månadsarkiv: maj 2017

Björködag med mamma och Smulan 

6 svar

Häromdagen ringde de från Björkö och frågade om jag kunde hoppa in lite 🙂 och det gjorde jag gärna 🙂 Det var ju ett tag sedan jag guidade där ute. Senast var det ju sagor i husen. Så idag blev första turen och det är som att komma hem.

Jag tog med mig mamma och Smulan.

Tänker på att jag åkt med den här båten i över 20 år! Viktoria <3 Undrar hur fästa vikingarna var vid deras båtar? Vilka träd de såg i kölen och i de klinkade borden? Jag ser år av sol, regn och människor 🙂

Stoppet där jag minns första gången då rösten var tvungen att trycka undan nervositeten 1999, under en guidetur för Svea Hovrätt.

Här kommer en exposé av guidefoton när jag pekar och gör olika miner… Jag skulle platsa i en sketch med Björn Skifs! Såg just programmet om Björn Skifs som firar 70 år, så tänkte på att jag jobbade på museet när han fyllde 50 år och hela järngänget kom ut till ön! Han var min första idol runt 1975 <3

Det var ”Tema matvandring”, så en tur med att prova på lite gott att äta under turen av sådant de åt under vikingatiden som hittatas på ön – fast nytt då :-))

I Borgs hagev vid min favoritgrav. Det är något speciellt med den här platsen för mig och det är en outgrävd grav.

Jag har på mig min hängselkjol i diamantkypert av samma tyg som Birkaflickan.

Smulan vilade lite ? Undrar hur många hundar som blivit begravda på Björkö? Lätt att glömma alla vikingadjur som är begravda överallt i alla gravar.

Påvägen upp till Borgvallen.

Mamma agerade fotograf idag 🙂

Björkö by i bakgrunden, med två gårdar utan ägobyte sedan 1500-talet!

Hahaha, jag pekar i alla riktningar!

Eller inte hela tiden…

Här blev det lite kort pickninck inne i Borg. De fick smaka hästkorv från Munsö bland annat och jag drack också lite älgörtte 🙂 Det är salisylsyra i, så bra mot huvudvärk. Kallas älgört, eller älggräs, för att älgar tuggar i sig det (när de äe brunstiga)…men även använt för att göra mjöd bra och heter även ”mjödört”. Teet är också bra mot reumatism.

Jag vet inte – ska jag sy fast röda hängslen istället? Det ser lite konstigt ut tycker jag när de vita hängselbanden smältet in mot särken och inte syns…

Det var så fint idag – en riktig sommaridyll!

Lite pekande vid korset också 🙂

Utsikt mot Hovgården på Adelsö.

Det gick även en engelsk matvandring samtidigt. Nere vid museet igen ingick det lunch med ärtsoppa, lingonsaft, bröd och färskost utanför museet efteråt och det var gott. Ärtsoppa är verkligen gott ibland!

Smulan hade också en bra dag och fick sitta i knät hos en i gruppen när vi hjälpte till att servera efter guideturen. Tröttis i linneduk.

Det blev en härlig dag och jag jag är tacksam att vi fick en till av dessa magiska Björködagar med en härlig grupp.

Kram

Ps. Glömde fråga precis alla i gruppen om fotona, så hör av er om jag ska ta bort något foto. Ds.

Gudarnas nya ”Vi”

Kommentera

Mellring har gjort en av våra nya gudar. Imorgon ska jag klippa hasselstörar och förhoppningsvis får vi till ett gudomligt och magiskt Vi inför sommaren. Vi – som tex. i Ullevi – Viet för guden Ull, dvs. en kultplats, offerplats eller helig plats där du möter och pratar med gudarna. Jag vet inte om det suttit skulpturer i dem, men nu gör vi en plats för gudarna utomhus. 

Jag har länge undrat om det gamla namnet Vitulsö, som funnits på Helgö, har med vi’et att göra? Andra stavformer är Vettersjö eller Wikelsjö.

Sökte på vitul i Ortnamnsregistret.

Bland ortnamn i Sverige finns tex. även Odensvi och Mjärdevi (Njärd). För ”Odensvi” kom det upp 226 svar för hela landet men inget i Uppland! Däremot finns det massor med ”Torsvi” i Uppland. 

Ett annat namn är Ve,  som i Frösve eller uttrycket ”Varg i veum”, dvs. en förbrytare är i helgedomen. Ve användes mest i Västergötland och Vä, som i  Väse, är andra varianter. 

Kram
Lästips:

Calissendorff, K. 1963. Vitulsö. Ett försvunnet ortnamn. Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. 

Franzén, B-M. 2010. Specialinventering av forn- och kulturlämningar på Helgö, Ekerö kommun, Stockholms län. Pdf här.

Ortnamnsregistret: http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/ortnamn/ortnamnsregistret/sok-i-registret.html här.

Vi, Språk och folkminnen: http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/fragor-och-svar-om-namn/namnfragor/2015-08-18-vad-betyder–vi–.html här.

Ortnamnet Vi på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vi_(ortnamn) här.

Googlat ”korsben” och ”sacrum” och hamnade på 2:a chakrat! 

Kommentera

Idag på yogan så hände det något i mitt korsben. På engelska heter det ”sacrum”. Vi har på yogautbildningen tränat fem dagar i rad nu. Långt pass på morgnarna kl 7-9 och sedan asanaträning och genomgångar av olika slag på eftermiddagarna. Vår lärarinna Jenny Aurthur har varit fantastisk! Very grateful <3 ! 

Idag under 7-9 passet så hände det något! Det började bli varmt bak i korsbenet på ett skumt sätt – som om jag hade satt linement där och det var varmt som ett strykjärn! Vi övade bland annat att kliva fram mellan händerna och det har varit mycket styrka och raka armar och ben. Jag blev orolig att något konstigt hänt, att allt skulle gå fel och gick ut för att hitta huvudläraren och ägaren till yogastället och berättade hur det kändes och då sa han att kroppen kanske hade ”fired up” och så log han…Vi pratade lite och han sa inget direkt, men jag såg att han tänkte något han inte sa. Jag blev i alla fall lugn. Det gjorde alltså inte ont utan kändes mer som om det brann… Jag gick tillbaka till klassen och han följde med. Det kändes tryggt! 

Under lunchen försvann värmen och sen kom den tillbaka igen på eftermiddagen. Det känns som ett skifte och jag har ingen aning om vad som kommer hända imorgon. Jag pratade även med min andra fantastiska lärarinna och ska ta det lite lugnt nu i två dagar med yoga liggandes på ryggen för säkerhets skull. 

Och nu har jag alltså googlat och fattar varför han log. Han rekommenderade även att jag skulle gå på några kundalinipass. Första chakrat   rotchakrat – Mooladhara Chakra -, är överlevnad.  Andra chakrat – Swadhisthana Chakra – öppnar för lust och glädje – ”pleasure and enjoyment”! Det är chakrat för känslor, intimitet och kontakt. Så kanske är det det som nu öppnats! Jag har varit som en känslomässig berg- och dalbana på kursen. Det känns i alla fall bättre att tänka på 2:a chakrat än att jag kanske kommer ha ryggskott imorgon… Det blir hur som helst spännande att se hur det går! 

Bild från wikipedia.

På sanskrit heter det Svadhisthans, ”ones own base”,  det är sötma och färgen är orange. Utmaningen för 2:a chakrat är att vi känner skuld och rättigheten för det är att få vilja och känna saker 🙂 

När det här chakrat är blockerat så kan det tydligen komma rädsla för förändringar, avsaknad av lust, göra ont i nedre delen av ryggen och känslosvängningar – och jag känner igen mig i allt det där!  Det finns mycket nytt jag kan lära mig! 

Kram

Lästips:

Korsbenet: https://anatomifysiologi.se/anatomi/skelett/os-sacrum/ här.

Sacral chakra: http://www.chakra-anatomy.com/sacral-chakra.html här.

Svadhishthana på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Svadhishthana här.

Blockering i 2:a chakrat: http://www.chakras.info/sacral-chakra-blockage/ här.

 

Den här bilden var i Aftonbladet idag. Jag förundras över att Oscar skapat detta ansikte! Oscar är så bra! Det är inte vilket skelett som helst. Det är en person som en gång levde och för första gången, pga utvecklingen av dna-tekniken, så kan vi se ögon- och hårfärg på en person från vikingatiden. De som valde skelett visste ju bara att de valde en grav från gravområdet som hittats i kvarteret Nunnan i Sigtuna. Det hade kunnat bli vem som helst. 

Jag fick berättat för mig att han ser ut som en isländsk person killen kände och jag undrar om det kommer dyka upp män som ser väldigt lika ut 🙂 Det vore spännade! 

Lite kuriosa – en av pärlorna köpte jag i Kairo när jag var där 2012. Den silvriga. Jag hade hört om en glasaffär som skulle ligga utanför Khan el Khalili, ett stort, härligt shoppingområde, och fick med mig några jag reste med på upptäcksfärd dit. Den är gjord av returglas och vi köpte även andra returglassaker. De andra pärlorna är museikopior. 


Kram

Yoga och blommande träd

2 svar

Idag började den tredje delen av min yogautbildning. Jag kände mig rädd på morgonen och ville fly. Varför skulle jag kunna göra det här när jag har så ont, väger så mycket och är allmänt skör i kroppen? Många tankar for runt och jag kunde inte hålla tårarna borta. Men jag stannade. Det blir fem dagar nu med mycket asanas – yogapositioner – och att titta på allas olika kroppar. Yoga är olika för olika människor. 

Det var ändå skönt att gå upp och inte äta frukost innan passet. Jag trodde inte jag skulle klara det med det gjorde jag. På väg till frukostcaféet på Drottninggatan, efter en och en halv timmes yogapass, gick vi förbi det här blommande trädet.

Det doftade så gott, lite som jasmin, och jag undrar vad det är för träd. Är det någon som vet? Ska fota närmare imorgon. Inom yogan kan blommorna i trädet liknas vid meditation <3 

Yoga är som ett träd, med åtta delar – ashtanga – eight limbs of yoga:

rötterna är yama – fem saker at leva efter

stammen är niyama – fem saker för din personliga diciplin

grenarna i trädet är asana – yogapositionerna

löven är pramayama – andningskontroll

barken på trädet är pratyahara – vontroöl över sinnena

saven är dharana – koncentration 

blommorna är dhyana– meditation 

och till slut 

frukten i trädet är samadhi – målet när yogin blir ett med gud eller det högsta gudomliga 🙂 

Det är alltså inte yogaformen Ashtanga som menas med trädliknelsen. 

Får se hur det känns imorgon i kroppen. Block, som är små mjölkpacksstora grejer som används till hjälp på olika sätt,  kan jag i varje fall inte ligga på… 

Jag behöver tänka på ahimsa, en av de fem yamasarna – non-violence, dvs att varken ”begå våld” mot mig själv fysiskt eller i tanken och det är inte så lätt, men det är där yogan börjar… Så sova snart och tänka snälla tankar och känna tacksamhet över att jag får göra det här i livet, just nu. 

Morgonens foto 🙂

Erik på min yoga tror att det kan vara en sorts magnolia 🙂 

Kram 
Lästips: 

B.K.S. Iyengar. 1988. The Tree of yoga. 

Tingsplatser och domar

Kommentera

För 31 år sedan var jag på en bar i London som hette ”Dingwalls”. Tror den låg i Camden 🙂 Ett tag senare fattade jag att det är samma sorts namn som det isländska Thingvellir – Islands viktigaste tingsplats! En tingsplats är en mötesplats under vikingatid och medeltid där fria människor var med och bestämde i samhället och beslutade om lagar och straff eller olika viktiga gemensamma beslut. Ordet lever kvar idag i tex. ”Landsting” och ”Tingsrätten” och vi har i Norden kvar lagliga rötter som inte har sitt ursprung i den romerska rätten. 

För många år sedan guidade jag en grupp som kommit till Björkö/Birka med Islands dåvarande talman. Jag var jättenervös, för det var mycket ståhej runt det hela, men jag fick en fin bok som tack.

I en handskrift från 1130, Íslendinabók, berättas det om när Alltinget grundades på Thingvellir, Tingvalla, år 930 och det är idag den äldsta riksdagen i världen som fortfarande är igång! De som flyttade till Island hade i och för med sig den germanska tingstraditionen, så innan Alltingets grundande höll de ting runt om på Islands, i häraderna där tingsmännen följde en Gode, men när landet växte så behövdes det ett övergripande ”Allting”. Efter ett tag blev det blodiga stridigheter mellan familjer om lagar och annat så år 1262 blev Norges kung även kung över Island. 

Arkils tingsplats i Vallentuna. Foto: I. Berig, creative commons, Wikipedia.

Tingsplatsen i Gulde, Sleshwig-Holstein. Foto. Creative commons, Wikipedia.

Det finns massor av tingsplatser i Sverige. Gotlands motsvarighet till Alltinget samlades tex. i Roma, där Roma kloster sedan byggdes. Andra ortnamn är tex. Tingstädeträsk på Gotland eller Tingstaden på Färingsö Mälaröarna. Fornlämningar som kopplats till tingsplatser är även bl.a. sk. ”domarringar”. 

Anunds hög. Foto: Linda Wåhlander.

Även områden vid högar verkar ha fungerat som tingplatser, sk. ”tingshögar” och en som nämns i källor på 1300-talet är Anunds hög utanför Västerås. Det har nyligen gjorts arkeologiska undersökningar på platsen.

Även i den gamla Poetiska Eddan finns lite om tinget 🙂 I Havamal 61 står det: 

Till tings må man rida tvagen och mätt, om man ock ej är alltför välklädd; för skor och byxor skall man ej skämmas, ej heller för sin häst.

Det vill säga hur fula och slitna kläder du än har på dig och hur gammal eller sliten häst du än har, så är du fri och får vara med och bestämma på tinget, men ren och mätt är bra att vara när du ska dit! 

I den långa forskningshistorien har det mest skrivits om män och tinget, men de forskare som läst förstahandskällorna har även läst om jordägande (odal) kvinnor som var med  och var fullvärdiga deltagare vid tinget. Fem grupper av kvinnor som var med vid tinget var: 1. änkor, 2. ringkvinnor (ogifta utan nära manliga släktingar), 3. kvinnor i luven på andra kvinnor, 4. kvinnor som hade hand om ett hushåll om tex. mannen inte kunde komma samt 5. kvinnor som deltog som agerande vittnen under tingsförhandlingarna på samma vis som männen. 

Att vara vittne gällde, i Frostatinglagen, vid något så viktigt som mord gällde även manliga och kvinnliga trälar samt barn över åtta år. 

En ”vall” att träffas på – på gården på Historiska har vi Arkils-tingstad rekonstruerad med runstenar och allt. 

En dag 2013 hade vi stridsuppvisning i rekonstruktionen, under Vikingasommar 🙂 Det var kul och mycket uppskattat!

Så här kan vikingakrigare ha sett ut.

Max och Fredrik slåss till döds…

Fast på låtsas <3 

Det gick bra. Sämre gick det nog för en del som blev dömda på tinget. Ibland kunde de bli fredlösa och bli av med sina ägodelar och mark – det var det som hände med platsen där Thingvellir blev till, dvs. han som ägde området blev av med sin mark och då kunde den användas som gemensam tingsplats… På 1200-talet inrättade Birger Jarl ”tingsfrid”, brott som begicks, då fick strängare straff än vanligt. 

Lästips:

Arkils tingsplats i Vallentuna: 

Stockholms länsmuseum http://old.stockholmslansmuseum.se/upptack_lanet/arkils-tingstad/ här.

Wikipedia https://en.m.wikipedia.org/wiki/Arkils_tingstad här.

Thingvellir på Island http://www.thingvellir.is/english.aspx här.

Allting https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Allting här.

Sanmark, A. 2014. Women at the Thing, I: Vikingatidens kvinnor. Coleman, N. &Nanna Løkka. Red.

Avhandling om rättsplatser i Skåne för den som vill fördjupa sig: Svennson, O. 2015. Nämnda ting men glömda. Här. 

Havamal 61. Den Poetiska Eddan. I översättning av Björn Collinder. 

Wildte, F. 1926. Tingsplatserna i Sverige under förhistorisk tid och medeltid. Fornvännen. Här. 

Sanmark, A. & Semple, S. 2008. Tingsplatser i det vikingatida och medeltida Sverige. I: Populärarkeologi 2.

Sidenremsesömnad a la vikingatid

Kommentera

Förutom Sigtunamannens dräkt har jag även sytt några andra plagg till Vikingaliv på Djurgården. Ett av dem är en barnkolt i vit yllekypert med sidenband. Jag har utgått från samma mönster som det jag gjorde för Birkaflickan, eftersom det inte är så mycket forskat ännu om vikingatida barnkläder. 

När jag var där och lade ned kläderna i montern.

Tycker att det blev fint med barnkolten ovanpå den vuxne manskjorteln.

Sidentyget är i kvaliteten samma som  vikingatida samitum S4 och jag har köpt det av Max på Kvalitativt krigsbyte. 

Sidenet klippte jag i smala remsor.Jag vek sedan först in en liten bit och sydde fast längs halsöppningen från framsidan. Jag drog så pass hårt att den nedre sidan blev lite volangig.

Jag sydde fast den en bit från kanten.

Jag lade inte sidenremsan runt kanten den här gången, utan platt på rätsidan av kolten.

Under sidenet gömde jag den invikta halskanten.

Att gömma den invikta halskanten är helt mitt eget hittepå. 

Det gick åt två sidenremsor i sidentygets bredd.

Det volangiga är för att sidentyget ska ligga platt. 

Mycket sömnad är att bara hålla i allt rätt. 

Vikingarna struntade i mönstret mest vad det verkar och valde färgkombinationer, som på kvinnodräkten från Pskov med sidenband. 

Jag tycker det blev himla fint och skulle vilja ha en klänning själv, med sidentyg på.

Det blev även siden runt ärmarna för att det blev fint. Det är inte en kopia av något plagg,men det kändes viktigt att ha med ett barnplagg, då barnen under vikingatiden ofta faller i glömska 🙂 

Kram

Lästips:

Wåhlander, L. Sundström, A, & Wärmländer, S.K.T. 2012. Birkaflickans nya kläder. I:Birka nu : pågående forskning om världsarvet Birka och Hovgården. – 2012. – 978-91-89176-45-4 (inb.) ; S. 173-197 : ill.

Vår artikel om Birkaflickans nya kläder finns på nätet på flera ställen, bl.a. här. 

Tidigare inlägg om Osebergsgraven http://linda.forntida.se/?p=584 här.

Vikingatida silverpärlor av filigran

Kommentera

För några år sedan skrev jag och Sebastian om filigrantråd, dvs. pärlad silvertråd. Den kan även kallas strierad, tvärstrierad, räfflad eller när det är en pärla ”spirallagd”, silvertråd. De ser lite olika ut ibland och möjligen är tillverkade i olika tekniker. Då skrev vi om pärlhängen och nu har jag istället provat att tillverka pärlor av pärlad silvertråd som jag köpt. 

De fynd som jag försökt efterlikna har hittats på Björkö, Adelsö och Helgö men finns även från även andra ställen. Jag har snurrad tråden och sedan jämnat till ändarna. 

Nedan ser ni de jag hittat idag i Historiska museets samlingar. Det är lite knepigt att söka på dem, då de inte alltid heter samma. Har tagit skärmdumpar så ni ser fyndummer och fyndplats.

Adelsö, Kunsta:

Färgelanda, Stora Ryk:

Ekerö, Helgö:

Samma som ovan. Foto: Jenny Nyberg, SHM.

Adelsö, Björkö:

De är är samma som ovan. De är spännande då det syns så tydligt att silvertråden inte är pärlad hela vägen och att de är olika randade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Lotta Fernstål, SHM.

Othem, Klints:

Det känns som om jag tillverkat en liten, tung skatt. Har tänkt sälja dem i nätbutiken, behöver bara räkna ut vad de ska kosta först. Det är 925 silver men jag har inte lyckats lösa hur jag ska få dit stämpeln… De vikingatida är väldigt nötta och jag undrar hur länge de använtas och hur de kunde bli så nötta! 

Kram

Lästips:

Wärmländer, K.T.S  och Wåhlander, L. 2012. Vikingatida pärlhängen, Silvertrådens form och tillverkning, I: Birka Nu, s. 141-150.

Startsida Sök i Samlingarna: http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp här.