Nu när jag läser klart kursen i Antiken på Stockholms universitet så fick vi en rolig falluppgift att skriva som grupparbete. Jag skrev bland annat om den stoiska filosofen Epiktetos och hans stoiska skola i Nicopolis. Nu har vi lämnat in och redovisat så jag tänkte dela med mig Epiktetos och hans pedagogik, för jag tyckte det var så intressant och jag kände inte till honom så väl tidigare. Så var beredda på mycket text ä en om jag kortat ned den 🙂

Vi fick ett fall som handlade om fiktiv en ung, rik man från Ionien i Grekland som levde under Kejsar Hadrianus tid som Kejsare i det romerska imperiet på 100-talet evt (efter vår tideräkning) (Historia Augusta, Hadrian). Under en ettårig resa till olika klassiska grekiska platser som Aten, Sparta och Delos, skulle han, tillsammans med sin kusin, besöka Epiktetos stoiska skola i Nicopolis som endel av den bästa utbildningen för tiden. En som gjorde en liknande resa under nästan samma tid, och skrev om den, var Pausanias (Pausanias (1918)).

Så vem var Epiktetos och vilket vis skulle Aristokrates få en del av den ”bästa utbildningen” hos Epiktetos under tre månader? Vad kunde de lära sig hos honom och vad var hans pedagogik?

Epiktetos var en filosof av den stoiska skolan (Boardman 1991, s. 421ff), med framför allt Socrates som förebild och hans lära byggde på de den stoiska skola som grundades under 200 talet f. Kr. i Aten. För Epiktetos var det viktigt hur filosofin kan omsättas i praktik i livet, för att leva med förstånd, samtidigt som människan ses som en del av den gudomliga naturen och sitt öde – i en kosmisk plan. Epiktetos var en frigiven romersk slav som föddes någon gång mellan 50–60 e. Kr. i Hierapolis, en stor grek-romersk stad, längs den romerska vägen från Ephesus till Rom. Han köptes av Kejsar Neros sekreterare Epaphroditus, som senare även jobbade för Domitinanus. Epiktetos fick gå i filosofiskola i Rom hos Musonius Rufus, och blev senare, tillsammans med alla filosofer under Kejsar Dimitianus, bannlyst från Rom 95 e.Kr. Epiktetos valde då att slå sig ned i det administrativa centret Nicopolis i Grekland, som var en modern stad där deltagande vid en stoisk skola kunde göra det lätt för elever att stanna vid kusten och hitta boende och Epiktetos levde på vad eleverna betalade honom (Long 2003, s. 10, 22; Boardman med flera 1995, s. 298 ff.). 

Epiktetos lära finns bevarat i två texter av hans elev Arrianos: Discourses, efter anteckningar, hypomnêmata, skrivna under Epiktetos filosofilektioner, samt Arrianos nedkokade version av Epiktetos lära i Enchiridion, en s.k. Manual för livet. Arrianos studerade för Epiktetos under Kejsar Trajanus tid (Long 2003, s. 38 ff.). 

Den bästa utbildningen och valet av Epiktetos skola

Under Epiktetos tid fanns andra även filosofiska skolor att välja mellan, som den Skeptiska, den Platonistiska och den Epikureiska (Long 2003, s. 15; Broadman mfl.. 1995, s. 288ff). Så varför valde “Aristokrates” just Epiktetos skola och inte Akademin i Aten. Long har en förklaring till detta och menar att kanske valde elever Epiktetos skola för att han gjort sig ett namn som en hängiven lärare, som även ska ha besökts av Kejsar Hadrianus, och till skillnad från de andra filosofiska skolorna, som även de sökte vägen till ett bra liv, så var Epiktetos lära detaljerad gällande det praktiskt med filosofin, i hur “det bra livet” skulle vara. Kanske tilltalades de av bilden som Stoikerna hade på världen och människans natur. Både svåra situationer och bra situationer kan vara svåra att hantera och det är hur vi praktisk kan förhålla oss till detta som Epiktetos lärde ut, att inte identifiera sig med kroppen utan att söka frihet i sinnet (Long 2003, s. 11, 18, 24). Hans, eller snarare Stoicismens, antites var den Epikureiska filosofin vars mål var ἡδονή/hēdonē/pleasure/nöje, där stoikernas mål var ἀρετή/arete/virtue/dygd (Long 2003, s. 29; Boardman med flera 1991, s. 428f). 

Epiktetos pedagogiska stil 

De som kom till Epiktetos skola hade förmodligen i de flesta fall redan fått en grundlig formell utbildning, ofta av en köpt pedagog (se nedan), i historia och filosofi samt även kunskap om de andra filosofiska inriktningarna. På Epiktetos skola var det inte enbart dialoglektioner, utan eleverna fick även andra uppgifter; som att studera klassiska stoiska texter, skrivövningar i logik, läsuppgifter att tolka och presentera i klassen och gruppdiskussioner (lite som vi gör nu i och med denna uppgift) (Long 2003, s. 44). Epiktetos ansåg att hans jobb som filosof, vara att identifiera sina studenters mentala och moraliska svagheter (Long 2003, s. 52).

Tala först av allt om för dig själv vilken sorts man du vill vara; fortsätt sedan med det du gör (Epiktetos 3.23.1).

Epiktetos använder retorik, men inte retorik för retorikens skull. Det viktigaste var innehållet, inte att påverka någon annan med snygg/skicklig retorik (Long. 2003. s. 49). Epiktetos tanke med dialoglektionerna var att utmana tänkandet hos sina elever genom att använda frågor och påståenden som – tycker du inte att…? – lära dem resonera, i Socrates stil, och att på så vis visa elevens tankemönster och belysa var felandet i tankesättet fanns och att i stället med förståndet förstå vägen till lycka. Filosofin skulle ge möjlighet till mental frihet, individuellt ansvar, självägande, självbestämmande och integritet (Long 2003, s. 30, 33, 51). En sorts mindfulness i nuet men med förståndet där du lär dig att tänka själv och äga dina svar och att möta livet svårigheter oavsett vad de är för just din plats i livet. 

Epiktetos pedagogiska stil, beskriver Long, som en blandning av svart humor, överdrivenhet, argumentation, logik, etik, exempel från grekisk mytologi och ohämmad dialog ofta grundat i erfarenhet (Long 2003: kap. 1). Long tar även fasta på Epiktetos publik som var unga studenter, sannolikt mellan 18–25 år (Long 2003, s. 42f). Epiktetos själv nämner tre, för honom, viktiga pedagogiska grepp:

1. Protreptic (προτρεπτικὸς)/ exhortation: uppmaning, som referera till de “frågor-och-svarsdialogerna” som Epiktetos använder sig av. Kanske även vikten av att lyssna kommer in här.

2. Elenctic (ἐλεγκτικός)/refutation: möjligen överbevisande eller utfrågning/förhör dvs.igen frågor -och svars-metodiken där en person som har en uppfattning utmanas i sin uppfattning av vad han tror är rätt och där personen sedan ser sitt fel och ändrar sin uppfattning.

3. Didactic (or doctrinal) (διδασκαλικός)/instruction: undervisning, läran om undervisning, handledning, manual eller vägledning (Long 2003, s. 53ff; LCL 128:182-183: Epiktetos 3.23.33).

De här begreppen vore det roligt att studera vidare och att jämföra med andra filosofers och antika lärares pedagogik.

Drömmen om en egen resa

Det fanns det massor med mer kul att skriva om men jag kunde inte skriva mer inom uppgiften än om just pedagogikdelen. Har nog kanske även klämt ihop lite för mycket. Men intressant var det. Och en sak jag skulle vilja göra, när vi förhoppningsvis kan resa igen i framtiden är att, som så många antikintresserade före mig, resa runt i Grekland med Pausanias bok i handen. Synd bara att det inte går att gå i skola hos Epiktetos längre, men hade det gått så hade jag behövt klä it mig till ung man 👦

Del 2 kommer handla lite mer om kläder 🙂

Kram

Lästips:

Tyvärr kräver länkarna förmodligen ett universitetskonto.

Boardman, J., Griffin, J. och Murray, O., 1995. The Roman World. Oxford University Press.

Boardman, J., Griffin, J. och Murray, O., 1991. The Oxford History of Greece and the Hellenistic World. Oxford University Press.

Epictetus (1925). Discourses, Books 1-2. Translated by W. A. Oldfather. Loeb Classical Library 131. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/LCL131/1925/volume.xml Besökt 20210224.

Epictetus, (1928). Discourses, Books 3-4. Fragments. The Encheiridion. Translated by W. A. Oldfather. Loeb Classical Library 218. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/LCL218/1928/volume.xml DOI: 10.4159/DLCL.epictetus-discourses.1925. Besökt 20210224.

Historia Augusta (1921), Volume I: Hadrian. Aelius. Antoninus Pius. Marcus Aurelius. L. Verus. Avidius Cassius. Commodus. Pertinax. Didius Julianus. Septimius Severus. Pescennius Niger. Clodius Albinus. Translated by David Magie. Loeb Classical Library 139. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/historia_augusta_hadrian/1921/pb_LCL139.3.xml?rskey=b22du7&result=1 Besökt 20210224.

Long, A.A. Epictetus: A Stoic and Socratic Guide to Life. Oxford university press 2003. ISBN: 9780199245567 https://oxford-universitypressscholarship-com.ezp.sub.su.se//mobile/view/10.1093/0199245568.001.0001/acprof-9780199245567 Besökt 20210225.

Pausanias. Description of Greece, Volume I: Books 1-2 (Attica and Corinth). Translated by W. H. S. Jones. Loeb Classical Library 93. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1918. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/pausanias-description_greece/1918/pb_LCL093.3.xml?rskey=vETKax&result=1 Besökt 20210301. DOI: 10.4159/DLCL.pausanias-description_greece.1918

Blogg

Handbok i livets konst, 2014. Litterära händelser, https://litterarahandelser.com/2014/04/22/handbok-i-livets-konst/