Völva på Birka

Kommentera

Häromdagen hoppade jag in extra som völva på Björkö/Birka och mamma följde med. Det är alltid mysigt att komma ut och elda i husen och jag längtar efter att bo där, men det blir inte i sommar, mer en kanske några dagar i augusti 🙂

Vid eldstaden med kopior av Birkakeramik 🙂 ägg och flädersaft. 

Berättade om ”mitt liv som völva”. Att jag skulle vilja bli begravd med min stav och mina magiska smycken och mycket annat. 

Thank You for the photos Kathryn! 

Lite sjuk fortfarande men det blev en härlig dag och alla barn som var där fick ett plåster med sig.

Tänk om det gick att åka tillbaka i tiden och verkligen träffa en av de fyra (kända) kvinnorna som blivit begravda med stav på Birka – ”stavbärerskor”, vilket ”völva” betyder. Vilka var dom? Vad hette dom? Jobbade de i Birka eller blev de bara begravda där? Vilken status hade de? De har blivit lite olika begravda men tre av dem har rika gravar och en har fått en brandbegravning.

Birkagravarna är bj 660 (borta), 834 och 845 samt brandgrav bj 760. I  bj 760 förekommer det delar av en bränd stav samt en hel stav och det har varit lite problem med fyndnumreringen, som sedan 2013 ska vara tillrättat. Den hela staven blev troligen felnumrerad och hör istället till bj 660. 

Bj 660: Det här föremålet är borta. Från graven kommer även Birkakrucifixet och ett lununlahänge.  

Staven som kommit bort och som hamnat i bj 760 istället. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Bj 760: I den här graven är det registrerat två stavar,  men den hela är förmodligen den försvunna från bj 660. 

Staven i brandgrav bj 760. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Ytterligare en stav i bj 760 som kan vara den som hör till bj 660. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Staven i bj 760 som kan komma från bj 660. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Staven i närbild och det är som om staven kommer ut ur en ormmun. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bj 834: den här graven tolkas som en dubbelgrav för en man och en kvinna och jag har skrivit om den tidigare. 

Staven i bj 834. Foto: Ulrik Skans, SHM.

Bj 845: Det finns ingen snygg bild på staven i den hör graven. 

Stolpes gravteckning av bj 845. Bild: ATA.

Staven i grav bj 845. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Kram

Lästips:

Theresia Rosengren,  2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Uppstas vid Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet. 

Jessica Hillborg, 2011. Kvinnan i Fyrkat. En detaljstudie av den vikingatida kvinnograven nr 4 i Fyrkat, Danmark. Uppsats vid Stockholms universitet. Finns som pdf på nätet.  

Neil Price intrevjuad om völvastavar: http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2012/Pages/hur-anvandes-volvastaven.aspx här.

Mantracirkel idag

Kommentera

Idag träffades vi hemma hos mig för att sjunga mantra ihop. Jag har längtat efter det sedan jag kom hem från Småland. 

Allan och jag åkte upp till loppisen på Rosenhill en sväng innan de skulle komma och påvägen tillbaka körde vi efter en bil som smög ned för vägen vid Nyckelby och vi tänkte att det nog var yogisarna Liv, Diana och Kerli, som inte riktigt visste vägen hem till oss <3 

Det har inte varit så lätt att sjunga mantra själv, även om jag spelat in mig själv så jag kommer ihåg melodierna ? Min unge blev dessutom lite orolig när jag kom hem om jag blivit religiös på något nytt sätt… Det har jag inte egentligen, jag är samma, men jag är också förändrad. Jag har upplevt meditation och mantra på ett sätt jag inte gjort innan och jag älskar vad ljudet gör i min kropp – det är som ljudhealing. 

Diana fotograferad av Kerli.

Kerli fotad av Liv eller Diana.

<3 

Plockade rölleka, vitmåra, lilja, älggräs, liten tistel och två olika klöver igår <3 

Vi sjöng nästan en timme och möjligen störde vi sommargrannarna, även om vare sig mamma eller en annan granne hörde något. Det är inte alltid lätt med ljudutrymmen ? Minns min kära granne i stan, som hade shamantrumceremonier i längenheten brevid min, och även om jag inte blev störd så blev resten av huset det. Inser hur lyxigt det är med ett ställe som det vi var på i Småland, med milsvidd enskildhet, där det gick att göra hur mycket ljud som helst!

Vi sjöng även ett, för oss andra, nytt manta som Diana kunde och jag tycker jättemycket om det – ”Ong namo” – om att lyssna på läraren i universum och på läraren inombords. Finns att lyssna på på Youtube. 

Liv och Diana ville klättra upp på klippblocket efteråt 🙂 

Naturyoga <3 

Att hålla balansen tillsammans.

Framför min favoritek, som nog också var glad över att få en yogauppvisning och lyssna på mantran! Allan är i allafall cool med dem nu. 

Så vackra!

Nu behöver jag bara photoshoppa bort telefonledningen… ? 
Tack för idag <3 Kram

Lyssna:

”Ong namo” här med Mirabai Ceiba eller så finns det flera andra som också sjunger. 

Fölhagenskatten från Björke på Gotland

Kommentera

Idag fick jag hem ett hänge från Fölhagenskatten, som jag köpt på en auktion – fast en kopia förstås! Men den ser så lik ut! Hänget är i silver och jag fattar inte att jag hittade det! Hänget beskrivs i Historiska museets samlingsbas som ”hänge ormhuvud/ansiktsmask” och i skatten finns det 12 stycken.

Fin kopia av ansiktet från Fölhagelskatten.

Den ser verkligen riktig ut!

Fölhagenskatten. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Tre av ansiktena från skatten. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Skattens innehåll. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Kubbstol i silver, fid 110630. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

 I skatten fanns öven en liten kubbstol i silver som jag skulle vilja hitta som kopia. Den påminmer om minikubbstolen från grav bj 632 i Birka.
Nu behöver jag bara 11 st hängen till…

Från sidan.

Baksidan med stämplar…så ingen tror att jag gjort ett nyfynd…

Kram

Lästips:

Länk till Fölhagenskatten i Sök i samlingarna här. 

”Silferknäppe” från bj 348

Kommentera

I denna brandgrav, på Kvarnbackagravfältet på Björkö, fanns ett av mina favorithängen – med en liten fågel på. 

Teckning av Harald Faith-Ell, SHM.

I graven fanns även ett föremål som i Sök i samlingarna står som hänge, men om man tittar på grävanteckningarna så skrev Stolpe ”1 Silferknäppe (?)”.

Sida ur Stolpes grävdagbok. Tillhör ATA.

Hänget/haken fotad av Christer Åhlin, SHM. 

Det borde inte vara ett hänge när öglan är en krok och den påminner om de benlindekrokar som hittats från vikingatiden. Det skulle iof kunna vara något som stängde ett bälte eller något annat på läder. Eftersom det finns en del av en spännbuckla i graven så är det förmodligen en kvinnograv och då är frågan hur hänget/haken är en del av hennes dräkt. Selbågskrönet tyder på att personen skulle dras till dödsriket i en vagn eller i en släde. I graven finns även en isbrodd till skor.

Skärmbild av gravens innehåll från Sök i samlingarna.

En rysk smycketillverkare tillverkar den i par om två, i mässing, och som just benlindekrokar.

Jag har tänkt på det här med reklambloggande och annat och jag får inte betalt från någon för att jag skriver om det jag gör. Jag vet inte om det är dumhet eller om det är bra 🙂 men det gör att jag insett att det är knepigt att skriva ut namn på företag och inköpsställen som jag handlar ifrån.  Benlindekrokarna har jag hur som helst köpt av min vän Max. 

Kram

Litet Køstrupexperiment

2 svar

Det finns inte så många studerade barngravar med textilier i. Först måste graven bedömas som barn och sedan ska det finnas lite textilrester kvar som kan vara ett plagg. På Grönland finns det barngravar med kläder från Herjolfnes, no 44, no 61 och no 62,  men de är medeltida, även om plaggen anses vara ålderdoliga pga att att vikingarna som bosatte sig där kanske behöll sitt mode längre. Vi skrev lite om det i artikeln om Birkaflickans kläder.

Nu har jag i alla fall provat att sy en liten barnhängselkjol inspirerad av fyndet av en hängselkjol till en vuxen kvinna från Køstrup, som har en ”rynkad” framkant. Tyget jag använt är en restbit av ett trasigt plagg som klippts sönder. 

Sydde två parallella stygnrader utmed ovankanten i dubbelvikt tyg. Originalfyndet verkar ha haft flera rader med sydda veck, så den veckade biten låg som en större del av bröstet.

Drog ihop trådarna så det blev sträckor mitt på med fina veck framtill och baktill. 

Jag tror det var Emma i föreningen Fafner som visade mig hur jag skulle göra, men det ser inte lika snyggt ut som det hon sydde. 

Hoppsan, här blev det konstig färg. Tyget är blått. Jag sydde i varje fall fast vecken med vaxad lintråd i två rader. 

Dragtrådarna drog jag sedan ur och så kastade jag resten av kanten. Det skulle förmodligen gå att vika in också, men nu blev det enkelvikning. 

Önskar att jag hade en lite flicka att prova axelbandens längd på. 

Foto utomhus också. Det är en ylletuskaft. 

Den blev så himla fin <3 Tänker att det var kanske så med barnkläder under forntiden – kankse de tog bitar från gamla kläder som bara hade slitits på vissa ställen och så sydde de nya kläder till de mindre barnen. Jag kan bara tänka mig alla återanvända tyger och stuvbitar som funnts genom tiderna 🙂 

Kram 

Lästips:

Marc Carlson, 1996. The Herjolfsnes Artifacts. Fynden från Herjolfnes här.

Hilde Thunem, Køstrup apron dress. Här.

Bloggen Náttamál: Køstrup smokkr – NÁTTMÁL. Här.

Idag kom Oden till sitt Vi

Kommentera

Finaste Oden med ett öga kom till Historiska idag. Adam Stenström har snidat och det blev superbra! Imorgon ska vi bygga lite hasselstaket runt honom och sen får han sällskap av Tor 🙂

Adam och Oden 🙂 

Adam fixade öven med möbler och han fick stå i skuggan av vpr enorma vejdeplanta!!! Den är helt galen och massor av frön blir det!!!

Ungarna slipade och hjälpte till och det är kul att de gillar att bygga och fixa! ? 

Kram

Runlek

Kommentera

Tillverkar runor att ”leka” med på Vikingasommar i bra samarbete med min nya arbetskamrat. Det blir en del av Heimdalls station, guden som lärde människorna om runor och en av runätterna är döpt efter honom. 

Jag undrar just hur många som kunde läsa och skriva med runor under vikingatiden? Det finns ju små runpinnar på ben, tex. matrester, nästan som små sms…

Det kommer bli en toppensommar med alla nya museipedagoger som ska jobba <3


 

Kram