Här kan ni läsa intervjun med mig om Hej Stenåldersmänniska på Historiska 🙂
Bild från helgens tältstund som pedagogen Richard Schill hade om stenåldern 🙂 Vi kan inte ha en ”riktig” eldstad på marken, för då kanske vi ramlar ned i Guldrummet… Men mysigt är det i Jan Mellrings tält och med granris, renfällar och de fina bäverfällda (!) trädstockarna att sitta på.
Kram
Ibland är ickekonst underbar – i alla fall när du har lite att göra… Varsågoda, jag presenterar Medelhavsmuseets konstgalleri 🙂
Dessa bilder representerar år av mitt arbete och många barns kreativitet och skapande!
20131215: För att förtydliga 🙂 så är det här plastdukarna som ligger på borden när barnen skapar på Medelhavsmuseet. Det finns allra oftast aldrig någonting kvar av mitt jobb… Barnen, och de vuxna som gör saker :-), tar ju med sig sina skapelser hem. Ibland fotograferar jag. Även guideturerna som jag gör, sagorna jag berättar eller programmen jag genomför går inte att ”se” – de lämnar möjligen, om ens det, tunna spår i personen som deltog och lyssnade. Deltagarna blir lite mer förtroliga med den antika världen – dess myter, sagor och föremål – men det är inget jag kan ”visa upp” som mitt arbete 🙂 Mitt jobb är lite som drömmar.
Kram
Igår var jag med kollegor på Tekniska musset och fick en genomgång sv deras obduktionsbord! Visst är det ett variationsrikt jobb jag har 🙂
Jag hade föreställt mig en läskig bårhusbår som det utförts obduktioner på. Men det var istället en bildskärm ungefär som en stor Ipad, visserligen med en död person, med bilder av en Catscan sim gick att titta på på alla möjliga sätt. Där fick jag för min förutfattade mening… Det var inte så läskigt (lite overkligt utseende, inte död person-känsla) utan mera spännande! Obs! Den döda personen hade donerat sin kropp till forskning.
Vilka möjligheter för arkeologi och medicin! Det går att lära maskiner massor och det är kul när museer kan ligga i framkant av användningen av ny teknik @-}–
Passade även på att köpa ett nytt anteckningsblock av miljövänlig, återvunnen stenmassa…? Stenpapper! Det var mjukt att skriva på 🙂
Dessutom köpte jag några lakritskolor. Mmm, behövdes.
Kram
Sitter i Ginnungagap …mellan eldens och isens världar… dvs. bränner luggen och fryser om ryggen…
Men gott bröd blir det.
Och snart blir det stenåldersvinter i ett tält som påminner om tillfälliga boplatser för Hamburgkulturen 🙂
Kram
Letade stenåldersmönster i utställningarna på Historiska inför familjeaktiviteterna under ”Stenåldersvinter”. Hittade denna underbara ristning av en val.
Stenen är skiffer och den hittades vid Kultsjön i Vilhelmina, Lappland. Undrar just vad det är för en sjö…
Den är som en röntgenbild och påminner om Australiens äldsta bilder. Det är ovanligt med ristningar av vattenlevande djur 🙂
Här är en till bild från Mis 🙂
Nu ska den dock iväg till Västerbottens museum i två år. Så den går bara att se fram till den 2a december. Men så småningom kommer den ju tillbaka 🙂
Här är länken till Mis: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=549595
Kram
Igår började jag sy på renpälsen. Två skinn skars till, inte med flinta kniv utan med mattkniv…
Tomas, min kollega la sig på ena fällen och jag ritade. Har tyvärr inget foto på det :$
Det blir en fram och baksida till att börja med.
De ska skäras till mer när jag sytt ihop dem.
Jag gjorde hålen först. Borde ha haft en bensyl kanske 🙂
Sydde ihop på tvären lite omlott. Det blev lite fult med tuschpennan.
Sen sydde jag tillbaka igen så det blev korsstygn.
Nu är den ihopsydd över axlarna. Ska fundera lite på hur den ska se ut i sidorna – om de ska sys ihop eller om det blir ett bälte så att den passar alla pedagoger som ska jobba i den. Ett tag funderade jag på att göra den till en väst, men jag gillar att framsidan är ett stycke. Vi får se… 🙂
Vill nog gärna även sy fast lite skinna av bäver eller liknande runt halsringningen, för hu så renfäll fäller hår!
Fortsättning följer!
Inför vinterns familjeaktiviteter på Historiska museet, som ska ha tema Stenålder, har jag fått i uppdrag att sy två plagg – ett av rwnskinn och ett i bäverskinn.
Jag tänkte först att en cape vore fint i renskinn, som det finns en tecknining på i en bok om Skateholmsgravarna av Lars Larsson. Men så började jag läsa om ismannen Ötzi och hans kläder. Han hade också ett capeliknande plagg av gräs, men det bars troligen som regnskydd över huvudet. För hur bär du med dig koger och pilbåge och du har en stor rencape på dig? Jag vet inte 🙂
Ötzi hade vad som verkar vara en jacka eller en väst av getpäls och den är riktigt fin. Den är sydd i remsor om om vart annat en mörk päls och en ljus päls, så att den blev randig.
Det är alltså inte bara pälsstycken av som klippts till och hängts på kroppen utan det är verkligen ett skräddat plagg. På museet i Tyrolen visas kopior av hans kläder. Han bar bl.a. även en välsydd björnskinnsmössa med knytband.
Kring midjan bar han ett bälte som ursprungligen var två meter långt och kunde viras två varv runt kroppen. Den hade även en bältepåse i vilken det låg flinta och fnöske att starta eld med.
www.iceman.it/en/clothing-equipment
Ismannen Ötzi, av Kristina Svennson i Populärhistoria 2008
Vi ville gå på Skansen på höstlovet. Mamma gillar Skansen och jag gillar folktro 🙂 Allan hade inget att säga till om 😉 Vi hittade programmet om ”Folktro och magi” på Skansens hemsida och efter lite letande hittade vi ett telefonnummer. Bokade tre platser för visningen ”Underligt, mystiskt och gåtfullt” kl. 19, som bara hade två läskighetsspöken (1-3 läskighetsspöken gick att välja på) och gick två kvällar under höstlovsveckan. Och igårkväll var vi där.
När vi kom fram hade vi två timmar på oss innan turen skulle börja. Vi gick till tälet med tre läskighetsspöken, enligt programmet, och lyssnade på en saga.
Det var inte läskigt alls och inget berättande, då de bl.a. läste ur Daga Nybergs samiska sagobok ”Solskatten”. (Den har jag letat efter i många år och fick tag på den i våras). Det var mysigt med tältet, renskinnen och elden men lite besvikna gick vi till pysselverkstan istället. Allan (10år) kände sig för gammal och det var lite dyrt för utbudet, så vi gick därifrån.
Nu gav vi nästan upp men jag drog iväg oss till Oktorpsgården för ytterligare sagoberättande.
Det var mörkt på Skansen men det var mysiga lyktor som lös överallt.
Vi fick vänta lite på att komma in.
Väl inne i huset var det värt allt! Kvinnan berättade sägnen om ”Havsfrun” och en man spelade klarinett. Det var bara två läskighetdspöken, men det var långt mer läskigt och spännande än sametältet. Fantastiskt! Vi blev uppslukade alla tre :-= Vi stannade på en sägen till – om en gengångare.
Efter det gick vi och åt i kaffestugan. Våffla med skagen för min del och choklad med vispgrädde. Mums!
Nu började vår tur med samling på Bollnästorget.
Turen, som varade i furtio minuter, var mycket innehållsrik och vi tyckte allihop att det var spännande. Jag ska inte avslöja för mycket 😛 Allan fick en psalmbok i handen att hålla upp mot det onda och den hade han nytta av under turen… Jag gillade guiden också 🙂
Turen, som jag själv ger tre läslighetsspöken, avslutsdes på kykogården, så vi passade på att sticka in näsan i kyrkan.
Kram