För några år sedan, när Allan var liten och vi var i Arambol, Goa, så samlade Allan och jag fina stenar, snäckor och andra små saker 🙂 Det är alltid kul. Häromdagen hittade jag samlingen med stenar och även en porslinsbit som vi hittade – en del av ett blåvitt porslinsföremål. Jag har ibland funderat över var den tog vägen sedan vi kom hem, men nu städade mamma köket pga ombygge och då dök den upp! 
Indien var en av vägarna för kinesiskt, och även mongoliskt Yuan, blåvitt porlin att nå det Osmanska riket och Medelhavsområdet. För några år sedan visade jag utställningen Blåvitt på Medelhavsmuseet och det är en av de roligaste, tillfälliga utställningar jag visat och jag pluggade massor innan. Vi fick se utställningen första gången under vernissagen, så jag var tvungen att plugga med hjälp av ett utkast av utställningskatalogen och olika artiklar. 

Jag har en hel pärm med material bara för en utställning från 2008 om framförallt Yuandynastinporslin, från mongolernas styre i Kina. Den kalebassformade krukan på framsidan av katalogen är bara den värd 500 miljoner kronor! Det är det dyraste föremål jag någonsin visat! 

Det blir de bästa sortens visningar, när vi får underlag och nästan fria händer 🙂 Jag saknar flera av Medelhavsmuseets tillfälliga utställningar. 

Till och med den blå färgen var spännande och jag undrar vad innehållet i min lilla skärva skulle berätta om dess ålder och ursprung? Den ser ut att vara från en liten kopp och förmodligen är den inte så gammal, men det är i varje fall underglasyrblått! Skulle den kobolt blå färgen, kallad samarrablå färgen från Yuan och tidig Ming, ha högt järninnehåll och låg mangan så kan den vara äldre än 1426! Efter 1425 är det Sumatrablå färg i Mingporslinet. 

Mandarinänder – lever alltid parvis och är sinnebilden för ett gott äktenskap! Porslinet var fullt av rolig symbolik! 

De konstiga löven med en lång spets är en av de saker som visar att den här tallriken är från Yuanperioden. 

Något intressant jag hittade var att för ”Pa-hsien” – de åtta odödliga inom taoismen, så är kalebassen en av deras symboler! Den blåvita kalebassen har åtta paneler och porslinet hör till Topkapipalatser i Istanbul. Skulle gärna vilja åka dit någon gång. 

En av de åtta odödliga är Li-t’ien-kuai, som levde under Yuan dynastin och sägs ha fått instruktioner av självaste Lao Tzu. Li Thei-kuai hade magiska krafter och bar med en kalebass (the gourd) och som han bar med sig och som innehöll en medicin som kunde återuppväcka de döda.  Han använder en järnkrycka, för hans kropp ska av misstag ha bränts till aska medan hans själ befann sig på vandring och han besökte sin mästare Lao Tsu. Efter det ska han ha återfötts i en halt tiggares kropp och blev då en av de åtta odödliga. Hans attribut i konsten är en kalebass ur vilken en fladdermus flyger upp och är tänkt att jaga bort onda andar.

Även lotusen är en följeslagare av de åtta odödliga. 

Men varför blått? Mongolerna valde färgerna – den blåvita – som nu kopplas så tydligt till kinesiskt porslin. Mongolerna ville ha stort porslin och äta som i Främre orienten 🙂 Den blå färgen tycker kineserna egentligen inte om (?) och de målar ofta demoner blå i ansiktet. Men mongolernas heliga färg är blå och de hade (har?) en högsta gud i Tengri, himlen! Även bl.a. turkiska folk hade Tengri som gud innan islam. 

Gengis Khan ska ha styrt med orden ”by the will of Eternal Blue Heaven”…

I Skaparverkstaden på museet så fick barnen tillverka blåvitt porslin i miniatyr 🙂 Jag vet att jag gjorde en liten kalebass, men jag kan inte hitta den i min låda med museipyssel! Har nu (oftast) slutat ta med mig saker hem 🙂 

Kul att minnas lite av det jag gjort bara av att hitta en lite skärva blåvitt porslin.

Lite kuriosa och mer till min CV… Under invigningen fick jag hjälpa till att vakta Drottningen under tiden hon tittade färdigt på utställningen 🙂 Så en museipedagog kan ha alla möjliga jobb…

Kram

Lästips: 

Utställningskatalogen BlåVitt, Medelhavsmuseet. http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/utstallningsarkiv/blavitt/

Artikel ovan om den blå färgen. 

Biedermanns Symbollexikon.

Christie, A. 1968. Chinese Mythology. 

A dictionary of Chinese symbols, 1986. 

Jag fick även en text av Regina Krahl om kinesisk keramik under sen Yan och tidig Ming-dynasti. 

Yetts, P. W. 1916. The eight immortals. The journal of the Royal Asiatic Society. 

Cooper, J.C.. Symboler. 

Tengri, Wikipedia. 

Lite mer om de åtta odödliga i Myths and ledgends of China här.