Vi promenerade en bit på hemvägen igår, Lotta och jag. Det var ljummet ute och den bästa av milda kvällar. 

Vi har känt varandra i 25 år nu. 

Vi gick hem över Tranebergsbron. En bro jag åkt över, med tunnebana eller bil, hela livet men nästa aldrig gått över. 

Lotta och jag träffades på Konstskolan i Stockholm när jag var 21 år. Det var ett underligt och jobbigt år då min mormor dog. Men det var också äventyrligt. 

Det var vackert igår natt med alla färger i vattnet. När jag var liten var det mest grönt på båda sidorna om bron.  

Jag blev inte konstnär, inte Lotta heller, men det var en bra skola ändå. Det går att vara konstnärlig på olika sätt 🙂 

Det var härligt att gå hem i natten även om jag ser lite hysteriak ut 😉 

Kram