Inför sommarens säsong på Björkö fick vi bland annat en heldagsutflykt runt Södermanland. Vi såg många saker, frågade och fick svar på mycket, men höjdpunkten för mig var att besöka ristningen på Ramsundsberget!

Ola Kylberg berättade om ”att bygga bro” för någons själ. Det är en bro för själen att ta sig äver vattnet och in i dödsriket, men det är även en verklig bro. Anders carlsson var också med och med trevligt bussällskap och dessa två herrar blev det en mycket intressant och lärorik dag

Här syns brofästet och på andra sidan vattnet syns anslutningen. Även om det blev lite otydligt på bilden.

Bilden ska målas upp igen och syns därför inte heller så tydligt. Vill eller kan du inte åka ända till platsen, så går det bra att se kopian på väg ned i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm, om du har vägarna förbi där. Bilden visar berättelsen om Sigurd fafnersbane. Troligen valde familjen denna mytbild för sin man för att de hade samma namn. Det finns flera ”Sigurdsristningar” som denna, men inte lika fina. Ola berättade att det troligen är en sorts ”broderad bild som väggbonad”, fast här inristad i sten.

Smeden Regin vill få tag på det guld som hans bror Fafner lagt beslag på och dödat deras far Reidmar. Guldet hade Fafner släpat ut på Gnitaheden. Där förvandlade han sig till en drake, eller orm, och låg och vaktade på guldet. Det var bara när han behövde ta sig ned till vattnet för att dricka som han lämnade skatten. Regin bad Sigurd om hjälp. Sigurd vill då att Regin skulle smida honom ett bra svärd som han kunde använda för stordåd.

Sigurd gav sig iväg på sin häst Grane, en ättling till Sleipner, Odens åttabenta häst. Sigurd hade en gång fått råd av en gubbe med långt grått att välja just den hästen. Regin föreslog att Sigurd skulle gräva en grop i vägen som Fafner tog ned till vattnet, sätta sig i den och vänta. Sigurd grävde en grop men det kom återigen en gammal man med långt skägg till Sigurds hjälp. Gubben sa att han borde gräva flera gropar, så att han inte drunknar i ormens blod. Den gamle mannen var troligen Oden. Sigurd genomborrade draken Fafner med sitt svärd Gram…

När Sigurd steker Fafners hjärta åt Regin, smakar han för att se om det är färdigstekt. När han får drakens blod i munnen kan han höra fåglarna – som börjar prata med honom…

Fåglarna säger att Regin kommer att svika honom, att han borde döda Regin också… Det gör han och tar guldet själv… Guldet var förbannat och en ring i skatten skulle bli döden för alla som ägde den! Det hade Andvare, som en gång ägde skatten uttalat, när Loke tog skatten ifrån honom för att betala bot till Reidmar, Fafners och Regins far, för att de råkat döda Utter, en av Reidmars söner… Ja, gudarna kan ställa till problem och Loke borde ha låtit Andvare i varje fall fått behålla sin guldring! Men då hade det ju inte blivit några sagor…

På sätt och vis kan jag tycka att det är en lite märklig ”själabro” för en person som just dött… Men det kanske var hans favoritberättelse 🙂

Berättelsen om Sigurd fafnesbane finns med i Völsungasagan.

Kram