Mamma och jag åkte och hälsade på pappa på Ludvika lasarett. Det var härligt att se honom även fast han är så dålig. Köpte snus åt honom. Tur i allt elände att han får snusa!

På vägen hem stannade vi till vid Fagersta hembygdsgård. Vi önskar båda två att vi någon gång kunde bo så – ha en massa djur, ett café och B&B m.m.

Det här är mammas drömhus – en parstuga. Då skulle hon ha var hon behöver och väva på sin vävstol.

Fint kryddland! Jag undrar ibland hur kryddlanden såg ut på vikingatiden. Mitt hemma har inte blivit så ompysslat i år…

Vi stannade framförallt för att det finns en gammedags handelsbod på gården. Vi har ju åkt till ”Fattighuset”, mot Nynäshamn, ibland. Den här i Fagersta sålde bara nya saker, inte blandat som Fattighuset men det fanns även ett loppis i ett hus brevid 🙂

Förr samlade jag på burkar 🙂 De här var fina. Jag har två som de små blå.

Jag får sådan lust att leka affär, som jag och en kompis gjorde i syrenbersån på Svartsjölandet när jag var liten 🙂 Tur jag får leka vikingaaffär ibland!

Mamma och jag 🙂

På övervåningen var det lite ”museum” och butik samtidigt.

En sådan stapelburk har jag också. Glad att den inte åkt iväg på loppis som många av de andra.

Det välfyllda skafferiet känns mer som en idealbild än hur det antagligen faktiskt var för många på 40 och 50-talet. Eller ens hur det är nu antar jag.

Från denna åldriga idyll körde vi hem. Jag slängde på mig en blus och åkte igen. Förbi fotbollen, som Hasse blev tvungen skjussa ungen till då vi hade glömt bort köerna ut, till releaseparty för min vän Knuts nya bok ”Aniara”.

I morse visade jag Allan Knuts hemsida och blogg och jag berättade att jag skulle dit. Vi tittade bland annat på ”Majblomman” och Allan var imponerad. Ny boken ”Aniara”, utgiven på Kartago förlag, är en tolkning av Harry Martinssons stora rymdepos och det ska bli spännande att se alla bilder!

Det var packat med folk och lång kö till att få boken singerad 🙂 men det fanns många att prata med under tiden. Träffade många från förr 🙂 Knut, Lotta och jag gick på konstskola ihop för många år sedan och vi umgicks mycket några år efter det.

Dagens andra dubbelselfie nu med Knut!

Bilder från boken hängde i lokalen 🙂 Besöket hos pappa, på Gammelgården och Knuts bokrelease känns ju som ljusårs världar ifrån varandra men när jag läste förlagets beskrivning av Knuts möte med Martinssons Aniara (original från 1956) så känns de trots allt inte så vitt skilda!

”Berättelsen är på samma gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinssons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen”.

<3 Allan hade hållit sig vaken när jag kom hem och ville se den singerade boken :-) Det blev en lång och underlig dag- men en bra dag! Kram Mer från Knut: Hemsida och Blogg