Etikettarkiv: krigargrav

DNA och Birkakrigaren Bj 581 – ACTG

Kommentera

Igår lyssnade vi på ett föredrag med arkeogenetikern Anders Götherström som gavs av @historiska. Ämnet var vikingatida DNA och vi fick en kort bakgrund och lite olika info om DNA. Vi får som bekant vår genetik från våra föräldrar. I allafall mestadels än så länge…

För känsliga för bilder på kvarlevor så kommer här en varning. Jag har fotat Krigarkvinnans tänder och ben.

Bj 581. Gravskiss av Hjalmar Stolpe. Hämtad från SHMs databas men fixad av mig.
Kvarlevorna från Bj 581. Foto: Myrin, Ola. Historiska museet/SHM, (CC BY 4.0)

Helst vill hans team av forskare ta prover på tänderna för både DNA och spårämnesanalys, som strontioum, eller på det lilla benet i öronen, som är väldigt kompakt. Men andra ben går också bra, även om det inte alltid finns DNA kvar. Birka har dåliga DNA-förhållanden! De tittade förut först på mitokondriern och på senare tid även på kärn-DNA. Kall permafrost är toppen medans värmen i Konungarnas dal i Egypten förstört DNA.

Undre käken för personen i Bj 581. Foto Linda Wåhlander.

Götherström hade kvinnan i grav Bj 581 som studie och vi fick veta att den första undersökningen gjordes för att ta reda på om hon var en man eller en kvinna då benen, osteologiskt visat sig vara en kvinna. Benen visade sig ha två X-kromosomer. Sen tittade de lite mer jämförande med kärn-DNA, men det är inte så bra bevarat och hon kommer troligast från Skandinavien med en möjlighet även för Brittiska öarna.

Märkningen av varje ben av Hjalmar Stolpe. Foto Linda Wåhlander.
Kvarlevorna från personen i Bj 581. Foto Linda Wåhlander.
Hjalmar Stolpes gravteckning från SHM men med lite fix av mig.

Så kan vi vara släkt med henne? frågade en i publiken. Anders berättade att all data de får fram hamnar i gendatabaser för den som vill kolla upp genetiskt släktskap. Det är ca 12 generationer från vikingatiden (750-1050) och ca 500 generationer av människor i det som nu är Sverige (vad vi förstod det som). När jag googlade så fick jag svaret från My Heritage att det är ca 30-40 generationer bakåt i tiden till Vikingatiden.

Ninna som Bj 581. Foto Tallee Savage för vår utställning och bok.

Och någon kvinna födde ju Bj 581 och någon var hennes pappa, men vi vet inte om hon själv fick några barn. Vet inte ens om de undersökt det. Men släktingar till henne borde finnas även om vi nu bara ser rester av vissa gener. Det är tydligen lättast att se släktskap bara några generationer bakåt.

Det finns såklart massor att fundera över kring gener, etnicitet, rörlighet mellan olika områden under vikingatiden och släktskapsband eller lojalitetsband över långa avstånd. Ett vet vi – Kvinnan i grav Bj 581 levde en gång i tiden! Och hon blev begravd tillsammans med två hästar på en plats, som då var full av liv, på ön vi idag kallar Björkö 🌸 i en tid arkeologer innan oss döpt till Vikingatiden.

Lästips:

Här är en artikel som Anders Götherström rekommenderade av Sarah Percy 2023 https://theconversation.com/friday-essay-the-forgotten-female-soldiers-who-fought-long-ago-and-why-their-stories-matter-today-208455

Charlotte Hedenstierna-Jonson, Anna Kjellström, Torun Zachrisson, Maja Krzewińska, Veronica Sobrado, Neil Price, Torsten Günther, Mattias Jakobsson, Anders Götherström, Jan Storå, 2017. A female Viking warrior confirmed by genomics, i American Journal of Physical Anthropology Volume 164, Issue 4 pp. 853-860. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308

Och så såklart vår bok Begravd på Birka, som är utställningskatalogboken till Birkamuseets utställning med samma namn.

Kvinnan i grav bj 581

2 svar

Det är inte så ofta i livet som i alla fall jag kommit i närkontakt med ett mänskligt skelett, trots att jag är arkeolog. Jag har inte grävt så mycket heller. Men för några veckor sedan fick vi i pedagoggruppen på Historiska en vidareutbildning om DNA och i samma veva skulle kvinnan i birkagrav Bj 581 filmas, så vi fick hälsa på henne.

På bordet låg även ett av hästhuvudena.

Hon saknar den övre delen av huvudet. Det har tappats bort någon gång i tiden, men fanns i graven.

Så här är hon. Kvinnan som det skrivits så mycket om eftersom hon begravts som en manlig krigare under 900-talet på Björkö, mitt under vikingatiden!

Här är ett av hennes tåben.

Hon har ett gracilt skelett och det finns inga tydliga skador, eller förslitningar, på det efter strid. Men å andra sidan har ingen påpekat det så länge det ansågs vara en man.

Det finns ett osteologrum på Historiska som hon var utlagd i (om någon vill att jag tar bort det här fotot, så säg bara till).

Hennes ben är numrerade med Bj 581.

Jag undrar vem hon var! Vad hette hon? Hur var hon som person? Ville hon vara klädd som en man och vara ryttare med pil och pilbåge? Var hon en sköldmö eller en familjs överhuvud, som tog på sig krigarrollen?

Jag undrar också om hon var bra på brädspel, om det nu var ett kvarnspel eller ett Hnefatafl. Måste nog kolla hur många av spelstenarna det är i graven…

En sak är i alla fall säker – hon hade ont i tänderna! Det var så slitna att nytt dentin börjat bildas.

Så nu kommer några närgångna tandfoton…

Det har tagits prover på hennes käkben. Det ser ut som en liten ruta (nedan) och det är även prov taget från hennes ena tand (ovan) .

Som ni ser är hela tuggytan trasig. Hon måste haft väldigt ont. Dessutom är tänderna inte så jämna och jag vet inte on de tagit stryk. Tänker på tänderna från korsbetningen, där de i stid fått tänderna skadade.

Det är en så fantastisk grav på många sätt. De lade verkligen ned möda på mänga begravni gar ich bara det att få mrd sig två hästar i graven, packade på det här viset, är ovanligt. Tillägg: Ovanligt är även att det är en hingst och ett sto.

Här är en av hästarnas huvud.

Snart kommer det en ny artikel om henne och jag återkommer när jag läst den.

Kram

Och tack Charlotte!

Lästips

Jag har skrivit om graven tidigare och där finnd mer lästips om Bj 581:

http://linda.forntida.se/?p=12281 här.

http://linda.forntida.se/?p=13168 här.
Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. American Journal of Physical Anthropology, Volume 164, Issue 4. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.

Henrik Höjer, 2017. https://fof.se/tidning/2017/9/artikel/birkakrigare-var-en-kvinna här.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

3 svar

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Den gyllene hjorten från birkagrav Bj 832

2 svar

I fredags var jag i textilmagasinet på Historiska museet och hjälpte Amica att plocka tillbaka textilier efter visningar vi haft. Ett favoritföremål är den lilla guldhjorten ifrån grav Bj 832 från Björkö. Agnes Geijer döpte den till Stickerei 16 – St 16.

image

Den tillbakablickande hjorten, som är tillverkad i guldtråd, sitter ihop med en bit posament i spunnen silvertråd. Motivet med en tillbakablickande hjort förekommer även på de s.k. Hedebymynten. Inga Hägg menar att hjorten suttit på en liten sidenbehållare som sannolikt fungerat som relikgömma. Hjorten är inom den kristna konsten en sinnebild för den troendes längtan efter Kristi nåd. Relikfickorna i Birka (även i Bj 735) är enligt Hägg tillverkade av samma sidenmaterial och har samma typ av prydnadselement som kaftanplaggen i samma gravar.

image

I håligheterna och i ögat har det suttit, och sitter fortfarande i en av håligheterna, glimmer.

image

I den här lådan ligger lite fler bitar av posament och glimmer ifrån graven och i graven ligger även många fler posamentarbeten i spunnen silvertråd,vid huvudet, på vardera axel, mellan två ringnålar och lite till. Det finns även ett till stickeri – St18- som föreställer något litet djur.

image

På ett träföremål finns även en posamentplatta.

Graven som hjorten är en kammargrav och en ”krigargrav”  med häst. Personen hade fått med sig svärd, sköld, vapenkniv och pilspetsar och det gör att graven tolkas som en mansgrav. Även hästen i graven hade fått fint bling – ett dekorerat träns.

I kanten på kammargravsnedgrävningen satt ett spjut instucket, vilket förekommer i flera gravar. Spjutskaftet bör ha stuckit upp ur marken när graven täckts igen.

image

Till personens dräkt, eller i graven, ligger även en stor, dekorativ dräktnål samt guld- och silverfoliepärlor. Bild från SHM.

Lästips:

Agnes Geijer, Birka III.

Holger Arbman, Birka I, text och tafeln.

Inga Hägg, Härskardräkten i Birka, i Dragt og magt.

Andreas Nordberg, Vertikalt placerade vapen i vikingatida gravar, i Fornvännen 2002.