Har sytt färdigt fållen på klänningen till utställningen Vikingar.
Litet stygn stygn först.
Viker ned nålen i fållen och tar ett större stygn.
Stygnen syns på avigsidan.
De syns inte på rätsidan.
Eller ja, den syns pyttelite 🙂
Kram
Kanten i halsringningem tänkte jag vika bara en gång nu. Ibland viker jag två gånger. Det tjockare ullgarnet ska fungera som ett stöd för sömnaden.
Jag försöker sy fast garnet både runt om och lite igenom så att det sitter fast. Jag har sytt med tunt, starkt yllegarn. Det tjocka är färgat med krapp och det bruna är färgat med brakved från ett fridlyst träd, som togs ned i samband med grävningarna i Garnisonen på Björkö (med tillstånd). Det är platsen som arkeologerna tänker som krigarnas uppehållsplats i Birka.
Så här blev det och det är alltså insidan av halsringningen. På utsidan syns knappt sömmen.
Axelsömmen kan förstärkas med en tvärsöm också, vid behov.
Så här kan det se ut brevid på bordet. Reda i oredan. Jag syr en klänning som representerar en forntid med mycket krig och våld. Jag förskönar min bild av dåtiden och glömmer eller tänker inte på dåtidens verkliga verklighet. Tittar på tv emellanåt: ”The Last Kingdom”. Wessex som kristen landsdel i England som krigar mot danerna och Danelagen. Angelsaxerna hade också invaderat/flyttat in i området lite tidigare. Innan dess romarna, kelter.
Vad hade hänt om frankerna inte hade varit en expansiv makt som förstörde hediska platser, tex. helgedomem Irminsul? Hade vi velat ha kvar världen som den såg ut då med offer och trälar och allt vad ägande och säljande av människor innebär? Det är förvirrade och naturligtvis är det mest tankar från min sida och inte direkta jämförelser med idag.
Hemma är det lugnt på ytan.
Och i knät.
På tv däremot och på facebook är det verklig storm! Det är obegripligt läskigt det som hänt i Paris och Beirut, samtidigt som jag fortsätter att sy idag, igår kunde jag inte göra någonting mer än att titta, lyssna och läsa, så pågår omvärlden i mitt huvud. En värld där jag inte längre vet vad som är sant eller falskt, där inget längre låter vettigt!
Mina tankar far fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid… Jag vill att människor ska leva i en öppen och gemensam värld och just nu känns det som en overklig, utopisk önskan.
Kram
Jag måste gå till biblioteket igen! Inga av böckerna jag läst gör det möjligt och förståeligt att sy bronsålderskläder! Broderierna på Skrydsrtuptröjan är fantastiska, ja, men hur är alla gjorda?
Skrydstrup är 13-16, där 16 är halslinningens broderi. Bilden är från Pinterest http:// www.pinterest.com/lindawahlander1/bronze-age/.
Jag har, tack vare Amica, fler beskrivningar i bild… Men beskrivningen på halslinningens broderi funkar inte 🙁
Den övre kanten på bilden är vad jag kommit fram till nu, men då har jag inte följt Halds beskrivning utan tittat på hennes schema och försökt själv…
Jag håller på med bronsålderkläder som familjer ska kunna pröva, så det måste hålla och jag behöver förstärka kanter och sömmar. Syr i tuskafttyg men det är inte lika grovt och stadigt som bronsåldertygerna. Skulle jag spinna och väva skulle det bli galet dyrt men jag vill ju att det ska vara så fint som möjligt.
Återkommer med fler bilder 🙂
Forts.
Det finns (minst) två till fynd av halslinningens broderier omnämnda i Lise Bender Jørgensens bok om forntida Skandinaviska textilier. Jag tycker dock att det mer verkar vara en mudd och Hald skriver också ”bård”. Ett av fynden är just en bit av ”mudden”.
Här är en bättre bild från Broholm 1938, Kvindedragten i Bronzealderen. Här syns tröjkanten nederst, tror jag…
Nusse, min nålbindnigsexpert, tycker det ser ut som nålbindning. Och det är ju som sytt, inte broderat…Hald skriver att det påminner om virkning.
Här är halslinningen jag fått till men det ska egentligen vara ett tretrådigt garn som är fastsytt i langettstygnen. Jag har även bara gjort tre extrarader utanför tröjkanten. Fortsätter jag blir det en polotröja ;-). Tyget är gult men jag måste färga över det med brunt 🙁 Det var svårt att få tag på tuskaft och det här hade jag redan färgat.
Runt ärmkanten syr jag fast en garnsnodd samtidigt som jag kastar kanten. Det ska bli tre rader med fastsytt garn.
Det blev runt om ärmkanterna. Jag kommer inte brodera allt som på Skrydstruptröjan. Det tar, fick jag just veta, eventuellt 40 timmar för alla broderierna på den tröjan…
Hm, ser ut som en stor, gul bronsåldersblobb…
Svartvitt blev bättre 🙂
Kram
Har fixat med två stenåldersmantlar, en till en vuxen och en för ett barn.
Vuxenmanteln är rökt hjortskinn, som är så fint. Jag kan bara inte klippa kanterna rena, vilket var tanken från början.
Den lilla manteln är också fint i skinnet men kanterna var så trasiga att det inte var svårt att klippa runt.
Jag fick till och med laga den i kanten.
Jag har sytt med ”sentråd”, som är en sorts fusksentråd som går att dela i tre. Jag har sytt med en av de delade trådarna i en sorts v- söm. Ötzis kläder var sydda med korsstygn.
Kantningarna är inspirerade av Ötzis hosor, som hade band på samma vis längs de övre kanterna på hosbenen.
Nu återstår bara frågan lm jag ska klippa rent kanterna på vuxenmanteln också…
Kram
Jag får ju oftast så ont i nacken och har i princip alltid sjal eller halsduk på mig.
Jag har vikt in kanterna och sytt med pricksöm. Det ser lite ut som efterstygn, men är sytt ”framåt och bakåt” så att sömmen blir lite elastisk 🙂 Den här säljs nu i nätbutiken 🙂
Den här blir fin med ett spänne och så syns spännbucklorna samtidigt. Färgen i ylletyget är krapp, men från efterbad så det blir lite pastelligt och inte det lyxigaste. Garnet är krappfärgat Järbogarn.
Jag vet inte om det fanns den här typen av sjal på vikingatiden, men den är praktiskt när jag vill ha sjal och ändå slippa att hålla reda på ändarna på en stor sjal.
Kram
Lägger ett garn längs med den invikta kanten. Garnet sys fast samtidigt som jag syr ned kanten, som då blir stadigare.
🙂
Syr en klänning i gult men bilden visar inte färgen rätt.
Syr en flickklänning och försöker sy lite mer enklare ”vikingatida” söm, dvs. med inte alltför prydliga stygn…
Axelsömmen delas åt var sitt håll för att inte bli så knölig på axeln.
Tyget är kypert färgat med björklöv och lite vassvippor. Hittade en fin gul ulltråd att sy med. Perfekt tråd som inte går av trots att den är tunn. Det är bra att lera på loppis. Den här har varit ämnad för flamländsk vävnad.
Fler bilder kommer 🙂
Igår började jag sy på renpälsen. Två skinn skars till, inte med flinta kniv utan med mattkniv…
Tomas, min kollega la sig på ena fällen och jag ritade. Har tyvärr inget foto på det :$
Det blir en fram och baksida till att börja med.
De ska skäras till mer när jag sytt ihop dem.
Jag gjorde hålen först. Borde ha haft en bensyl kanske 🙂
Sydde ihop på tvären lite omlott. Det blev lite fult med tuschpennan.
Sen sydde jag tillbaka igen så det blev korsstygn.
Nu är den ihopsydd över axlarna. Ska fundera lite på hur den ska se ut i sidorna – om de ska sys ihop eller om det blir ett bälte så att den passar alla pedagoger som ska jobba i den. Ett tag funderade jag på att göra den till en väst, men jag gillar att framsidan är ett stycke. Vi får se… 🙂
Vill nog gärna även sy fast lite skinna av bäver eller liknande runt halsringningen, för hu så renfäll fäller hår!
Fortsättning följer!