandeln under järnåldern. På Birka finns ”Salviksgropen” som namn och jag fantiserar om att bebyggelsen i Korshamn kanske också har haft med salthandeln att göra. Långhuset som byggts i Saltvik och föreningen drogs igång av Marianne och Jörgen och föreningen Fibula.

Jag förmodar att föreningen heter Fibula efter det fynd av en järnåldersfibula som hittats i området. Här ser ni den på en Årsundaviking <3 Föreningen har köpt loss marken från kommunen, så att de kan bedriva sin verksamhet och nu snart är de färdiga med ett nytt föreningshus för all möjlig verksamhet och jag är jätteimpad 🙂 Kristin Ilves har hållit utgrävningar av ett 45x 15 meter stort långhus intill och det finns åtminstone sju brandgravar på området.

Enligt Åländsk tradition ska ”Hlödver den långe”, som dog i slaget vid Svolder, ha kommit från Saltvik 🙂

Maria och Hans-Gunnar kom på onsdagen så tillslut var allt på plats och vi firade med mycket ”vikingatida” skumpa 😉

Jag fick mig ett hörn i Hans- Gunnars tält 🙂

Det är otroligt härligt att vakna med solen lite i lätt ansiktet. Tack Hans-Gunnar för sovplatsen!

Varje dag när marknaden öppnade så var det parad. Åker jag dit igen, så vill jag också vara med och gå 🙂

Huskarlarna var på plats 🙂

Fina vikingar!

I massor 🙂

Det var en otroligt lång parad!

Adam höll i kämparlekar med barnen.

Vårt läger. Jag hade först tänkt ha bara en filt på marken, men det var bra med bord.

Maria sydde mycket på kläder till Hans-Gunnar. Det ska bli ”Sturedräkten” och jag är otroligt nyfiken på hur det kommer bli.

En av mina önskningar med marknaden var att jag skulle hitta en järngryta att laga mat i och experimentera med att laga mat. Maria var superbra att laga mat med.

Här är nya grytan 🙂 och första kvällen blev det älggräste och andra kvällen Löksälta – mormors, mammas och min favoriträtt från Sangis. Jag vet att det inte åt potatis här i Norden under vikingatiden, men jag ville äta något jag kunde laga och jag får väl utveckla maträtter med vikingatida ingredienser som jag tycker om såsmåningom 🙂

Nu behöver jag bara en trefot med kedja också…

Löksälta i min masurbjörkskål <3

Jag gräddade även bröd och då med vikingaingredienser även om jag bytte ister mot rapsolja 😉 och ja, jag behöver sy en ärmlös trälklänning i hampa eller linne som inte är blå… 🙂

Nästa gång så behöver jag gräva bort gräset under eldfatet och använda vedklabbar direkt för att höja upp fatet.

”Karhubröd”! Jag använde öl som degspad 🙂 vilket vi inte direkt kan göra under Vikingasommar… Det blev jättegott och sparat, bara invikt i en linneduk, höll det sig i åtminstone två dagar.

Tittade lite på slagskamperna. Det var många olika sköldar med och jag tänkte på en jag känner som skriver sin avhandling om vikingatida sköldar 🙂

En kvinna trummade och en man spelade flöjt under kamperna och det förhöjde verkligen alltihop!

Trossen vattnade krigarna.

Älskar att det är alla möjliga olika genusformer som är med och slåss!

En av Fibulavikingarna, fina Anniéle, håller på att skapa en ”Euradräkt”. Hon har kommit långt men nu även beställt handvävda tyger och jag ser fram emot att se hur den blir. Jag är så glad över att det finns människor som är så intresserade av att skapa och tänka och rekonstruera.

Jag fick även hålla i Malin och Rikards tvåveckorsbebis, lilla Embla, som sov i sin pappas mössa som åkpåse.

Det är konstigt att jag glömt bort hur det var med att hålla i en bebis. Blev supernerövs först, men hon bara sov 🙂 Hon hade på sig den sötaste lilla omlotthängselkjolen som mamma Malin planerat för att hon ska kunna växa i den!!!

Öppna ögon en kort stund.

Det roliga med Saltvik var också de många samiska, finska och baltiska dräkterna. Här Euraspännen och fina smycken på Tessa Toukko som Markku Treäs gjort och säljer. Jag hade velat handla massor, men det fick räcka med en gryta, en soppslev och några glaspärlor.

Fina Anna och Anders var också över på marknaden och snart ska jag dansa 1700-tal med dem igen 🙂

Morgnarna på vikingamarknader är ofta så vackra.

Det var en bit till badviken, kanske tio minuter och jag hann bada två gånger, annars fanns det duschar också.

Hans-Gunnars morgonfoto.

Tack för fint foto på facebook. Jag lånar det. Foto: Roger Wikell.

Det var kul att Andreas och Roger med familjer kom till marknaden!

Vi hade biljett bokad till tidiga färjan tillbaka till Grisslehamn, så jag sov i bilen vid färjeläget. Det gick okej att sitta och sova även om det inte blev supermycket sömn. Vågade mig inte på stressen att få in allt i bilen klockan 05 och sedan köra till färjan.

Hejdå Åland och stort tack till föreningen Fibula för en underbar marknad! Nu ska jag sova i några dagar men är stolt över mig själv att jag klarade det här <3

Kram

Sida om Saltvik -Saltwiik- där det bloggas om Åländsk vikingatid: https://kvarnbohall.wordpress.com här.

Föreningen Fibula på Åland

Vikingabyxor och hur de blev i tv…

Tänk att de här kunde göra sig så fina i tv 🙂 Även Birkaflickan och min chef var med på Kulturnyheterna på Svt 🙂 Jag swischar också förbi när jag syr på byxorna på mannen. 

https://www.svt.se/kultur/snart-oppnar-vikingaliv-men-ar-det-ett-museum här.

Allt är handsytt och tyget är färgat i efterbad av valnöt. 

Klippa, klippa…på mammas köksgolv. 

Det här är mönstret, som jag har klippt ut i ylle. Det ligger stadigt. Jag gjorde sedan en söm till på den långa smala framtill då jag tycker det blir fint.

Sydde ihop dem innan växtfärgningen med växtfärgat garn… Lite slöseri kanske 🙂 

På den övre kanten, med tre delar, här sys rumpflärpen fast.

Rumpflärpen.

Den ska passa kant i kant. 

Ner i färgbadet.

Längtar efter att växtfärga utomhus igen, men det gick ju inte i vintras.

Blev jättenöjd med färgen. 

Linningen är klippt konstigt i bak av sömnadstekniska själ 🙂 Annars brukar det vara en lång remsa. Snart kommer lite bilder på påsyning på gubben. 

Kram

Hela kulturnyheterna: https://www.svtplay.se/video/13393388/kulturnyheterna/kulturnyheterna-28-apr-18-13-1?start=auto här.

Lite roligt foto från TT 🙂 

Möjliga posamentknutar från Birka

Har fått en fråga igen om posamentkuntarna jag säljer och som jag försökt göra efter fynd från Birka. I den arkeologiska forskningen kan dom även vara glidknutar, så jag antar att ”glidknutar” kan röra sig över en tråd. Nu har jag letat efter dom som jag känner till och nya som kan vara knutar.

Dom här tre har jag tillverkat av tenntråd med lite silverinnehåll.

Posamentknapparna/knutarna förekommer i silver och guld i gravar från Birka och både Agnes Geijer och Inga Hägg nämner dem i Birka III och i Kvinnodräkten i Birka. Birgit Arrhenius diskuterar dem i rapporten om gravarna vid Ormknös.

Gravarna på Björkö

Hägg har med fyra gravar i Kvinnodräkten i Birka (bj 619, 739, 838 och 983, se nedan). Geijer har med fler gravar men verkar inte nämna alla, se Arrhenius nedan:

Gravar med posamentknutar enligt Arrhenius efter Geijer: Bj 58  A, 112 A, 138 B, 159, 181, 326, 327, 361, 408, 427, 524, 561, 581, 750, 832, 838, 886, 925, 957, 976, 1125 B och 1151. Dom fetade siffrorna är dom jag kunnat mer eller mindre bekräfta. Plus att Geijer och Hägg har med: Bj 619, 739 och 983.

Bj 58A: jag hittade inte någon knapp eller knut nu, men det fanns en liten posamentbit. (Tack Beata 🙂 ).

Bj 58A, dock inte en posamentknut eller knapp. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 112A: P23, trasig knut. Ser mer ut som en ring.

Bj 112, kanske en posamentknut. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 138B brandgrav: P25 (gleitknoten), P19 platta (Geijer s. 104, 158). Jag hittar ingen bild.

Bj 159, brandgrav: P24. Den här är lite annorlunda flätad.

Bj 159, posamentknut P24. Foto: SHM.

Bj 159, posamentknut. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 181: P24. Nästan ihopsmält. 

Bj 181, P 24. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 326, brandgrav:

Bj 326, posamentknapp. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 327 brandgrav: (gleitknoten) P24 (Geijer s. 104, 158). Denna ligger under textil/ brickband, i Mis, inte som posament!

Bj 327, P24, gleitknuten, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 327. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 361, brandgrav: P24. Den här ser väldigt trasig ut.

Bj 361 med fragmentarisk posamentknapp, P24. Foto: SHM.

Bj 408, brandgrav: posamentknut fragment. 

Bj 408, posamentknut. Foto: SHM.

Bj 524, kammargrav: P21 (dreideckigen zierknot) och P22, som är lite plattare (Geijer s. 104). Även guldposament finns i den här graven. 

Bj 524, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM

Bj 524, posament möjligen den som är lite plattare. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 561, kammargrav: par med P23, gleitknoten aus spiralgoldfaden. (Geijer s. 104).

Bj 619 kistgrav, en av Häggs kvinnogravar: Är det verkligen knutar? Enligt Hägg är det knutar med smala sidenband runt (Hägg s. 71; Geijer s. 163). Men jag kan inte se om det varit riktiga knutar som nu plattats till. 

Bj 619, posament och siden. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 739, kammargrav, en av Häggs kvinnogravar: två P22 på vänster axel. Nära sidenplagg (Hägg s. 76; Geijer s. 166). Jag hittar ingen bild på knapp eller knut i Mis men det finns massor av textil i graven! 

Bj 750, kammargrav: Jag kunde inte hitta foto nu på knapp eller knut. 

Bj 832, kammargrav: Hittar inget foto på en knapp eller knut, men det finns mycket posament. 

Bj 838, kammargrav, en av Häggs kvinnogravar: P21 (Hägg s. 79; Geijer s. 168; tidigare blogginlägg här). Någonstans på dräkten ska det ha funnits en posamentknapp men jag hittar ingen bild. 

Bj 886, kammargrav: Jag tycker inte det ser ut som en posamentknapp. 

Bj 886, posament i bitra. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 925, brandgrav: posamentknut.

Bj 925, posamentknut. Foto: SHM.

Bj 957:Här hittar jag ingen knapp eller knut. 

Bj 976: posamentknapp. Tidigare blogginlägg här

Bj 976, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 983, en av Häggs kvinnogravar: sidenband färgat av ärg från posamentknut (Hägg s. 82; Geijer s. 173). Jag hittar inget foto.

Bj 1125 B, kammargrav: hittade en posamentplatta men inte en knapp eller knut på foto. 

Bj 1151, kammargrav: i lådan ligger flera posamentknutar som ser ut att vara gjorda av flätat silver och inte spirallagt. 

Bj 1151, posamentknutar. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 1151, posamentknutar i en detalj från Ola Myrins foto.

Ormknös där grav 1:a innehöll tre posamentknappar: Grav 1:a, brandgrav, med en flaskliknande förmodad drejad amfora, magrad med granit. Det fanns även silvertråd i öglestygn, liknande bj 735, samt tre posamentknappar av dubbla spirallagda silvertrådar, varav en av dem fragmentarisk. 

Posamentknapp från Ormknös grav 1a. Arrhenius mfl. 1978, s. 12.

I Sweilubiu, i Polen, har det hittats liknande posamentknappar. Även Ormknös grav 1b innehöll posament, men av annat slag Arrhenius 1978). 

Till 800-talet hör möjligen bj 542 men har lite osäker datering och 557 senare delen av 800-talet, sedan resten till 900-talet (Arrhenius, s. 52). 

Ojoj, vad det var knepigt det här. Skulle behöva titta i alla textillådor för att se vad jag missat! Mm, det finns massor att ta reda på om det tex. är kvinnogravar,  mansgravar eller barngravar. Annika Larsson har också skrivit om posamenten flera gånger. 

Valsgärde

Även i Valsgärdegravarna har det hittats posamentknutar. Glidknuten P24 är vanligast. En av gravarna är Valsgärde 12. 

Posamentknut från Valsgärde. Ur: Annika Larssons Klädd krigare, s. 81.

Annika Larsson skriver även om Gamla Uppsalas posament, två P24 posamentknutar från Ladbyskeppet i Danmark, en från Hedeby, flera från gravar på Ihregravfältet m.m.  (Larsson 2007, s. 85ff).

PS. Knutar eller knappar som dessa finns förmodligen även på andra ställen, så dyker du på några fårdu gärna höra av dig. DS. 

PS2. 3/3 2017, Träffade Marie som skriver om Valsgärdegravarna och tydligen finns posament även i gravar där. Ser fram emot hennes avhandling om Valsgärdetextilierna. DS.

Kram
Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III.  

Birgit Arrhenius, 1978. Fynden från de undersökta gravarna vid Ormknös, I: Arkeologiska undersökningar vid Ormknös, Björkö, Adelsö sn, Up. 

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Annika Larsson, 2007. Klädd krigare. Uppsala universitet. 

Barnklänning med siden på…

Hm, jag ska sy en vikingabarnklänning med siden på och kan inte bestämma mig vilken kombination jag ska välja. 

Det får mig att tänka på hur de valde och kombinerade tyger under vikingatiden 🙂 Lät de sina barn välja? – ”Mamma jag vill gärna ha det här sidenet med lejon på på min kolt”…”mamma jag skulle vilja ha en vit klänning med röda sidenband på…” Eller hur gick det till? ? Fick barn ens siden på sina kläder? 

Det har ju inte gjorts så mycket studier av vikingatida barnkläder, så jag får ta och utgå från vuxensnittet och sen hitta på 🙂 Men jag vill att den ska kännas som en kolt fast samtidigt att den ska kännas flickig. I Osebergsgraven finns det ett rödaktigt tyg med siden på, även om det tyget är fin tuskaft och mina tyger är lite grövre i kypert. 

Kram

Valnötsfärgning

För några dagar sedan har jag återigen växtfärgat med valnötspulver. Pulvret blandas till en smet med vatten och får ligga i en burk över natten. 

Det är ett ljusgrått ylletyg jag färgat. 

Tyget blötlades också. Pulvret kokades sedan en timme innan tyget lades ned, men valnötsbadet behöver kallna till 40 grader först för att tyget och färgbadet ska ha samma temperatur. 

Därefter värmde jag tyg och färg tillsammans och lät koka i en timme på 90 grader, medan jag rörde runt emellanåt. Jag tog sedan av kastrullen och lät allt svalna till nästa dag. Sköljde och tvättade tyget. 

Det blev verkligen så mörkbrunt som jag ville 🙂

Ursprunglig stålgrå på.den nya, bruna färgen.

Nästa dag använde jag efterbadet för att färga ett ljust, ljust ylletyg som jag betat med alun. Det skulle bli en varmare färg då. Annars samma procedur.

Det ser mörkare ut i vattnet. 

I hon ser ni hur ljust det var innan. 

Jag tycker resultatet blev fint. Det ljusa tyget skulle ha kunnat bli en varmare ton, men jag ville använda enbart valnöten.

Jag har även växtfärgat ett rött, krappfärgat tyg i efterbadet, för jag ville ha en mörkare och djupare ton och det blev fint. Mer om det kommer. 

Kram 

Bronsåldersdräkten i Historiskas textilmagasin

Häromdagen var jag ju uppe och tittade i textilmagasinet. Jag fick även se den rekonstruerade Egtvedsdräkten som fanns i skåpet – den är underbar. Jag har ju tidigare sytt och ”vävt” en barnvariant av bland annat Egtvedsdräken till Västmanlands länsmuseum och då visste jag inte om den här, så jag försökte ju fota originalet och även rekonstruktionen av kjolen i Danmark! 

Den här är fantastisk och starkt ulldoftande!

Här kommer några detaljbilder, men jag fotade supersnabbt. Skulle behöva fota med en bra kamera och i bättre ljus. Rekonstruktionen har även alla vävfel och så, så den är ett superarbete! Jag ska fråga vår bronsåldersintendent vem som gjort den. Hon hade den på sig för många år sedan i Kungsträdgården, när det hölls en historisk catwalk där 🙂

Tröjan:

Framsidan.

Halsens broderstygn.

Den i flera delar påsydda kanten.

Baksidan.

Detalj av vikningen av tröjan.

Ärmen.

Halslinjen.

Bältet:

Tofs och ögla.

Undrar vad tanken var med att ha endast en tofs.

Kjolen:

Detalj av midjeväven.

Den avslutande dekorationen.

Dräkten förvaras i silkepapper.

Någon gång skulle jag vilja väva tyg och göra en till dräkt. 

Kram

Lästips:

Egtvedsflickan på Köpenhamns nationalmuseum. http://natmus.dk/historisk-viden/danmark/oldtid-indtil-aar-1050/bronzealderen-1700-fkr-500-fkr/egtvedpigen/ här.

Ryakudderekonstruktion efter Valsgärdefynd…

Ryakudde från Valsgärde. Foto: Upplandsmuseet, Digitaltmuseum.

På Digitalamuseet hittade jag den här rekonstruktionen av en ryakudde där fyndet ska vara från 700-talet, dvs. vendeltiden. Som beskrivning står det så här: 

”Kudde. Två svartvita fotografier av en ryakudde, tre brev, en avskrift och en teckning. Materialet är märkt ”B-2197”.

Det ena fotografiet är klistrat på ett 22 x 27 cm beige kartongblad.

På baksidan av det andra fotografiet står ”Kudde i ryateknik från 700 talet (Valsgärde). 30 års jubileum utställning 16/11 45”.

De tre breven är från Greta Arwidsson till Laila Wallin och innehåller anvisningar om hur ryakudden ska göras. Det tredje brevet finns även som avskrift. I det tredje brevet finns Greta Arwidssons förslag till utställningens etikettext: ”Vävnad i rya-teknik från 700 e.Kr. Efter original, funnet i en hövdingegrav i Valsgärde, Gamla Uppsala sn. Nockorna bestå av hårt tvinnade trådar, inplockade i varpen och dubbelvikta, så att ett litet huvud bildats genom trådens sjävsammansnoning”.

Teckningen är gjord på mönsterpapper och visar originalets teknik.”

Jag vet ju sedan tidigare att det finns bolster och dun från Valsgärdegravarna och nu även att åtminstone gravarna 7 och 8 omnämns med kudde. 

Anledningen till att jag gogglade på en kudde idag för att jag var upp till Textilmagasinet på Historiska med Helen och tittade på lite grejer. Bland annat låg det en kudde i skåpet med rekonstruktioner som det satt en etikett på där det stod Valsgärde

Kudde som finns bland rekonstruktionerna i Textilmagasinet på Historiska.

Den är så otroligt fin och jag ska kolla imorgon om det är den som är med i Birka III. Ryakudden får jag inte alls något habegär av… ? 

Undersidan är röd ylle och jag måste ta reda på mer om den! Kanske någon vet mer? 

/Uppdatering med bild 3/2 2017  – 

Thank You Wulfheodenas and David! Den är funnen i grav 8 och kallas ”Kudde 1” – ”Kissen I”. Vävtekninken omnämns som Osebergsteknik. Färgerna ska vara rött och grönt, står det i boken. 

I can depend on the Wulfheodenas! Thank You very much!

/

Jaghar ingen bra bok om Valsgärde hemma, så det får bli några länkar från nätet. Eric Östergrens uppsats är spännande och handlar om hjälmar. 

Lästips:

Rekonstruktion av ryakudde från Valsgärde, https://digitaltmuseum.se/011023936182/kudde här.

Östergren, Eric, 2015. Vendeltida hjälmar och hjälmbärare. Magisteruppsats i arleologi. Stockholms universitet. Pdfhttp://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.251142.1444292267!/menu/standard/file/Ostergren_Eric-Vendeltida_hjalmar_och_hjalmbarare.pdf

Valsgärdegravarna på Wikipedia, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Valsgärde här.

Ljunqvist,  John, Valsgärde – development and change of burial ground for 1300 years. Här. Den finns även på academia.edu. 

https://www.academia.edu/181948/Valsgärde_-_development_and_change_of_burial_ground_for_1300_years

Wulfheodenas facebook page. They are recreating the Vendel period, https://www.facebook.com/Wulfheodenas/ här.

För mer om Valsgärde och textilierna se:

Arwidsson, Greta 1954. Die Gräberfunde von Vasgärde II – Valsgärde 8. Uppsala

Arwidsson, Greta 1977. Die Gräberfunde von Valsgärde III – Valsgärde 7. Uppsala.