Kategoriarkiv: På museum

Visdomsord, citat, latin & graffiti

På Medelhavsmuseet går det nu, och fram till 12 juni, att se utställningen ”Visdomsord i marmor och graffiti” som är ett samarbete med Världsmuseet, Unga berättar och Lillholmsskolans elever i åk 8, som jobbat i ämnet SO.

image

”Veni, vidi, vici”, är ett citat och det sa Julius Ceaser när han besegrat kung Pharnakes vid Zela år 47 f.Kr. Det vill säga ”Jag kom, jag såg, jag segrade”, men jag gjorde om det någon gång på skoj, när jag var yngre, till ”Jag kom, jag såg, jag gick” 🙂

Eleverna som jobbat med de latinska citateb har skrivit berättelser om sina tankar om hur de uppfattar dem. Det är en spännande inblick i deras liv och jag det känns att det varit ett värdefullt skolprojekt! Det finns en katalog i utställningen samt filmade intervjuer med eleverna.

image

image

De har jobbat i flera material och det är väldigt inspirerande.

image

Det finns mycket klokt att ta till sig som ”Memento vivere” – ”Kom ihåg att leva! Eller” Memento mori” -”Kom ihåg din dödlighet”! Eller varför inte ”Magnitudo a para origine” – ”Storhet från små begynnelser”. Jag gillar även ”Mater artium necessitas” 😉 eller Ciceros ”Nemo saltas sobrius”

image

Eleverna finns med på bild med nya och gamla landmärken i modellform.

Utställningen ger mig hopp om framtiden – att gammal visdom inte glöms bort! Sen är det alltid välkommet med senare visdomsord också!

Verkstan i helgen var på temat och en pappa som var lektor i grekiska gav oss några grekiska presenter 🙂

image

Logos Ethod Pathos – orden, personen och passionen är grundpelare i retorik!

image

Mm, att känns sig själv är bra!

image

”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos peliden Achilleus”.

Kram

Se och läs mer:

Utställningen: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/visdom-i-marmor-och-graffiti/

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_latinska_ordspråk_och_talesätt

Toppensida med Latinska citat: http://www.finnake.se/ord/citat.html

Sápmi i Vikingar – uppdaterat

image

Nu är det färdigt, ombyggnaden av utställningsdelen om samer i utställningen Vikingar på Historiska museet. Det ska bli kul att sätta mig in i texterna och föremålen ordentligt. Vi har ju visat flera montrar tidigare men nu blir det med mer information. Fint att kartan är på sniskan!

image

Kammarna och skeden är funna på Björkö, platsen för det forna Birka och väskbygeln är funnen i Uppsala (Sök på tidigare inlägg om väskbygeln om du vill läsa mer). Alltså det som räknas som samiskt kulturuttryck tillverkas, pga av hantverksavfall, och används i det vikingatida Birka där många blev begravda med en hornkam men gravarna räknas inte som samiska. Den samiska hantverksstilen anses för övrigt dyka upp i skandinavien omkring ”år 0” ( även om inget år 0 finns… 😉

image

Det som är svårast är egentligen att benämna folken, som levde i det område vi idag kallar Sverige, som inte var samer. Markerna fanns, landskapen fanns men något enat ”Sverige” kom till först i slutet av vikingatiden och vi har ju enats om att ”vikingar” inte är en etnisk grupp av folk, utan mer en syssla – att gå i viking. När vi kommer in i medeltiden är de ju i alla fall inte längre vikingar även om samer fortsätter att vara samer… På Härjedalens hemsida använder de ”Det nordiska samhället” – ska vi ta det? Vi kan ju egentligen inte använda vikingar då det var en syssla, inte svenskar eftersom vi inte har ett enhetligt enat sverige ännu och nordgermaner har forskare som Inger Zachrisson gått ifrån. Hon skriver nu istället samisk och nordisk kultur och menar med den ”nordiska” de som inte är samer. Hon benämner dem även som nordmän.

Ja, det kanske skulle funka med ”nordiska folk/det nordiska samhället” precis som The norse culture/people på engelska finns som benämning när det är vikingakulturen som menas. Det enda som känns konstigt är ju att jag tänker på samer som nordiska också…

image

Grav 9 på Vivallen innehöll ett bälte som är "nordiskt" och personen anses idag vara en man i 50-års åldern iklädd kvinnodräkt och den rådande tolkningen är att han varit en nåjd. Jag tänker på det lilla silversmycket som kanske föreställer Oden i kvinnodräkt.

På vissa platser så ser och är föremålen annorlunda och begravningsskicket skiljer sig från tex Birkas gravar. På Vivallen ser flest föremål samiska ut även om det finns föremål som visar på kontakterna mellan samer och, som det benämns på Härjedalens fjällmuseums hemsida (se länk nedan), det ”nordiska samhället”. Det finns även ”nordiska” människor i gravarna.

Undersökningarna av skeletten har visat att de döda haft samiskt respektive nordiskt ursprung. I närheten av gravplatsen hittades på 1980-talet också en boplats, med resterna av torvkåtor, och djurben. Undersökningarna visar sammantaget att här en gång funnits en samisk boplats, som var i bruk under några hundra år, från vikingatid till tidig medeltid. Fynden pekar på att här har bott en mindre grupp välbärgade samer, som har haft intensiva kontakter med det nordiska samhället.

Jag har tidigare sagt ”människorna som levde under vikingatiden” och ”de vikingatida människorna” men det innefattar ju samerna och alla möjliga andra folk också!

I Danmark säger de ”den sydskandinaviska kulturen”, men det känns också konstigt eftersom samer under i varje fall vikingatiden bodde hela vägen ned till Mälardalen och den sydskandinaviska kulturen förekommer upp till åtminstone Sangis… och senare runt om i ett väldigt stort område. Hm.

Samer pratar finsk-ugriska språk och ”de andra” talar någon form av nordiskt språk (även om det blir många olika dialekter). Fram till vikingatiden verkar det kallas urnordiska, även kallat nordgermanska, men runt 800 skiljer det sig åt så pass från de germanska språken att det nu kallas fornnordiska, som är uppdelat på tre grenar: fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska 🙂

Samer och Nordfolken? Många tankar snurrar runt i huvudet och jag önskar att det inte var så krångligt!

Vad tycker ni? Ett tips är i varje fall att inte missa varanödleskinnet 😉

Kram

Lästips:

Härjedalens fjällmuseum: http://kommun.herjedalen.se/fjallmuseet/samlingar/utvaldaforemal/foremal/vivallensmycket.5.226690e414e9abde5a2b91a.html
Se källorna.

Inger Zachrisson 1997. Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Statens Historiska Museer.

Inger Zachrisson, 2010. Samiska-Nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter, I: Red. Else Mundal & Håkan Rydving. Samer som ”de andra”, Samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. Samiska studier 6.

Nordiska språk https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nordiska_språk

Urnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Urnordiska

Fornnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fornnordiska

Uppdaterar med blogginlägg om Hedebyväska: https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/

Grisskogen-  Ålder: 1350-700 år eller 650 e.Kr.- 1400 e.Kr.?

Förra fredagen när jag var på Länsmuseet Gästrikland och tittade på deras forntidsutställning så blev jag förbryllad när jag läste deras dateringssätt Ålder : 1350 – 700 år. Jag blev även nyfiken på kvinnan som begravts på gravfältet i en kista. 

Grisskogen, Ovansjö, Gästrikland.

 
Vanligen skrivs dateringar arkeologiskt med en referns till ”År 0” och den  Gregorianska kalendern. Det kan vara 750 e.Kr. som vikingatiden börjar, där e.Kr. är ”efter Kristus”, det fiktiva året då Jesus ska ha fötts. Även om det inte var just då och det egentligen inte ens finns något ”År 0”, bara 1 f.Kr och 1 e.Kr. (om det nu finns två år 1…?) så är det ett välanvänt sätt att skriva dateringar för att få ett hum om tidsuppfattning.

Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut när den kristna eran skulle börja och som genom att börja med år 1 i stället för år 0 ställde till med förvirringen i frågan huruvida millennieskiftet för ett par år sedan ägde rum år 2000 eller år 2001. Den dionysiska ordningen ersatte den romerska, som utgick från staden Roms grundläggning – ab urbe condita – år 753 f. Kr. (Artikel i DN se län nedan).

För att komma bort från den kristna kopplingen började det under 1900-talets andra hälft även användas ”e.v.t.”, enligt vår tid, och ”f.v.t”, före vår tid, som är samma som den gregorianska tideräkningen men som inte nämner Kristus. V:et skulle kunna stå för ”västerländsk” tid istället.

Eller så inför vi en för jordens folk gemensam tideräkning med början för ”200.000” år sedan 🙂 Samtidigt kan vi byta till gemnsam dygnstid för jorden. Vi behöver även jordtid i relation till rymdresor. 

Om en utställning står i 50 eller 200 år, vilket i.o.f. antagligen inte är rimligt, så kommer dateringen med ’hur gammalt något är’ i utställningnen hela tiden bli mer och mer fel. Det blir även svårt att jämföra med andra texter. Samtidigt på visningar så använder jag t.ex. om Bäckaskogskvinnan/Kvinnan från Barum att ”hon är 9000 år gammal” för ”hon levde 7000 f.Kr.” och så visar jag att det står 7000 f.Kr. på skylten men att vi måste lägga på våra 2000 år.

  
Föremålen på den här glashyllan från Grisskogen känner jag igen som vikingatida. Men dateringen på gravfältet gör att gravfältet ser ut att ha använts i ca 700 år, med en början i vendeltiden om  ”1350 år sedan” är 650 e.Kr.  (Vendeltid 550-750 e.Kr.), vilket även står i grävrapportens namn, se nedan.  Som sista gång ska gravfältet ha använts under medeltiden, 1200-talet eller 1300-talet (eller till Ca år 1400 e.Kr.).

  
Det är spännande att gravfältet användes på 1200 eller 1300-talet och det står i texten om en kvinna som  på 1200-talet eller 1300-talet begravdes i en kista på det vikingatida gravfältet med endast ett eldstål som gravgåva. Varför begravdes, enligt texten, en kristen kvinna på ett gravfält från vikingatiden? Hon borde alltså egentligen blivit begravd på en kyrkogård. Det betyder att det inte är vanligt att hitta senare kistgravar på gårdsgravfält. Vem var hon?

  
Här ligger hon nu i alla fall. På ett museum i Gävle. Hon har, vad det ser ut som, även fått med sig en flintabit och en liten järnten/nål. Var hon kristen? Eller var de som begravde henne kristna? Hennes sista önskan kan ju ha varit att bli begravd på en hednisk gravplats eller bredvid den gård där hon bodde. Hade hon gjort något så att hon inte fick bli begravd på kyrkogården? Jag behöver låna rapporten 🙂

Kram

Lästips:

Per Thorén, 1994. Grisskogen : ett vendel- och vikingatida gravfält i Ovansjö socken, RAÄ 33, Gästrikland : arkeologisk undersökning : Riksväg 80, RAÄ 33, Ovansjö socken, Gästrikland 1994.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vår_tideräkning

http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/var-tiderakning-eller-efter-kristus/

http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2009/11/ovanlig-ornamentik.html

Vikingaklänningen klar – nu in i frysen!

image

Nu har jag sytt klart! Innan vi sätter ut den i utställningen behöver den frysas så det inte kläcks några skadedjur…

image

Plastpåse runt så tyget inte fryser fast.

image

Till frysen med Pernilla 🙂

image

Vi passade på att frysa lite mer kläder. De ska ligga där några dagar.

image

-25! Om du behöver bli av med ohyra i dina yllekläder, och inte har en stor frys, så kan du lägga ut dem i snön i vinter och skotta över ett till lager snö. Det brukar jag göra om det blir bra vinter 🙂

Undrar just om de gjorde det på vikingatiden också? Beroende på om de hade ombyten förstås…

Kram

Brudkronor

På Länsmuseet Gävleborg var det även en liten, liten utställning om brudkronor. Liten men så fin!

image

Gamla fotografier inspirerade till nya brudkronor i både gammal och modern stil.

image

image

image

Ögongodis!

image

image

Att se de här färggranna, blommiga brudkronorna ger nytt liv åt fotografierna i svart/vitt. Ovan en Järvsöbrud och det var roligt att se eftersom släkten på min pappas sida kommer ifrån Järvsö.

En konstnär som inspirerats av fotografierna är Erik Olof Wiklund.image

Han tänkte att brudgummen på fotografierna såg lite tråkig ut bredvid sin blomstrande fru och skapade konstverken ”Hatt till Brudgum” och ”Rotblöta”.

image

Han har även skapat detta miniverk 🙂 Jag som älskade att arbeta med lera i miniatyr tillsammans med barnen på Etnografiska för några år sedan, blev otroligt gald över att se den här. Det är en brudgum som sitter på en bänk med en ”Brudkrona” brevid sig…vad kan ha hänt?

Kram

På Länsmuseet Gävleborg idag

Fick en guidetur runt museet i Gävle idag efter en tur i museets magasin 🙂

o"image"

Vi började med lite Roslin.

image

Fortsatte med en ”Gammal kvinna” av August Jernberg.

image

Bruno Liljefors.

image

Krüger.

Nu fortsatte vi till en utställning om Hedvig Ulfsparre. En kvinna som samlade på sig en fantastisk textilsamling.

image

image

När jag gick på Bäckedals folkhögskola fick jag tillverka en bandgrind 🙂 Har stor respekt för hantverket bakom dem 😉

image

Min guide.

image

Förhoppningsvis hennes verktygslåda. Jag glömde titta. Vi är lika hon och jag 🙂

image

Enhörning av Märta Måås-Flätterström, en gobeläng från 1915. Helt underbar.

Du kan läsa mer om hennes textilsamling här eller ännu hellre besöka museet förståss 😉

image

Vi tittade på forntidsutställningen och det här var kul – olika tolkningar i tiden av samma fyndplats! = 5 helt olika tolkningar… Det finns även en botten på en blästerugn och järnluppar av enorma mått och kvalité från 4-500- talet.

image

Glödpannan från Hamränge 🙂 Den är 1200 år gammal. Den har kufisk skrift på persiska och det står ”Gud rättsådig och barmhertig” i kufiskt skrift på den. Den hittades 1946. Den är tillverkad i Khorasan och frågan är hur den kom hit?!

Ja, det fanns massor att se! Imorgon kommer bilder på en liten fin brudkroneutställning 🙂

Kram

Medeltida klanger – ”nyutställning” med världens äldsta orgel

image

Nyutställda är museets två medeltida orglar, som är två av världens äldsta, och flera kyrkklockor. Orglarna är inte hela men det finns musikstycken att lyssna på i utställningen, för det finns skriven musik för orglar bevarad från 1400-talet. I utställningen får du även reda på hur en orgel fungerar och se en nybyggd liten del i tvärsnitt. I en orgel finns t.ex. en ”väderlåda” 🙂

image

Den här, från Sundre kyrka på Gotland räknas, som världens äldsta orgel, byggd 1370, även om bara huset till orgeln är kvar!

image

Bara målningarna är underbara att titta på 🙂

image

Min kollega Jonathan har fotograferat kyrkomålningar där det finns musikinstrument och museets fotograf Katarina har planerat dessa enorma väggpartier. Foto måste tas med iställningen raw-filer och jpg, inte bara jpg, för att kunna föstora upp så mycket. Endast raw-filer kräver visst något särskilt program (jag ska fråga mer om det och återkommer på tisdag 🙂 Det blev urbra!

Kram

Vikingaklänning i ylle

image

Provning på plats med klänningen vänd ut och in.

Syr en ny klänning till utställningen ”Vikingar” på Historiska museet. Klänningen är rak och geometrisk efter fynd av en sidokil av en klänning ( kjortel/tunika) och en halsringning av yllekypert funna i den vikingatida staden Hedeby. Hedeby låg då i södra Danmark, men ligger nu i Tyskland. Klänningen brevid på fotot, i blå ull, är en mer ”skräddad” klänning.

image

Foto: Wikinger Museum Haithabu.

image

Fragment 21A och 21B från Inga Häggs bok om Hedebys textilier.

image

Foto: Fragment 55A, ur Inga Häggs bok om Hedebys textilier från hamnen.

Här är ett mönster från historiska världar.

image

Fyrkantskil.

image

Planerar för att ett litet runt sprundpänne ska sitta i halsringningen.

image

Tanken är att det ska synas lite av klänningen i ärmsluten men det blir ingen synlig linnesärk nederst. Det får vara på den lyxigare klänningen brevid. Pratade med vår nya textilantikvarie för att få lite synpunkter på klänningens längd, och särken under. Att ofta tvätta understa linneklänningen var nog vanligt. Den skyddar kroppen från ullen och ullen från kroppen och det är besvärligt om linnesärken blir blöt och lerig. Så jag väljer att göra klänningen jämnlång och inte riktigt ned i golvet den här gången och utan att särken syns.

Kappan ovanpå har inte jag sytt, däremot ska jag laga spänneöglorna i linne och köpa ett nytt likarmat spänne till den.

Hoppas vara färdig snart 🙂

Lästips är knepigt eftersom Inga Häggs två böcker om textilierna från Hedebys stadslager, gravar och hamn är svåra att få tag på, men sök gärna på Pinterest på ”Haithabu”, ”viking”, ”clothes”, ”tunic” och ”dress” (utan situationstecken) för bilder.

PS. Vepan i bakgrunden, med foton på textilbitar från Birka, arbetar jag med texter till så att det ska bli lite lättare att förstå vad det är 🙂 DS.

Kram