Kategoriarkiv: Forntida hantverk

Torshammaren från Ödeshög

2 svar

Jag som aldrig har använt torshammare, har nu plötsligt köpa några inför en museifilminspelning. Önskar att jag köpt de från Birka, men jag kanske kan tillverka egna någon gång.

image

Här är min nyinköpta kopia, som jag nu målat med guldfärg. Det blev inte så tokigt!

image

Originalet - den fina torshammaren från Ödeshög, Erikstorp i Östergötland. Foto från Christer Åhlin. Mis, Historiska museet.

Ödeshöghammaren i silver med förgyllning är en av de mest kopierade torshammarna, men jag har aldrig direkt tittat ordentligt på den. Nu när jag gör det ser jag bara prinsessan Leia som håller i ett par stavar… kanske för att vi just sett nya Star warsfilmen 🙂 Men vad är det egentligen för figur som står på hammarhuvudet? Någon har säker skrivit om det så jag får leta lite vid tillfälle.

Stora ögon, lite mun, hårknutar?, en halsring, en fint dekorerad klänning/hängselkjol…? Vad tycker ni? Har figuren en hjälmkam?

image

image

Föremålen i skatten med torshammaren från Ödeshög, Erikstorp innehåller en kvinnas dräktuppsättning. Foto Christer Åhlin, SHM.

Inventarienumret 5671 innehåller flera saker hittade 1876 i en av två skattgömmor! Skatten dateras till 900-talet och Jessica Bjuhr har skrivit en fin uppsats om fyndplatsen och lite om skattens sammansättning. Torshammaren kan alltså ha tillhört en förmögen kvinna eller varit en del av en brudgåva eller vänskapsband i en vikingatida härskarmiljö. Guldarmringar omnämns i en vikingatida skriftlig källa, Florence av Worchester från omkring 1040, då 16 krigarmän bar en 16 uns guldarmring på vardera arm! (Se referenser i Bjuhr 2010).

image

Foto Ulrik Skans, SHM.

image

Öga mot öga. Detalj av Ulrik Skans foto.

Så småningom ska min även få silveröglan, men till imorgon får det duga med en läderrem.

Kram

Länkar:

Fler bilder av torshammaren från Ödeshög finns i Sök i samlingarna, Historisk: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=108249&page=2&in=1

Jessica Bjuhr, 2010. Depåfyndet från Erikstorp.

Klicka för att komma åt Bjuhr_Jessica_Depafyndet_fran_Erikstorp.pdf

Apotropeisk mask eller Oden?

Kommentera

Dansk runinskription nr DR 66 med en ansiktsmask – men vem? Är det Oden eller en apotropeisk mask som ska hjälpa till att jaga bort onda andar?

image

Aarhus, DR 66. Wikipedia.

Runstenen, från Aarhus i Danmark, är till minne av en man som dog i strid under vikingatiden ”när kungar stred”! Stenen dateras till ca år 1000 och den ska vara utställd på Moesgårds museum. Fyra män reste den över en femte som hette Fúl ( 🙂 ) och de var vänner i ett félag – alltså vikingatida ekonomiska partners! (se länken nedan till Wikipedia för referenser).

Översättningar från wiki, Samnordisk rundatabas:

A: kunulfR auk augutr auk aslakR auk rulfRrisþu
B: stin þansi eftiR ful fela(k)a sin iaR uarþ ( ) …y– tuþr
C: þo kunukaR barþusk

Transcription into Old NorseEdit

A: GunulfR ok Øgotr/Øþgotr ok AslakR ok RolfR resþu
B: sten þænsi æftiR Ful, felaga sin, æR warþ … døþr,
C: þa kunungaR barþusk.

A: Gunnulfr and Eygautr/Auðgautr and Áslakr and Hrólfr raised
B: this stone in memory of Fúl, their partner, who died
C: when kings fought.

Min översättning till Svenska:

A: Gunulfr och Augutr och Aslakr och Rolfr reste
B: den här stenen efter Ful, félagarn sin, som dog
C: då kungar stred

image

Jag tycker om smycken med fornnordiska motiv och det här är mitt nya hänge i silver 🙂 Jag tycker om att den har som små horn på huvudet!

image

Lund 1, DR314, även kallad Lundagårdsstenen. Wikipedia.

Här är en liknande mask på Lundagårdsstenen, som står på Lunds universitetsbibliotek och som Ingrid Gustin skrivit om. Hon går igenom olika tolkningarna av ”masken” och de går vida isär! Masken har tolkas som Oden, ett ansikte, en skrämselmask, Tor och även som Kristus (se lästips). Själv föredrar jag tolkningen att det är Oden, men det gäller att vara öppen för olika möjligheter 🙂

image

Stenen från Skjern. Wikipedia.

image

Sjellebrostenen i Danmark. Wikipedia.

image

Hunnestad 5. Wikipedia.

Det verkar finnas en hel del stenar med denne skeggige figur!

image

Västra strö i Skåne, DR335. Wikipedia.

image

Släbro, Sö 367. Wikipedia.

Vi kommer inte veta med säkerhet vad det är för figur vi ser, men fin tycker jag att den är! Kanske användes den som en motvikt mot den nya kristendomen i slutet av 900-talet och början av 1000-talet? Kanske fick den allsmäktige Oden en ny version som den allsmäktige Kristus? Vem vet?

Tipstillägg från Roger Wikell:

image

Sö 167, Landshammar, Spelviks socken, Rönö härad, Nyköping. Se Kulturbilder.wordpress. under lästips.

På Sö 167 är en far som rest sten över sin son och sonen nämns som en god ung man.

uiniutr : raisþi : stain : at : kuþmunt • sun • sin trik • kuþan

Vinjut reste stenen efter Gudmund, sin son, en god ung man.

Här en till:

image

Sö 112, Kolunda, Stenkvista socken, Österrekarne härad, Eskilstuna. Kulturbilder.Wordpress.

Den här, Sö112, i gråsten är ristad av Traen i långkvist- och lönnrunor.

: u(i)[k]tirfR : auk : tiarfR : raisþu : stain : þans[i :] at : þurkil : faþur : sin þrutaR [þi]akn •

Vigdjärv och Djärv reste denna sten efter Torkel, sin fader, en kraftkarl.

Kram

Lästips:

Runsten 66 från Aarhus: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Danish_Runic_Inscription_66

Félag: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Félag

Samnordisk rundatabas: http://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm

Ingrid Gustin, 2015. Runsten på resa -Lundagårdsstenen från vikingatid till nutid. Går att ladda ned en pdf. Ingrid Gustin har skrivit om stenens historia och sammanställt tolkningar av dess motiv.

Tipstillägg från Roger Wikell – Tack!

Sö 167:
Jes Wienberg, Kulturbilder WordPress.
https://kulturbilder.wordpress.com/2015/06/12/runstenar-sodermanland-so-167/

Sö 112: https://kulturbilder.wordpress.com/2014/07/19/runstenar-sodermanland-so-112/

Läby torshammare – en gåva till Tor?

3 svar

Köpte denna begagnade torshammare för några dagar sedan 🙂 Tor kunde ju ha sin hammare Mjölner i skjortärmen och ta fram den när han behövde slå ihjäl en jätte eller dylikt…

image

Ringen är inte rätt, annars är det en ganska fin kopia av originalet.

image

Har satt dit en större silverring nu, men jag kan inte med att klippa bort den lilla som någon lött ihop och stämplat…

image

Originalet hänger i Guldrummet på Historiska.

image

Skärmbild från catview i Mis, Historiska museet.

Torshammaren hittades som lösfynd på 1700-talet i Läby, utanför Uppsala: 131 Liten massiv silverhammare hängande i en ring – Funnen i öppen åker under såningen i Läby socken, 3/4 mil ifrån Upsala af bonden Olof Larsson (?) 177… Kan hända amulett.

Torshammare, som inte är av järn, är oftast hittade i gravar, i depåer – offerplatser – eller på boplatser. Flera är funna i kvinnogravar. I Björkö/Birkas gravar har de hittats i bl.a. koppar, silver och bärnsten.

image

Här är några av de andra hammarna i montern i Guldrummet 🙂

Undrar hur den hamnade på åkern en gång i tiden!? Var det en sjö där, som hammaren slängdes i? Eller offrades hammaren på en redan då, vikingatida, åker för att få en lyckad skörd? Det finns ju ortnamn som ”Torsåker”. Går det att tänka sig en bonde, med möjlighet att skaffa sig en så fin hammare i silver, som tappat den under arbete på åkern…?

Undrar just hur många som ligger kvar ute på åkrarna, och som förstörs av vårt moderna jordbruk, där ingen längre går med näsan i backen utan sitter högt uppe över åkerjorden i stora maskiner…

Kram

Läby torshammare http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=108930&g=1

Har sällskap när jag syr kaninpälsbräm på vikingahatt

Kommentera

image

Vi ska filma lite på jobber i början på nästa år och jag behöver fixa en hatt. Hade börjat på en men den var inte klar. Nu får den blått linnefoder och en lite brun kaninpälsbräm

image

Tänkte vändsy den från insidan och sedan sy fast den ojämna kanten på utsidan. Först hade jag tänkt vändsy den från utsidan. Hoppas det blir bra.

image

image

Jag tar ett stygn i pälsen…

image

…och sedan ett i ylletyget.

image

Efter lite ansning av överkanten blev pälsen okej. Lite vitt här och där 🙂

Kram

Guldhjorten från Birka, grav Bj 832

Kommentera

Den här lilla guldhjorten får jag frågor om ibland. Här får ni lite måttreferenser i cm på den – The Golden Stag 🙂

image

Guldhjorten från Birkagrav bj 832. Foto: Linda Wåhlander.

Den är hittad i Birkagrav bj 834 och är en av metalldekorationerna i graven. Personen, förmodligen en man, begravdes i en kammargrav tillsammans med en vapenutrustning och en häst. Inga Hägg skriver om tre gravar med fynd av det som påminner om relikfickor som i en grek ortodx miljö hängdes vid bältet, bj 464, bj 735 och bj 832. Fickorna i bj 735 och bj 832 kan ha använts som myntfickor och sidenet är samma sorts sidenmaterial som på de plagg som Hägg omnämner som kaftanplagg i gravarna.

image

Agnes Geijers bok om Birkatextilierna. Foto: Linda Wåhlander

image

image

image

image

Texten ur Birka III.

image

Guldhjorten från Bj 832. Foto: Linda Wåhlander.

Hjorten är alltså ca 4 cm hög 🙂

Kram

Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Unterschungen und Studien. Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Bj 832 i Mis.

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg. Här. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/2472/1983_204.pdf?sequence=1

Grisskogen-  Ålder: 1350-700 år eller 650 e.Kr.- 1400 e.Kr.?

Kommentera

Förra fredagen när jag var på Länsmuseet Gästrikland och tittade på deras forntidsutställning så blev jag förbryllad när jag läste deras dateringssätt Ålder : 1350 – 700 år. Jag blev även nyfiken på kvinnan som begravts på gravfältet i en kista. 

Grisskogen, Ovansjö, Gästrikland.

 
Vanligen skrivs dateringar arkeologiskt med en referns till ”År 0” och den  Gregorianska kalendern. Det kan vara 750 e.Kr. som vikingatiden börjar, där e.Kr. är ”efter Kristus”, det fiktiva året då Jesus ska ha fötts. Även om det inte var just då och det egentligen inte ens finns något ”År 0”, bara 1 f.Kr och 1 e.Kr. (om det nu finns två år 1…?) så är det ett välanvänt sätt att skriva dateringar för att få ett hum om tidsuppfattning.

Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut när den kristna eran skulle börja och som genom att börja med år 1 i stället för år 0 ställde till med förvirringen i frågan huruvida millennieskiftet för ett par år sedan ägde rum år 2000 eller år 2001. Den dionysiska ordningen ersatte den romerska, som utgick från staden Roms grundläggning – ab urbe condita – år 753 f. Kr. (Artikel i DN se län nedan).

För att komma bort från den kristna kopplingen började det under 1900-talets andra hälft även användas ”e.v.t.”, enligt vår tid, och ”f.v.t”, före vår tid, som är samma som den gregorianska tideräkningen men som inte nämner Kristus. V:et skulle kunna stå för ”västerländsk” tid istället.

Eller så inför vi en för jordens folk gemensam tideräkning med början för ”200.000” år sedan 🙂 Samtidigt kan vi byta till gemnsam dygnstid för jorden. Vi behöver även jordtid i relation till rymdresor. 

Om en utställning står i 50 eller 200 år, vilket i.o.f. antagligen inte är rimligt, så kommer dateringen med ’hur gammalt något är’ i utställningnen hela tiden bli mer och mer fel. Det blir även svårt att jämföra med andra texter. Samtidigt på visningar så använder jag t.ex. om Bäckaskogskvinnan/Kvinnan från Barum att ”hon är 9000 år gammal” för ”hon levde 7000 f.Kr.” och så visar jag att det står 7000 f.Kr. på skylten men att vi måste lägga på våra 2000 år.

  
Föremålen på den här glashyllan från Grisskogen känner jag igen som vikingatida. Men dateringen på gravfältet gör att gravfältet ser ut att ha använts i ca 700 år, med en början i vendeltiden om  ”1350 år sedan” är 650 e.Kr.  (Vendeltid 550-750 e.Kr.), vilket även står i grävrapportens namn, se nedan.  Som sista gång ska gravfältet ha använts under medeltiden, 1200-talet eller 1300-talet (eller till Ca år 1400 e.Kr.).

  
Det är spännande att gravfältet användes på 1200 eller 1300-talet och det står i texten om en kvinna som  på 1200-talet eller 1300-talet begravdes i en kista på det vikingatida gravfältet med endast ett eldstål som gravgåva. Varför begravdes, enligt texten, en kristen kvinna på ett gravfält från vikingatiden? Hon borde alltså egentligen blivit begravd på en kyrkogård. Det betyder att det inte är vanligt att hitta senare kistgravar på gårdsgravfält. Vem var hon?

  
Här ligger hon nu i alla fall. På ett museum i Gävle. Hon har, vad det ser ut som, även fått med sig en flintabit och en liten järnten/nål. Var hon kristen? Eller var de som begravde henne kristna? Hennes sista önskan kan ju ha varit att bli begravd på en hednisk gravplats eller bredvid den gård där hon bodde. Hade hon gjort något så att hon inte fick bli begravd på kyrkogården? Jag behöver låna rapporten 🙂

Kram

Lästips:

Per Thorén, 1994. Grisskogen : ett vendel- och vikingatida gravfält i Ovansjö socken, RAÄ 33, Gästrikland : arkeologisk undersökning : Riksväg 80, RAÄ 33, Ovansjö socken, Gästrikland 1994.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vår_tideräkning

http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/var-tiderakning-eller-efter-kristus/

http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2009/11/ovanlig-ornamentik.html

Brudkronor

Kommentera

På Länsmuseet Gävleborg var det även en liten, liten utställning om brudkronor. Liten men så fin!

image

Gamla fotografier inspirerade till nya brudkronor i både gammal och modern stil.

image

image

image

Ögongodis!

image

image

Att se de här färggranna, blommiga brudkronorna ger nytt liv åt fotografierna i svart/vitt. Ovan en Järvsöbrud och det var roligt att se eftersom släkten på min pappas sida kommer ifrån Järvsö.

En konstnär som inspirerats av fotografierna är Erik Olof Wiklund.image

Han tänkte att brudgummen på fotografierna såg lite tråkig ut bredvid sin blomstrande fru och skapade konstverken ”Hatt till Brudgum” och ”Rotblöta”.

image

Han har även skapat detta miniverk 🙂 Jag som älskade att arbeta med lera i miniatyr tillsammans med barnen på Etnografiska för några år sedan, blev otroligt gald över att se den här. Det är en brudgum som sitter på en bänk med en ”Brudkrona” brevid sig…vad kan ha hänt?

Kram

På Länsmuseet Gävleborg idag

2 svar

Fick en guidetur runt museet i Gävle idag efter en tur i museets magasin 🙂

o"image"

Vi började med lite Roslin.

image

Fortsatte med en ”Gammal kvinna” av August Jernberg.

image

Bruno Liljefors.

image

Krüger.

Nu fortsatte vi till en utställning om Hedvig Ulfsparre. En kvinna som samlade på sig en fantastisk textilsamling.

image

image

När jag gick på Bäckedals folkhögskola fick jag tillverka en bandgrind 🙂 Har stor respekt för hantverket bakom dem 😉

image

Min guide.

image

Förhoppningsvis hennes verktygslåda. Jag glömde titta. Vi är lika hon och jag 🙂

image

Enhörning av Märta Måås-Flätterström, en gobeläng från 1915. Helt underbar.

Du kan läsa mer om hennes textilsamling här eller ännu hellre besöka museet förståss 😉

image

Vi tittade på forntidsutställningen och det här var kul – olika tolkningar i tiden av samma fyndplats! = 5 helt olika tolkningar… Det finns även en botten på en blästerugn och järnluppar av enorma mått och kvalité från 4-500- talet.

image

Glödpannan från Hamränge 🙂 Den är 1200 år gammal. Den har kufisk skrift på persiska och det står ”Gud rättsådig och barmhertig” i kufiskt skrift på den. Den hittades 1946. Den är tillverkad i Khorasan och frågan är hur den kom hit?!

Ja, det fanns massor att se! Imorgon kommer bilder på en liten fin brudkroneutställning 🙂

Kram