Kategoriarkiv: Forntida hantverk

Letat drakar i källaren

Letat drakar i källaren med medeltidskonservatorn på Historiska, för vi planerar inför höstlovets familjeprogram ? Det blev en snabbvända i magasinet för medeltida konst och och några fotos 🙂 

Dörrar! Jag brukade göra en ”dörrvisning” på Drottningholms slott när jag jobbade där. Tycker dörrar är spännande och de här är supergamla!

Tänk när det här var en vägg och den förmodligen var målad. 

Eller den här plankan. En planka med Kristi uppståndelse är utställd i utställningen Medeltida konst, men de här har jag inte sett tidigare. 

Hittade den här sötnosen! Inte helt nöjd med att ligga där…

Endel medeltida skulpturer är så roliga samtidigt som de är så fina! Det sitter små prinsessor där också ?

Det här är lite annat sätt att åka drake än i Game of Thrones… 

Inte en drake direkt, men kunde inte låta bli att fota… Hu! 

Den här draken var den läskigaste men den är ju pytteliten stackarn och har slagit knut på sig själv!

En sådan här häst skulle jag vilja ha som gunghäst hemma! 

Kanske får ni se en av drakarna på museet snart 🙂 

Kram

Flaskan från Aska

Igår fick jag se flaskan från kvinnograven i Aska, Hagebyhöga i Östergötland, lite närmare. Har inte sett tidigare hur flaskhalsen suttit som löst i kroppen! Dessutom syntes den fina ornamentiken bättre än när den står utställd i montern. 

Den är uttagen för att en forskare ska titta närmare på texten. Den är inte helt tolkad ännu. Tydligen knepig att läsa och det är ”dekorativ text” på den.

Undersidan har jag heller aldrig sett tidigare ?

Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Graven är den med Frejasmycket, då Freja har hjälm, står omringad av Midgårdsormen, där ormens huvud är hennes ryggknsppspänne, och hon håller sig om magen. 

Undrar vem hon var kvinnan? Flaskan kan ha varit en det av en tvättuppsättning tillsammans med en metalldelar äæ

Oskål.

Kram

Flaskan http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=106828&g=1

Frejasmycket http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107873&g=1

Hemma sjuk…fortfarande… och underhåller mig med vendeltida drakhuvuden

Hostar och hostar och jag orkar snart inte längre hosta.

Fick det här fina bältespännet, som är en modern variant av vendeltida förlagor. De var så himla bekanta men jag kunde inte hitta dom!

Baksidan. Jag får ta och göra ett bälte av dem 🙂 

This exhibited one is a copy, has the same eyes as my two. Foto: Matt Bunker.

Till slut hittade jag den här! Och de hänger i Vendelrummet på Historiska! Det här fotot är taget av Matt i Wulfheodenas 🙂 

Det är fynd från Vendelgrav XII, SHM 9785, och har kallats beslag (till ett betsel) men numera står de under benämning ”gehäng,” som till ett svärd. Lena Thunmark – Nylén har skrivit om dem i Fornvännen, men jag har inte orkat läsa hela artikeln ännu. Stilen är Salin stil II i ”karvsnitt”/skarpåsiga, i förgylld brons. 

Svärdsgehänget med drakhuvudena. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM

Charlotte skriver om granater och ”drakarnas”ögon är små, små granater. Undrar just vad hantverkarna under vendeltiden tänkte, om de kände det som om de gav smycke-och bältefigurerna liv? 

Här Björn Ambrosianis debattinlägg. 
Kram
Lästips:

Se fler bilder på dem här. http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=273532

Se fler saker från Vendelgrav XII här. http://mis.historiska.se/mis/sok/exhib.asp?sm=11_0&uid=22824&id=54213

Lena Thunmark – Nylén, 1981.Betselbeslagen i Vendel XII — förslag 

till nytolkning 

Av Lena Thunmark-Nylén 

Thunmark-Nylén, L. 1981. Betselbeslagen i Vendel XII — förslag till ny tolkning. Fornvännen. här.

Några bilder från Gunnes gård i helgen

Det blev en fin marknad! Även om jag var trött och ”eftersjuk”, inte helt frisk ännu, så var det värt det – att träffa alla!

Superfin Årsundatjej med sin nya väska. Hon har gjort den i koben och färgat mönstret med lök. Jag blir så impad!!!

Den håller sig uppe fint. När den öppnas. Ena delen i Birkafyndet från vattnet hade ju formodligen rester av läder, så läder är nog bästa tipset för en vikingaväska av den här sorten.  

Fina krigare, även från Åland ? Som förmodligen tillhörde svearna på vikingatiden.

Vi fick ett föredrag av Andreas om Vikingatid i Mälardalen. 

 Det började regna så vi fick gå in i långhuset. Fina vikingar i dörren 🙂 varav den som såg min fina silverbrakteat jag köpt second hand 🙂

Den här tjejen blev jag helt förtjust i! Hon har gjort en egen kopia av den disataff som hittats i Osebergsgraven!  

Lägret på kvällen. 

Det var gille på lördagkvällen, men jag var så trött att jag slocknade tidigt. 

Den röda färgen är så härlig att sova i. 

Varmt så jag kunde sticka ut tårna på morgonen efter tio timmars sömn. Skönt att det var så varmt!

Packa upp igen på söndagen och fint väder 🙂

Pärlor är även fint att ha i håret! 

Mamma tog lite kort! Premiäranvände den gula hängselkjolen. Den fick lite dålig passform med bälte till. Hade tänkt ha den utan bälte till dräkten grav bj 1084, som verkarar ha varit i tuskaft. Men jag får ta och sy några inprovningar som på Hedebyhängselkjolsbiten.

Så kom den här fantastiska, goffrerade särken föbi! Underbart arbete med tråd genom tyget och ihopdraget! Vilket jobb! Urfin dräkt! Tack Lisa ?

Gun kular vid öppning och stängning ? Fina båten Tälja i förgrunden. 

Nu ska jag uppdatera nätbutiken med antal varuantal och det kommer ta lite tid 🙂 Sen ska jag tillverka lite nytt till höstmarknaden på Medeltidsmuseum 🙂

Kram

Röstahammar, fynden i gravarna på Historiska

Här kommer lite fler bilder av de utställda fynden från graven med bälteväskan i Röstahammar, Rösta, i Ås i Jämtland samt pärlorna från grav 1.

Järnsaker, bl.a. en hank till en hink/ett ämbar.

En vikingatida balansvåg och en bit av ett arabiskt silvermynt.

Pärlor från kvinnogravgrav 1, av glas och karneol samt två guldfärgade pärlor.

Karneolpärlor var mycket populära under vikingatid. Två av glaspärlorna med annorlunda mönster är en mosaokpärla och en som ser dragen ut, men jag ska fråga Moa, så det blir rätt. Kvinnan i grav 1 verkar ha begravts i en båt.

Moas svar: ”De guldfärgade är riktig guldfolie, dvs. ganska tidiga antagligen. Den randiga är blåst-dragen och den mönstrade högst upp är mosaik. Den spetsiga behlver jag titta mer på.”

Väskan och bältet igen.

Doppskon till svärdsskidan.

Det dubbeleggade svärdet med silverinlägg på knappen och horndekoration på hjaltet.

Jag vet inte om det är den här delade pilen, eller vad det är, eller om det här den rakt avkapade pilen på nästa foto som används för att skjuta av hälsenor på bl.a. renar. 

Sköldbuckla, yxa och pilar, bl.a. ekorrpilen.

Föremålen från graven är utställda i utställningen Vikingar på Historiska museet i Stockholm.  Se även tidigare inlägg här.

Kram

Röstahammarväskan – en vikingatida bälteväska

Jag har köpt en begagnad väska…En kopia av den vikingatida väskan från Rösta, Ås i Jämtland. 

Den är från en mansgrav, Nr 4, som numera räknas som samisk och är daterad till 900-talets andra hälft. Tidigare ansågs gravarna i området vara nordisks. I graven finns samiska horndetaljer på svärdshjaltet/svärdskalven som påminner om dekor på samiska trumpekare och i form av en ekorrpil. Mannen är begravd med en häst och en hund. Samerna jagade päls som byttes mot föremål från nordnorna. Väskan är av östlig typ med läderlock. I en grov linnepåse med dragsko låg två björnfalanger och några hasselnötsskal och en rund träskiva, som kanske är en askbotten… 

Röstahammarväskan med bälte. The relatively new interpretation of the bag. Foto: Björn Wickman, SHM.

Det finns två olika tolkningar av väskan, men tolkningen nedan är mer medeltida. Väsktypen har sitt ursprung norr och nordost om Volgakröken, kanske Kamaområdet, menar Zachrisson, pga de två små björnhuvudbeslagen. En liknande väska finns från Ångermanland och tre, eller fem, har hittas i Birkagravar, enligt Zachrisson. Hedenstierna-Jonson argumenterar istället för att väskan, en sabretache, är Magyarisk liknande den från Újfehértó i Ungern, där en nästan identisk hittats. Så kanske björnarna hamnat på den som extra bling? 🙂

Den gamla tolkningen. The earlier interpretation of the bag. Foto: Yliali Asp, SHM.

Zachrisson funderar över om graven med bälteväskan kan ha tillhört en nojd, vilka senare brukat ha rikt dekorerade väskor. Eller kanske det är en finnkonung? Den samiska väskan, som har levt vidare i mansdräkten, kallas dasko. I Mis kallas de sabeltaska.

Nu behövs bara ett svärd, ett bälte och en ekorrpil… Originalväskan och de nadra fynden, som svärdet, finns att se i samedelen i utställningen Vikingar på Historiska museet. 

Kram
Lästips:

Fyndet i samlingarna på Historiska:,http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=32492 Här.

Zachrisson, I., 2006. Väskan från Röstahammaren i Ås och gravfältets etniska tillhörighet. Fornvännen. 

Charlotte Hedenstierna-Jonson has written about the pouch. Google it and you can read it online at Academia.edu :

Hedenstierna-Jonson,  C.,  2012. Traces of Contacts: Magyar material cultur in the Swedish Viking age Context of Birka. In: RGZM, Tagungen Band 17. Mainz. 

Några bälteväskor från Birka:

Grav Bj 93B här. Sabeltaska, beslag.

Grav Bj 154 här. Sabeltaska, utan bild.

Grav Bj 644 här. Magyarisk bälteväska, utan bild.

Grav Bj 710 här. Sabeltaska, utan bild.

Grav Bj 716 här. Enklare modell av bälteväska. 

Grav Bj 819 här. Lite annorlunda bälteväska. 

Grav Bj 904 här. Bälteväska med beslag brons och vitmetall, utan bild.

Grav Bj 943 här. Osäker, möjligen enklare.

Grav Bj 949 här. Bälteväska men annan form, med knappar.

Grav Bj 956 här. Bälteväska med ”silver”.

Grav Bj 958 här. Bälteväska med ekorre. 

Listan är utan alla fynd benämnda ”börsar”. 

Tillägg:

Edvin Sjöberg har uppmärksammat mig på de ungerska tarsoly som är lika de som hittats på Birka. 

”Dom skandinaviska sabelväskorna är förmodligen av ungerskt (magyar) eller ukrainskt ursprung och har kommit till Gotland och Birka med handelsutbyte. Det finns motsvarande lock- och kantbeslag i den ungerska fyndkontexten som överensstämmer bra med de fynd vi har i här i Skandinavien. Se även väskfynden från Chernigov.”

Han har skrivit om dem på sin hemsida audhumbla.se här.

Tack Edvin!

Likarmat spänne från Dalarna

Loppisar kan vara fantastiska! Nu har jag hittat en kopia av ett folkvandringstida, likarmat dräktspänne från Sisselbo, By sn i Dalarna, i Salins stil I. På engelska kallade equal-armed relief brooch. De här spännena är förmodligen tillverkade i den forntida metallverkstaden här på Helgö  🙂 Det har hittats fler gjutformsfragment än spännen och inget spänne är likadant. De är inte ens lika på båda sidarmarna. Min kopia är likadan på båda sidorna för den som gjort kopian har använt samma sida två gånger, eftersom originalet är trasigt. 

Det står att nålen är av järn men min kopia har en mässingsnål. 

Mitt spänne är trasigt där nålen ska häktas fast, så jag får fundera ut något… 

Det vore spännande att höra den forntida konsthantverkarens syn på ornamentiken. Vad skulle smycket berätta? Kvinnosmycken som dessa tillverkades möjligen på Helgö i samband med bröllop. En skandinavisk kvinna hamnade hos Gepiderna i Szentes-Nagyhegy, grav 84, i Ungern. Allianser genom överenskomna äktenskap var viktigt i forntida skandinavien.  
Spännet kom fram 1890 när gravar bortodlades och det var när det hittades lagat med en järnplatta som nitats fast. 

Frågan är nu om jag lyckas få dit något på baksidan så jag kan använda spännet i min folkvandringstida dräkt. Annars kan jag ju i alla fall ha med den på visningar 🙂 

Kram

Lästips:

Spännet i Historiska museets samlingar http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=271533&page=2&in=1

Holger Arbman, 1945. Stildrag i folkvandringstidens konst. Fornvännen.  http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/1424.

Wilhelm Holmkvist, 1983. Tankar krimg en mammutpublikation om djurornamentik. Fornvännen. Här.http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/2498

Wilhelm Holmkvist,  1972. Relief brooches, in Excavations at Helgö IV, s. 254.

En skärva blåvitt porslin

För några år sedan, när Allan var liten och vi var i Arambol, Goa, så samlade Allan och jag fina stenar, snäckor och andra små saker 🙂 Det är alltid kul. Häromdagen hittade jag samlingen med stenar och även en porslinsbit som vi hittade – en del av ett blåvitt porslinsföremål. Jag har ibland funderat över var den tog vägen sedan vi kom hem, men nu städade mamma köket pga ombygge och då dök den upp! 
Indien var en av vägarna för kinesiskt, och även mongoliskt Yuan, blåvitt porlin att nå det Osmanska riket och Medelhavsområdet. För några år sedan visade jag utställningen Blåvitt på Medelhavsmuseet och det är en av de roligaste, tillfälliga utställningar jag visat och jag pluggade massor innan. Vi fick se utställningen första gången under vernissagen, så jag var tvungen att plugga med hjälp av ett utkast av utställningskatalogen och olika artiklar. 

Jag har en hel pärm med material bara för en utställning från 2008 om framförallt Yuandynastinporslin, från mongolernas styre i Kina. Den kalebassformade krukan på framsidan av katalogen är bara den värd 500 miljoner kronor! Det är det dyraste föremål jag någonsin visat! 

Det blir de bästa sortens visningar, när vi får underlag och nästan fria händer 🙂 Jag saknar flera av Medelhavsmuseets tillfälliga utställningar. 

Till och med den blå färgen var spännande och jag undrar vad innehållet i min lilla skärva skulle berätta om dess ålder och ursprung? Den ser ut att vara från en liten kopp och förmodligen är den inte så gammal, men det är i varje fall underglasyrblått! Skulle den kobolt blå färgen, kallad samarrablå färgen från Yuan och tidig Ming, ha högt järninnehåll och låg mangan så kan den vara äldre än 1426! Efter 1425 är det Sumatrablå färg i Mingporslinet. 

Mandarinänder – lever alltid parvis och är sinnebilden för ett gott äktenskap! Porslinet var fullt av rolig symbolik! 

De konstiga löven med en lång spets är en av de saker som visar att den här tallriken är från Yuanperioden. 

Något intressant jag hittade var att för ”Pa-hsien” – de åtta odödliga inom taoismen, så är kalebassen en av deras symboler! Den blåvita kalebassen har åtta paneler och porslinet hör till Topkapipalatser i Istanbul. Skulle gärna vilja åka dit någon gång. 

En av de åtta odödliga är Li-t’ien-kuai, som levde under Yuan dynastin och sägs ha fått instruktioner av självaste Lao Tzu. Li Thei-kuai hade magiska krafter och bar med en kalebass (the gourd) och som han bar med sig och som innehöll en medicin som kunde återuppväcka de döda.  Han använder en järnkrycka, för hans kropp ska av misstag ha bränts till aska medan hans själ befann sig på vandring och han besökte sin mästare Lao Tsu. Efter det ska han ha återfötts i en halt tiggares kropp och blev då en av de åtta odödliga. Hans attribut i konsten är en kalebass ur vilken en fladdermus flyger upp och är tänkt att jaga bort onda andar.

Även lotusen är en följeslagare av de åtta odödliga. 

Men varför blått? Mongolerna valde färgerna – den blåvita – som nu kopplas så tydligt till kinesiskt porslin. Mongolerna ville ha stort porslin och äta som i Främre orienten 🙂 Den blå färgen tycker kineserna egentligen inte om (?) och de målar ofta demoner blå i ansiktet. Men mongolernas heliga färg är blå och de hade (har?) en högsta gud i Tengri, himlen! Även bl.a. turkiska folk hade Tengri som gud innan islam. 

Gengis Khan ska ha styrt med orden ”by the will of Eternal Blue Heaven”…

I Skaparverkstaden på museet så fick barnen tillverka blåvitt porslin i miniatyr 🙂 Jag vet att jag gjorde en liten kalebass, men jag kan inte hitta den i min låda med museipyssel! Har nu (oftast) slutat ta med mig saker hem 🙂 

Kul att minnas lite av det jag gjort bara av att hitta en lite skärva blåvitt porslin.

Lite kuriosa och mer till min CV… Under invigningen fick jag hjälpa till att vakta Drottningen under tiden hon tittade färdigt på utställningen 🙂 Så en museipedagog kan ha alla möjliga jobb…

Kram

Lästips: 

Utställningskatalogen BlåVitt, Medelhavsmuseet. http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/utstallningsarkiv/blavitt/

Artikel ovan om den blå färgen. 

Biedermanns Symbollexikon.

Christie, A. 1968. Chinese Mythology. 

A dictionary of Chinese symbols, 1986. 

Jag fick även en text av Regina Krahl om kinesisk keramik under sen Yan och tidig Ming-dynasti. 

Yetts, P. W. 1916. The eight immortals. The journal of the Royal Asiatic Society. 

Cooper, J.C.. Symboler. 

Tengri, Wikipedia. 

Lite mer om de åtta odödliga i Myths and ledgends of China här.