Magmunsbråck… en livsstilsförändring?

Behöver skriva av mig lite – läs inte om du inte vill läsa om lite hälsotjat! <3 

Fick alltså akut magmunsbråck som gjorde att jag inte kunde svälja mat. Jag har hostat mig till det förmodligen när jag var sjuk sist här och hostade som en tok! Men det har nog varit på gång länge med halsbränna och onyttig mat, för mycket kaffe och godis! 🍬 

Inte sjukhusvitt utan sjukhusgrönt…

Intressant sjukhuskonst.

Halsbrännan har jag bara tänkt är en biprodukt av fibromyalgin och klumpen i halsen skulle jag få kollad hos husläkaren. Nu blev det inte så. Fick göra gastroskopi i fredags och det var inte så kul även om läkaren var en lustigkurre och sköterskorna fantastiska!  Fick en ny medicin 💊 som ska vara bra, men jag var lite för groggy efter en hästdos stesolid under gastroskopin, så jag kom inte riktigt på vad jag skulle fråga om. Han sa bara att det förklarar alla mina symptom och jag skulle äta medicinen, gå ner i vikt och att många får problem med det här.  Jag var superlättad och tacksam att han hittat ett fel eftersom frågan kommit upp om det var panikångest eller psykiskt… ”Psyket är en komplicerad sak”. Ja, det är den men det är klart det blir lite panikartat att inte kunna svälja ner maten och att inte känna att man får luft! 

Magmunsbråck, när det kan ta stopp i halsen och det inte går att svälja, är (vad jag förstår) när en del av magsäcken tagit sig upp genom diafragman, som inte sluter tätt, och då är det fritt fram för maginnehållet att inte stanna kvar i magen utan åka upp igen. Det känns då som om man inte kan andas så bra eller svälja och det blir ett tryck över bröstkorgen som en tegelsten samt att det känns som om maten ska hamna i luftstrupen istället, vilket den även försökte och försöker göra. När det bara är halsbränna så kan det vara början. Medicinen ska göra att magsyran inte blir så stark (protonpumpshämmare) och då kan inflammationen i halsen och matstrupen läka. Men har det blivit för mycket ärr av lång tid med halsbränna så kan skadan bli permanent och det finns även andra komplikationer jag inte vill tänka på. 

Så gå till doktorn om du har mycket halsbränna! Eller ändra dina vanor! Men det är ju lättare sagt än gjort 😨 Önskar bara ingen annan det här. 

Visst kan det vara psykiskt med sjukdomar! Jag fick ju gå i psykoterapi första gången jag blev diagnostiserad med fibromyaligin när jag var ca 21 år (jag blev opererad för smärta när jag var 12 år). Sen fick jag åratal senare utredas för Sjögrens men fick diagnosen fibromyalgi igen och en uppsjö andra utredningar för reumatism och diabetes. Så ja, jag är inte superförtjust i att ”gå till doktorn” men ibland så tror jag ju själv att det är något annat fel än fibromyalgin, men halsbrännan hade jag allstå struntat i…

Jag har ju levt med stress under lång tid på olika sätt, men jag har ju ändå haft fast jobb i ett år nu, men det kan ju kanske komma efterdyningar när man kan börja slappna av och jag har inte slappnat av ordentligt på länge. 

Väntrumskonst inför gastroskopi.

Min tanke på lördagen, när jag kvicknade till var – hur får jag tillbaka magsäcken genom diafragman igen? Går den att trycka tillbaka? Så nu har jag googlat ”magmunsbråck” och ”hiatal hernia” och hittat olika förslag på vad jag kan göra själv som massera magen, övningar, även yogaövningar (och inte göra), och vad jag kan äta. Men jag behöver veta hur det såg ut med bråcket, så nu väntar jag på att de ska ringa tillbaka till mig på onsdag från St Göran. Sen ska jag ta tag i lite självhjälp 🙂 

Det kan bara bli bättre nu och jag dog inte, även om jag trodde det ett tag. Jag får bara äta flytande mat ett tag och jag fick i mig en halv avokado med salt på igår – en perfekt avokado och så fantastiskt god! 

Som en eftertanke frågade jag vår Guru på yogautbildningen för tre veckor sedan, alltså innan det här, hur jag ska kunna sluta med godis och han svarade ungefär att när jag kommit till en viss punkt i min önskan att ändra mina levnadsvanor ”så kommer det en dag när du bara inte kan äta godis”. Visste inte att det var ”bokstavligen” att inte kunna äta, han menade 😉  

Yogan är ändå en väg jag följer nu – min sadhana – och kanske behövde jag gå sönder för att börja läka och ändra mina inte alltför hälsosamma vanor?

 Kram

 

Kommentera