I natt fick jag hjärtrusning och kramp i hjärtat igen. Fibromyalgi är en hemsk sjukdom. Jag hatar den. Vill inte acceptera att det ska vara så här. Stressen över att få inflammation i foten och att inte kunna jobba, plus att gå med kryckor kanske triggade igång det den här gången. I natt trodde jag att hjärtat var på väg att ge upp. Sen ryckte det till ojämnt ordentligt ett tag för att sen lugna ned sig igen. Smärtan är kvar och jag orkar bara ligga ner idag, men jag lever.

Kram