Häromdagen gick jag lära mig att Eurasärken från Finland aldrig funnits, i varje fall inte i den form som vi känner den som. Det är en särk som inte lämnar något spill när den klipps ut ut ett tyg och den är fantastisk på så vis. Graven som menas är grav 56 i Luistari, Eura.
Men på facebook som skrev Mervi Pasanen att formen bara valdes och då med inspiration från en dansk, äldre järnålderskjortel i skinn – Møgelmosetunikan. Hon tipsade om att läsa Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. Ska se om jag kan hitta den. (Nu finns det en länk under Lästips. Har inte hunnit läsa ännu).
Skinntunikan är tillverkad av ungkalv, vilket flera samtida dräktfragment visat sig vara, och den påträffades tillsammans med en ung flicka i Gilleleje socken, Holbo Herred, i Møgelmose. Det ligger när Jelling i Sydjylland. Det var hemoglobinet i skinnet som visade att det är kalv som inte var äldre än 3 månader. Ungdjurs skinn är mjukare, flexiblare och tunnare.
Skinntunikan är daterad till yngre romersk järnålder/ äldre germansk järnålder med hjälp av C14, 252-402 evt. Det vi skulle kalla romersk järnålder/folkvandringstid. På Nationalmuseets hemsida står det romersk järnålder och om dateringen till ca 200 evt kan ni läsa i Klaus Ebbesens artikel.
Om mönstret som finns på Nationalmuseums sida stämmer, så är inte Euradräkten helt gjord efter den. Møgelmosetunikan är alltså sydd av sex stycken bitar av kalvskinn! Fyra stycken djur. Det går att se ryggraden med det som blir som en linje i pälsen. Och tydligen så är sömnaden fin och sydd i välutvecklade tekniker. Ska se om jag kan hitta någon bild.
Ebbesens skriver att förutom de sex delarna så finns det små kilar under ärmarna där sidorna mötet ärmen. Den ena är rombisk och den andra med kilformad, om jag förstod det rätt. Skinnen har hårsidan inåt. Se vidare bild med text nedan.
Så det är kilar under ärmarna och allt är hopsytt av skinnremmar med hjälp av kaststygn. Allt är fint sytt utom kilarna i halsen. Är det senare lagningar och förstärkningar?
Så glad att få lära mig något nytt men samtidigt lite ledsen att inte Eurasärken ser ut som jag trodde!
Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet ut ca 1100 gravar på Björkö. På en terassliknande formation vid Stadsvallens västra del, gravområde 1A, så hade det begravts människor i åtta kammargravar längs kanterna, vilket Anne-Sofie Gräslund skrivit om. Det är 6 kvinnor i kammargravar och 2 mansgravar i kammargravar på terassen, men det finns även andra gravar på terassen, med kista och utan kista. Beroende på hur det räknas så blir det olika antal, men jag väljer att presentera de som Helena Brolin Frenzel valde ut i sin uppsats ”Gravens högsäte” från 1999 och då är det 13 stycken gravar Bj 961, 962, 963, 964, 965, 966, 967, 968, 969, 970, 975, 976 och 986 som ryms på en yta på 57,7 m2.
Terassen sträcker sig i väst-östlig riktning som är en mer vendeltida terassriktning, till skillnad från de många andra terasserna längs Stadsvallen som är mer nord-sydliga och vikingatida (se Holmquist Olausson 1993:134). Det går inte att veta om det stått hus på terassen och hur det i så fall skulle förhålla sig till gravarna. Gravarna kan ha grävts ned i terassen eller så kanske terassen är en gravkonstruktion.
Så en liten varning här – det här inlägget är lååångt! Jag kunde liksom inte sluta lägga in saker… och då har jag inte ens gått igenom textilierna 🙂
Kammargravar: Bj 963 kvinna, 964 kvinna, 965 kvinna med häst, 966 kvinna (ligger denna på terassen eller utanför kanten?), 967 kvinna, 968 kvinna, 975 man med häst och 986 man.
Kistgravar: ligger närmast Stadsvallen är: Bj 961 kvinna i hög, 969 kvinna, 970 kvinna eller flicka? samt 976 man?
Skelettgrav utan kista: Bj 962 pojke?
Gravarna är mer eller mindre samtida från sen Birkatid, så 900-tal, och Anne-Sofie Gräslund tänker sig, då de flesta på terassen är kvinnor, att det rör sig om socialt framstående kvinnorna i Birka.
Kvinnorna på terassen
Jag börjar med kvinnorna i kista och inte i nummerordning.
Bj 961 kista:
Bj 961, kvinna i kista: det finns inga spår kvar av henne.
Kvinnan har P51 spännbucklor, ett likarmat spänne och flera pärlor.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 969 kista:
Bj 969, kvinna kista: inga spår av skelettet finns bevarat.
Kvinnan har fått endast dräkten med dig vad det verkar. Hon har det likarmade spännet högt över spännbucklorna. Satt det i en sjal eller som särk eller kjortelspänne?
Det finns ganska mycket textil från graven varav ett omnämns som medelkvalitet 🙂
Bj 970, kvinna eller flicka i kista: inga spår av skelettet är bevarat.
Innehållet i den här graven känns mer som för ett barn med bara pärlor och nyckel.
En tolkning för nycklar i barngravar är att låsa ute döden. Måste hitta den referensen vara. Det är också Anne-Sofie Gräslund.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 963 kammare:
Bj 963, kvinna i kammargrav: endast kraniet är bevarat. Hon kan har blivit sittande begravd.
Bj 963 är en rik kammargrav och kvinnan har även fått med dig en glättsten att ”blänka upp” kläderna med.
Hon har spännbucklor av typen P51 och två ringspännen, flera hängen ett skrin, en vikt och en örskev. Två järnringar undrar jag hur de används! Till dräkten hör brickband och hon har en bärnstensbit i graven.
Det syns en invikt kant så som det brukar se ut i överkanten på en hängselkjol.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 964:
Bj 964, kvinna i kammargrav: stora delar av skelettet är bevarat. Hon verkar ha blivit begravd sittande eller lutad mot något.
Det här är graven med den lilla torshammaren som jag tillverkar. Hon har också P51 spännbucklor och ett likarmat spänne.
Hon har också en järnring (fästemärla), nålhus, bryne, sax, spegel, en bärnstensbit och krukor mm.
Spännande tycker jag är ringarna i både spännbucklor och det likarmade spännet. Vad har hängt i dom? Är det nålhus och brynen? Det finns flera textilfragment från graven.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 965 kammare:
Bj 965, kvinna med häst kammargrav: hon är begravd sittande på någonting.
Kvinnan med häst ligger i sydvästra hörnet. Hon är den enda kvinnan, förutom Krigarkvinnan, som fått med sig en egen häst (och möjligen även en annan grav) men hon är begravd som kvinna och utan vapen.
Hon är den som är begravd med flest brickband i silver och de sträckte sig från axlarna till låren och flera bitar sitter ihop med sidentyg. Spännbucklorna är P52:or, de med hästhuvuden, vilket är passande då hon har en häst med sig 🐎
Hon fick med sig viss hästutrustning, en hink, nålhus, sax, kniv, kärl, bäringar och mycket mer. Hon hade även ett ringspänne i järn!
Mest magiskt är nog att hon fått med sig så många pärlor av lapis lazuli! Hon bar pärlorna i en snodd som ett halsband. Det är även karneol, bärnsten och glaspärlor och några kan vara av organiskt material.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 966:
Bj 966, kvinna i kammargrav: hon blev förmodligen begravd sittande eller lutad mot något. Hela skelettet förutom underarmarna är bevarat.
Graven ligger längst med i sydvästra hörnet på terassen, om den är med på terassen. Hon har ett par P51 spännbucklor ett rund spänne och hon bar sina pärlor som ett halsband.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 967:
Bj 967, kvinna i kammargrav:endast delar av armarna och en for saknas och hon verkar ha blivit begravd sittande.
Även denna kvinna har P51or men av typen P51 B1:or, och ett rundspänne. Hon har även ett anglosaxiskt mynthänge. Ska se om jag kan hitta någon bild på det.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 968:
Bj 968, kvinna i kammargrav: endast kraniet och benen är bevarade, men hon verkar också ha suttit i graven eller varit lutad.
Det här är nog en av mina absoluta favoriter. Jag har den lilla silverkubbstolen, korset och Frejahänget från denna grav i över 20 år och det passar ju fint då flera av kvinnorna sitter upp! Egentligen borde den här graven få ett alldeles eget blogginlägg.
Hon bar P51 spännbucklor, ett litet rundspänne och ett treflikigt spänne.
Kvinnan var pärlorna som ett halsband. Hon hade även fått med sig bla en nyckel, en sax, vikter stenar och två fingerringar i silver, men jag vet inte hur silverringarna ser ut. En har ornamentik och den andra är knuten.
Amica ska förmodligen återskapa denna grav.
Mansgravarna på terassen
Bj 975 kammare:
Bj 975, mansgravarna i kammare: mannen verkar ha suttit i graven. Ben och delar av kraniet är bevarat.
Bj 975 med häst ligger längs nordvästra sidan. Det är förmodligen pilarna och avsaknaden på kvinnoföremål som bestämt denna som en mansgrav. Bryne, nål och kan kan även ligga i kvinnogravar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 976 kista:
Bj 976, mansgrav i kista?:inga spår av skelettet är bevarat. Helena Brolin Frenzel har med den som mansgravfrågetecken.
Mannen har en ringnål, bronskedja och en brickbandsprydd dräkt och med silverposament. Bland postamenten finns även en posametknapp. Jag antar att det är ringnålen som gör att den bestämts till en mansgrav.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 986 kammare:
Bj 986, mansgravarna i kammare: hela skelettet förutom händerna är bevarat och det verkar som att personen begravts sittande.
Bj 986 ligger nära utanför terasskanten, så den kanske egentligen inte ska räknas. Att den räknas som mansgrav beror förmodligen på gravgåvor spelpjäser, ett spjut och ett ringspänne i järn. För att vara en kammargrav är den minimal vad gäller gravgåvor. Det finns även en kniv och en vikt från graven.
Notera att även flera av kvinnogravarna har ringspänne i järn, knivar och vikter.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 962 skelettgrav:
Bj 962, person i skelettgrav: det finns inga spår av personen förutom tänderna. Helena Brolin Frenzel har med den som en pojke.
Det här känns inte heller som en vuxen person. Personen har bland annat med sig ett ringspänne. Undrar vad det är för bronsknapp? Tycker det ser ut som att det står ”silferband” i marginalen vid 3, så det låg nära ringspännet.
Det här känns mer som en mans- eller pojkgrav om den hör till terassen.
Funderingar och sammanfattning
Det är med andra ord möjligen 9-10 kvinnor begravda på terassen och 1- 3 män, beroende på hur vi räknar. Några av de mest ikoniska föremålen från Birka kommer från denna terass.
Bj 966 ligger utanför terassen om jag tittar på Arbmans kartskisser men den är medräknad här. Även mansgravarna 986 verkar vara lite utanför. Vilka var de? De levde på 900-talet och nästan alla hade P51 spännbucklor förutom kvinnan med häst som hade hästspännen P52 och den som var utan smycken.
Är mansgravarna nödvändigtvis mansgravarna? Det är okej om dom är det, jag bara undrar…
Helena Brolin Frenzel kommer fram till att kvinnorna i kammargravarna sitter i allafall upp, i ett högsäte, i sina gravar längs terassens ”väggar”. Det skulle inte förvåna mig om detta varit ett hus en gång i tiden. Hon såg att alla kvinnor inte begravts samtidigt utan i följd, vilket kan ses på spännbucklornas datering. Hon ser även dessa personer som nära kretsen kring kungen i Birka. De kan ha varit husfruar eller kultutövare, völvor vid kungens hov som satt i ondvegi, det kultiska högsätet.
Jag behöver fundera lite mer och återkomma. Kanske lägga in alla gravskisserna från Arbman?
Vad tänker ni om de här gravarna och terassen? Vad vill vi veta mer? Önskar vi kunde göra en app där alla som återskapat dyker upp vid gravarna och berättar om sig själva ❤️
Kram
Lästips:
Helena Brolin Frenzel, 1999. Gravens högsäte. Uppsats vid Stockholms universitet.
Anne-Sofie Gräslund, 1980. Burial customs at Birka, s. 30.
Lena Holmquist-Olausson, 1993. Aspects om Birka. Stockholm.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Die Gräber, Text, Tafln, KVHAA, Stockholm.
Nu har jag äntligen sytt en bäversvansbörs! Har varit på Birka några dagar, med sällskapet I förfäders spår och tog mig tid att börja sy ❤️
I en vikingatida grav på Långön, i Tåsjö socken i Ångermanland, hade den döde begravts med en skinnbörs med ett föremål av korroderat järn som troligen är ett eldstål. Graven som var en skelettgrav under hög, undersöktes 1906.
Länge ansågs det, efter utlåtande av experter på Naturhistoriska museet, att skinnet var från en varanödla, men Moa Råhlander, som nyss gått på en garvningskurs och sett garvad bäversvans insåg att det inte var en exotisk import från kanske Sydostasien, utan istället skinn från en bäversvans, förmodligen från platsen.
Börsen består av ett yttre lager av bäversvansskinn och ett inre lager av textilt material. Ett perfekt material att ha sitt eldslagningskit i!
Jag valde linnetyg som foder. Skulle iof kunnat välja ylle också. Det står inte vad det är för textilt material i.
Först klippte jag isär svansen, men börsen är gjord av hela längden på svansen. Svansen har ju som en över och undersida och satt ihop i ena sidan. Fyndet är så litet, kanske 7 cm att jag inte ville göra för stor börs. Sen sydde jag ihop den i sidorna med en sorts fusksentråd. Lite som beige tandtråd… Behövde blöta skinnet sen för att kunna vända det. Jag klippte inte bort det lite köttigare i svansgästwt, utan vek in det istället.
Därefter sydde jag en liten påse av linne och stoppade i och så sydde jag fast linnet i locket.
Tänkte att jag ville ha en enkel stängning, utan knapp. Vet inte om det finns något spår av någon stängning, men valde att ha ett flätat band, som Sofia flätade. Det är en fyrfläta.
Så nöjd! Nu behöver jag bara ett eldstål, för jag gick en fnöskekurs med Fredrik Hellman.
Kram
Lästips:
”Bäversvansbörsen från Långön”, tidigare blogginlägg. https://linda.forntida.se/?p=14953
Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizardskin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.
Har sytt mitt första flärpförkläde nu. Det är ett test och inte i bästa växtfärgade tyget, men jag tycker den blev någorlunda. Blir spännande att se hur det känns att ha på sig.
Kombinationen av tyger är inte efter något specifikt fynd utan från olika fynddetaljer. Jag ville prova hur det skulle se ut och jag tycker om färgkombinationen. Förklädet fick bli i diamantkypert för att jag hade en liten bit kvar och för att gummorna på guldgubbarna har rutiga förkläden 👌
Först fållade jag kanterna på diamantkyperten. Diamanterna hamnade på sniskan för jag ville ha stadkanten uppe och nere. Det var inte nödvändigt men tyget som blev kvar på min tygbit kan jag ha som sjal nu eller kanske till en väska. Sen sydde jag fast en linneskoning. Den skulle kunna ligga ovikt uppåt.
Jag sydde fast sidenbandet från framsidan. Tog den bit jag hade, så klippte det smalare när jag sytt klart. Det här är en för bred bit. Sidenbandet går inte hela vägen ut i kanten på förklädet, för då hade jag behövt skarva. Jag har använts sidenets hela bredd och sytt fast den centrerat.
Därefter vek jag runt kanten och vek in, som en kantbandskantning som i birkagrav Bj 464. Det är osäkert vad det är för sorts fynd mer än att det suttit öglor på och hängt i spännbucklorna, så det kan alltså vara del av själva hängselkjolen också, men att ett hörn bevarats och inte sidan på kjolen. Denna grav är det annars ovanligt mycket siden bevarat i. Borde kanske skriva om det någon gång.
Här syns i skissen hur sidenet går runt ylle och linnetyg och att öglan är fastsydd på baksidan. Under ligger två linne/hampatyger som inte satt ihop med flärpförklädet.
Här på skissen syns att yllet bevarats utanför spännbucklan men inte linnetyget eller sidenet. Även stygn verkar synas.
Jag skulle kunna ha gömt sidentyget helt under spånnbucklan. Kanske blir så med mina lyxigare spännbucklor.
Linneöglorna sydde jag i samma, lite grövre linne öängs med sidan. Brukar göra mittsöm på linnebanden som ligger över axlarna. Det är alltid bra att spara på små linnebitar och remsor. Tänker att även vikinga-sömmerskorna hade små snuttar de sparat på för mindre lagningar och utbute av öglor eller annat 🙂
Så här blev det. Ska ta foto med den på mig sen också. Vad tycker ni? Tror ni på flärpförklädet? Eller kan det vara ett hörn frpn en omlottklänning? Det vore kul att prova en variant på omlottklänning.
Kram
Lästips:
Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.
Ulla Mannering, 2017. Iconic costumes, Skandinavian late iron age costume iconogrsphy, s. 54, 113.
1879 undersökte Hjalmar Stolpe grav Bj 750 på Björkö. Den har senare även undersökts igen av Historiska museet.
Under många år så har jag visat den och inte tänkt något särskilt på nålhuset i graven. Det finns andra sensationella föremål i graven, som ett romerskt mynt med Faustina den yngre och en sax som ser ut som en skoldag och massor med annat. Graven är för en man och en kvinna samt ett barn.
Jag har alltså inte tänkt närmare på dessa rutor eller ens funderar på nålhuset. Men det är speciellt och det märktes nu när Jens Mohr tagit otroligt högupplösta bilder av det.
Det har alltså ett svagt, silvrigt rutnät runt ytan. Själva nålhuset är av järn och sedan så står det att det är täckt av textil med ett silvermetallband runt toppen: ”Silver, Textil, Glimmer, Järn”. I nålhuset ska det finnas tre synålar instoppade i en ulltott.
I nya utställningstexter står det:
Cylindriskt nålhus av järn på vilken virad silvertråd lagts över två lager textil. Det yttre är möjligen av siden, det inre av grövre textil. På utsidan är nålhuset prytt av silverband och glimmerskivor (de senare nästan helt avfallna). Inuti cylindern finns tre synålar instoppade i en ulltott. Gravfynd från Birka, Bj 750, Adelsö socken, Uppland.
Har zoomat lite och skärmdumpat bilderna nedan.
Tycker att det är galet spännande. De hittade ju ett nålhus i trä i vattnet utanför svarta jorden. Annars är de oftast gjorda av större fågelboen, även om det även finns olika nålhus i metall. Men aldrig att jag stött på ett textilinklätt nålhus.
Jag tittade på nålhuset på Mohrs foto med Amica idag och tyget i förstoring ser fibrerna väldigt ostrukturerade ut. Det ser inte på rak arm ut som siden, men vi får anta att utställningstexten bygger på en äldre beskrivning.
Undrar hur det hängt i dräkten?
Med vänlig hälsning, Linda
Lästips:
Nålhuset ligger i monter 11, under tema Släkt och hierarki: https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=C_11&e=no&l=sv
På facebook dök det häromdagen upp ett nytt fantastiskt, vikingatida textilfynd med broderier bevarade samband med ett ylletyg på en spännbuckla, så jag tänkte skriva lite om det med hjälp av de inlägg och bilder där jag läst om fyndet på nätet, då ingen rapport finns ännu. Det är NTNU vetenskapsmuseum som delat.
Att det är så spännande är just för att det finns väldigt få bevarade broderier från gravar med spännbucklor och folk tycker om att brodera ❤️
Textilen är hittad i en kvinnograv som undersöktes 2020 i Hestens, Heim kommun i Trøndelag i Norge. Graven påträffades på en plats utan andra gravar och det såg ut som en svart rektangulär nedgrävning. Eftersom att jorden svar svart och fet så tänkte arkeologerna att det kanske kunde vara en grav trots allt och det visade sig vara en kammargrav, 1,7 m lång och 1 m bred – en grav som ett rum i marken. Jag undrar hur djupt ned under marken den låg. Den verkar ju inte haft en hög över sig, eller om det är så att en hög blivit bortodlad?
Det är högts ovanligt med en kammargrav i Trøndelag, de förekommer mer i sydöstra delen av Skandinavien och visar alltså på inflytande utifrån. Graven ses som en rik elitgrav och kammargravar brukar finnas nära urbana miljöer, eller i allafall samband med gravfält med flera gravar, som på Birka och i Hedeby. Jag var som student med och grävde en kammargrav på Lovön nära Drottningholm, som låg lite avsides från övriga gravar på gravfältet. Den hade också stolpar i hörnen lika som Hestensgraven.
Hestnesgraven har daterats till 850-950 evt och den faller väl i bland Birkagravarna. Hon var ett par spännbucklor av typen P51, vilket iof är en vanlig typ under denna tid, men som också kvinnan på Lovö bar.
Textilierna
I graven fanns det åtta olika textiltyper bevarade, varav en i väldigt fin kvalitet.
I ena spännbuckla, ovan, fanns förutom lite små textilbitar på ytan, ben och tänder bevarat inuti. Textilbitarna går inte att ta bort då de är så sköra.
Den andra spännbucklan hade 11 cm ylletyg med broderier bevarat. Det är otroligt spännande då det inte finns så mycket fria broderier bevarade på vikingatida textil. Från Birka finns tex endast små, små broderier och kantringar. Här i Hestnes är det kedjestygn och förstygn i broderierna, som skiljer ut sig från varpgarn och inslagsgarn. Själva broderierna är broderade i två olika ullgarner. Det ena är enkeltrådigt och det andra tvåtrådigt. Broderier är broderat på ett lite grövre ylletyg i 2/2 kypert med en trådtäthet på 14/10 trådar per cm. Broderier har en annan färg än tyget.
Kedjestygnen är broderade med olika längd och olika överlappning. Förstygnen är jämnare och ca 0,4 cm långa. Broderiet finns inom ett område på 6 cm men det går inte ännu att se om det är ett motiv eller inte, men de ska jobba på det nu framöver. Det finns ingen textilkonst bevarad i samband med broderierna, så det går inte att veta om det är en kantning, men eftersom stygnen ligger som mitt på spännbucklorna så är det troligtvis inte en kantning.
I ett litet område mot kanten av textilen finns det en liten bit bevara av en 0,4 cm bre snodd som är påsytt i textilfagmentets kant, vilket likande en snodd från en Osebergstextil. Snodden ser ut att ha en annan färg än tyget (fig. 5-49, side 211 i Osebergfundet band IV).
Kanske är det ett broderat ytterplagg vi ser. En kappa eller en sjal. Det verkar som att ordningsföljden för spännbucklorna är rätt, eftersom broderier är uppåt. I Birka har ibland det blivit omvänd lagerföljd då spännbucklorna tippat framåt eller sjunkit in i underliggande tyg. Tänk om man kunde få se när hin prövade sitt nya , broderade plagg? Eller det kan ju såklart vara ett begravningsplagg, men jag vill ändå tänka tanken att de var glada över allt jobb med vävning och sömnad och sedan ha ett färdigt plagg att använda, som blev som en del av dem. Så pass att de fick följa med i graven på sista resan.
Jag undrar vad de andra textilierna varför några? Ser fram emot rapporten!
Textilhantverkare
De tänker att den gravlagda har arbetat med textilier. Redskapen hon fått med sig i graven är två ullkammar, en sländtrissa, en skära och en liten kniv. Kniven förmodar jag är det okända föremålet på gravskissen.
En sländtrissa var mitt första arkeologiska fynd när jag grävde kammargraven på Lovö 😍. Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i?
Jag känner inte till så många fynd av ullkammar från en grav. Det känns väldigt spännande. Ullkammar används för att reda ut ullen och för att separera överhår, täckhår, från underhår. De funkar annorlunda än kardor. Jag har ett par och de är roliga att använda även om jag får lite panik av alla vassa piggar.
Skäran tolkar de som att hon skulle ha kunnat använda den för att skörda växter till växtfärgning. Det vore roligt om de kom fram till vilka färger, och till och mer vilka växter, som använts.
Pärlorna
Vid kvinnans högra axelparti ligger det samlade pärlor i massor, 339 st, flera av som är pyttesmå gröna och lilaaktiga glaspärlor. De små pärlorna har förmodligen varit fastsydda på något.
En kvinna i en facebook kommentar berättade att det i Steigen finns en grav med med rundt 1100 liknade miniatyrpärlor. På Birka finns också en parallell till de små pärlorna. I birkagrav Bj 526, i en kvinnan kistgrav norr om Borg fanns 46 st små gröna pärlor av samma sort. Några pärlor låg på rad men de små utspridda inom ett avgränsat område. Undrar vad de bar för plagg med fastsydda minipärlor?
Undrar ju vem som sålt små miniglaspärlor på vikingatiden? Köpte de ett färdigt, importerat plagg eller har någon suttit och broderat fast dom här i Skandinavien? Tänker på huvudbonader från Egypten med pärlor som man kan köpa som turist nu för tiden 🙂
Vem var hon?
De funderar över varifrån hon kom och hur hon kom till Trøndelag. Det var mycket kulturkontakter då över ett stort område. Allianser och arrangerade äktenskap var viktigt för ledande familjer. Ett sätt att ta reda på mer om henne är att analysera tänderna och benen och jämföra med studier av tex strontium i benen från Birka och Hedeby. Kanske kom hon till Trøndelag genom ett aristokratiskt giftermål? Hoppas de hittar något spännande i sina analyser.
Hade hon det broderade plagget och de fastproderade pärlorna på sig när hon kom dit? Vem i så fall gifte hon sig med? Kan hon ha flyttat till Hestnes av någon annan anledning? Tyckte de att hon var exotisk? Hon fick i allafall en fin grav i en miljö där de inte begravde människor i kammargravar, nära vattnet och med redskap som hon kunde tänkas vilja använda i livet efter detta.
Det är inte särskilt länge sedan jag insåg att det faktiskt finns lapis lazulipärlor från vikingatiden och Birka. Två begravda kvinnor har gått med sig pärlor av lapis lazuli, som jag känner till, och det är gravarna Bj 860A och Bj 965. Möjligen är även de blå pärlorna i Bj 551 också lapis lazulipärlor. Lapis lazuli är ovanligt i vikingatiden och jag förmodar att den ursprungligen kommer från Afghanistan.
Bj 860A
Kvinnan i grav Bj 860A blev begravd i en kammargrav i Hemlanden i en dubbelgrav. Bj 860A är mest känd för att innehålla en armring av svart jet. Men kvinnan har även fått med sig en nyckel, en kniv, en bronsring, en nyckel och ovala spännbucklor av sorten P52.
Hennes pärlor är av bärnsten, bergkristall, glas och lapis lazuli och totalt är de bara 7 stycken. Pärlan är kubooktaedrisk. Slipad som fyrkant och sedan med avslipade hörn, så det blir 14 plana ytor.
Till dräkten har hon även ett bågspänne i vitmetall och järn, ett trefiligt spänne i brons med järnnål samt ett ringspänne i brons. Från graven kommer en en spelpjäser i bärnsten. Flera av föremålen har textilrester.
Armringen av jet är fantastisk och jet finns i flera föremål från England under vikingatid.
Spännbucklorna har som fyra hästhuvuden som dekoration. De är skadade och saknar de lösa knopparna. Men det finns textil under, runt basen för järnnålarna, som ser ut att vara ett hängslband.
Bj 965
Bj 965 är den enda kvinnan som är begravd själv med häst på Birka, Krigarkvinnan borträknad då hon inte har kvinnodräkt. Hon blev begravd i en kammare i Hemlanden och även denna kvinna var spännbucklor av typen P52. Hon hade fått med sig ännu fler saker till livet efter detta och många pärlor.
Hon bar en dräkt med brickband, ett silverfiligeanspänne, flera hängen, en kniv, en sax, ett nålhus och en nyckel. Förutom dräkt och smycken hade hon även fått med sig en kista, vikter och en börs samt tre silvermynt i form av dirham, varav åtminstone ett av dem låg i börsen.
Från graven kommer flera fina pärlor, 42 stycken minst. Både glas, folieglaspärlor och karneol och bärnsten. En pärla kan även vara av organiskt material, och jag antar att de menar den bredvid melonpärlorna. Moa har skrivit om den som är lite konisk och randig. Lapis lazulipärlona är åtminstone fem stycken. Jag vet inte om de små pärlorna också är det. I graven fanns även ett pärlhänge med en karneolpärla.
Två av hängena i graven är tillklippta från äldre metallkärl och ett är ett fint hänge med borredjur som är gulligt med tassarna vid mungiporna.
Det finns ganska välbevarade brickband från graven. Textilierna är fina och hon har haft en knäppning med bronstråd, vilket möjligen påminner lite om båtgrav 36 från Gamla Uppsala.
Bj 551
I denna grav finns tre blå pärlor, en kub och två stavar som skulle kunna vara lapis lazuli, men jag måste titta på dem för att veta. Denna grav verkar vara lite äldre med spännbucklor av typen P37.
Återkommer om denna grav om det visar sig vara lapis lazuli.
Lapis lazuli som färg i tidig medeltid
Under tidig medeltid, på 1100-talet, användes lapis lazuli för att måla ikoner och kyrkoskulptur med, men det tog slut efter ett tag, då färgen blev svårt att få tag på. Bland annat är det målat mad lapis lazuli i Garde kyrka på Gotland men det kanske finaste exemplet är Jesus ländkläde på Trydekrucifixet. Krucifixet hänger i utställningen Medeltida konst på Historiska museet.
Minecraft
Idag vet barnen vad lapis lazuli är om de spelar Minecraft. Det finns med i spelet och som pedagog är det kul att det är en ny igenkänning av ett så gammalt och värdefullt material.
Jag har låtit tillverka lapis lazulipärlor i Indien till nätbutiken. De är en aning stora, men de är så fina. Har valt ut två till mig själv som ser ut som himlen med små moln på och guldstänk ❤️
Lästips:
Heid Gjøstein Resi, 2005. Archaeological Finds of Jet from Norway Signs of continuous contact westwards in the Viking and Medieval Periods? In: Collegium Medivale.
Moa Råhlander, 2018. Fragments from SHM 8315 and some pictures of Birka Beads: https://www.beadmaker.se/2018/06/19/fragments-from-shm-8315-and-some-pictures-of-birka-beads/
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.
Garde kyrka på Gotland: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image
Trydelrucifixet med referenser på Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=shm/art/910325S3
Vad på bal igår och Maria Åhrén hjälpte mig att dekorera min klänning och se till att jag kom i den. Jag har lagt på mig lite väl mycket vikt det senaste halvåret, så det var inte lätt ska jag säga!
Vi är ju flera som gör vikingatid också ❤️Så kul att se varandra så här 🙂 Blir nästan oikännbara! Tänk om vi skulle gå till Empis också. Jag planerar att sy en empirklänning 🙂
Dansade några danser och det var så roligt! Trots att jag stukat en tå. Behöver träna mer på danser. Men den engelska långdansen tror jag finns i filmen ”Becoming Jane”. Jag måste kolla om det är samma 🙂 Det finns även danshäfte och dansfilmer på Gustafs skåla hemsida.
Så fina damer framför rosorna ?
Hade aldrig kunnat tro att min klänning kunde bli så fin. Marias slingrande dekorationer fram och blommorna gjorde susen 🙂
Tack Anneli för inbjudan och Maria för härliga sydagar och den fantastiska håruppsättningen! Så tacksam! Jag ska öva på att ha korsett. Behöver nog bli lite mindre i omfång också. För nu var det snudd på att jag inte kom i klänningen. Skulle behöva sy en så kallad ”Skansenjacka” för extra runda dagar 🙂 för det är så lärorikt att sy och prova olika kläder. Hur det känns att bära dom – trasor eller siden ?