Hur påverkar det dig att alla museum är stängda? Jag jobbar hemma, skriver och planerar för framtiden. Mina kollegor skapar digitala höstlov och många har livevisningar och föredrag på facebook.
Men saknar du föremålen? Saknar du museet? Det gör jag.
Vi kommer inte klara det så bra ekonomiskt om allt digitalt är gratis. Men vill besökarna betala för onlineföredrag och visningar? Snart öppnar ”Vikingarnas värld” på Historiska. Jag hoppas vi får ha öppet då men kanske inte alla kan komma till Stockholm.
Då kanske det är bra om vi sänder live digitalt och vi ses över zoom eller facebook från hela landet? Vad skulle ni vilja? Jag frågar rätt ut bara ❤️
Jag har haft flera digitala skolvisningar där jag visar utställningen medan eleverna är hemma eller i klassrummet. Vi kan se varandra men det är mest läraren jag sett. Jag saknar grupperna. Mötet med eleverna och frågorna som kommer naturligt eller som är förberedda.
Hur ska det bli i framtiden? Kommer många längta efter det ”riktiga”? Att se saker på riktigt. Umgås på museerna eller gå på vikingamarkand och uppleva på riktigt?
Jag hoppas vi kan ”vara på riktigt” igen, irl, tillsammans. Inte bara sitta på varsin sida om en skärm. Men tänk under Spanska sjukan!!! Då hade de inte ens den möjligheten. Hur var det då?
Vad kan det bli för resultat av denna nya digitala tid? Att vi faktiskt gör mer för att vara ute i landet digitalt på olika vis och samtidigt att det blir en törst efter att se, vara nära och att göra saker tillsammans? Vad tror ni? Vad skulle ni vilja fortsätter sedan när vi får öppna igen? När nu det blir? Digitala visningar parallellt med ”irl på-plats-visningar”?
Det är inte särskilt länge sedan jag insåg att det faktiskt finns lapis lazulipärlor från vikingatiden och Birka. Två begravda kvinnor har gått med sig pärlor av lapis lazuli, som jag känner till, och det är gravarna Bj 860A och Bj 965. Möjligen är även de blå pärlorna i Bj 551 också lapis lazulipärlor. Lapis lazuli är ovanligt i vikingatiden och jag förmodar att den ursprungligen kommer från Afghanistan.
Bj 860A
Kvinnan i grav Bj 860A blev begravd i en kammargrav i Hemlanden i en dubbelgrav. Bj 860A är mest känd för att innehålla en armring av svart jet. Men kvinnan har även fått med sig en nyckel, en kniv, en bronsring, en nyckel och ovala spännbucklor av sorten P52.
Hennes pärlor är av bärnsten, bergkristall, glas och lapis lazuli och totalt är de bara 7 stycken. Pärlan är kubooktaedrisk. Slipad som fyrkant och sedan med avslipade hörn, så det blir 14 plana ytor.
Till dräkten har hon även ett bågspänne i vitmetall och järn, ett trefiligt spänne i brons med järnnål samt ett ringspänne i brons. Från graven kommer en en spelpjäser i bärnsten. Flera av föremålen har textilrester.
Armringen av jet är fantastisk och jet finns i flera föremål från England under vikingatid.
Spännbucklorna har som fyra hästhuvuden som dekoration. De är skadade och saknar de lösa knopparna. Men det finns textil under, runt basen för järnnålarna, som ser ut att vara ett hängslband.
Bj 965
Bj 965 är den enda kvinnan som är begravd själv med häst på Birka, Krigarkvinnan borträknad då hon inte har kvinnodräkt. Hon blev begravd i en kammare i Hemlanden och även denna kvinna var spännbucklor av typen P52. Hon hade fått med sig ännu fler saker till livet efter detta och många pärlor.
Hon bar en dräkt med brickband, ett silverfiligeanspänne, flera hängen, en kniv, en sax, ett nålhus och en nyckel. Förutom dräkt och smycken hade hon även fått med sig en kista, vikter och en börs samt tre silvermynt i form av dirham, varav åtminstone ett av dem låg i börsen.
Från graven kommer flera fina pärlor, 42 stycken minst. Både glas, folieglaspärlor och karneol och bärnsten. En pärla kan även vara av organiskt material, och jag antar att de menar den bredvid melonpärlorna. Moa har skrivit om den som är lite konisk och randig. Lapis lazulipärlona är åtminstone fem stycken. Jag vet inte om de små pärlorna också är det. I graven fanns även ett pärlhänge med en karneolpärla.
Två av hängena i graven är tillklippta från äldre metallkärl och ett är ett fint hänge med borredjur som är gulligt med tassarna vid mungiporna.
Det finns ganska välbevarade brickband från graven. Textilierna är fina och hon har haft en knäppning med bronstråd, vilket möjligen påminner lite om båtgrav 36 från Gamla Uppsala.
Bj 551
I denna grav finns tre blå pärlor, en kub och två stavar som skulle kunna vara lapis lazuli, men jag måste titta på dem för att veta. Denna grav verkar vara lite äldre med spännbucklor av typen P37.
Återkommer om denna grav om det visar sig vara lapis lazuli.
Lapis lazuli som färg i tidig medeltid
Under tidig medeltid, på 1100-talet, användes lapis lazuli för att måla ikoner och kyrkoskulptur med, men det tog slut efter ett tag, då färgen blev svårt att få tag på. Bland annat är det målat mad lapis lazuli i Garde kyrka på Gotland men det kanske finaste exemplet är Jesus ländkläde på Trydekrucifixet. Krucifixet hänger i utställningen Medeltida konst på Historiska museet.
Minecraft
Idag vet barnen vad lapis lazuli är om de spelar Minecraft. Det finns med i spelet och som pedagog är det kul att det är en ny igenkänning av ett så gammalt och värdefullt material.
Jag har låtit tillverka lapis lazulipärlor i Indien till nätbutiken. De är en aning stora, men de är så fina. Har valt ut två till mig själv som ser ut som himlen med små moln på och guldstänk ❤️
Lästips:
Heid Gjøstein Resi, 2005. Archaeological Finds of Jet from Norway Signs of continuous contact westwards in the Viking and Medieval Periods? In: Collegium Medivale.
Moa Råhlander, 2018. Fragments from SHM 8315 and some pictures of Birka Beads: https://www.beadmaker.se/2018/06/19/fragments-from-shm-8315-and-some-pictures-of-birka-beads/
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.
Garde kyrka på Gotland: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image
Trydelrucifixet med referenser på Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=shm/art/910325S3
I somras blev jag tillfrågad om att vara statist på Birka för Grimfrost film om växter och läkekonst med Jens Heimdahl . Eftersom Veronica frågade och Jens var med så tackade jag ja och packade ihop lite grejer inför dagen.
Jens Heimdahl är arkeolog hos Statens Historiska Museer och mycket kunnig. Han berättade om växter och helande i både arkeologi och i äldre skriftliga källor samt visade alla växter. Filmen är på engelska, men de har varit pedagogiska och skrivit in alla växtnamn i bilden.
Speciellt spännande är att Skvattram och Odon kan ha använts i öl eller mjöd för bärsärkartillståndet ?
Jag var med som barnmorska och Ida var barnaföderska ? Vi borde ha stoppat in en kudde under hennes klänning 🙂 Möjligen har växten hjärtstilla använts i samband med barnafödande. Det växer hjärtstilla på ett ställe på Björkö, om den finns kvar där fortfarande.
Det blev en liten pojke ?
Bolmört har hittats i en grav på Fyrkat som tillhört en vikingatida völva, en stavbärerska. Men hur bolmörten användes, om den användes, är osäkert och det kan vara farligt att prova.
Jag tog på mig smyckena från grav Bj 660, en kvinna som fått med sig en stav i graven. Även om jag inte har lika som hennes spännbucklor ännu. Jag ska nog ta och beställa det.
Det skulle vara så spännande att på riktigt få åka tillbaka i tiden och se hur det verkligen gick till, men det här var en kul dag och jag fick en god lunch på restaurang Särimner.
Det är inte lätt att få allt rätt! Hur mycket jag än önskade att det skulle bli det i utställningen Bergravd på Birka. Men det är ju charmen med att göra saker – och göra fel och göra rätt. Att lära sig och utvecklas. Så här kommer en lärdom. ? Så här kommer en rättning av Älgmannens lilla låda.
Nu finns två uppdateringar längst ned 🙂
Den här typen av sammanfogning av sidorna är mycket senare. Alex Nordin som är träfantast berättade det för mig.
Vi har gjort lådan utifrån den lilla mörkfärning som flinta, bärnsten och pärlor låg inom i graven. Jag är ledsen att den blev fel, men nu är det som det är och det är bra att få reda på.
Den här lådan var förebild för locket.
Jag borde ha låtit göra en låda utskuren i ett stycke eller ihopsatt med raka sidor. Alex berättade att det finns sinkade hörn från 1600-talet i Nederländerna. Tydligen ska det även finnas en från 1500-talet.
Alex uppmärksammade mig på att Moschevaja Balkalådan har en liten träplugg som krupit ut! Träplugg kan kallas ”dymling” eller ”nara”. Tänker på alla snidade träpinnar som hittades i vattnet utanför Svarta jorden.
Återkommer med mer information när jag vet mer och om jag hittar någon bra litteratur eller forskning. Förstår att det är mycket som gäller träkunskap som jag skulle behöva bli bättre på!
Så ska ni göra en liten vikingatida trälåda så bör ni välja någon av dessa sätt istället för en låda med ”sinkade hörn”. Och kanske särskilt då den från Dublin, som ser ut som ett pennskrin.
Uppdatering 20/9:
Pia Melin, på Historiska museet, känner till ett altarskåp från 1490 ?
Pia har fotat altarskåpet från Järstad som står i Gotiska hallen på Historiska museet och det har en variant av sinkning. Det är daterat till 1415.
Det är spännande det här 🙂
Ny uppdatering 22/9:
Med hjälp av Fredrik Hellman och Christopher Kunz har jag fått tips om att det finns en fynd av en sinkad trälåda från en kvinnograv under katedralen i Köln daterad till 500-talet! Det skulle kunna vara drottning Visigarde som är begravd där och fått med sig denna intrikata låda.
Och tack Liv Elin ❤️
Så Alex meddelar att i timmer fanns sinkning under neolitikum i källor och Farao Ramses i Egypten fick med sig en stol i tekniken i sin grav. Men i Europa är vi nu på jakt efter om det finns fler fynd än den lilla lådan ifrån Köln.
Har beställt några böcker på biblioteket så får vi se om jag hittar något mer.
Ingen guidetur är likadan men vissa är minnesvärda på olika sätt. Igårkväll var det fantastiskt vackert ute, sådär nästan overkligt.
Ibland går tiden så fort också. Det känns att det var längre sedan jag guidade på Björkö. Det finns mycket jag skulle vilja läsa på igen, det som ligger och skvalpar i bakhuvudet och som inte riktigt når fram.
Månen var inte helt full men om några dagar så. Tänk att det är samma måne som vikingarna såg. På samma ställe. Undrar om de gick ut ur långhusen längs Stadsvallen och tittade på månen när den var särskilt fin?
Det är roligt när guideturerna kan ta lite tid och det blir lite mer som ett samtal på slutet.
Har min andra tillverkade särk på mig. Den har ett helt annorlunda snitt än de jag syr nu, men jag gillar de luftiga ärmarna. Tänker ibland på hur mycket jag lärt mig på den här ön och hur mycket som finns kvar att lära sig.
Veronica hörde av sig och ville ha hjälp med statister ut till Birka till idag. Det är ett barnprogram för SVT och jag åkte ut.
Det blev inte så mycket fart för min del men hittade lite garn och gjorde en fyrfläta. Hade helt glömt bort hur jag skulle göra, men till slut blev det bra 🙂 Det blev som små z:an.
Imorgon ska vi spela in något annat och då är kläderna lite patinerade från idag ? Ska ta med mig så jag kan sy på min nya kjortel. Det är mycket väntetid och ovisskap under inspelningar… Undrar om vikingatidens människor också flätade lite för att fördriva tiden under väntan. Jag har svårt att bara sitta sysslolös, men önskar ibland att jag bara kunde sitta på samma vis som i Indien ibland. Fika och bara hänga.
Igår var jag i magasinet på Historiska och letade textildetaljer på vikingakläder tillsammans med Amica.
Från grav Bj 791 finns det ett stort, runt dubbelskaligt spänne med textil bevarat på.
Det är linneöglor (FH) men jag vet inte vilket material de suttit på. Vid den stödde biten sitter det även en pytteliten bit ”stickeri” (St), vilket är prydnads- eller nyttosömmar av något slag. Det syns inte på fotot, men Inga Hägg har med det.
På framsidan av ena spännbucklan ska det sitta samitum (S4).
Tygbiten har blivit bortplockad och ligger i textilmagasinet.
Från graven finns även en liten bit omvikt samitum. Samitum är ett mönstervävt sidentyg som troligen varit färgglatt och vackert.
Den här typen av spirallagda silverpärlor har jag tillverkat och säljer i nätbutiken. I graven fanns 32 pärlor varav några är antika för vikingatiden 🙂
Dräkten med info från Hägg
Vid kvinnans högra höft låg en sax med rikligt med gifternas särk och ett litet särkspänne i silver högt uppe på bröstkorgen kan ha hört till särken.
Hennes spännbucklor tyder på att hon hade en hängselkjol.
Det stora rundspännet kan ha suttit på en kappa med fastsydda öglor eller på en sjal med öglor.
I graven fanns även guldinslag till ett brickband, B23e, som enligt Stolpes gravplan legat runt det lilla silverspännet vid halsgropen. Det bör ha suttit på ett plagg över särken. (Eller kan det ha ramlat ned från huvudet?).
Något av hennes plagg hade sidenbansdekoration och möjligen kan sidenbandet ha infattat brickbandet.
Från graven kommer också en fin diamantkypert (missade att fota).
De lösa sidenbitarna från spännbucklans framsida tyder på att det vara ett ylle- eller sidenplagg med siden- och brickbandsdekorationer.
Bland pärlorna har dessa fina gripdjurshängen suttit.
I grav fanns två strierade silverringar som kallas ”bärringar”. Jag brukar knyta fast pärlraden i ringar och enkelt hänga fast dom i spännbucklorna, men jag vet inte om de är bruna så.
Den magnifika, orientaliska ringen är omgjord till ett hänge med en likadan strierad pärla i.
Det ska även finnas ett filigranhänge i silver, ett hänge av ett rembeslag och ett skopformat hänge, en kniv och en glimmerpaljett.
Hennes dräkt var säkert superfin, färgrik och gav ett ”guldig” intryck.
Andra gravgåvor
Hon hade ett metallbeslaget träkärl med sig och en kista.
Det finns även ett beslag till ett förmodat spelbrädet.
Lästips:
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.
Väntade i bilen på Sara och hennes döttrar. Jag hade iof tagit på mig gummistävlarna och hade regnjackan med mig, men undrade lite i bilen hur denna utflykt skulle bli 🙂
Vi tog båten från Rastaholm och det slutade regna när vi blev ombord ?
Det var dramatiskt landskap med tunga moln påväg till kapellet och det blixtrade i horisonten.
Det är en bit till kapellet och vi gick över Lillgärdsbackagravfältet för att hinna fram och tillbaka. Den stigen är nästan igenväxt nu.
Jag älskar att sjunga därinne. Det låter så fint just där!
Jag får sådan lust att måla när jag ser det här. Mobilkameran gör fina foton, men de blir samtidigt lite pixliga.
Vi valde vägen över Svarta jorden och Borgberget på till tillbakavägen. Det var länge sedan jag fick sådan motion på ojämn mark ?
I Kvarteret är det fullt av vikingar. Nästa vecka uppemot 50 personer.
Vibtittade även på utställningen, åt och åt glass. Det blev en fin utflykt och vi hann allt vi ville på de 3 1/2 vi hade på ön.