Etikettarkiv: runsten

En sjuk viking

Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…

U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.

ᛋᚴᚢᛚᛁ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚠᚬᛚᚴᛁ᛫ᛚᛅᛏᛅ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᚦᛁᚾᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ᛫ᛁᚠᛏᚱ᛫ᛒᚱᚬᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚼᚢᛋᛒᛁᚬᚱᚾ᛫ᚼᚾ᛫ᚢᛋ|᛫|ᛋᛁᚬᚴ᛫ᚢᛏᛁ᛫ᚦᛅ᛫ᚦᛁᚱ᛫ᚴᛁᛅᛚᛏ᛫ᛏᚬᚴᚢ᛫ᛅ᛫ᚴᚢᛏᛚᛅᚾᛏᛁ

Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.

U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.

”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”

Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?

Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.

I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.

Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.

Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.

Krya på er!

Lästips:

Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld,  monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv

U614 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torsätrastenen

Adelsö med arkeologisektionen

Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.

Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂

Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.

Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.

Foto: Erica Nyström.

Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.

Foto: Barbro Segerlund.

Vi gick allihop upp på ”Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.

Foto: Erica Nyström.

Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.

Foto: Barbro Segerlund.

Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.

Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.

Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.

Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.

Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.

Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!

Lästips:

Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.

www.kallerunristare.se här.

U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11

Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.

Hornbore

Marknaden var öppen tre dagar och det var mycket folk trots trassel med parkering pga den otroliga torkan som varit och faran att parkera varma bilar på gräs. Men de hade hyrt bussar.

Foto: Richard Schill.

Jag trivdes bra i mitt hörn av marknaden. Det var skugga mestadels och det blev mysigt med botältet bakom 🙂

Sålde lite blandat från nätbutuken och nytt 🙂 Lägger in det nya i butiken efter Gunnes gård tänkte jag.

Jag köpte lite garn ? i fantastiska växtfärgade färger av Saga.

På lördagen tatuerade jag mig ??

Det blev två ”Birkavargar” mina favoritmotiv från Die Gräber och grav bj 904. Glenn tatuerade med en prick i taget.

Jag är supernöjd!!! De blev så fina!

På lördagkvällen var det gille och lekar.

Tuppfäktningen är kul att titta på 🙂

Jag försökte lägga ägg… Men det gick inte så bra…

Lekledaren 🙂

Foto: Richard Schill.

Skål!

Sen dök det fantastiska ljuset upp igen. Trodde nästan det var min telefonkamera sist, men det är Hornbore Slotts eget vackra ljus!

Lite dräkt då…

Kirstin från Borre hade en väldigt fin modell på hängselkjol och många minnespärlor och hängen ? Hon har sytt sömmarna på samma sätt som Viborgskjortan.

Sen var det plötsligt dags att packa ihop igen och åka hem. 7 timmar bakom ratten.

På hemvägen stannade vi vid run- och bildstenar som syntes från vägen vid Källby Hallar.

Den var hög!

Det var en vacker plats och jag förstår att människor velat bo här under långa tider.

Gravarna och gravfältet från 400-1050 e. Kr.

Kom hem sent på natten, eller snarare tidigt på morgonen, och kastade mig i säng.

Kram

Vikingaväktare?

På en runsten i Upplandsbro, U 617, står det om Assur. Denna runsten är kanske framför allt känd för att forskarvärlden använder den som ett bevis på att Assur värnade folket mot vikingar, dvs. att vikingar var pirater som man måste skydda sig emot. Runstenen är daterad till 980-1015 och är av granit.

U617. Foto (ingen fotograf nämnd): https://kulturbilder.wordpress.com/2013/07/28/runstenar-uppland-u-617/

Runornas översättning:

kinluk × hulmkis × tutiR × systiR × sukruþaR × auk × þaiRa × kaus × aun × lit × keara × bru × þesi × auk × raisa × stain × þina × eftiR × asur × bunta · sin × sun × hakunaR × iarls × saR × uaR × uikika × uaurþr × miþ × kaeti × kuþ × ialbi × ans × nu × aut × uk × salu

Lite modernare:

Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och till Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var landsvärnare mot vikingar med Geter [?]. Gud hjälpe nu hans ande och själ.

Den allmänna tolkningen är med andra ord att ”Assur värnar landet mot vikingar”. I bloggposten från Kulturbilder kan vi läsa: ”Inskriften är den enda som nämner vakthållning mot vikingar”.

Judith Jesch tolkar dock runtexten på ett annat sätt, nämligen att Assur är en uikika × uaurþr, en ) ”vikingaväktare”!(min översättning från eng ) , eller på engelska ”a viking guard”, som skyddade mot pirater (1991, s. 58). Hon tolkar alltså uaurþr mer som väktare, eller varför inte ”vårdare” eller ”försvarare”, och i och med det är Assur, som son till Håkon Jarl, en viktig person. Assur, vars fru Ginnlög lät resa stenen till minne av sin man <3

Vilken tolkning är mest rätt? OBS. Jag har inte studerat fornnordiska språk… Vi vet att kejsaren i Konstantinopel hade ett Väringagarde av vad vi kanske skulle kalla vikingar…men ordet viking omnämns inte i österled. I östliga källor står det istället tex. Rus, Varjager och Väringar.

Första gången jag hörde om och såg Brostenen var på en Birkaguideutbildning och jag fotade stenen och mindes den så väl. (Vore kul om jag hittade fotot…).

Japp, där var foto. Från tiden då fotografier lämnades in för framkallning.

Det var därför lite omskakande att höra om den alternativa tolkningen av texten och så är det ibland. Det kan vara jobbigt att släppa taget om tolkningar och tänka i nya banor, men kanske är det nödvändigt ibland ändå 🙂 Orden vi använder formar vår historia och om vikingen är sedd som en ”hotande pirat” eller som en ”person som skyddar” landområden mot pirater ger två helt skilda historieberättelser!

Kram

Lästips:

Judith Jesch, 1991. Women in the viking age.

U617:

http://www.svenskarunstenar.net/uppland/u617bro.html här.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Brostenen här.

https://kulturbilder.wordpress.com/2013/07/28/runstenar-uppland-u-617/ här.

Farstastenen, näckrosor och fåglar

Igår var vi till Farsta och hälsade på en kvinna jag jobbat med – en av Birkas bästa guider! Hon hade lite böcker till mig och vi passade på att gå till Farsta gård och äta lunch 🙂

Undrar vilka de var, Tore, Sven, Vinut och Helga, de som bodde här för 1000 år sedan!

+ þuriR + auk + suaen + litu + raisa + stain + at + uinut + baurþur + sen + sun * hlku *

Tore och Sven lät resa stenen åt Vinut, sin broder, Helgas son.

1600-talsgård! Superfint och god mat!

Parken är också fin! Efter lunch gick vi ner till sjön och det var så vackert med näckrosor och fåglar! Bladen ser ut som hjärtan ? 

Love 🙂 på räcket.

Familjen på bryggan…

Vilade en stund i gräset och sedan åkte vi hem igen. 

Kram

Farsta gård här.

Mer om runstenen hittar ni på Wikipedia – Sö 290.