Etikettarkiv: völva

Völva på Birka

Kommentera

Häromdagen hoppade jag in extra som völva på Björkö/Birka och mamma följde med. Det är alltid mysigt att komma ut och elda i husen och jag längtar efter att bo där, men det blir inte i sommar, mer en kanske några dagar i augusti 🙂

Vid eldstaden med kopior av Birkakeramik 🙂 ägg och flädersaft. 

Berättade om ”mitt liv som völva”. Att jag skulle vilja bli begravd med min stav och mina magiska smycken och mycket annat. 

Thank You for the photos Kathryn! 

Lite sjuk fortfarande men det blev en härlig dag och alla barn som var där fick ett plåster med sig.

Tänk om det gick att åka tillbaka i tiden och verkligen träffa en av de fyra (kända) kvinnorna som blivit begravda med stav på Birka – ”stavbärerskor”, vilket ”völva” betyder. Vilka var dom? Vad hette dom? Jobbade de i Birka eller blev de bara begravda där? Vilken status hade de? De har blivit lite olika begravda men tre av dem har rika gravar och en har fått en brandbegravning.

Birkagravarna är bj 660 (borta), 834 och 845 samt brandgrav bj 760. I  bj 760 förekommer det delar av en bränd stav samt en hel stav och det har varit lite problem med fyndnumreringen, som sedan 2013 ska vara tillrättat. Den hela staven blev troligen felnumrerad och hör istället till bj 660. 

Bj 660: Det här föremålet är borta. Från graven kommer även Birkakrucifixet och ett lununlahänge.  

Staven som kommit bort och som hamnat i bj 760 istället. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Bj 760: I den här graven är det registrerat två stavar,  men den hela är förmodligen den försvunna från bj 660. 

Staven i brandgrav bj 760. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Ytterligare en stav i bj 760 som kan vara den som hör till bj 660. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Staven i bj 760 som kan komma från bj 660. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Staven i närbild och det är som om staven kommer ut ur en ormmun. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bj 834: den här graven tolkas som en dubbelgrav för en man och en kvinna och jag har skrivit om den tidigare. 

Staven i bj 834. Foto: Ulrik Skans, SHM.

Bj 845: Det finns ingen snygg bild på staven i den hör graven. 

Stolpes gravteckning av bj 845. Bild: ATA.

Staven i grav bj 845. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Kram

Lästips:

Theresia Rosengren,  2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Uppstas vid Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet. 

Jessica Hillborg, 2011. Kvinnan i Fyrkat. En detaljstudie av den vikingatida kvinnograven nr 4 i Fyrkat, Danmark. Uppsats vid Stockholms universitet. Finns som pdf på nätet.  

Neil Price intrevjuad om völvastavar: http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2012/Pages/hur-anvandes-volvastaven.aspx här.

Pride – not prejudice

Kommentera

Var in en sväng till stan för fika och promenerade. Jag tycker inte om folksamlingar men det gick bra. Gamla stan var ändå lite tom men flaggor hängde överallt <3 
Undrar hur det var förr i tiden för de homosexuella som gifte sig med varandra för att slippa leva i ett ”riktigt” äktenskap. Alla hemligheter människor har hållit på!

Det var verkligen massor av folk på stan. Är tacksam över att inget allvarligt hände. 

Fast det var inte fullt överallt 🙂

Idag ligger jag hemma och pluggar fornnordisk religion och Oden är en fascinerande gud som ibland kanske bar kvinnokläder. Han var även sejdare, en kunskap han lärt sig av Freja och som ansågs omanligt att utöva. Jag undrar hur det var med homosexualitet i den forntida kulturen och blev det skillnad med kristendomens införande. Vid ett tillfälle i Norge ska 80 sejdmän ha bränts inne! Det var Harald Hårfager och en av sejdmännen var hans son Rangvald som han hade fått med en samisk kvinna. Sejdandet sågs som trolldom men på flera håll kan det även ha funnits politiska motiv. 

Kursen jag läser är ganska jobbig, för det är många svåra ord i artiklarna vi ska läsa och jag kan inte riktigt koncentrera mig… Känns som om jag läser en kurs i svårt och komplicerad svenska… Jag har verkligen längtat efter den här kursen, men just nu känns det otroligt tungt! Samtidigt är det en lyx och en frihet att få plugga vad jag vill, vara hur jag vill och leva hur jag vill (Inom lagens gränser förstås 🙂 Jag kan leva själv om jag väljer det! 

Här är en två cm hög figurin i silver, kanske en amulett, som anses föreställa Oden i kvinnodräkt sittandes i sitt högsäte Hlidskjalf. Brevid honom finns vargarna Gere och Freke och korparna Hugin och Munin. Men som Martin har påpekat så kan det även föreställa Freja i kvinnodräkt  eller Tor i drag = win, win eller win 🙂 Själv tänker jag på Oden som völva sittandes på sejdhällen, ”ondvaegi”, sejdande och seendes över hela världen och in i andra dimensioner…

Kram

Lästips:

http://heimskringla.no/wiki/Forside, här.
Snorre Sturlasson, Kungasagor, Heimskringla.  Harald Hårfagers saga och Olav Tryggvasdons saga innehåller berättelser om sejdmän. 

Se även Laxdöla saga. 

Tacitus.nu, här.

Oden från Lejre. http://web.archive.org/web/20100115045919/roskildemuseum.dk/Default.aspx?ID=313, här.

Martin Rundqvist, Oden from Lejre?, No it’s Freya. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2009/11/13/odin-from-lejre-no-its-freya/, här. 

Kulturnatten 2016

image

image

Just vaknat efter Kulturnatten. Det blev en bra kväll och natt! I Barockhallen spelades jazz och hela huset var i rörelse.

image

I år satt jag i Vendelhallen och spådde i runor. Det blev väldigt fint!

image

Jag vill sy en dräkt som den i Birkagav bj 834, tolkad som en völvegrav pga av hennes stav, men nu har jag i allafall två blå melonpärlor, även om mina är i glas och inte i fajans 🙂

Vill ni se mina tolkningsförslag på den dräkten så hittar ni dom här.

Kram

Völva på Kulturnatten

1 svar

Igår natt var det dags igen för Völvan att närvara på Historiska museet. Det blev många fina möten och en intressant kväll och natt.

image

Foto: Katarina Nimmervoll, SHM.

Runorna gjorde sitt arbete och var hjälpsamma och staven – völvans stav och som namnet völva kommer av – stod brevid mig men är inte med i bild.

image

Stolen i original från Suntaks kyrka. De äldsta delarna är från 1100-talet, vilket gör stolen till en av sveriges äldsta möbler 🙂 (Foto:http://www.nemo.nu/sagabo/cabin/platser/stolen.htm).

Kram

Völva på Kulturnyheterna igår

2 svar

Var ”Völva” på Kulturnyheterna kl 19 igår 🙂  De ville att jag skulle se ut som en kvinna med makt 🙂 Tycker ni jag lyckades?

De gjorde ett reportage om Anna Lihammer och hennes bok ”Vikingatidens härskare”.

image

Av Anna Lihammer

Den är spännande och Lihammer lyfter bland mycket annat fram den vikingatida kvinnans roll i den vikingatida aristokratiska världen. Dessa makthavare har hamnat lite i skymundan, då de flesta arkeologer med ägnat sig åt män och vapen.

De senaste åren har äntligen forskarna börjat belysa olika roller i samhället med allt från trälar till barnen i järnålderns samhälle, och en som skrivit mycket om kvinnans religiösa funktion i det förkristna samhället är Olof Sundquist. Hans bok ”Kultledare i fornskandinavisk religion” är en fröjd att läsa 🙂

image

Kopior av smycken från vikingatiden

image

En symbol för kvinnomakt var troligen dessa stavar som hittats i kvinnogravar över hela skandinavien och även i skandinaviska gravar utanför skandinavien.

Kram

Völva på kulturnatten

1 svar

I lördags var det Kulturnatt. På Historiska museet hände det massor av saker och det kom över 2200 personer dit smiley

Jag klädde upp mig till Völva och var kvinnan ifrån Klinta på Öland. Hon fick med sig många fina saker i sin brandgrav och troligen även en man. Bland gravgåvorna fanns en fin stav med ett litet hus på toppen – det är troligen en völr – en völvestav. Völvan var en viktig person under järnåldern som kunde sejda, i vilket det ingick att spå. Hon fick med sig ca 125 pärlor i bergkristall, karneol och glas och två små bronsbleck med runor på.

staven

Staven i två delar, lite kortare. Nu är den utställd och i finare skick. Bild: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107776

Kvällen till ära spådde jag därför i runor. Många kom och ville få veta mer om sin framtid. Det gick även att dra tre runror – en för dåtiden, en för nutiden och en framtiden. Många valde även att dra en runa för var att se vad de behöver tänka på just nu i livet.

Vi vet inte hur människorna under forntiden rådfrågade runorna. Det vi går på är det som Tacitus beskriver i Germania, samt på ledtrådar i den Poetiska Eddan. Däremot är vi säkra på att runorna var viktiga för människorna och att de har olika betydelser som även framgår av deras namn, även om framförallt några av de äldre runorna inte är helt tydliga i vad de betyder.

Själv ser jag spå i runor som ett fantastiskt redskap att lära mig och andra om runorna. De är ett sätt att lära känna dem och förstå att de en gång var mycket viktiga. De kan på så vis användas för att berätta om människorna som levde i en tid då magi var en viktig del i livet och de kan även fortsätta att vara en del av våra liv idag smiley

Att spå människor är att dela en liten stund i livet med en annan människa och att se den personen. Det är med lekfullhet jag gör det, även om jag gör det med stor varsamhet.

Oden ville också prata med en känd Völva, som han väckte upp från hennes död för att fråga många saker. Bilden kan du skriva ut och använda som målarblocksbild!

 

odin_806312c

Bild: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Odin_og_V%C3%B6lven_by_Fr%C3%B8lich.jpg

Lästips:

Tacitus, Germania bok 1 (10) finns i flera översättningar på nätet. http://www.sacred-texts.com/cla/tac/g01010.htm

Bra artikel i SvD: http://www.svd.se/kultur/trolldom-vikingar-mot-kvinnorna-med-makt-over-vikingatagen_6678020.svd

Bra artikel från Historiska:

http://www.historiska.se/historia/manadensforemal/2007/mfmars2007/

Kopparbeckens inskrifter:

 

ÖL 83 (Öl BN83) – KLINTA, KÖPINGS SN, SLÄTTBO HD, ÖLAND

Inskriften är ristade på kopparbleck, och daterade til ca 950. De finns på Statens historiska museum, Stockholm (25840:59).

Inskriften lyder:

Kopparbleck 1:

irþn

??? = texten har inte gått att tolka

Kopparbleck 2:

a—f–aþlufalu—þr —

??? = texten har inte gått att tolka

Litteratur: Ölands runinskrifter (1900-06, S. Söderberg & E. Brate). Projektet Samnordisk runtextdatabas, 2004.

Kram