Vi gick fel och började i det stora, första rummet, när vi egentligen skulle gått in i de små rummen, fick vi veta. Följ pilarna var uppmaningen, men det var ingen pil i golvet till det lilla rummet… Men här kommer iallafall vatten- och naturmotiv från lite här och där i utställningen 💦 💧 🌊 🌳 🌲
”Sommarnöje”, 1886. Motiv från Dalarö och Zorns kända akvarellvatten.
Det kluckar om vattnet, även det inte är mina favoritmålningar av Zorn.
Jag beundrar måleriet av kvinnan, det är Emma som är modell, och den vita dräkten. Lotsen Dahlström på Dalarö med sina trasiga kläder.
Det är så mycket som kan gå fel med detta måleri, vattnet, perspektivet och färger men allt är bara så bra. Till och med mannens blick! Samtidigt tyckte jag ännu mer om målningarna i två små rum i utställningen med naturmålningar och vatten.
Om mannen, bofast på Dalarö och lots, hyrde ut huset till Emmas mamma, är det statistkläder han har på sig då?
Glittret på havsytan.Han åkte ofta båt och målade havet. Som ett ögonblick. Någon har gått där. I strandkanten.
Det är det direkta och inte övermålade jag tycker om, för det blir en direkt närvaro på ett annat sätt, ett ögonblick. Men hade han bara målat så här så skulle det inte vara någon utställning på Nationalmuseet och inga priser vunna.
Magisk akvarell. I den gyllene skogen.
Men såklart tycker jag om dessa långsammare målningar också. Väntan på att akvarellen ska torka för att kunna fortsätta.
Avslutar med ett helt annat vatten, i Alger, med andra kvinnor i vita kläder och en fransk roddare. Slöjan var tydligen erotiskt laddad i västerländskt måleri.
”Från Algers hamn” 1887.
På Dalarö tittar roddaren Zorn i ögonen. I Alger är det som att han inte var där alls. Undrar om han fick se hennes ansikte utan slöja?
Den lille franske roddaren ska ha skrämt flickorna ut lokalbefolkningen. Ljuset i Alger.
”Som tavlor i tavlan” är en av de saker jag tar med mig från utställningen.
Idag har jag varit på Nationalmuseum och sett Zornutställningen med Seb. Måste ta reda på när den slutar för jag vill gå dit igen – det var mycket att ta in! Jag fotograferade så mycket att jag kommer behöva skriva flera blogginlägg.
Får jag lov att presentera Anders Zorn – en superstjärna! Och återskapare!
Det krävs mod, och med Zorns ord förmågan att känna självuppskattning, för att klara av att måla stora tavlor och med det vara den konstnären han blev. Att tro på sig själv!
Jag börjar med några välkända målningar.
Vårt dagliga bröd i Mora 1886 med mormor i förgrunden och stigen som är upptrampad av många.
En av de första akvarellerna som mötte oss är så känd att det nästan är svårt att se den. Så jag tittade på utställningen med telefonen i handen och tog foton på tavlorna, mest detaljer men ibland hela tavlan.
Han målade inte bara vad han såg, utan han skapade bilder. I det här fallet med ”Vårt dagliga bröd” så är det sina släktingar han målar i äldre dräkter, som de fick bära för tavlans skull. Den var tydligen en sorts ”beställning” från Nationalmuseum att måla något fosterländskt – och då valde han sin familj i Dalarna och mormor. Det är med andra ord realism och samtidigt orealism.
Zorns mormor som han målade flera gånger.
Jag skulle vilja ha en sådan där fårskinnsjacka. Hon har matsäck med och det ser ut att vara smör och bröd.
Mormor har en eld igång. Är det till kaffevatten? Lyssnade just på Nationalmuseums audioguide som är gratis och då berättas att hon kokar potatis.
Spånkorgen ❤️
Flickan som samlar ved till elden.
Han både sparar ur det vita pappret och målar med vitt. Hans gräs är som att vara där. Intresset för ljuset fick med tiden mer och mer plats i måleriet.
Paret med barn.
Han blev en mästare på att måla ”svart” och ”vitt”. Varje liten del av tavlan är som ett konstverk i sig.
Ett hav av hö…
Det är som ett nostalgiskt minne av hans barndom. Han började konstskolan redan som 15-åring 1880, åtta år tidigare. Men han gick inte klart skolan. Han ville ut i världen och se sig omkring. Måla och få betalt.
En annan tavla som är välkänd är ”Mora marknad” från 1892. En tidigare viktig marknad som när Zorn målade tavlan blivit mer en folkfest. Vet inte om det här är en iscensatt bild, men även den är så känd att det är svårt att ”se” den.
Detalj ur Mora Marknad 1892.
Vi har sett henne sitta där otaliga gånger, inte så nöjd med livet den här dagen, med mannen som ligger full i gräset och hans hatt i handen.
Vagnar kör förbi.
Penseldragen under ger struktur.
Hästen är ljuvlig. Och Mormor, som inte fick sålt sin ko på marknaden, är kanske påväg hem igen. Zorn målar Mora marknad. Bild från Zornmuseet. Det vore kul med en fotoutställning om Zorn.
”Midsommardansen” från 1897 är däremot tydligt en hel iscensättning av Zorn. En bild av något han kanske själv varit med om och som han ville återskapa? Som att göra en film om en viss tid eller som så vi som nu återskapar vikingatiden. Målningen skulle vara med på den stora Stockholmsutställningen 1897.
Detalj ut Midsommardansen från 1897.
Så han iscensatte denna midsommar med majstång och allt, trots att kyrkan hade förbjudit midsommarfirande mitt i byn.
Det är ett så vackert ljus i den.
Vem är mannen mitt i tavlan som tittar rakt på honom? Är det en präst med det vita som anas under hakan?
Måleriet är så lätt på handen samtidigt som det är så skickligt. Han målar inte alls som Carl Larsson med konturer. Istället tänkte jag flera gånger på Helene Schjerfbecks måleri. Och mycket riktigt så hittade vi en koppling mellan dom, så jag återkommer till det i ett annat inlägg.
Gått igenom några pärmar idag och hittade den här bland mina skisser och teckningar 🙂
En akvarell från tiden när jag skissade nu och då 🙂
Garnisonen på Björkö är en plats som grävts under flera omgångar sedan 1800-talet. Just den här dagen var det bara vi där ett tag, vad jag minns 🙂 Charlotte kommer snart att bli en av de mest kända svenska arkeologerna – hon är redan en av de bästa 🙂
Letade efter en teckning och hittade de här teckningarna från många år sedan.
Min lärarinna i arkeologi bad mig rita av den här graven, men jag tyckte inte att det gick så bra. Nu tycker jag de är fina 🙂 även om det fattas en massa detaljer.
Jag fick den här gravplanen och information. Mannen kallas ”Älgmannen” eftersom det ligger ett stort älghorn vid hans huvud!
Bild ur Forskning & Framsteg 4/97.
Det som inte syns här är den yngre person som blev lagd på en träbår och begravdes ovanpå mannnen. Den yngre personen saknade högra foten och hans huvud låg i höjd med hans bröstkorg.
Här syns även den yngre mannens ben.
Det finns även en artikel i Fornminnen, från 1990, årg. 85.
Akvarell av gravplanen med skelett B.
I graven fanns det – förutom den yngre mannen – järnspikar, en torne till järnsölja, bronsbeslag till en sköld, delar av ett koger, pilspetsar, sköldbuckla, flintabitar, glaspärlor och bärnstenspärlor i ett skrin, ett spjut i två delar och en kniv.
På sköldbucklan syntes att den blivit utsatt för hårda slag. Det kanske även har funnits en pilbåge i graven, men den har så fall inget bevarats ifrån.
Första skissen.
Akvarell över den medelålders mannens grav, innan sköld och yngling.
Graven dateras till övergången mellan vendel och vikingatid med hjälp av vapnen. Graven är även överlagrad av vikingatida lämningar. Ett hus stod senare ovanpå och för att gå in i huset så gick man över graven. Båda männen har enbart ätit landlevande djur, ingen fisk!
Har den yngre mannen varit hans träl? Det är inte helt lätt det här med människooffer, mänsklig gravgåva eller frivillig trotjänare som följer med till dödsriket! Hur blev ynglingen av med fot och huvud? Skyddade han mannen i strid och fick som tack följa med i hans grav?
