Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.
Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.
Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap ?
Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent ? Att kämpa ett helt liv.
Kram
– Sötaste ”lilla” Pireuslejonet, jag har inte tidigare sett att du är lite vintyrig ? Så söt och ledsen samtidigt. Undrar om det är ny ljussättning som gör att Du ser lite annorlunda ut.
Kram
Som ni vet så jobbar jag fortfarande på Medelhavsmuseet ibland och igår möttes jag av Fredrik och de nya skyltarna ?? Första skylten svarar på den vanligaste frågan från besökare ? ”Var är snopparna?” Vet inte hur många gånger jag svarat på det!
Skyltarna har vinklats ut något på vissa podier, vilket gör det lättare att läsa.
Andra vanligaste frågan är naturligtvis också med 🙂 ”Var är näsorna?” ?
Några skyltar blev inte så lättlästa för alla… Den här sitter lite väl högt. Å andra sidan så sitter endel lite väl lågt… så så kan det bli.
Ett förstoringsglas kan behövas här och där. Men texten finns i allafall!
Amforan ser ut att ha två ben… ?
Otroligt skönt att slippa de lösa utställningstexterna! Nu går det att hitta bättre vad föremålen är för något utan att behöva leta i de lösa texthäftena!
Snygga väggskyltar. Undrar vad de är tryckta på? Blev lite förskräckt bara över att Dionysoshuvudet var borta, men han är hos konservatorn.
Palatsreliefen är en kopia. När Daesh slog sönder de som är kvar grät jag framför nyheterna. Ibland är det skönt att kulturlämningar ändå är utspridda över jorden som mänsklighetens minnen och för omvådnad.
Den här skylten har mycket text och jag älskar det. Ibland underskattas besökaren i tron om att de inte orkar läsa så mycket. Men valmöjligheten är ju nyckeln. Vill jag inte läsa allt så behöver jag ju inte det.
Främre orientenföremålen har nu fått en lite mer permanent monter igen. Liten men med så fina föremål ?
Skylten här blev i Cypernutställningenandan.
Det med texter på ett museum är en konstant svår fråga. Hur ska de se ut, vad ska stå på dom, hur mycket eller lite, vilken font är lättast att läsa, i vilken höjd ska det sitta, vilket språk ska användas? Ska de sitta fast eller vara lösa?
Jag tycket någonstans att det viktigaste är innehållet och att de sitter så det är lätt att hitta texten till föremålet som jag vill läsa om. Nu gör det det ? även om det är lättare att vara lång vid vissa montrar och kort vid andra och att synen är på topp.
Kram
Jag går ju en till yogautbildning, nu i Restorative yoga, och vi tittar innåt, vänder oss in mot oss själv.
En av böckerna på vår läslista handlade om hjärnan. Om höger och vänster hjärnhalva och om att få en stroke. En av slutorden i boken är att vi kan välja att ändra oss, att släppa taget om våra egna inre tankar och en fråga som kom upp i boken ”Min stroke” var, vem vill jag vara (på ett ungefär) och jag frågade mig själv, vad behöver jag, vad längtar jag efter…?
Jag längtar efter att måla med pastellkritor. Jag önskar att jag målade lite mer regelbundet, att jag tar mig tid till det och inte oroar mig över resultatet utan mera bara målar. Då använder jag höger hjärnhalva och vänster hjärnhalvas inre dialog tystnar en stund.
Köpte fyra krior idag på lunchen, färgerna är så tilltalamde och jag hoppas sätta mig framför staffliet snart igen ?
Jag undrar om det är ett år sedan jag målade senast när jag var i Indien… Det känns som att det senaste året gått i en rasande fart. Jag behöver stanna upp och vara mer i livet, i nuet.
”Jag bugar mig inför det oändliga havet av gudomlighet…det som jag är en droppe av. ”
Min svenska översättning av Radha Rajanis och Satyadev Barmans tolkning av Om Namo Narayanaya –
”I bow to the infinate ocean of divinity…that which I am a drop of”
????
Kram
https://www.ur.se/aktuellt#snart-premiar-for-arkeologens-dotter-en-aventyrsfylld-tidresa
Efter några dagars filmande på fjället 🙂 och mitt favoritfoto igen! Foto Cilla Dunås.
Nu har pressreleasen kommit och en trailer 🙂 se länken ovan! Det är både spännande och lite läskigt att det snart är premiär 🙂
Mysrys helt enkelt!
Jag är så otroligt tacksam över att ha fått vara med om det här fantastiska äventyret!
Det är en sak att prata om forntiden, klä mig i tex vikingatida dräkt och plugga, plugga och berätta igen. Det är en helt annan sak att försöka få det till liv i en tv-serie, att tänka ut vad som behövs, hitta på det vi inte vet och samtidigt vara lekfull. Jag är så otroligt stolt över vad vi allihop har gjort tillsammans och hoppas att många kommer tycka om den.
Så efter att ha kört runt omkring i Sverige med Anna så är det premiär på Barnkanalen torsdag 11 april 18.55 och efter det kommer den ligga på UR play.
Så nu blir det en lite annan publik än kossorna på Öland ❤️
Kram
Igår kom det otroliga fyndet som hittades i en åker på 1800-talet- ett depåfynd från Eskelhem på Gotland – upp i bronsåldersrummet i utställningen Forntider på Historiska. Vi har väntat på det länge!
Det är en hästutrustning för två små, små hästar som dragit en vagn på bronsåldern – Gotlandsruss. Den dateras till VI under bronsåldern, 700-500 f.Kr, dvs. precis innan förromersk järnålder. Tillsammans med hästutrustningen hittades även en bälteskål för en kvinna.
När hästarna rörde på sig så rasslade hängande metallbleck på plattorna. Kanske var de med i någon fin parad. När smyckena var nya i brons så var de ju som glänsande guld.
I montern ligger även andra dräktföremål på sidorna.
Mats Vänehem har ritat det fina hästparet till skylten.
Rasselplatta eller Solsymbol? Foto: SHM.
Kanske är det en solsymbol med solens strålar som stålar ut från mitten. Den tolkas i allafall som det. Skivan var sönderbruten innan nedläggningen i depån.
Detalj med små ankor. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.
Den fina skivan har tolkats som en symbol för solkulten i Sverige och tänks, redan av Oscar Montelius, ha suttit på själva vagnen, även om inte vagnen hittats. En liknande skiva har hittats i Kurum, Tryserums socken 1987 och totalt i Sverige ska det nu då ha hittats fem stycken ”solskivor”.
Ett av de andra fynden är från Härnevi prästgåd från 1902. Då grävdes ett dike på Prästgårdens mark och det hittades en lekrika och i den låg vapen och prydnadsföremål i brons, insydda i skinn. Namnet Härnevi är en helig kultplats, Vi:et, för gudinnan Härn, som kopplats ihop med Freja. Visst är det spännande att det också är vid en prästgård!
Hästen dök upp i Sverige under bronsåldern. De finns ofta bland hällristningar och någon gång läste jag att de kunde vara lite prickiga som Pippis häst.
Munbett. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.
Tänk att en liten häst för ca 2700 år sedan har haft det här betslet i munnen! Ett betsel är dessutom av järn, vilket är väldigt tidigt!
Den gamla katalogen är så fint skriven. Nu skrivs nästan inget för hand längre på det här sättet. Fast det är ju klart svårt att läsa.
Fyndet hittades vid prästgården 1886 – och jag undrar om det legat en helig plats där under lång tid. (Se även brev nedan). I en uppsats från 2011 menar Louise Pettersson att det funnits en mosse där i vilken fyndet lagts ned.
Bälteskålen, som en gång suttit i ryggslutet på en kvinna, med hjälp av ett bälte.
Fyndet kanske var en gåva till ”Gudinnan” i den myrmark som var där då och som sedan blivit en åker. Nerthus, som Tacitus skrev om 98 e.Kr, som bodde i en lund omgiven av vatten. Hon finns i många ortnamn. I form av en gudabild, drogs gudinnan runt i vagn och visas upp för folket emellanåt. Det finns ju en miniatyrvagn med hästar som också hittats i en före detta sjö. Det är ju fint också att det är små änder med i dekorationen, små sjöfåglar 🙂 På utställningsskylten berättas det att kombinationen med hästutrustning och dräktdelar, som tillhör kvinnodräkten, har hittats över hela nordöstra Europa.
2012 hittades det en silverskatt i Eskelhem med ca 650 mynt!
Kram
Fyndet i Sök i samlingarna
Brev och text i Catview
Lästips:
http://historiska.se/upptack-historien/foremal/rasselskiva-fran-hastutrustning/ här.
https://mobil.helagotland.se/nyheter/silverskatt-i-eskelhem-7850602.aspx här.
Ann-Charlott Feldt, En hälsning från bronsålderns soldyrkare. http://www.k-arv.se/posts/1218# här.
Kersti Wistrand, Den mytologiserade hästen. https://humanismkunskap.org/2015/02/24/den-mytologiserade-hasten/ här.
L. Pettersson, 2011. I vatten eller jord, en nytolkning av Eskelhemfyndet, här.
Har suttit med Henrik Ahnborg idag på Baluba och finklippt kortfilmerna som kommit till i samband med den kommande tv-serien Arkeologens dotter och som vi ska visa på Historiska museet 🙂 Det är kortfilmer med forntida hantverk och vardagsliv ???
Det blir så fint!
Det här med klippning går över mitt huvud men det är kul att tänka och komma på lösningar tillsammans! Det är verkligen ett riktigt hantverk ??
Är så glad och tacksam att jag har fått vara med om den här produktionen – så lärorikt på många sätt och jag har fått jobba med underbara människor!
Kram
Lånade ut Allans barnkläder till fotografering för Vikingaliv ? Det är inte en riktig bebis som sitter där, utan en kontursågad skiva. Det ser så bra ut med ljussättningen.
Jag har även gjort trähästen som ligger där, det är en kopia från furuhästen från Färöarna ? Ankan är efter ett Birkafynd och den täljda barkbåten är efter ett fynd från Hedeby.
Ytterligare en av Allans skjortor.
Lekhörnan blev jättefin och jag gillar att det är som inuti ett hus där det hänger mat i taket! Det är kul att de utvecklas och att museet växer fram på ett fint sätt för både barnfamiljer och turister med bra guideturer och teman.
De har även fått upp en vävstol med Historical textiles, spel och annat roligt, som en liten utställning med bilder av de fornnordiska gudarna och jättarna av Johan Egerkrans. Bilderna är så fantastiska och jag tycker att han är som en ny John Bauer.
Fenrisulven och Midgårdsormen.
Idun plockar äpplen.
Loke och Sigyn.
Oden och Mimer.
Tänk vilken skatt! Att kunna omsätta den fornnordiska mytologin i bilder som dessa! Hade gärna köpt den med Mimer som affisch.
Kram