När vi filmade Arkeologens dotter i Idre i början av juni förra året så dök det plötsligt upp renar, fast det var sagt att alla renar var någon annanstans för kalvning.

Hjorden med renar var ”vildrenar utan ägare”. Jag hade inte sett renar på det viset tidigare.

Så vi passade på att filma vår jaktscen.

Nora Rios som Nim med stenåldersjägare.

Det såg ändå väldigt verkligt ut när den låg där ”död”!

Vi köpte renfällen, fryst blod, inälvor och ben från Idre sameby och den ståtliga renhornskronan fick vi låna. Vi dödade alltså ingen ren för serien, även om det ser ut så i det en. Tanken var att visa var mat kommer ifrån, hantverksskickligheten och samtidigt visa på respekten för djuret ?

Fortfarande så tas alla delarna till vara. Kanske inte senorna så mycket längre, men ryggsenor från en ren är en riktigt bra sytråd och som sytråd har senor använts i tusentals år.

Redskapen och jaktredskapen är tillverkade av Franciszek Mazij.

Tillbaka på museet har vi nu gjort om istidsdelen av utställningen. Det är två föremål som vi haft utställda länge från äldre stenålder, som i Sverige är Senpaleolitikum, 12000-9500 fvt (före vår tideräkning, tidigare f.Kr.). Det är ett renhorn och en tångespets av flinta och nu har de fått sällskap av tre filmer.

Vår stenåldersintendent flyttar varsamt på föremålen.

Renarna får nu springa på väggen i utställningen Forntider och på skärmen kan man se vår version av vardagsliv och jakt under äldre stenålder.

Anledningen till att jag var med i arbetet kring serien med Henrik Ahnborg, Baluba och UR och under inspelningen, var för att Historiska museet skulle få kortare filmer, klippta ur det som filmades för de olika tidsåldrarna. Jag fick alltså redan under inspelning välja hantverk och vad som filmades och sedan vara med och klippa filmerna. Så det har varit ett oroligt spännamde jobb från början till slut!

Filmerna är nu på plats i museet och vi hade miniinvigning i fredags ?️

Jag tror det var renarnas Rådare som såg till att renarna kom förbi just då! Så tack ?

Kram