Nästan som pastell.
Det är så torrt, så torrt och vi längtar efter regn. Det brinner fortfarande på för många platser i Sverige och vi välkomnar all hjälp som kommer när vi som bäst behöver den. Det är fint att följa samarbetet.
Hoppas det gjorde lite nytta i alla fall med regnskuren som kom, även om det förångades direkt av den varma marken ?
För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.
Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂
Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg
Bj 511. Teckning från ATA.
Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.
Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).
Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.
Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.
Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.
Foto: Linda Wåhlander.
Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.
Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.
Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.
En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.
Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…
I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.
Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.
Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.
Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.
Textilefoton från Mis och Birka I:
Bj 511 Foto: SHM
Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.
Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.
Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.
På den övre biten syns stygnen.
Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.
Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.
Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.
Undrar just vad detta varit för textil.
Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.
I samlingarna står det ”Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden”.
Föremålen:
Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Foto: Christer Åhlin, SHM.
Innehållet i graven:
Skärmbild från SHM.
Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.
Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.
Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.
Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.
Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.
Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.
Lästips:
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.
Kram
Nu har jag gjort klart det vita bältet.
Jag önskar att jag kunde sitta som en liten fluga på axeln på den som gjorde dessa ”fransar” – ändar på banden – på bronsåldern.
De blev lite söta 🙂
Bältet är långt och ska snurras två varv runt kroppen.
Kram
Åkte in till jobbet första dagen på semestern… 🙂 Lite jobb kvar och fix. Sommarens tema på gården handlar om vikingatidens ekonomi 😉 Elvira viking har varit hela vägen till Novgorod!
Gården är fantastisk!
Gjorde en deg av surdegsbasen som väckts från frysen. Den var inte jättepigg men lever och doftade gott.
Hissen upp för att hjälpa en italienare att hitta en ”Dossale de Lund”. Jag kände inte till den men visade altarskåp och medeltida kyrkokonst från 1000-talet och framåt och han var imponerad!
Blev hämtad och var med tv-teamet till Djurgården för att filma en jaktscen på ”Djurkyrkogården” 🙂 så det var ju passande…
Min klänning var som camoflagekläder i den soliga lövskogen 🙂
Spännande!
Myggigt och så vackert!
Kram
Har fått beställning på vikingatida leksaker, så nu blev det ”snickardag” på midsommardagen 🙂
Får hjälp av Vicke Viking. Han är en månad nu och Iris slängde ut honon på altan…
Han är så söt. Iris har fått tre kattungar.
Jag gör det enkelt för mig med spillbitar, som annars bara eldas upp, och grannen Hasse hjälper mig att såga ut bitarna som jag sedan täljer till och filar.
Ankan är i original i älghorn och hittad på Birka och hästen är från Färöarna i furu.
Ankan från Svarta jorden på Björkö. Det vikingatida Birka. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Foto ur Katalogen Viking og Hvitekrist.
Tänker på barnen, om de var leksaker båda två, som en hång i tiden fick en leksak som tagit lång tid att tillverka undet vikingatiden. Älghorn är inte helt lätt att tälja i. Tänk om der var det en kammakare i Birka som gjorde den? Hästen kanske är en bit som blivit över när de byggt någon båt eller så 🙂 Vi kan ju aldrig veta, men det är kul att fundera och fantisera.
Kram
Jag jobbar ju på Historiska som museipedagog men nu är jag utlånad en stund till en tv-serieinspelning som heter ”Arkeologens dotter”. Det är en produktion av UR och Baluba och skapad av Henrik Ahnborg, som gjorde ”Geografens testamente”.
Jag har fått vara med från manusstadiet och det är spännande och kul att få se hur allt går till och att få vara med och skapa. Det är ett verkligt samskapande och både seriöst och lekfullt på samma gång 🙂 – så för tillfället är jag lite ”arkeologisk scenograf”. Jag var månader på Kanal 1 Drama i 20-årsåldern och det har jag mycket nytta av.
Det har varit full rulle från morgon till kväll under inspelningsdagarna och jag har knappt hunnit titta på fotona. Men nu är det lite paus för mig, för jag är bara med när det är inspelning på forntidsplatser.
Jag kan inte dela bilder på så mycket ännu, men här kommer lite bakgrundsmaterial och annat 🙂
Nu har vi varit i fjällen några dagar, i Idre, hem och vilat och sedan i Ekehagens fortidsby i Falköping. Jag är helt slut, men på ett bra sätt! ?
I Idre samarbetade vi med både en tjej från Idre sameby och personer som bor i orterna runt Nipfjället.
Det var helt tomt så vi byggde ett läger på plats 🙂 Jag och Max satte upp ett stenålderstält i storm 🙂
Utsikten mot Nipfjället 🙂
Vilopaus bland rekvisitakartonger.
Inspelningsplatsen lite på håll 🙂 Här skulle jag vilja bo ett tag.
Max hjälpte mig fota genom bilfönstret! Så fint!
Vi såg renar i flock – de flesta renar var på ett område där de kalvar, men vi fick veta att det finns typ ensamrenar här och där också.
Letade istidsväxter och hittade några! Här en syraväxt som smakade gott.
Ängsull ?
Sol, kallt och vindigt och fantastiskt vackert!
Efter några dagar på fjället… Jag, kostumör, regissör och filmfotograf efter ihoppackning. Foto: Cilla Dunås.
Var hemma i några dagar sedan åkte vi till Ekehagen i Falköping.
Jag är djupt imponerad av Ekehagens verksamhet!
Bronsåldersgården, men här filmade vi inte. Getterna vill dock vara med på film en dag…
Vi har lånat ut rekvisita från Historiska museet. Försökte bara se till så inte text och annat syns i bild… ?
Stenåldersservis…med gröt innan diskning.
Jag lagade en av deras skäror. Det fanns en flintaskräphög! Jag hade inte behövt ta med en låda med flintaavslag…
Det är en helt fantastisk miljö och jag har ju visat typ denna vybild fast på Historiska under många år men aldrig varit där.
Undrar verkligen hur det var att leva i ”Sverige” på slutet av mesolitikum för ca 6000 år sedan.
Det var otroligt filmiska miljöer – här inne i huset från bondestenåldern och det ska bli så kul att se de komma till liv i tv-serien.
Vi fick låna ett nät från min gamla skola Bäckedals folkhögskola.
Nu ska jag vila lite och försöka få rent smutsen under naglarna och få bort superglue på fingrarna… Glad att jag inte limmade ihop dom…
??
…och göra pesto på odlade växter från Ekehagen 🙂
Kram
Ekehagens fortidsby:
https://www.falkoping.se/ekehagensforntidsby.4.2daa4a6415be96c41be4ec.html
Det finns ett likarmat spänne som jag köpt in som ”Gotländsk” kopia, men varianter på formen visade sig var poppis på vikingatiden och flera finns från Birka och nu har jag hittat ett från Öland också från Gårdby. Undrar vem hon var.
Graven från Öland innehåller många populära smycken från vikingatiden.
Graven är från Gårdby på Öland och heter 1304:1844.
Foto: SHM.
I graven från Gårdby finns ett särkspänne. Ett likadant finns i allafall i bj 638.
Foto: SHM.
Ovsla spännbucklor av typen P 51.
Foto: SHM.
En fin pärlrad av blå fajans och silverfoliepärlor och kankse någon av glas.
Tre hängen med en tillbakablickande hjort i en stil, som i sök i samlingarna kallas ”Jelligestil”. De är gjorda i förgylld brons.
Foto: SHM.
Ett silvermynt omgjort till hänge.
Foto: SHM.
Och så det likarmade spännet, även om det är håligheter vid figurens armar på varsida om huvudena. Det ser ut som det suttit knoppar på det lika som på vissa soännbucklor.
Och så här ser de ut utställda på Historiska museet 🙂
Jag undrar vilka som gjorde dessa populära smycken – P51:or, tillbakablickande hjorten, de blå fajanspärlorna, silverfoliepärlorna och det likarmade spännet 🙂 Det lilla rundspännet vet jag inte om det är vanligt men detvfinns i allafall i två Birkagravar, bj 638 och 1090.
För att skaffa dessa likadana smycken reste kvinnorna eller männen runt till olika marknader dit handelaresande kom med de olika produkterna eller var det hantverkaren själv som reste runt? Eller var det till Birka, Ribe, Hedeby och Kaupang de åkte för att shoppa?
Här är de spännen som finns på Taf. 81 i Arbman. Det finns förmodligen fler, för alla avbildas inte i Tafeldelen. Flr att spännet ska bli helt rätt skulle jag alltså behöva borra lite hål vid armarna 🙂 Den från bj 1131 verkar hade extra knopparna kvar!
Så här ser det ut nygjort och det är inte exakt som alla fynd. Här är mitt försök att återskapa pärlrad och likarmat spänne från bj 961, även om en fajanspärla fattas.
Foto: Elisabet Pettersson, SHM.
Det likarmade spännet från Gotland, från Gustavsvik vid Visby, fid. 446702, har även det haft knoppar på sig som ramlat av eller försvunnit i graven.
Påfyllning
Det är ju många flremål som.inte har bilder i Sök i samlingarna, men de gömmer sig informstion ynder den lilla ”boken”. Där kommer man nland annat till järnålderskatalogen och dokumentationsbilder. Så här kommer några fler likarmade spännen av samma typ.
Gästrikland -men det finns förmodligen fler:
Valbo i Gästrikland.
Och pälorna till Valbospännet. Fid. 616033 och den pärlan öga har jag ju gjort i Indien! I graven fanns även P51:or och ett bygelarmband.
Blekinge:
Ett trasigt från Ronneby i Blekinge.
Det finns många likarmade spännen från Småland, men bara två foton på Histotiska museet. Flera landskap har inte inskrivet likarmade spännen alls.
Ströbohögen i Västmanland:
Djuped i Ångermanland:
Flera från Öland:
Från Östergötland :
En till från Östergötland.
Några från Småland:
Vore spännande att höra om ni dyker på liknanade likarmade spännen i materialet 🙂
Och vad föreställer det? Någon som håller i hatten? Siv som håller i sitt hår? Freja med två tofsar? Ska undersöka om någon skrivit om dem. Borde stå om dem i Birkaserien.
Kram
Länk:
Gårdby, Öl. 1304:1844. http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=54766&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.
Arbman, H. 1940. Birka I, Tafeln.
Uppdatering med svar på facebook från Nybjörn:
”Den där typen är den enda som kan sägas förekomma sparsamt på Gotland (i övrigt finns bara ströfynd av likarmade spännen). Nästan aldrig i konstaterade gravar dock utan snarare i kluster med verkstadsfynd. Hade inte tid att följa upp det ordentligt i avhandlingen men är ganska säker på att de ingår bland de fastlandsskandinaviska dräktsmycken som tillverkades här på ön – för export.”
Idag har jag tillverkat mina första bronsåldersskor, de är inte till mig utan till jobbet.
Det här var målet 🙂
Skinnbit som är rak i hälen och rundad i tån.
Klippt två och remmar.
Snodde ihop bakkappan först. Har gjort det enkelt för mig med håltång ?. Denna söm syns tydligt på en funnen bronsålderssko som tinat fram ur isen i Norge – i Jotunheim av alla platser.
Båda bakkapporna. Lädret ska egentligen vara hårdare ko, men jag tog det jag hade 🙂
Det var intressant med hur det skulle bli att dra ihop. Jag drog även av lädersnodden… Får byta ut den när jag har bättre remmar.
Färdiga med knutar på var sida om rynkningen. De blev lite pösiga, så behöver nog inte klippa så runt.
Men toppen som tofflor!
Tillverkade ett par till. De blev större, vilket nog är bra då det ju även ska vara tyg runt foten i skorna.
Kram
Lästips:
Broholm, H.C., 1938. Kvindedragten i bronzealderen.
Norges äldsta sko – https://thornews.com/2012/06/27/norways-oldest-shoe-1400-bc/