Syr, syr, syr… vikingakläder till Ekerö kommun. Här är ett smakprov 🙂 Nästan lika som min egen. Tänker att den går att kompletteras mwd en ”panel” framtill så småningom.
Spännbucklorna är från ”Historiska fynd” och är kopior från Birkafynd. Axelbanden är som en stor ögla o h jag tänker att de även kan snurras runt nålen i spännbucklan ett extra varv för att sitta stadigt.
Historiska fynd har flera fina vikingasmycken och dräktdetaljer.
Kram
Igår såg jag den här ringen för första gången, efter att ha känt till den i 20 år 🙂 Jag har läst om den och den finns avbildad bl.a. I Arbmans Birka I.
I samband med att vi skriver en artikel om ringen från bj 515 så har jag fotograferat de andra liknande ringarna funna Björkö och det är spännande 🙂
Ringen är hittad i en kvinnograv och eftersom den är omgjord till ett hänge, så har hon inte använt den som ring. Men tänk om det var en ring som tillhört en man hon älskade? När han dog kanske hon inte ville att någon annan skulle kunna bära den och satte dit silvertrådpärlan som ett stopp? Många tankar kom upp när jag höll i ringen igår.
Återkommer med mer info om graven.
Kram
Det är inte ofta men ibland får jag möjligheten i olika sammanhang besöka magasinet på Historiska. Idag fick vi en spännande genomgång av Charlotte Hedenstierna-Jonson.
Det är många lådor att dra i …
Pärlpåsar från Ambrosianis Svarta-jorden-grävning.
Några av pärlorna och där syns en liten ”getingpärla”.
Urfin, färgglad pärla 🙂
Charlotte studerar dessa 🙂 De är vendeltida 🙂 Vet inte om de även finns under folkvandringstiden.
Charlotte med ”drottningakrona” förgylld och med granater 🙂
Tittade bland fynden från Gotland ich pärlorna är magiska – som pärlgodis!
Ännu fler från Gotland 🙂
Välpacketerat svärd 🙂 Ett rituellt förfarande 🙂
Och så lite Birka igen 🙂 hänge (?) från bj 1084. En av mina tatueringar!
Och pärlor från Svarta jorden 🙂
Några fler från Svarta jorden. Bergkristall och karneol bland annat. Kan bara konstatera att de ’tappade’ massor av pärlor i Birka…
Kram
När jag sytt vikingakläder har jag mest använt lin, ull och hampa men nu känner jag mig inspirerad att sy ett plagg av sidenkypert 🙂
Här är bitar av en stor bit siden, som är ihopsytt/ skarvat framtill. Det är från kvinnograv Bj 464 på Björkö, det forna Birka. Trådarna glänser lite men det ser inte ut som skirt siden. Bitarna på sidan ska jag läsa på om igen, vad för sorts kanter de är.
Skarven med avtryck av en spännbuckla under plagget.
Här är kanten fram, vilken är invikt, som om det är en djup öppning fram eller att det är en kapp/jacköppning.
Jag har även funderat på om det är en sjal som ligger över axlarna.
Lästips:
Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka.
I fredags var jag i textilmagasinet på Historiska museet och hjälpte Amica att plocka tillbaka textilier efter visningar vi haft. Ett favoritföremål är den lilla guldhjorten ifrån grav Bj 832 från Björkö. Agnes Geijer döpte den till Stickerei 16 – St 16.
Den tillbakablickande hjorten, som är tillverkad i guldtråd, sitter ihop med en bit posament i spunnen silvertråd. Motivet med en tillbakablickande hjort förekommer även på de s.k. Hedebymynten. Inga Hägg menar att hjorten suttit på en liten sidenbehållare som sannolikt fungerat som relikgömma. Hjorten är inom den kristna konsten en sinnebild för den troendes längtan efter Kristi nåd. Relikfickorna i Birka (även i Bj 735) är enligt Hägg tillverkade av samma sidenmaterial och har samma typ av prydnadselement som kaftanplaggen i samma gravar.
I håligheterna och i ögat har det suttit, och sitter fortfarande i en av håligheterna, glimmer.
I den här lådan ligger lite fler bitar av posament och glimmer ifrån graven och i graven ligger även många fler posamentarbeten i spunnen silvertråd,vid huvudet, på vardera axel, mellan två ringnålar och lite till. Det finns även ett till stickeri – St18- som föreställer något litet djur.
På ett träföremål finns även en posamentplatta.
Graven som hjorten är en kammargrav och en ”krigargrav” med häst. Personen hade fått med sig svärd, sköld, vapenkniv och pilspetsar och det gör att graven tolkas som en mansgrav. Även hästen i graven hade fått fint bling – ett dekorerat träns.
I kanten på kammargravsnedgrävningen satt ett spjut instucket, vilket förekommer i flera gravar. Spjutskaftet bör ha stuckit upp ur marken när graven täckts igen.
Till personens dräkt, eller i graven, ligger även en stor, dekorativ dräktnål samt guld- och silverfoliepärlor. Bild från SHM.
Lästips:
Agnes Geijer, Birka III.
Holger Arbman, Birka I, text och tafeln.
Inga Hägg, Härskardräkten i Birka, i Dragt og magt.
Andreas Nordberg, Vertikalt placerade vapen i vikingatida gravar, i Fornvännen 2002.
För några dagar sedan tittade vi, jag, Sebastian och Ragnar, på Allahringen i svpelektronmicroskop 🙂 Det mäter även ämnena som finns i materialet samtidigt som fantastiska förstoringsbilder fås.
Vi var på universitetet och Arrheniuslaboratoriet. Ringen är ett ikoniskt föremål och jag har fjärilar i magen!!! Undrar vad kvinnan som en gång fick med sig ringen i graven tänkte när hon bar den? Tänkte hon på Allah eller var det endast en ring med en fin sten?
Så här ser microskopet ut och den tar superförstoringar.
Ringen sitter på en liten ställning och nu har jag just fått äran att sätta in den i maskinen och vakta den med mitt liv!
Vi vill bland annat ta reda på vad det är för sten, om det är en ametist eller inte, samt titta på legeringarna i ringen, tex. hur många procent i silver och koppar metallen består av.
Vi vill även så småningom låta läsa texten på ringen igen, men för det behöver vi en forntida ”arabiskskriftexpert”- kanske en kuf? 🙂
Kram
Nu har jag provat med två meter spunnen silvertråd, diameter 0,3.
Det blev kort och den vill vrida sig!
Det var stelare att arbeta med än tenntråden med lite silver i.
Här är en del av fyndet i sin ask.
Tyget som posamentet satt på är en damast från Kina – Han perioden. Det är hasplats silke, dvs. inte spunnet och vävt i tuskaft fast med mönstereffekt. Det är sedan tryckt eller målat på något vis med guld. http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=617937&g=1Kram
Har provat Josefinakunten med dubbel tenntråd.
3 m, 0,35 diameter tråd. Det blev 20 cm.
Posamenten är funna i vikingatida kammargravar tillhörande personer som begravts med krigsutrustning och 832 även en häst. Jag undrar vilka de var och vad de gjorde under sitt liv. Var de reste och hur de såg ut i livet med sina så fint dekorerade kläder.
Kram