Kategoriarkiv: Forntida hantverk

När jag nu tittat efter hattar så dök bj 840 upp i Annika Larssons avhandling Klädd krigare som en grav med posament på huvudbonaden och hon citerar Geijer. Inga Hägg har inte med den bland sina ”manliga” hattgravar, så tänkte att jag skriver kort om den. Hägg kanske räknade bort den då det är osäkert om det är en mans-eller kvinnograv. Det är en väldigt kort kista, bara dryga metern, och Ann-Sofie Gräslund tycker det är rimligt att den ska uppfattas som en av Birkas barngravar.

Bj 840 är en kistgrav i Birkas Stadsvall och personen har inte fått med sig så många (bevarade) gravgåvor.

Personen har alltså endast fått med sig ett skifferbryne, en järnkniv, någon form av krampa med trä på, en vikt och kistspik samt en förmodad huvudbonad där metalldekorationerna gjort att den bevarats. Det är alltså inga vapen i den utan tas upp av Larsson pga posamentet.

Personen ligger med föttern i öster. Stolpes gravteckning, ATA.

Gravplan för bj 840. Ur: Arbman, Birka I, s. 313.

Brickbanden i bj 840 är i dåligt skick. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av posament P12 och lite brickband från bj 840. Foto: Ola Myrin, SHM.

Geijer skriver om posamentet som en bård, P12, liknande den som finns i grav 524 samt liknande i bj 832 och 1040. P12 har hon med som posamenttyp h. Det är svårt att se på fotot, men posamentet ser ju böjt ut och lite märkligt flätat. Det är möjligt att det var i mycket bättre skick när Geijer tittade på det.

Schema för posament. Ur: Geijer Birka III, s. 100.

Jag undrar vad det här är för ögla? Tycker det ser lite ut som en tillverkad ögla av den tvinnade silvertråden.

Det vore roligt om det är en barngrav eller kanske en grav för en kortväxt person 🙂
Kram
Lästips:

Bj 840 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1028&zone= här.

Annika Larsson, 2007. Klädd krigare.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde, s. 100, 168.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl.

Ann-Sofie Gräslund, 1980. Birka IV: The Burial Cistoms. A Study of the Graves on Björkö.

Ann-Sofie Gräslund, 1973. Barn i Birka, I: Tor 15, s. 161-179. Not 4.

Grav bj 886 – krigare med B-hatt i kammargrav

Kommentera

En till hattgrav av Hägg tolkad som Typ-B är kammargrav bj 886. Den ligger i gravområde 1B i Hemlanden. 

Gravplanen för bj 886. Ur: Arbman, Birka I, s. 345.

Skrämbild av bj 886 från Mis, SHM.

Skärmbild från bj 886 forts. Från Mis, SHM.

Graven innehåller mängder med gravgåvor som mannen fick med sig till nästa liv. Graven räknas till en av Birkas vapengravar och han fick även med sig ett brädspel. I graven fanns två mynt, ett samanidiskt från omkr. 900 och ett abbasidiskt från mellan 805 och 815. Nr 9 på planen är två järnvikter. En av knivarna har tre silvertrådar lindade om skaftet. 

Samanidiskt mynt från bj 886. För Isma’il ibn Ahmad i al-Schasch. Ur: Birka I, taf. 139:4.

Abbasidiskt mynt från bj 886, har gett avtryck i läder till en börs. Ur: Birka I, taf. 138:7.

Enligt Häggs tabell 8:7 och Geijer finns det i graven yllefragment från en kaftan/livrock med siden S4 och dekorerad med stickeri St6. En huvudbonad med S4 och posament P3. Bland övriga textil finns posament P8-9 ska ha legat vid bröstet. Nr 11 på gravplanen står som ”silver”. Geijer nämner även två olika lintyger som rostat fast vid svärdet. 

Text om textilierna i graven. Ur: Geijer Birka III, s. 169.

Sticker St6 i grav bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.

Stickeri St6 som står som brickväv i Mis, fid. 616564. Foto: SHM.

Stickeriet St 6, på sidentyg, är 10 mm brett och ca 75 cm långt, och Geijer har med som ”Ösenstitch” på S4? och ”flechtschnur” (Birka III,  s. 110f, 169). De ska alltså ha sutti på en kaftan eller livrock. 

Geijer beskriver borden av St6 som östenstich. Birka III, s. 110-111.

Annika Larsson tar upp den ”orientaliska” dräkten i sin avhandling Klädd krigare. Hon skriver om skilladen i dräkt mellan det grekiska bysantinska kristna dräktem oftamed invävda mönster av guldråd och det mer östliga orientaliska från Persien/Syrien som tillhörde det arabiska kalifatet och nomadfolken med ryttarkappor med påsydda applikationer. (s. 59ff).

Mannens ringspänne ligger vid höger lår och det skulle kunna visa på en omlottrock. Flera sådana gravar finns, med ringspänne på sidan vid ena låret. Jag har skrivit om dem tidigare som klappenrock,  se lästips.

Ringspännet i brons. Foto: Christer Åhlin, SHM

Huvudbonaden.

Huvudbonaden sitter fortfarande runt kraniet. P3 är flätade silverposament, men vet inte om de flätade eller de tvinnade räknas som samma, och de ska ha suttit två varv runt huvudet. 

Flätade silverposament P3 från bj 886, som suttit runt huvudet på mannen. Det tvinnade har jag tidigare inte sett. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av posamenten från bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.

Vid mannens fotända låg ett brädspel. 

Spelpjäser av ben eller horn. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Ett av flera foton på spelbrädets beslag. Foto: Pavel Voronin, SHM.

På spälbrädet sitter det även fast textilrester i tunnt tuskaft.

Hörnfragment av spelbräde med textilrester i tunnt tuskaft. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Svärdet är av Petersen H-typ. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Mannen hade fått med sig ett svärd i en svärdskida. På svärdhantaget finns det fastrostat linnetyg  enligt Geijer. Vävremsan av lin är dubbelvikt, noga placerad och ca 3-4 mm bred. I Mis står det att det kommer från svärdsskidan -då tillverkad av trä och linnetyg. Där var även ett grövre, fastrostat lintyg från kläderna på handtaget, enligt Geijer (Birka III, s. 169). 

Sköldbucklan av typ R562. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Del av sködbeslag med brons. Foto: Pavel Voronin, SHM. 

I graven hittades även spill av bearbetat horn och en liten vit glaspärla, en lerkruka och en skål med silverbeslag fastsatta med bronsnitar.

Han hade även fått med sig eldstål och flinta samt isbroddar. Möjligen är ett av föremålen även en ispik 🙂

Kram 
Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III, Die Textilfunde. 

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg,  I: Fornvännen 78. 

Holger Arbman,  1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl. 

Annika Larsson, 2007. Klädd Krigare. 

Tidigare blogginlägg om klappenrockar http://linda.forntida.se/?p=9269 här.

Birkagrav bj 976 – kistgrav möjlig B-hatt

1 svar

Fortsätter med nästa osäkra Typ-B hatt från grav bj 976, som Hägg har ett frågetecken bakom i sin tabell 8:7.

STOLPES skiss av Birkagrav bj 976. Bild: ATA.

Graven är en kistgrav och det verkar som om posamentb och brickband ligger i huvudhöjd, men inget skelett är bevarat. 

Stolpes anteckningar med siffror: 1. Vävt silverband, 2. Bronsspiraler, 3. Flätat silverband, 4. Kniv, 5. Vikt, 6. Jernspänne, 7. Jernnål. 

Textil i graven enligt Hägg: Till mössan hör siden S4, brickband B7 och posament P 10?Br. I graven finns även posament P24. 

Skärmbild från Mis. Bj 976.

Graven innehåller inte så mycket saker, mest bara dräkten. Den räknas som en mansgrav då den innehåller kniv och ringnål.

Det här verkar vara en pyttebit av brickbandet. Den dragna silvertråden är broscherad dubbelt. Foto: Ola Myrin, SHM.

Gammalt foto av textlierna. Både posament och brickband. Foto: SHM.

Bronsspiralerna med textilrester. Foto: Ola Myrin, SHM.

Nytaget foto i färg av lådan med posament och spiraler. Foto: Ola Myrin, SHM.

Det övre är en sk. apnäve, som en knapp, och vad jag vet är de annars endast hittade i kvinnogravar. Det undre vet jag inte vad det är, men något ska ju vara sidentyget kanske. Foto: Ola Myrin, SHM.

Brickband som ser lite helare ut, men som hamnat i posamentlådan och därför fotats, och posament P10? Foto: Ola Myrin, SHM.

Ringnålen i järn från bj 976. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Undrar just hur det sett ut på huvudet. Har bara brickbandet med spiraler varit runt huvudet eller om posamenten också hört till huvudbonaden? Posamenten ser inte särskilt nötta ut, inte ens knappen. Och de skulle ju kunnat vara någonstans under hakan. 

Vikten i graven ligger vid ringnålen och kniven ser ut att ha slipats ett antal gånger. 

Kram

Lästips: 

Bj 976 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1160&zone= här.

Inga Hägg,  1986. Die Tracht,  I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983.  Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen 78.  

Agnes Geijer, 1938. Die Textilfunde, Birka III.  

Mitt eget foto av en låda i textilmagasinet, där bj 976 finns med.

Länk

Nu när jag fastnade bland Birkas vikingamössor häromdagen så känner jag att jag behöver fortsätta lite till 🙂 Så här kommer lite mer om grav bj 798. Graven räknas till en av Birkas kammargravar och den ligger vid Hemlanden i område 1C. Geijer har den daterad till ungefär 900. 

Stolpes teckning av bj 798. Foto: ATA.

Renritningen i Arbmans Birka I, s. 290.

Graven räknas som en mansgrav. Mannen blev begravd med (8) en bärring, (6) en kniv med järn, läder och trä, (9-10) ett ämbar, dvs. en hink, med en hank och beslag, (7) ett pilkoger med pilar, (3) en ringnål och (1-2) två sköldar samt en (5) börs av läder och med brons och järn. Till dräkten hör (4) posament i silver med ylle samt ett?brickband (fid. 616540), som enligt Geijer är obetydligt.

I graven finns det enligt Häggs tabell 8:7: Ylle i manteln, ylle med P10 i en kaftan eller livrock. Ylle och P1-2 i Typ B-hatten. Bland övriga textil finns sB, dvs. brickband med silverbroschering 

Posamenten ligger runt kraniet, vilket gör att Inga Hägg tolkat huvudbonaden som en Typ B, dvs. rundkullig mössa – dvs. då möjligen en kilmössa. Vid posamentet finns även yllerester, enligt Hägg medan Geijer skrev att underlaget var obestömbart, men yllet skulle kunna vara själva mössan. 

Eftersom kraniet är bevarat så syns det att det ligger i en konstig vinkel – det går alltså inte alltid att utifrån gravteckningen, om det inte finns ett kranie, att räkna ut hur dekorationerna suttit på huvudbonaden. I graven finns posamenten P1, P2 och P10 enligt Geijer, tabell, s. 178.  

Posamenten från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.

Posament från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 798. Ur Geijer, Birka III, taf. 26:1-3.

På ringnålen i brons, som ligger i (förmodad) axelhöjd, finns det ylletextilrester på nålen.  Ett konglomerat med brons av läder, textil, organiskt material och trä har bevarats vid och kring ringnålen. 

Ringnålen i brons från bj 798. Tygbiten på nålen syns på bilden. Ur Arbman, Birka I, taf. 43:3.

Bärringen av järn och med vitmetall, har en liten fästemärla och slulle kunnat sitta på ett skrin eller vara en bärring för att hänga upp något.

På Stolpes teckning står det ”Flinta” vid börsen. Börsen är ett fragment av en lyrformad börs med en rak ränna/beslag av järn nedtill, som det är otydligt vad det varit. 

Kniven är sönderfallen men har kvar rester av knivslidan med läder, järn och trä.  

Till pilkogret hör tångepilspetsar med skaftrester. Materialen är järn och trä. Kanske låg det även en pilbåge i graven som förmultnat? 🙂

Mannen var alltså möjligen en bågskytt och hade en kniv och två sköldar, för att ha en extra i strid om den ena gick sönder. Frågan är varför det inte följde med andra vapen som svärd och vapenkniv när han hade två sköldar. Det finns ganska många gravar med sköldar men utan vapen och jag skrev lite om det i min magisteruppsats om Stadsvallens förlängning. Nu har en jag känner börjat forska om sköldar, så det ska bli spännanade att följa! 

Han har begravts i åtmonstone ett klädesplagg med en fin ringnål vid axeln, kanske en mantel. Han bar enligt Hägg en kaftan med posament och någonstans på dräkten fanns det brickband med silverbroschering. Som huvudbonad hade han en möjlig yllemössa med fatastiska flätade posament i silver. Han hade en börs med flinta – vilket är bra att ha att göra upp eld med, och då kan järngrejen vara till för att slå eld kanske?. Behövde han vatten eller köpa mat, eller mäta upp säd i efterlivet, så fick han även med sig en trähink med en järnhank. Han hade även en bärring att att hänga upp något i eller för att stänga något.
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III, Die Textilfunde. 

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg,  I: Fornvännen 78. 

Holger Arbman,  1940 & 1943. Birka I.  Die Gräber. Text und Tafl. 

Bj 798 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=993&zone= här

Idag blev det växtfärgning med färgkulla

1 svar

Färgkulla kan verkligen bli kycklinggult, men jag ville att den skulle bli lite orangevarm gul som den ska och då används alun, pottaska och vinsten.

Jag tog de torkade blommor jag hade och kokade dem med pottaskan i en timme. Sen silade jag bort blommorna och lät soppan stå. 

Betade ullklänningen med alun och vinsten i ungefär en timme, men det har jag inget foto på. 

Det är lite coolt att det kan bli sådan stark färg! 

Utomhus kallfärgade jag en mantel.

”Restalunbetvattnet” och rester efter björkkoket använde jag för patinering av manteln, som är av tjock vadmal. Jag ville inte att den skulle vara stålgrå, som tyget var, utan få en varmare ton. Inget kokande,  bara kallfärgning. Har tvättat den i tvättmaskinen nu och foton kommer såsmåningom på alla plaggen 🙂 

Recept från Växtförgning, av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky

Betning: 100 g ull, 20 g alun, 10 g vinsten, 5 l vatten

Färgning: 100 g ull, 100 g färgkulla, 5 g pottaska, 5 l vatten

Den längt fram är färgatvi första badet och ska till WCV-gänget. Den bakom är en extraklänning aom jag stoppade ned i efterbadet 🙂 Den är skrynklig för att den just centrifugerats. 

Båda färgerna blev fina, tycker jag. 

Kram

Växtfärgning med torkade björklöv idag

1 svar

Jag hann inte växtfärga ute innan snön kom, så planerade för att växtfärga inomhus. Men nu så skiner solen så jag borde vara ute!

Undrar hur det såg ut och vad de pratade om när de växtfärgade här på Helgö under järnåldern, om de gjorde det? Inte hade de en skypande och dataspelande tonåring i rummet intill,  men kanske ungarna spelade kvarn? Eller kanske de hjälpte till… 

Det går åt mindre björklöv när de är torkade. Ska plocka nya i vår sen. Hoppas de här ger bra färg 🙂

Kemikalier… Jag fått några av en föredetta granne… Förr betade de med plattlummer förr. Kanske urin… Men även koppar och järnkittlar hjälpte till med färgningen. 

Silat bort löven och värmer upp tyget. 

Blev en fin gul färg, men ser lite blek ut på fotot. 

Grundrecept från boken Hemfärgning med växtä, av Beda Larsson: 

Ylletyget är tvättat med linoljesåpa. Jag fick ta receptet ggr 4 och hade vatten så det täckte tyget precis.

  • 250 g ull, 32 g alun, 500 g torkade björklöv.

Björklöven kokades en timme sen silade jag bort dem. Hällde i alunet och sedan lade jag ned tyget, som jag värmt upp först.

Foto på klänningen kommer senare 🙂 men gärget blev lite fint vaxigt gult.

Kram

Mari och föremålen hon grävde fram 1979

Kommentera

Förra veckan höll Riksantikvarieämbetet en konferens på Historiska museet om arkeologi och förmedling. Riksantikvarien sa att ”vi är alla jämlika inför det förflutnas annorlundahet”. Jag tänker att vi även alla är ”olika” inför det förlutnas annorlundahet. Det är som en kulturkrock. Vissa saker känns igen men det kan vara som när jag var i Sydkorea, det fanns koder som jag inte kunde läsa på innan, som jag omöjligt kunde begripa. En del saker var helt obegripliga, trots att vi alla är människor. 

Mycket på konferensen gick ut på att fundera över varför forntiden och kulturarvet är viktigt, inte bara för ett antal få arkeologintresserade, utan för alla i Sverige som betalar skatt och är med och betalar på olika sätt för vården av det förflutna och hur de tas om hand i samtiden. 

Hur ska vi bli mer än Pyramider, Indiana Jones och Laura Croft eller lerkrukor…? Vilken typ av förmedling av fortiden ska de grävande arkeologerna hålla på med? Guideturer, skolverksamhet, skriva populärvetenskapliga böcker? Vad vill folk veta lokat och regionalt när det grävs? Vad händer sen, efter grävningen?  Grävningar ska numera ha en aktiv förmedling, eller kommunikation om det ordet är bättre. Hur får arkeologerna till någon bestående kunskap i allt brus av information?  – Vad vill ni där ute veta? Ni som tycker arkeologi är spännnade men hellre ägnar er åt något annat yrke? 

En liten skedand.

​Men så blev det konferens och lyxigt bubbelmingel i Guldrummet och arkeologen Mari Wickerts, som arbetar som pedagog och experimentell arkeolog på Göteborgs stadsmuseum var med! Jag har lärt känna henne i viking, vilket är lite ovanligt, då de flesta arkeologer kanske inte klär upp sig i vikingakläder ?

I Guldrummet har vi massor av saker! Guld, silver och ädelstenar. Det är kanske framförallt det ädla materialet som fascinerar men även att de kunde göra de här grejerna för så länge sedan. Sen kommer tankarna kring vad det är, vem som använt dem och hur mycket de är värda. Vad betyder dom?  Kanske funderar vi på vem som  tillverkat dem? Var det en person med bra syn? Små händer?  Hur gjorde dom? 

Mari och föremålen hon grävde fram 1979.

Mari ville visa mig sitt fynd som är utställt i monter 12! Den lilla anden i brons och guldföremålen hittade tillsammans med den! Hon var arkeologipraktikant för Agne Furingsten och anden grävdes fram ur en stensättning i Tranemo (i Mis står det Dalstorp) i Västergötland, 1979! Anden, de två pärlorna och ”denna underbara berlock” med granuleringsarbeten kom fram i samband med en mörk, rektangulär fläck, vilket skulle kunna visa att mörkfärgningen en gång varit en lite trälåda som nu förmultnat. 

Anden, fid 431807. Knestorp, Rättaregården, Dalstorp, Vg. Foto: Ulf Bruxe.

Jag har sett den här anden tidigare men inte tänkt så mycket på den. Mest bara noterat den bland alla guldhalskragar och berocker… 

Andra sidan.

Anden är en skedand och de var populära under bronsåldern, men även en bit in på järnåldern. Det här fyndet dateras till romersk järnålder 0-400 e.Kr. Närmare bestämt 170 e.kr. daterad med berlocken. 

Något jag aldrig ens funderat över är den troliga fjäderfuktion som anden som sitter fast på undersidan av anden, som Mari informerade mig om. Hon berättade att det är som en metallfjädermojäng som går att klämma ihop, sticka ned i kanske ett träföremål och sedan släppas och så sitter anden fast! Mari berättade även att anden vid fyndtillfället hade en röd tråd runt halsen och ”inte vilken tråd dom helst utan en krapprotsfärgad lintråd runt halsen”! 

Guldföremålen fid. 855039 och 855036 från samma mörkfärgning. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Det var alltså förmodligen en kistbegravning och endel var redan bortschaktat. 

Fler saker från graven. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Det Mari berättade har gjort att jag nu fått en mer personlig relation till föremålen ? Och jag kan fantisera om hur de använts av någon för nära 2000 år sedan. Kanske den lilla anden var ett kärt minne eller ett föremål som ärvts i generationer, sedan bronsåldern… 

Vad ruvar Ormalur mer på där ute…?

Kram och tack Mari!
Lästips:

OBS! Snart kommer inte länkarna till Mis att fungera längre så museet köpt upp ett nytt system. 

Anden http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=431807 här.

Dagens kyrkfönster 

Kommentera

De har verkligen lappat och återanvänt glasbitar när de gjort glasen 🙂 Ett streck lät jag bli att rita dit. Undrar om det är en sorts ”Anna-själv-tredje”? Ska göra en lättare nu. 

Kram