Ja, jag är modig när jag simmar här i havet. Röda havet. Jag är livrädd för hajar och en tysk kvinna blev ju ”uppäten” av en haj här för inte så länge sedan – så rädslan är berättigad!

Men idag har jag varit ute på madrassen igen. Igår såg jag två rockor. De är så vackra. En hade gömt sig i sanden ute vid korallrevet och den andra simmade förbi mig när jag stod på botten. Det var lite läskigt för såg inte då bra. Det är underligt, eller snarare helt oförståeligt, att jag som är så närsynt kan se hur bra som helst med mina simglassögon. De heter Cressi och jag köpte de här 2008.

Det finns ett område med gula fiskar – ska ta reda på de heter. De bor på samma ställe som förr om åren jag varit här. Blir så glad att se dem, är som att komma på besök i deras hem ju 🙂

Idag var första gången på länge som jag känt mig glad igen. Nu när jag simmade lite utan madrass eller simglasögon så kom den där ”fria” känslan över mig. Det har känts lite overkligt att jag åkte hit igen. Men så fort fiskarna blir för närgångna blir hag rädd. De är antingen nyfikna ellet så känner de på sig att jag är rädd. Jag utsöndrar väl räddslodoft och de kan ju lukta sig till saker i vattnet… De kan ju försvara sina ägg och yngel och så,men när det inte är några koraller i närheten behöver de ju inte det. Fast det kan ju förståss även vara så att de tigger mat. Folk matar dem här ibland (därav att hajen åt upp en människa). Fast de har nog slutat mata hajar efterr det…

I eftermiddag ska jag ut och rida om de har en tillräckligt stark häst vill säga… 🙂

Kram