Häromdagen fick jag se några av föremålen från Birkas hamn igen. De har nu konserverats och magasinerats. Det kommer att forskas på dom hoppas jag.
Föremålsback med några av träföremålen från Birkas hamn.
Här finns en knävel – som en duffelknapp av trä. Och det ser ut som en liten trasig stekspade ligger där.
Undrar vad den runda skivan är… Kan det vara en halv sländtrissa i ett trä? Christoffer Warkander tänkte på solkompass i trä
Närbild av skivan från Birkas hamn.
Det finns träspik/plugg – andra ord för träspik är knagg, pigg eller tapp. En ser ut som en plugg eller knopp. Vad tycker ni?
Den här pinnen med karvsnitt är en del av ett köpesavtal – del av vikingatidens ekonomi. De gjordes två och så hade köpare och säljare varsinna. Den har tvärr gått av men ska sitta ihop. Undrar vad som hände med den andra pinnen?
En transaktionspinne från Birkas hamn.
Flera av föremplen avt utställda på Birkamuseet i ett akvarium innan komservering.
Någon gång hoppas jag få se väskbyglarna igen och det lilla nålhuset. Skulle vilja skriva om dom och önskar att vinställde ut dom på Historiska.
Det finns så många föremål från vikingatiden att återskapa. Min plan var att göra större brons eller mässingsnålar och nu har de kommit fram. Jag tänkte sälja dom som synålar, vävredskap eller prylar eller liknande, men så hittade jag den här enklare dräktnålen från Bj 138 B och tänkte att det blir fint att göra av några av dom.
Frågade igår på facebook hur de med en ring används och flera svarade att de använder dem i kappan, manteln eller sjalen eller i peplosen och sätter ett snöre i och gör en åtta runt nålen. Eller så fäster de en läderrem i och knyter runt spetsen. Jag har bara använt nålar utan ring med pärlor mellan två nålar, men jag vet inte om det är rätt. Det verkar vara bra i alla fall med ringen,6 om hålet inte är så stort.
Jag ser denna typ av dräktnål lite som en enklare nål, men det kanske den inte är.
I grav Bj 138B hade den gravlagda blivit kremerad. Hon hade fått med sig mitt favorit borres-spänne och flera pärlhängen.
Borrespännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Pärlhängen från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Ringspännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Personen hade även fått med sig ett litet ringspänne i silver. Jag är fortfarande inte säker på hur den ”pärlade tråden” är gjord, med tanke på att den är slät på pärlhängenas öglor. Ett av pärlhängena är en glaspärla upphängs på guldtråd. Det finns även i Bj 660, som jag återskapat.
Ett intressant bronshänge med små stavar följe även med den döde. Skulle vilja se det lite närmare.
Bronshänget med små stavar i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Pärlorna i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Kvinnan bar mängder med pärlor av glas, agat, bergkristall och karneol.
Skärmbild av innehållet i Bj 138 B, från Sök i samlingarna, SHM.
Hon fick även med dig en flinta, kam, beslag, isbroddar och en glättsten och i graven fanns även båtnitar.
Sammansatt kan från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Två broddar till skorna. Teckning Harald Faith-Eli. Båtnitar från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Och sist men inte minst glättsten i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Kvinnan, eller om det är en yngre person, har får vi förmoda fått en brandbegravning i båt. Det saknas spännbucklor så kanske dräktnålen använts istället? Nu kommer ren spekulation: Det skulle ju kunna ha kommit bort en dräktnål! Det lilla runda spännet kan ha suttit i särksprundet och ringspännet i en tunnare sjal eller liknande. Det är hur som intressant att tänka att en liten dräktnål är som en enkel variant av spännbuckla. Kanske till och med använd i någon form av peplos, en äldre typ av dräkt och kanske vanligare innan vikingatiden om vi tänker bort Gotland, där den verkar fortsätta in i vikingatid.
Jag behöver läsa på lite mer om dräktnålar och se hur de ligger i eventuella skelettgravar
Inget lästips idag med än Birkaböckerna av Arbman Har Jutta Walters bok och ska läsa lite i den.
Zorn målade ofta människor som var sysselsatta med något, ofta men något handarbete eller liknande. Det är inte tung socialrealism men ändå saker som folk gör, tex. stickning.
Dalkulla som spinner ull med slända och fiberfäste.
Det är en topptyngd slända och pinnen under armen, ”the distaff”, där materialet sitter kallas fiberfäste.
Romsk smedja, 1885, i Rumänien. Detalj av Romsk smedja, 1885.
Han målade den i de rumänska bergstrakterna under bröllopsresan. Mamman och pojken var modeller och hörde inte till familjen.
En favorittavla, som nästan är som en skolaffisch, är ”Brödbaket”.
Brödbaket, 1889. Knåda deg.Det är sparsmakat och med breda penseldrag, ändå är det så tydligt. Kavla.Grädda. Bordet är så fint! Och det lilla barnet som är med på golvet och gör något som ser ut att vara samma som den äldre kvinnan gör i bakgrunden. Början av livet och slutet av livet och däremellan en massa brödbak.
En gång var jag med i bagarstugan i Sangis, med mormor Aina och hennes syster Elsa. Vi gräddade tunnbröd och åt sedan med hyvlat smör på. ”Baggarstuugan”. Jag är så glad att jag fick vara med om det.
Zorns mamma Grudd Anna jobbade säsongsvis på bryggeri och hans pappa var bryggmästare.
Lilla bryggeriet, 1890. Detalj av bild med bryggerskor.
Det här är en sorts impressionism av den nya tidens industrialisering. Kvinnorna tappar öl på flaska och försluter med kork.
Mormor gör träggor, 1892. Zorns mormor tillverkar en grimma. Jag är fascinerad över penseldragen som syns torkade under i målningen. Hur många målningar arbetade han på samtidigt när de torkade? Grimman finns där, men så belyser han den med några streck bara. Mormors fötter.
Det är en av mina favoritmålningar av Zorn. Det är liv i den.
På höloftet, 1892.Hö.
Känner hur höet doftar. Det hårda arbetet är samtidigt så ljuvligt.
Spetssöm, 1894. Systrarna som handarbetar målad i Venedig.
I Venedig besökte han en ateljé för tillverkning av spetsar, ett hantverk som varit visa känt men som då höll på att falla i glömska.
Stickande kulla, Kål-Margit, 1901.
Undrar vad hon stickar? Tycker om kontrasterna mellan trä och färg.
Nu har jag äntligen sytt en bäversvansbörs! Har varit på Birka några dagar, med sällskapet I förfäders spår och tog mig tid att börja sy
I en vikingatida grav på Långön, i Tåsjö socken i Ångermanland, hade den döde begravts med en skinnbörs med ett föremål av korroderat järn som troligen är ett eldstål. Graven som var en skelettgrav under hög, undersöktes 1906.
Fid 528570_HST. Bäversvansbörsen från Långön, Tåsjö sn i Ångermanland. Dat 800-1100. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Länge ansågs det, efter utlåtande av experter på Naturhistoriska museet, att skinnet var från en varanödla, men Moa Råhlander, som nyss gått på en garvningskurs och sett garvad bäversvans insåg att det inte var en exotisk import från kanske Sydostasien, utan istället skinn från en bäversvans, förmodligen från platsen.
Börsen består av ett yttre lager av bäversvansskinn och ett inre lager av textilt material. Ett perfekt material att ha sitt eldslagningskit i!
Har köpt bäversvansskinn av Linda Maasing, Rejmyre smedja och garveri.
Jag valde linnetyg som foder. Skulle iof kunnat välja ylle också. Det står inte vad det är för textilt material i.
Halv bäversvans, linne och fusksenstråd.
Först klippte jag isär svansen, men börsen är gjord av hela längden på svansen. Svansen har ju som en över och undersida och satt ihop i ena sidan. Fyndet är så litet, kanske 7 cm att jag inte ville göra för stor börs. Sen sydde jag ihop den i sidorna med en sorts fusksentråd. Lite som beige tandtråd… Behövde blöta skinnet sen för att kunna vända det. Jag klippte inte bort det lite köttigare i svansgästwt, utan vek in det istället.
Därefter sydde jag en liten påse av linne och stoppade i och så sydde jag fast linnet i locket.
Flätat band av Sofia Holmer.
Tänkte att jag ville ha en enkel stängning, utan knapp. Vet inte om det finns något spår av någon stängning, men valde att ha ett flätat band, som Sofia flätade. Det är en fyrfläta.
Den färdiga börsen.
Så nöjd! Nu behöver jag bara ett eldstål, för jag gick en fnöskekurs med Fredrik Hellman.
Kram
Lästips:
”Bäversvansbörsen från Långön”, tidigare blogginlägg. https://linda.forntida.se/?p=14953
Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizardskin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.
Det är inte lätt att få allt rätt! Hur mycket jag än önskade att det skulle bli det i utställningen Bergravd på Birka. Men det är ju charmen med att göra saker – och göra fel och göra rätt. Att lära sig och utvecklas. Så här kommer en lärdom. ? Så här kommer en rättning av Älgmannens lilla låda.
Nu finns två uppdateringar längst ned
Älgmannens lilla trälåda.
Den här typen av sammanfogning av sidorna är mycket senare. Alex Nordin som är träfantast berättade det för mig.
Vi har gjort lådan utifrån den lilla mörkfärning som flinta, bärnsten och pärlor låg inom i graven. Jag är ledsen att den blev fel, men nu är det som det är och det är bra att få reda på.
Illustration Linda Wåhlander.Vikingaskrin med skjutlock från Dublin. Foto: Veronica Björkman.
Den här lådan var förebild för locket.
Den här lilla lådan från Moschevaja Balka har samma form men sidorna är raka!
Jag borde ha låtit göra en låda utskuren i ett stycke eller ihopsatt med raka sidor. Alex berättade att det finns sinkade hörn från 1600-talet i Nederländerna. Tydligen ska det även finnas en från 1500-talet.
Alex uppmärksammade mig på att Moschevaja Balkalådan har en liten träplugg som krupit ut! Träplugg kan kallas ”dymling” eller ”nara”. Tänker på alla snidade träpinnar som hittades i vattnet utanför Svarta jorden.
Återkommer med mer information när jag vet mer och om jag hittar någon bra litteratur eller forskning. Förstår att det är mycket som gäller träkunskap som jag skulle behöva bli bättre på!
En gammal akvarell av Älgmannens grav. Linda Wåhlander.
Så ska ni göra en liten vikingatida trälåda så bör ni välja någon av dessa sätt istället för en låda med ”sinkade hörn”. Och kanske särskilt då den från Dublin, som ser ut som ett pennskrin.
Uppdatering 20/9:
Pia Melin, på Historiska museet, känner till ett altarskåp från 1490 ?
Från Tångebergs bok (KVHAA 1986). Skåpet kan vara från 1490-talet.
Pia har fotat altarskåpet från Järstad som står i Gotiska hallen på Historiska museet och det har en variant av sinkning. Det är daterat till 1415.
Järstad altarskåp från 1415 med sinkning. Foto: Pia Melin.
Det är spännande det här
Ny uppdatering 22/9:
Med hjälp av Fredrik Hellman och Christopher Kunz har jag fått tips om att det finns en fynd av en sinkad trälåda från en kvinnograv under katedralen i Köln daterad till 500-talet! Det skulle kunna vara drottning Visigarde som är begravd där och fått med sig denna intrikata låda.
Bok: Barbara Grodde 1989 – Hölzernes Mobiliar im vor- und frühgeschichtlichen Mittel- und Nordeuropa. Frankfurt am Main.
Och tack Liv Elin
Så Alex meddelar att i timmer fanns sinkning under neolitikum i källor och Farao Ramses i Egypten fick med sig en stol i tekniken i sin grav. Men i Europa är vi nu på jakt efter om det finns fler fynd än den lilla lådan ifrån Köln.
Har beställt några böcker på biblioteket så får vi se om jag hittar något mer.
Jag går inte så ofta på Vernissager men nu ville jag gå till Medeltidsmuseet museet igår, för Amica och Maria på Historical textiles, med flera som är med i S:t Olof Gille, har jobbat med utställningen om 1471 och återskapande – Reenactment – och det är så kul att detta lyfts då mycket kunskap kommer av att återskapa och inte endast från traditionell forskning.
Amica Sundström, Maria Neijman och Henrik Sumanen plus en fjärde jag inte vet vem det är.
Att lära känna materialen och hantverken är en viktig källa till kunskap och förståelse av det som varit. Plus att det är roligt ???
Sängen
De har bland mycket annat skapat en medeltida säng med textilier och allt och den är så fin!!! De har vävt och sytt alla textilier till sängen och låtit ta fram träsängen.
Bandvävning med tofskant!
Så fint!
Dräkt
Särk med igensytt amningshål, som skulle kunna vara en möjlighet. De har ställt ut sina egna kläder.
Textilmonter
Textilmomtern med utlånad medeltida socka från Historiska ?
Ett medeltida sykitt med glättsten och allt samt medeltida nålar i original från Themsen. Det finns tydligen drösvis vid lågvatten!!! (Lite repigt glas bara) .
Växtfärgning
Amicas och Marias fantastiska växtfärgning! Medeltidens färger!
Korgar
Korgar som är okej på medeltiden är de av pil.
Medan de här är mycket senare.
Skor
Nyfunnen lädersko från Slussenutgrävningen 2018 ? Formen tyder på 14-1500-tal.
Och skotillverkningsredskap! Det finns även en film att se med tillverkningen.
Medeltida krigare
Det finns även en sektion om vapen och krigare, men jag var lite för dålig för att stanna längre.
Mellring har gjort en av våra nya gudar. Imorgon ska jag klippa hasselstörar och förhoppningsvis får vi till ett gudomligt och magiskt Vi inför sommaren. Vi – som tex. i Ullevi – Viet för guden Ull, dvs. en kultplats, offerplats eller helig plats där du möter och pratar med gudarna. Jag vet inte om det suttit skulpturer i dem, men nu gör vi en plats för gudarna utomhus.
Jag har länge undrat om det gamla namnet Vitulsö, som funnits på Helgö, har med vi’et att göra? Andra stavformer är Vettersjö eller Wikelsjö.
Sökte på vitul i Ortnamnsregistret.
Bland ortnamn i Sverige finns tex. även Odensvi och Mjärdevi (Njärd). För ”Odensvi” kom det upp 226 svar för hela landet men inget i Uppland! Däremot finns det massor med ”Torsvi” i Uppland.
Ett annat namn är Ve, som i Frösve eller uttrycket ”Varg i veum”, dvs. en förbrytare är i helgedomen. Ve användes mest i Västergötland och Vä, som i Väse, är andra varianter.
Kram
Lästips:
Calissendorff, K. 1963. Vitulsö. Ett försvunnet ortnamn. Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift.
Franzén, B-M. 2010. Specialinventering av forn- och kulturlämningar på Helgö, Ekerö kommun, Stockholms län. Pdf här.
????
