Kategoriarkiv: Björkö/Birka

Breda vikingabälten?

Lite tankar om vikingabälten. Det finns flertalet söljor och ändbeslag som är snygga i brons och de flesta är smala och under 2 cm breda. Ifrån grav Birkagrav bj 750 finns även två stycken i silver. I denna grav hade en man och en kvinna begravts samt möjligen ett litet barn, vilket Ann-Sofie Gräslund skrivit om.

Bältesöljor från Bj 750. Foto Yliali Asp, SHM.

Här är ett smalt bälte jag gjort i ett försök att tillverka ett Birkabälte utan att köpa en gjuten sölja. Det är plåt, nitar och metalltråd och tankarna går ju inte direkt till Tors styrkebälte ?

Men hur är det då med bredare bälten? Finns de? Ja, i alla fall så finns det några få lite bredare söljor, men jag vet inte om de använts till just bälten eller till andra föremål som tex för någon del av en hästutrustning.

Ett av de lite bredare är från Gokstadgraven i Norge, men jag har letat i Sverige och det finns nästan inga. Hittade dock tre lite bredare när jag letade i Kringla.nu.

Kvalsta, Berg sn, Västmanland

Det här fina bältet är från Kvalsta i Berg sn i Västmanland och hittades i en grav, men jag vet inte om det är en eller flera gravar för de verkar vara inköpta efter att någon byggt en ladugård och hittat svärd mm i ett kollager. Det kan alltså vara en rejäl brandbegravning med en eller två personer och häst (inv. nr 11570, 12300, 12637, 12475). Kommentaren om söljan är att den var stor och klumpig.

Som det verkar så är det även en hästutrustning i graven, som innehåller traditionella, vikingatida kvinnosmycken samt vapen som pilspetsar, svärd, vapenkniv och spjut.

Texten är lite svårt att läsa men det verkar allrså vara samma grav.

Broa, Halla sn 48:1, Gotland

Även den här är hittad i en grav med hästutrustning och den är från Broa i Halla sn på Gotland.

Det är en av de märkvärdigaste gravarna i mina ögon. Mannen som blev begravd svärd, vapenkniv med sin häst begravdes lutandes mot hästen, som låg på sidan, mellan hästens ben. Han hade även en stalle till en lyra i graven.

Skällhorns, Källunge sn, Gotland

Den här söljan, kallad ”halvkretsformig remsölja av järn” hittades i ett röse, grav 12, tillsamans med en doppsko till knivslida och brända ben.

Funderingar

De här bältena är alltså 3 cm – vad som ser ut att vara nästan 4 cm. De är de bredaste jag hittat än så länge.

Gemensamt för söljorna är att de är hittade i gravar med vapen. De två bredaste är dessutom hittade i gravar med häst och hästutrustning.

Med tanke på det så skulle det kunna vara söljor till någon form av sadeljordar. Men det kan ju vara en teori än så länge ☺️ Det inte finns några sadlar bevarade mer än någon på Island har jag för mig, däremot finns det många stigbyglar i gravar.

Här är två försök till bältesöljor jag smidit för några år sedan under Vikingasommar. Har inte kommit mig för att göra bälten av dem, men liknande skulle alltså vara trevligt att se i reenactmentvärlden, även om de kanske inte är runt midjan på en krigare de en gång suttit ?

?

Lästips:

Det är ingen idé längre att länka till Sök i samlingarna då sidan kommer att bytas ut, men sök på Kringla.nu och bälten, välj arkeoligi och vikingatid.

http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=Sölja&filter=thumbnailExists%3Dj&filter=fromPeriodName%3Dvikingatid här.

Birkaankan

Älghornsankan från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Ankan är tillverkad av en älghornsbit. På ena sidan syns hornets utsida och på andra sidan håligheter från inne i hornet.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Svartajordenkortet.

Två foton till av Christer Åhlin, SHM.

Jag undrar hur den användes? Var det en leksak eller har den varit uppsatt på någon stav? Det är ett hål igenom den i alla fall. Kan den ha hängt någonstan? Vid en hornverkstad? Var den lätt att tillverka? Någon har ju bestämt sig för att göra den 🙂 Jag vet inte vad fyndkontexten var men det kanske går att hitta igen i någon Stolpeanteckning…

Foto: Yliali Asp, SHM.

Ankan tolkas som en barnleksak och finns som leksak med i tidningen Historiska nyheter 22, Livet i Birka. Just nu ställs den ut på Historiska museet i en monter med barnleksaker och barnrelaterade föremål. Vad tror du den använts till?

Foto: SHM.

Jag har tillverkat ankan i trä, men den är så fin i älghorn och en jag känner hae gjort en av just älghorn. Den fick vara med till Björkö när vi spelade in Arkeologens dotter 🙂 så spana efter den ?

Kram

Länktips:

Den här länken kommer inte finnas kvar så länge till. Jag kommer behöva ordna nya länkar på många inlägg när jag vet vilka det blir. Jag kommer att sakna Sök i samlingarna!

http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107535&page=2&in=1

Ankan finns även med i tidningen 22Historiska nyheter, Livet i Birka. Den finns på flera ställen på nätet.

https://www.yumpu.com/sv/document/view/20546228/livet-i-birka/23 här.

Adelsö med arkeologisektionen

Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.

Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂

Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.

Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.

Foto: Erica Nyström.

Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.

Foto: Barbro Segerlund.

Vi gick allihop upp på ”Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.

Foto: Erica Nyström.

Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.

Foto: Barbro Segerlund.

Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.

Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.

Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.

Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.

Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.

Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!

Lästips:

Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.

www.kallerunristare.se här.

U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11

Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.

Till Birka med Baluba

I måndags hade vi bokat 17 statister och åkte ut till Björkö. Äventyrens ö ? Kan ju tyvärr inte visa så många foton ännu på människor och kostymer, men snart så – efter jul någon gång… 🙂

Jag förberedde mig hemma med brödbak, sy skjorta och sätta ihop smyckeppsättningar mm 🙂

Var lite snurrig ett tag och visste inte hur jag skulle sätta ihop bj 854.

Jag satte fast trådarna tillslut genom pärlspridarna i ringarna. Det funkade fint. Tror egentligen den här uppsättningen ska vara till en peplosliknande klänning men nu fick Jessika den en fin, vinröd hängselklänning.

Vi filmade i kvarteret och det kändes skönt att jag känner mig så hemma bland husen. Tror det blev fint med köpfrid och lite brödbak? Scenografi är kul!

Fick även fantastisk hjälp med rekvisita från Malin H ? bland mycket annat täljstensgrytan ??? Däremot stekpannan är min ?

Muren var så fin med lövskuggor.

Fotografen i smedjan.

Bästa Max som jag byggde renjägarlägret med, sköter ljudet numera!

Och bästa Anna som är kostumör och maskör.

Många kära personer var med och det blev även fina nya bekantskaper. Jag säger stort tack till alla som var med!

Kram

Minibjörkösemester

Mamma skjussade mig till Rastaholm och jag har ju knappt varit på ön i sommar. Så det var skönt att äntligen komma iväg.

Nya vikingaskor som jag fuskar med att ha flipflops i just nu… Raggsockar bara går inte i den här värmen…

Ångholmen ❤️

Det var ju 50-årsöverraskningsfest igårkväll så jag slappade hela dagen vid vattnet. Så skönt att bara ligga där och ta ett dopp emellanåt. Det var svalare och åska i luften, men åskan och regnet kom äntligen i natt klockan 5.

Den dramatiska Björkfjärden.

Jag fick sällskap av en av tjejerna jag känt sedan jag började jobba här 1996. Fint att ses en stund på bryggan. Fick även badsällskap sedan och det var skönt för jag är inte så förtjust i att bada själv.

Björktrastar kanske över Charlottenlund?

De var så många och jag undrar vad de gjorde i så stor grupp.

Har mina gamla vikingakläder på mig. De är svalast! För det var inte svalt igår med luftfuktigheten. Undrar just hur de var klädda när det var varmt under vikingatiden. Hur lite fick de ha på sig? Ska väl försöka mig på en ny hängselkjol i linne så småningom.

Det är helt gult i markerna och ser nästan ut som höst!

Gravfältet Borgs hage.

Födelsedagskarln, som jag otroligt nog träffade som barn i Dalarna ? och som nu är Veronicas man.

Malin ?

Efter middagen tog vi en sväng och tittade på fornlämningar… ? Vi tittade på gravar och området runt Garnisonen. Nu vill jag hem till mina böcker och se vad som finns på gravkartorna och vilka gravar som är utgrävda.

Det finns många stenformationer och utplacerade stenar. Ibland dyker det även upp runstenar, vilket Kalle hittat!!! Men inte igårkväll. Det finns runor på olika sten, ben, horn, redskap, smycken och på små metallbleck på Birka. Fler än vad som kanske är känt.

Richard visar en treudd. Den är spännande för att den saknar hörnstenar.

Här står han där en av hörnstenarna saknas.

Så underbart att umgås med människor som tycker det är lika spännande som jag ❤️ Lite mörkt med så fint ljus ändå 🙂

❤️

Nattsuddandet fortsatte sedan ett tag vid Färdstugan/Särimner ?

Kraaaam

Lästips:

Runorna från Garnisonen finns avtecknade här. https://www.khm.uio.no/english/research/publications/nytt-om-runer/konv/nor_2002/swed01hg.htm

Snodden i Bj 511

För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.

Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂

Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg

Bj 511. Teckning från ATA.

Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.

Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).

Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.

Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.

Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.

Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.

Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.

En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.

Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…

I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.

Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.

Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.

Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.

Textilefoton från Mis och Birka I:

Bj 511 Foto: SHM

Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.

Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.

På den övre biten syns stygnen.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.

Undrar just vad detta varit för textil.

Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.

I samlingarna står det ”Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden”.

Föremålen:

Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Innehållet i graven:

Skärmbild från SHM.

Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.

Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.

Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.

Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.

Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.

Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.

Kram

Liten snickarverkstad på altanen

Har fått beställning på vikingatida leksaker, så nu blev det ”snickardag” på midsommardagen 🙂

Får hjälp av Vicke Viking. Han är en månad nu och Iris slängde ut honon på altan…

Han är så söt. Iris har fått tre kattungar.

Jag gör det enkelt för mig med spillbitar, som annars bara eldas upp, och grannen Hasse hjälper mig att såga ut bitarna som jag sedan täljer till och filar.

Ankan är i original i älghorn och hittad på Birka och hästen är från Färöarna i furu.

Ankan från Svarta jorden på Björkö. Det vikingatida Birka. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto ur Katalogen Viking og Hvitekrist.

Tänker på barnen, om de var leksaker båda två, som en hång i tiden fick en leksak som tagit lång tid att tillverka undet vikingatiden. Älghorn är inte helt lätt att tälja i. Tänk om der var det en kammakare i Birka som gjorde den? Hästen kanske är en bit som blivit över när de byggt någon båt eller så 🙂 Vi kan ju aldrig veta, men det är kul att fundera och fantisera.

Kram