Ögonblick i livet kan vara så vackra. I blått och i grönt.
Kram
Efter lunch följde jag och Mattias med Gunnar upp till Hemlanden och utgrävningen. Det är en märklig känsla när jag jobbat här ute i så många år och se en grav i Hemlanden öppen på det här viset. Många nya tankar kring vikingatidens gravsed kommer bubblande upp i hjärnan 🙂
Det är inte en så stor utgrävning, men nog så spännande.
Del av Stolpes gamla schakt 🙂
Graven söder om B j 750 är inte tidigare undersökt och det kommer mycket fynd vid den. Det är som ett avfallslager.
Det kom även ett märkligt fynd…
Fynden av svärd och yxa, som gjordes för några dagar sedan, förvaras i en låda som håller fukten borta.
Svärdet är lite böjt och vapenyxan är av en typ som inte hittats på Björkö tidigare.
Ett annat fint fynd var en trasig, blå ögonpärla 🙂 ett fynd i min smak alltså!
Kram
Det underjordiska rummet. En kammare att bo i. Jag grävde en kammargrav som student, på gravfältet Lunda på Lovön. Det var inte något vi väntat oss. Trodde det skulle vara en jordkällare…
Läs Birkabloggen: http://birkaproject.wordpress.com/2013/08/24/gravning-dag-6-ar-det-trakammaren-vi-ser/
Kammargrav 854 ser nästan tom ut, men kan ha innehållit mycket textilier som nu förmultnat. Det kan vara väggar av trä. Det kan även vara stolpar i hörnen som syns som runda, mörka fläckar. Det var det i Lovögraven.
Kammargraven på Lovö innehöll spännbucklor och pärlor. Det var en kvinnas grav och hon höll en kniv i händerna ovanpå bröstet (min tolkning efter att ha gravt fram armband och kniv). Hon bar ett armband och hade fått med sig en hink i graven. Jag grät i två dagar när jag förstod att jag grävt där hennes arm en gång var.
Kram
Hjalmar Stolpe grävde graven 1879. Det var en stor grav med många gravgåvor i som daterats till tidigt 900-tal.
I graven tänker forskare att det begravts en man, en kvinna och eventuellt ett barn samt en häst.
Det är en fin grav med både en torshammare i silver och ett silverkors tillverkat i filigran- och granuleringsteknik.
Någon av dem bar även ett antikt mynt, då 700 år gammalt! Det föreställer Faustina d.y. gift med Marcus Aurelius. Hon gudaförklarades av sin man när hon dog och han lät göra mynten med henne som gudinna. Hon var mamma till Commodus, Joaquin Phoenix i gladiator 🙂
Jag undrar vilka de var. Vad hette dom och vad hände dem? Vilka tog hand om deras begravning och sörjde dem? Familjen, om det nu stämmer med personerna som begravts, begravdes ca 100 eller 70 år efter att Ansgar vistades i Birka. Men kanske levde de samtidigt som Biskop Unni, som dog och begravdes på Björkö 936 (även om det finns de som inte håller med om detta 😉
Nu gräver Historiska museet ut graven igen, med arkeologen och vikingaexperten Gunnar Andersson i spetsen. Följ utgrävningen på deras blogg!
http://birkaproject.wordpress.com/2013/08/12/kammargravens-gator-del-1/
Idag blir jag intervjuad av Radio Stockholm om gravens innehåll. Återkommer när ni kan lyssna på det 🙂
Här är länken till P4, Radio Stockholm. Efter en liten stund blir jag intervjuad och lite senare blir Gunnar det via telefon från Björkö 🙂
Kram
Jag drömmer om en tid som är förbi. När denna plats myllrade av människor – vem var jag då?
Det var en fin kväll för några dagar sedan med Laura och hennes man och Zane på Stadsvallen. Var de mina nyfunna vänner på Björkö, i Birka, även då?
De sjöng så fint på Estniska och jag undrade över de fornnordiska sånger som en gång sjöngs bland alla hus av människor som för tusen år sedan bodde här eller var på ett kortare besök.
Nu ska jag försöka sova,
Godnattkram
Hej, denna kalla vinterdag vaknade och det var alldeles vitt utanför fönstren. Hela natten har det varit Red carpet och Oscarsgala och de vackraste kläderna i världen har visats för miljoner människor. En del kläder är så dyra att stjärnorna inte ens äger dem utan måste försiktigt festa och sedan lämna tillbaka dem!
Själv håller som bäst på att skriva en artikel om textilier under vikingatiden till en utställningskatalog. Det går sådär för det är ett enormt tvärvetenskapligt forskningsområde. Det är så mycket jag skulle vilja läsa och så mycket att förstå och reflektera över. I slutändan rör det sig i alla fall om en del riktigt värdefulla textilier som några vikingatida människor till och med fick med sig till nästa liv!
Här är en bit av en möstervävd inredningstextil ifrån grav Bj 739 på Birka. Mönstringen är gjord gobelin (inte krabbasnår som jag skrivit tidigare). Det kan röra sig om en kudde eller ett bolster som den döde pallrades upp mot i graven. Ibland förekommer det även dun och fjädrar i samband med möstervävda tyger.
Här är några underbara guld- och silverdekorationer som prytt kläderna till några av de begravda personerna på Björkö. Gravarna är: Bj 496, Bj 557, Bj 561, Bj 832.
Det jag skulle vilja få fram i artikeln är att även textilier av lägre kvalitet än de allra finaste var värdefulla och användes på olika sätt under lång tid – det krävdes hantverksskicklighet och var tidskrävande att producera. Tyger bevaras inte lika lätt i enklare gravar, då alla personer inte är begravda med många metallsmycken som har en bevarande effekt på textil, pga. av att metallsalter kan konservera material som ligger direkt intill metallen.
Tyger kan däremot även hittas i andra fyndomständigheter där det är lite fuktigt, som i vatten och i gamla mossar. Många fynd har gjorts i den vikingatida staden Hedebys hamn och i somras kom det även fram mer textilier i Birkas hamn när marinarkeologerna gjorde utgrävningar på botten för att få veta mer om den gamla hamnanläggningen. De nya Birkatextilierna är inte analyserade ännu, så det kommer bli mycket spännande när vi får veta mer om dem!
PS. Bilderna är från när jag fotograferade i textilmagasinet på Historiska museet för två år sedan. DS.
Då har vi varit med på tv-inspelning igen. Alllan var jätteduktig och hade dessutom kul. Det blev en fantastisk dag.
Det var vikingatid, men ändå lek och hittepå, så det passade mig utmärkt 🙂
Bakom kameran, i väntan på nästa tagning. Vi behövde iallafall inte vara så tysta 🙂
Allan kammar ull och fixade sig en mustasch!
Mattias, han är riktigt fin han
Det blev lite strid också. Själv smidde jag och det var superkul, men bara mina händer kommer att synas 🙂
Mamma och Smulan var också med 🙂
Kram