Nu är den äntligen tryckt! Jag har inte sett den ännu, får vänta tills jag kommer till jobbet på måndag…
Fotot är från Birkaprojektets blogg – den hittar du här: http://birkaproject.wordpress.com/ Här kan du läsa massor av spännande nyheter om den senaste Birkaforskningen!
Här är en innehållsförteckning också. Kan inte tro att mitt namn står bland alla de där fantastiska forskarna! Toppenkul!
Tack Charlotte & Fredrik!
Det är många, många år sedan jag började guida på Björkö. Det är lätt att tro att jag redan gjort alla sorters turer, men i lördags guidade jag en hel grupp uppklädda i vikingatida kläder! Det var deltagarna på årets vikingamarkand.
Mikael Adamo fotograferade och här är två av hans bilder 
Här är vi i gravfältet som kallas ”Borgs hage”, efter att det varit en djurhage söder om Borg. Några av deltagarna sitter på en grav med stora stenar i kantkejdan och jag lutar mig mot en stor sten som jag tror var viktig för människorna som blev begravda runt ikring. Kanske är det en mittblocksgrav, kanske är det ett heligt klippblock.
Här är vi upp i Borg, straxt innanför den östra porten. Bystan (Svarta jorden) syns lite i
bakgrunden. Jag har på mig en ny hängselkjol och ett par spännbucklor jag just köpt av Rinda. Spännbucklorna är av typen P52 med ”horn” och finns bland annat i en grav som heter bj 965. De är även mycket lika de jag var med att gräva ut i en vikingatida kvinnograv på Lovö som student.
Hängselkjolen har jag experimenterat med och själv ”hittat på” med utgångspunkt i Gejers idé om omlottkjol, så rimligt som jag själv tycker att hängselkjolen i linne skulle kunna fungera. Nille, en expert på vikingatidens textil och som skrivit en mycket fin mönsterbok med vikingatida kläder för hela familjen, har inte sett min variant tidigare, så det var roligt att prata med henne om den. Jag återkommer med ett mönster så att alla som önskar kan sy den
Det var en mycket surrealistisk upplevelse med alla vikingar och inte en turist så långt ögat kunde nå. Jag är mycket glad för att det blev en fin visning med Max som medhjälpare
Tack Micke för de fina bilderna!
Kram
Inför sommarens säsong på Björkö fick vi bland annat en heldagsutflykt runt Södermanland. Vi såg många saker, frågade och fick svar på mycket, men höjdpunkten för mig var att besöka ristningen på Ramsundsberget!
Ola Kylberg berättade om ”att bygga bro” för någons själ. Det är en bro för själen att ta sig äver vattnet och in i dödsriket, men det är även en verklig bro. Anders carlsson var också med och med trevligt bussällskap och dessa två herrar blev det en mycket intressant och lärorik dag
Här syns brofästet och på andra sidan vattnet syns anslutningen. Även om det blev lite otydligt på bilden.
Bilden ska målas upp igen och syns därför inte heller så tydligt. Vill eller kan du inte åka ända till platsen, så går det bra att se kopian på väg ned i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm, om du har vägarna förbi där. Bilden visar berättelsen om Sigurd fafnersbane. Troligen valde familjen denna mytbild för sin man för att de hade samma namn. Det finns flera ”Sigurdsristningar” som denna, men inte lika fina. Ola berättade att det troligen är en sorts ”broderad bild som väggbonad”, fast här inristad i sten.
Smeden Regin vill få tag på det guld som hans bror Fafner lagt beslag på och dödat deras far Reidmar. Guldet hade Fafner släpat ut på Gnitaheden. Där förvandlade han sig till en drake, eller orm, och låg och vaktade på guldet. Det var bara när han behövde ta sig ned till vattnet för att dricka som han lämnade skatten. Regin bad Sigurd om hjälp. Sigurd vill då att Regin skulle smida honom ett bra svärd som han kunde använda för stordåd.
Sigurd gav sig iväg på sin häst Grane, en ättling till Sleipner, Odens åttabenta häst. Sigurd hade en gång fått råd av en gubbe med långt grått att välja just den hästen. Regin föreslog att Sigurd skulle gräva en grop i vägen som Fafner tog ned till vattnet, sätta sig i den och vänta. Sigurd grävde en grop men det kom återigen en gammal man med långt skägg till Sigurds hjälp. Gubben sa att han borde gräva flera gropar, så att han inte drunknar i ormens blod. Den gamle mannen var troligen Oden. Sigurd genomborrade draken Fafner med sitt svärd Gram…
När Sigurd steker Fafners hjärta åt Regin, smakar han för att se om det är färdigstekt. När han får drakens blod i munnen kan han höra fåglarna – som börjar prata med honom…
Fåglarna säger att Regin kommer att svika honom, att han borde döda Regin också… Det gör han och tar guldet själv… Guldet var förbannat och en ring i skatten skulle bli döden för alla som ägde den! Det hade Andvare, som en gång ägde skatten uttalat, när Loke tog skatten ifrån honom för att betala bot till Reidmar, Fafners och Regins far, för att de råkat döda Utter, en av Reidmars söner… Ja, gudarna kan ställa till problem och Loke borde ha låtit Andvare i varje fall fått behålla sin guldring! Men då hade det ju inte blivit några sagor…
På sätt och vis kan jag tycka att det är en lite märklig ”själabro” för en person som just dött… Men det kanske var hans favoritberättelse 🙂
Berättelsen om Sigurd fafnesbane finns med i Völsungasagan.
Kram
Under hösten sydde jag kläder till Birkaflickan och nu skriver jag om det. Till min hjälp har jag Amica Sundström, textilarkeolog, och Sebastian Wärmländer, arkeolog och forskare 
Det går framåt och snart är vi klara (håll tummarna!). Till artikeln har jag gjort ett mönster och förhoppningsvis är det många ”därute” som vill sy hennes kläder till sig själv eller sina barn. Det är underbara kläder att bära, men kanske inte senaste modet 
Här är under provningen av den röda klänningen. Ser ni affischen därbakom? Visst blev hon söt tillslut! ”Dockan” kommer under helgen som kommer att få ett namn – det är en namntävling på Historiska museet nu under sportlovet. Jag röstade på ”Gyrid” 
som betyder ungefär ”Älskad av gudarna”.
Kram
Nu ligger Birkaflickan åter i sin grav sedan några veckor. De har fått ihop henne fint och det känns så bra att huvudet är så pass helt igen!
Den stora tanden nedanför hennes käke satt egentligen i käken och visar att sexårständerna inte vuxit fram ännu. Det ser även ut som om hon hade en glugg i nedre käken, de små utväxande tänderna syns där nere.
Hon är just nu den enda hela utställda personen från vikingatiden på Historiska museet.
Nästa vecka ska även Oscars fantastiska porträtt av henne stå i utställningen. Jag har just sytt färdigt kläderna och jag återkommer med bilder på det 🙂
Charlotte gjorde en ny utgrävning runt flickans huvud, för att få ihop så många bitar som möjligt från hennes huvud.
Charlotte mjukade upp det skyddande ytskiktet, som lagts över graven, med en sprayflaska med vatten.
När hon grävde upptäckte hon även många fler glaspärlor än vad som var känt. Pärlorna är silverfoliepärlor, guldfoliepärlor, blåglaspärlor och små gula glaspärlor.
Spännet som flickan fått med sig i graven är av brons som förgyllts. Det har tre små huvuden som är en stil som kallas Borrestil. Spännet, i lite olika form, finns i 21 undersökta gravar på Björkö. Alla tillhör kvinnor, men fyra eller fem av de begravda var barn. Ett av barnen ska kanske ses som en ung kvinna.
Charlotte lyfte försiktigt på spännet. Vi hade fått veta att det inte fanns några tygrester kvar på baksidan. Rester av tyg kan ibland ha bevarats av att metallen rostat (fällt ut metallsalter).
Men vi blev glatt överraskade när vi såg att det faktiskt fanns lite trådar kvar på baksidan, även om det inte syns på fotografiet… Kanske spännet suttit med sin nål genom ett sprund i flickans klänning eller kanske har det hållit samman en sjal )