Etikettarkiv: vikingatid

Tredje dagen på pärlkursen i Odense

Trots lite regn gick det bra. Vi flyttade in under ett bra tygtak!

image

Ett sådant här vill jag fixa. Är ju bra som solskydd också! Erika sitter vid bälgen 🙂

image

Den här kvinnan var superduktig och har pärlverkstad hemma. Hon ville lära sig de forntida teknikerna 🙂 Ögonen till min vita ögonpärla fick jag av henne. Satte röda pluppar på. Men smälte inte in dem helt.

image

Det blev massa fotograferande! Hade inte hunnit se de andras pärlor särskilt, så det var kul att se dem samlade. Jag hade flest på snöret, men då har jag hängt dit tre som var lite trasiga också.

Mina första fyra pärlor sprack, så efter det blev jag extra noga med att fixa släppmedlet på mina ”mandreller” – de pinnar som pärlan lindas upp på och jag tror det var det som gjorde att jag inte fick så många fler som sprack.

Lärde mig att små pärlor att lättare att göra då de inte spricker lika lätt. Lärde mig även att det kan vara knepigt att få de ytliga trådarna att smälta in i pärla…

image

Det blev verkligen fina pärlor och jag gillar att de är lite sotiga och lite knögliga 🙂

image

Ärr från kursen kommer sitta i.länge. Jag vet inte hur det gick till, men mina händer är slnderbrända medan Erika bara hade några få prickar… Jag måste ha varit uppslukad av pärltillverkningen… 🙂

Kram

Vår lärare heter Thomas Risom och han har skrivit en bok om Ribes pärlor! Han ger kurser för de som önskar lära sig 🙂

Fler bilder kommer när jag tömt riktiga kameran.

Dag två på pärlkursen i Odense

Det är väldigt vackert här och järnåldersbyn består av många hus och det är kommunen som bekostar verksamheten – det är imponerande!

image

Vi bor inte i de gamla husen utan i ett öppet skydd med gräs och blommor på taket 🙂

image

image

Ekstolparna är brända i botten som impregnering!

image

Erika bälgar!

image

Började med en melonpärla som.kommer att bli gul! Här är den fortfarande varm.

image

Snurrat blått och vitt och den här kapas sedan till och används till pärlor. Undrar hur de gick i lära under vikingatiden och hur de experimenterade fram pärlor.

image

De äldra Ribepärlorna är tillverkade med material från Wadi al natrun i Egypten men sedan blir pärlorna sämre och sämre i kvaliteten då glasmassan är gjord i annat material blandat med sanden – när de grävs upp alltså. De yngre har inte hållit sin yta lika bra som de äldsta!

Återkommer med fler bilder 🙂

Kram

Första dagen i Odense på glaspärlekurs

Det har varit en bra dag! Åt frukost och sedan har det handlat om vikingatida ugns- och  glaspärletillverkning 🙂

image

Först visade Tomas. Ugnen är som en miniatyr av fynd av ”vulkanugnar” som hittats i Ribe. De vikingatida var större och vedeldades och till de vi gjorde idag används kol. – Ja, jag vill bygga ställning och bälgar hemma!

image

Tomas visade enkla pärlor först. Och sedan några avancerade…

image

image

Och de här är de som höll för mig idag. De första fyra sprack… En röd 8a!

Känner mig nöjd och glad!

Kram

Hematit – eller blodsten – småstenar i forntiden?

Satt och letade efter bronsålder i den gamla danska ridskriften Skalk igår och snubblade över en liten artikel av Henrik Thrane om make up och en röd sten, som en minerolog bestämt som hematit och som förekommer i Norge. Den blev funnen i en bronsåldersgrav i Tobøl, i Danmark. Eftersom det inte fanns någon bild i artikeln (Skalk nr. 1, 1982, baksidan) så har jag lagt in bild från Naturhistoriska på hematit…men den är inte röd…

image

Foto: Naturhistoriska riksmuseet.

Bronsåldersgraven (Skalk 1961:4) var en rik ekkistegrav med dolk, smyckeknappar av brons, guldörring och bärnstenspärlor. I graven låg även en svart pärla av jet, kanske från Brittiska öarna, en bronsnål liknande en nål längre söderifrån samt ett bronshjul, som solsymbol eller liknande hjulen på stridsvagnar i medelhavsområdet. Dessutom låg det alltså i graven en liten röd sten, som var lite glatt/plan på vissa ställen men annars rå.

Han menar att om stenen rivs och blandas med vatten så blir det en fin rödbrun färg som användas som färg – kanske till smink eller ansiktsmålning för män. En likadan sten har även hittats i en järnåldersgård i Vendsyssel (Jørgen Lund, Skalk 1980:1, s 29).

image

Så här ser stenen från Overbygård, i Vendsyssel, ut och Lund skriver att det är såkallad hæmatit och rødjernsten.

Hematit har även följt med i en mansgrav i Skåne och i en mansgrav i Nordtyskland. I Egypten sminkade sig under bronsåldern både män och kvinnor och det finns kulturkontakter och fynd i form av stolar och pärlor under bronsålder. Sminkning för att vara snygg, visa social status eller liknande är möjligt men den kan även ha använts som skydd mot onda andar.

Jag kom att tänka på Egypten. I Egypten är faraoskulpturer ibland målade röda i ansiktet, som Sesostris på Medelhavsmuseet, för att visa att farao skyddar folket mot döden.

image

Min målarblocksteckning av Sesostris 🙂

I Birkas Svarta jorden har det nyligen registrerats flera stenat av hematit, men jag har inte sett dem eller ens någon bild. Undrar just vilken färg de har och var de använts till? Ibland kan nya föremålskategorier dyka upp enbart för att någon fått upp ögonen för dem i fält eller i magasinet. Kanske finns det massor av märkliga stenar som ingen brytt sig om att spara på eller skriva om… En arkeolog på AU berättade härom veckan om sina små stenfynd på en utgrävning och på Cypern i Aija Irini låg det 72 st ( har jag för mig) små, släta ”sjöstenar” på golvet i ett litet rum daterat till bronsålderm på kultplatsen – kanske miniofferstenar till den stora kultstenen som låg på altaret. Det var och är ovanligt att arkeologer sparar stenar som dessa och de är inte med i utställningen på Medelhavsmuseet.

Är det någon fler som hittat underliga stenar i arkeologiska sammanhang?

Kram

”Här är beviset som kopplar ihop vikingarna med islam” – Nyheterna – tv4.se

http://www.tv4.se/nyheterna/artiklar/h%C3%A4r-%C3%A4r-beviset-som-kopplar-ihop-vikingarna-med-islam-550ee834b9a9f643ab0001d7

Det är intressant på många plan att ringen fått så mycket uppmärksamhet 🙂 Medias formuleringar och människor kommentarer i mängder. I slutändan fick jag en fråga, blev fundersam, undersökte, skrev artikel med fantastiska forskare och därefter tog media vid 🙂 Det sociala nätsamtalet är stort!

image

Hör en bild på de andra ringarna funna på Björkö.

Kram

Intervju i Radio Sweden om ringen från Bj 515 på Birka

Här är en liten radiointervju jag var med i häromdagen. Det var nervöst att svara på frågor i direktsändning 🙂 Nu vågade jag lyssna och det var inte helt tokigt…

Intervjun i Radio Sweden

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2054&artikel=6121258

wpid-wp-1419929646419.jpeg

Här en bild innan den åkte in i svepelektronmikroskopet.

Kram

 

Uppdaterad: Ibn Fadlan, turkarna och ”För Allahringen”

Nu har jag uppdaterat och förhoppningsvis förtydligat lite. Jag tänker att ringen med den kufiska texten på kan ha kommit till kvinnan i graven på många olika sätt – jag har sagt det i radio och blivit citerad i Washington post (som jag skickade mitt skrivna citat till) – vi kan aldrig få reda på hur det gick till! Det kan ha varit en gåva från någon här eller om hon var på resa, genom handel eller genom plundring. Det finns alltså många möjligeter – från Bagdad till Spanien och områden däremellan. Det vi däremot tog fasta på och funderade kring är att ringen inte är sliten, så det borde gått fort från ringens tillverkning till dess att den hamnade i kvinnans grav och därmed känns det som om avståndet mellan den islamiska världen och Skandinavien blir kortare och än mer verklig.

I boken Araber, Vikingar, Väringar av Wikander översätts olika texter som bevarats från bl.a. Ibn Fadlans resa från Bagdad till Volgaburlgarerna. På vägen mötte han ”rus” och ”al-baringâr” som vi tror är skandinaver.

Men innan han träffar dem så beskriver han alla de saker han har med sig som gåvor under resan. För att muslimer skulle kunna handla med olika folk behövde de gästvänner, står det i texten, och mannen kunde få bl.a. en jacka eller en kaftan och frun en slöja – alltså en gåva som gavs till frun till den man som de ville ha som handelsvänner.

I texten här nedan står det istället nämnt slöja och sigillring. Men i det här fallet är den en önskan (efter uppmuntran) att anta islam, men det gäller alltså en turkisk familj en gång i texten. Att jag tog upp det här är för att det nämns i den nya, stora boken Viking Worlds att kvinnor kunde få sigillringar, men det verkar alltså inte vara supervanligt! Och det är inte jag som hittat på det.

image

Ibn Fadlan reste längs med Volga år 921-22 och det är möjligen 70 år efter det att kvinnan i graven (daterad av tidigare forskare till ca 850) fick med sig sin ring, antagligen hängande från sin ena spännbuckla. Hon behöver inte ha varit muslim, hon kan ha tyckt att den var vacker (vilket jag gör) eller praktisk – eller så minns hon den person som gav den till henne. Jag är arkeolog men önskar ibland att jag kunde resa i tiden – och visst skulle jag vilja följa med ringen på dess resa från tillverkning till kvinnan i graven 🙂

image

Det är mycket jag inte kan och vet och skriver jag något fel, så är det mitt fel, bara mitt! Jag kan lära mig nya saker och jag kan ändra min uppfattning – det måste jag kunna som bra arkeolog!

Kram

Uppdaterad! ’For Allah’ Inscription Found on Viking Era Ring : Discovery News

http://news.discovery.com/history/archaeology/for-allah-inscription-found-on-viking-era-ring-15031.htm

Vår artikel får uppmärksamhet 🙂 Denna artikel har Sebastian läst och godkänt.

Fler ringar från Birka i samma form men utan inskription.

Vår artikel kommer med i tidskriften Scanning.

Kram

Fortsättning:

Kan inte vara annat än förundrad!
image

Över 17000 likes…
Googlade på – allah viking ring och det blev sida upp och sida ned med träffar! Kul och lite galet!

Fortsättning:

Här är en länk till Washington post som blev bra 🙂

I artikeln finns en.länk till vår artikel som pdf! 🙂

http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2015/03/18/why-was-a-9th-century-viking-woman-buried-with-a-ring-that-says-for-allah-on-it/

Och lite CNN

Det är helt galet!!! 🙂

Kram