Då har vi varit med på tv-inspelning igen. Alllan var jätteduktig och hade dessutom kul. Det blev en fantastisk dag.
Det var vikingatid, men ändå lek och hittepå, så det passade mig utmärkt 🙂
Bakom kameran, i väntan på nästa tagning. Vi behövde iallafall inte vara så tysta 🙂
Allan kammar ull och fixade sig en mustasch!
Mattias, han är riktigt fin han
Det blev lite strid också. Själv smidde jag och det var superkul, men bara mina händer kommer att synas 🙂
Mamma och Smulan var också med 🙂
Kram
Det är många, många år sedan jag började guida på Björkö. Det är lätt att tro att jag redan gjort alla sorters turer, men i lördags guidade jag en hel grupp uppklädda i vikingatida kläder! Det var deltagarna på årets vikingamarkand.
Mikael Adamo fotograferade och här är två av hans bilder 
Här är vi i gravfältet som kallas ”Borgs hage”, efter att det varit en djurhage söder om Borg. Några av deltagarna sitter på en grav med stora stenar i kantkejdan och jag lutar mig mot en stor sten som jag tror var viktig för människorna som blev begravda runt ikring. Kanske är det en mittblocksgrav, kanske är det ett heligt klippblock.
Här är vi upp i Borg, straxt innanför den östra porten. Bystan (Svarta jorden) syns lite i
bakgrunden. Jag har på mig en ny hängselkjol och ett par spännbucklor jag just köpt av Rinda. Spännbucklorna är av typen P52 med ”horn” och finns bland annat i en grav som heter bj 965. De är även mycket lika de jag var med att gräva ut i en vikingatida kvinnograv på Lovö som student.
Hängselkjolen har jag experimenterat med och själv ”hittat på” med utgångspunkt i Gejers idé om omlottkjol, så rimligt som jag själv tycker att hängselkjolen i linne skulle kunna fungera. Nille, en expert på vikingatidens textil och som skrivit en mycket fin mönsterbok med vikingatida kläder för hela familjen, har inte sett min variant tidigare, så det var roligt att prata med henne om den. Jag återkommer med ett mönster så att alla som önskar kan sy den
Det var en mycket surrealistisk upplevelse med alla vikingar och inte en turist så långt ögat kunde nå. Jag är mycket glad för att det blev en fin visning med Max som medhjälpare
Tack Micke för de fina bilderna!
Kram
Härom kvällen gick jag upp på Borgberget för vänta in solnedgången. Undrar om forntidens människor också gjorde det?
Jag behövde inte vänta särskilt länge.
Och ännu vackrare blev det 
Tänk att himlen kan blir så rosa!
Kungsporten i Borgvallen med blommande träd bakom.
Det blev ett fantastisk himlaskådespel och jag önskar att alla besökare på Björkö fick en sådan kväll på Borgberget – med en rodnande solnedgång!
Kram
Häromkvällen gick jag och timmermannen Alex på kvällsprommenad på Björkö.
Det var en underbar sommarkväll, precis innan det blev kallt igen. Vi pratade om ditten och datten och om hus under vikingatiden. Alex har varit med och byggt ett av husen i ”Kvarteret” på Björkö – de rekonstruerade vikingatida husen.
Att arbeta på Björkö är spännande på många olika sätt och det är aldrig långtråkigt! Ibland är det till och med lite för spännande…
Vi satte oss vid Stadsvallen på en sten och småpratade och tittade ut över Svarta jorden (Där Birka en gång låg, men nu ligger mestadels under markytan). Då kom ”korna” gående – som inte är kor utan ungtjurar. Cilla, som äger ”korna” berättade att bara du uppträder normalt så går allt bra, när du träffar dem. Jag kände dock ett visst behov att gå ut ur hagen. Vi började gå ner till grinden igen och då började ”småtjurarna” springa. Vi var nästan framme vid grinden och kastade oss ut!
Jag har inte varit så rädd på länge! De ville säkert bara ha mat! Detta berättade jag på en guidetur varpå en liten flicka undrade om de äter människor…
Så kan det gå!
Tycker bilden blev fin fast den är suddig. Den ser lite ut som en målning!
Fåren var inte riktigt lika skrämmande… 🙂
I söndags kom Friluftsfrämjandet med Ivar Danefjäll och hans fru i spetsen till Björkö.
De hade hyrt båttaxi och åkte från Kaggeholm. Jag mötte dem på bryggan och de hade lyckats pricka in den absolut finaste sommardagen hittills! Tjärblomster, mandelblom och styvmorsviolen blommar nu!
Vi tittade på de rekonstruerade husen i ”kvarteret” och gick på en lång vandring bort till Stadsvallen och efter turen fortsatte gänget till Ansgarskapellet för medhavd lunch.
Det är verkligen underbart att guida människor som är så entusiastiska och tycker om att vara ute i naturen! Ivar tog ett foto på mig som jag bifogar här! Jag har på mig en linnesärk, en hängselkjol och en ullsjal med treflikigt spänne. Den röda färgen kan du få om du färgar med krapp eller vitmåra. Mina kläder är inte växtfärgade, men allt är iallafall handsytt 🙂 Skorna är filtade i ull och jag har även en tjock, filtad ullsocka i dem. Det är fint med ”forntida” skor, men inte alldeles bra för min fibromyalgi… Jag behöver nog lätta några kilo igen 🙂 Bälteväskan är tovad, men det är mer hittepå! Borde skaffa mig en läderväska, men jag tycker om min tovade väska som jag tovat på Björkö för många år sedan!
Kram
Sedan helgen är även Birkaflickans ansikte med hel kropp på plats i utställningen ”Vikingar” på Historiska museet. Det är en av de med spännande skapande processer jag varit med om. Efter att ha arbetat så många år som arkeolog och museipedagog på Björkö, det vikingatida Birka, har jag nu för första gången även fått ”träffa” en av de som faktiskt varit där för över 1000 år sedan. Här nedan följer en liten serie med bilder jag kunnat ta under Oscar Nilssons fantastiska konstnärskap!
Efter att hennes egna kranium scannats av på Karolinska och alla mätdata lagts in i ett datorprogram var det en firma i Ystad som efter varje inmätt punkt ”smälte” fram ett nytt kranium ur ett plastpulver. (Jag vet inte riktigt hur det här fungerade…)
Pinnarna är till för att Oscar ska kunna veta hur mycket av allt han ska lägga på på de olika delarna. Ögonen beställdes från en firma som kan tillverka två likadana ögon och färgen är lätt gröna 🙂
Det ser ut som om hon tittar på mig 🙂
Här är en av böckerna som beskriver det sätt som Oscar arbetar på. Det växte fram genom att försöka identifiera personer som genom brott blivit moderna skelett. Den första delen i arbetet är mer vetenskaplig och teknisk, än konstnärlig.
Hon behöver även fötter och händer. Detta är avgjutningar av Oscars sons fötter när han var fem år.
Vanitas motiv 🙂
Här kan ni se musklerna i nacken och på kinden syns fettvävnaden. Oscar har börjat lägga på ”huden”.
Hennes lilla spets på hakan var tydlig på skelettet.
Näsan tror många är svårast. men det är en av de tydligaste formerna för hur brosket suttit i näsan.
Tänk att det är så här vi ser ut under huden! Öronen är det svåraste, men det finns en liten knöl bakom örat som ger en liten ledtråd om du har ett utstående eller tätt liggande öra – känn efter på dig själv!
Fortsättning följer med den mer konstnärliga delen 🙂