Åkte iväg på gille till Gunnes gård i Upplands Väsby. Är ju lite trött, nu i början på semestern, att jag tänkte det skulle bli jobbigt att sova i tält. Har visserligen fått lite kramp och det blåser en del, men det är mysigt också!
Jag vill ju prova ”vikingaliv”, och det här är iallafall ett handsytt, fint tält som doftar halm och vått får 🙂
Kram
Vår ugn blev rejält varm idag och det kändes emellanåt som om jag hade feber…
… men jag gjorde en god deg idag och några besökare frågade om receptet. Vanligtvis gör vi surdegsbröd, men surdegsgrunden behövde äta upp sig 🙂 så jag gjorde ett ”Birkabröd” istället.
Här är det:
Häll ca 4 dl vitt dinkelmjöl i en skål, i med 2 dl havregryn (Vi använder Saltåkvarns produkter på Historiska), salt efter smak, två matskedar honung och en matsked fänkål (men även kummin går bra). Rör runt.
Värm 1 liter vatten, lite varmare än fingervarmt, och häll över 150 gram smör så det smälter lite. Blanda allt till en jämn smet.
Häll sedan på med lite mer havregryn (eller havremjöl som på vikingatiden) och därefter mjöl tills degen blir lite slät. Inte alltför mycket mjöl, så det blir torrt. Jag körde degen ett tag i degmaskinen, men det går bra att knåda ihop också.
På vikingatiden använde de troligen ister istället för smör och ibland har jag vassle istället för vatten om jag gjort färskost. Eftersom går det utmärkt att experimentera.
Grädda i ugn, lite hetare än till scones borde funka. Prova er fram. Vi kör ju med eld…men det är kanske lite svårt hemma:)
Annars föreslår jag att ni steker brödet i stekpanna. Eller ta med degen om ni är iväg och grillar och gör pinnbröd – dvs. Virar det runt en grillpinne 🙂
Malda ärtor har hittats i bröd och odlades på Björkö/Birka. Det här är en bild på gråärtor – en mycket ålderdomlig ärta som vi odlar på gården på Historiska 🙂
Ann-Marie Hansson har skrivit en bok om forntida växter, ”On Plant Food”, men en fin lite mindre artikel skrev hon i Historiska nyheter nr 61, 1996. ”Baka, baka liten kaka”. Här finns ett recept på en fyrklöverkaka från en grav. Minst 64 bröd har hittats i brandgravaran som grävts på Björkjö. Hennes recept på brödet hittat i en grav i Hemlanden var format som ett fyrklöver, med små innupningar i sidorna, och uppträtt på en järntråd.
Receptet i tidningen är som följer:
* Detta är ett rekonstruerat recept som ger ett ganska hårt och kompakt bröd, eftersom brödet är ojäst.
ca 1,5 dl kornmjöl
ca 0,5 dl grahamsmjöl
(2 tsk krossade linfrön)
ca 1 liter vatten
1 kryddmått salt
Blanda till en deg som får vila kallt i två dygn. Tumma ut 8 runda, tunna bröd, gör fyra innupningar i sidorna och tre intryckningar i ovansidan. Grädda i ugn på 150 grader 10-13 min eller i panna över öppen eld.Fullkorsnmjöl med både grodd och skal ger en mustigare smak som stämmer bättre med det vikingatida originalbrödet. *
Kram
Det är många, många år sedan jag började guida på Björkö. Det är lätt att tro att jag redan gjort alla sorters turer, men i lördags guidade jag en hel grupp uppklädda i vikingatida kläder! Det var deltagarna på årets vikingamarkand.
Mikael Adamo fotograferade och här är två av hans bilder 
Här är vi i gravfältet som kallas ”Borgs hage”, efter att det varit en djurhage söder om Borg. Några av deltagarna sitter på en grav med stora stenar i kantkejdan och jag lutar mig mot en stor sten som jag tror var viktig för människorna som blev begravda runt ikring. Kanske är det en mittblocksgrav, kanske är det ett heligt klippblock.
Här är vi upp i Borg, straxt innanför den östra porten. Bystan (Svarta jorden) syns lite i
bakgrunden. Jag har på mig en ny hängselkjol och ett par spännbucklor jag just köpt av Rinda. Spännbucklorna är av typen P52 med ”horn” och finns bland annat i en grav som heter bj 965. De är även mycket lika de jag var med att gräva ut i en vikingatida kvinnograv på Lovö som student.
Hängselkjolen har jag experimenterat med och själv ”hittat på” med utgångspunkt i Gejers idé om omlottkjol, så rimligt som jag själv tycker att hängselkjolen i linne skulle kunna fungera. Nille, en expert på vikingatidens textil och som skrivit en mycket fin mönsterbok med vikingatida kläder för hela familjen, har inte sett min variant tidigare, så det var roligt att prata med henne om den. Jag återkommer med ett mönster så att alla som önskar kan sy den
Det var en mycket surrealistisk upplevelse med alla vikingar och inte en turist så långt ögat kunde nå. Jag är mycket glad för att det blev en fin visning med Max som medhjälpare
Tack Micke för de fina bilderna!
Kram
I höstas fick jag i uppdrag att sy kläder till en vikingatida bondefamilj. Jag skulle sy kläder till en man, en kvinna, en 7-årig flicka och en två-årig pojke. Det här är resultatet. De skulle antagligen behöva lite mer benkläder och fotbeklädnader, men det får bli en annan gång :-).
Bondens dräkt – hampaskjorta, ulltunika, ullbyxor, hatt och bälte.
Bältespänne och ringspänne i järn har jag smidit själv på gården på Historiska museet. Det är efter fynd från vikingatiden. Det lilla ringspännet i silver med upprullade ändar är en Birkakopia.
Bondens tunika i kypert med liten sydd dekor i efterstygn över sömmarna.
Bondkvinnans ullklänning i kypert färgad med björklöv.
Jag färgade bitarna färdigklippta men ej ihopsydda.
Bondkvinnans särk i tuskaftad ull. En vid öppning fram för möjlighet att amma barnen.
Sjal i ull med pricksömsdekor.
Kvinnan fick mina gamla skor :-)*
Så här kan sulan se ut efter användning.
Lilla flickans särk och kjortel. Särken blev upplagd ordentligt så att hon skulle kunna växa i den…
Pojkens kläder – särk, kolt, mössa och skor. Skorna är efter vikingatida fynd från Ryssland.
Skorna blev så söta så det inte är klokt!
Länk till film om utställningen: www.youtube.com/watch?v=abo3IQI4_MM
Film från Drents där utställningen invigdes i maj i år: www.youtube.com/watch?v=Muz2kEfphXo
Utställningen kommer att resa runt på många museet under flera år!
Kram
Häromdagen upptäckte Allan att en bäver gnagt av ett träd vid Rastaholm. Jag tar oftast båten därifrån ut till Björkö när jag ska jobba. Ingen bäver syntes till när jag tog bilden 🙂 men de är ju lite skygga!
Jag har aldrig tidigare sett något liknande, så det känns kul!
Bävern är ett djur som vikingatidens människor gjorde päls av. De hade även med sig bäverskinn när de drog iväg på sina handelsresor i österled.
Fynd från Birkas gravar visar att de använt bäverpäls i dräkten. Det är oftast av underhåren som pälsen gjorts – de långa strävare håren har ryckts bort (Ågren 1995, Fur in Birka, I: Laborativ arkeologi 8).
Ingmar Jansson sammanställde i en bok som heter Viking og Hvidekrist (1993) några källor om vikingatidens människor på resor i österled. På 840-talet skrev den arabiska vetenskapsmannen Ibn Khordadbeh en världsgeografi. I den berättar han om ”Rus” (skandinaver):
”Vad beträffar de färdvägar som används av handelsmännen hos Rus, som är ett slags Saqaliba ( närmast att översätta med ”nordligt folk”, ”europé”), så för de med sig skinn av bäver och svarträv och dessutom svärd från Saqlaba-landets mest avlägsna trakter till Svarta havet, där den bysantinske kejsaren tar tionde av dem. Och om de reser på Don, så passerar de Khamlidj, khazarernas stad, där fursten tar tionde av dem. Sedan far de ut på Kaspiska havet och lägger till var de vill på dess kuster… Ofta för de sina handelsvaror från Djordjan på kameler till Bagdad.”
Kram