Häromdagen på yogan försökte jag prata om Tapas. Tapas som i yogatapas och inte som fredagsmysmat 🙂

Tapas inom yogafilosofi betyder ”Great effort” eller ”Stor ansträngning”. Men det ska vara en ansträngning som inte är som våld mot en själv. Ahimsa måste vara med i bilden.

Tapas är den tredje Niyaman och Niyamas är den andra delen av Patanjalis, gammal yogafilosof, åtta grenar i yoga som är:

Yamas: universella levnads”regler”

• Ahimsa = ickevåld
• Satya = sanning
• Asteya = inte stjäla
• Brahmacharya = självkontroll
• Aparigraha = osjälviskhet, inte samla

Niyamas: personliga discipliner

• Saucha = renlighet
• Santosha = nöjdhet, belåtenhet
• Tapas = stor ansträngning
• Svadhyaya = självstudie, för att förstå sig själv utifrån och in i sitt innersta.
• Ishvara Pranidhana = tro på Gud /GOD ”give own definition” som Giselle Mari brukar säga ??

Asanas: yogapositioner för att träna kroppen

Pranayama: andningskontroll

Pratyahara: kontroll över sinnena (hörsel, känslel, syn, lukt och syn)

Dharana: koncentration

Dhyana: meditation

Samadhi: yogin enas med gud. Eller som jag väljer att tänka på det, det gudomliga.

Alla dessa delar är alltså yoga enligt uråldrig yogafilosofi som sammanställdes av Patanjali i form av sutras i fyra olika ”böcker” eller kapitel. Dessa sutras sjöngs och det finns fortfarande människor som lär ut det i Indien.

Så vad är Tapas? Det kan översättas med hetta, burning, shining, asketisk devotion, a burning desire to reach perfection, that witch burns away all impurities, självdiciplin.

Det det inte är är känslan av ”måste”, att något förväntas av mig. Det är inte den självdiciplinen. Utan det är den där brinnande önskan att verkligen göra något bra, som kommer inifrån och som sker utan ”våld” mot mig själv – med ahimsa.

Det som bränner bort alla orenheter tex. dåliga vanor. Det som bränner bort orenheter i kroppen, i sinnena och i sinnet (body, senses and mind).

Sadhana

Lästips:

Iyengar, B. K. S. 1993. Light on the Yoga sutras of Patañjali.