Härom dagen kom frågan upp på jobbet om hur gammal ”synålen” är och jag svarade att de finns synålar i metall från bronsåldern iallafall.
När jag började leta efter stenåldersnålar så hittade jag även en fin i ben med ett hål i. Tyvärr är inte så många nålar digitaliserade, så det går inte att se bild på dom i sök i samlingarna.
Nålen är från Lilla Lanna, även kallade Länna högar, i Hidinge socken i Närke och kom in till museet 1909. Den verkar ha legat i en hällkista med hål på gaveln.
Nål av ben (hoplimmad) från stenåldern, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640. Foto Nina Davies, SHM, CC BY. Text tillhörande stenåldersnålen, 969394_HST, Förvärvsnummer 13640.
Det verkar som att graven återanvänts på järnåldern och den undersöktes av en mycket ung Sune Lindqvist!
Fick hjälp av Ny Björn Gustafsson att hitta referensen SV. F. 77 – det är från Montelius standardverk Sveriges Forntid. Numret var fel. Istället ska det förmodligen vara 67 och där fanns även fler synålar från äldre stenåldern i franska grottor👌 På Grönland användes lite grövre bennålar ända in i 1800-talet.
Ur Montelius, Sveriges forntid, s. 89.
Små bennålar har även hittats i gånggrifter, men de är enligt Montelius grövre och ska inte räknas som just synålar. Det finns en synål i ben (Montelis fig. 71.) från en gånggrift på Sjælland som har ett hål på mitten. Visar den kanske på textil i det nya materialet ull?
Ut Montelius, Sveriges forntid, s. 90.
Det finns även en hel del sylar från stenåldern. Sylar är bra att göra hål i skinn med utan att skinnet går sönder. Man skär då inte sönder strukturen på skinnet utan separera skinnet på ett hållbarare sätt.
Med hålen går det sen att sy med senor och andra snoddar direkt. Vet inte heller hur långt tillbaka i tiden folk sytt med svinborst. Då tvinnar du fast svinborsten på exempelvis en sentråd och får på så vis en smal, fin nål. Vilket betyder att att sy inte alltid kräver en synål!
Med textil och kläder i ull så kommer även bronsnålarna på bronsåldern. Men kanske ulltextil är ändå lite tidigare eftersom det finns avtryck av tuskaft på keramik. Men det behöver jag få en bättre referens på.
Om vi blickar ut från Skandinavien så är de tidigaste nålarna med ögon daterade till 40000 år men kläder har använts mycket tidigare enligt forskning från 2010/11. Delningen från människolöss till klädlöss för möjligen 170000 år sedan kan visa det! 😳 Och som sagt, det går att sy utan nålar!
Karta över plaser där det hittats synålar från mellan 45000-25000 år sedan. Av Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH, 2022.Från Magdalenienkulturen. Daterad till mellan 17000-10000 före vår tideräkning. Foto: Museum of Toulouse.
Tips!
Lädersömmeriet på facebook har den 23 mars (min födelsedag) 2023 ett inlägg om just att sy med svinborst!
Oscar Montelius, 1872-74. Sveriges forntid.
Artikel om klädlöss: Melissa A. Toups, Andrew Kitchen, Jessica E. Light, David L. Reed, 2011. Origin of Clothing Lice Indicates Early Clothing Use by Anatomically Modern Humans in Africa, in Molecular Biology and Evolution, Volume 28, Issue 1, January 2011, Pages 29–32. https://academic.oup.com/mbe/article/28/1/29/984822
Karta över de äldsta nålarna: Sommer, Christian; Kandel, Andrew; ROCEEH (C.E.2022 / H.E.12,022): Archaeological sites with Upper Paleolithic eyed needles. figshare. Figure. https://doi.org/10.6084/m9.figshare.20411973.v2
Idag hade min väninna Sara och hennes konstkollega vernissage Ingela för detas utställning Vändor på Ekebyhovs slott.
Det var mycket folk på besök när jag kom dit vid halv två. Jag tog lite cider och grönsakschips och letade efter Sara. Träffade flera andra som jag känner och det blev spännande samtal om konst och livet.
Sara Morales Gustavsson
Sara och Lisa
Sara har jobbat med dygnet på olika vis. Hennes utställning är en blandning mellan måleri och installation och jag tänker på konceptkonst. Där utforskandet sv idéer och tankar är viktiga delar.
Sara och Lisa
Cirklarna, för prickskytte gav upplevelsen att de rörde sig på väggen, snurrade som dygnet snurrar med jorden.
Växter torkar och släpper ifrån sig sina frön. Allt börjar om igen och i fröet finns hela skapelsens kraft att börja om igen. Under rätt förhållanden.
Tankar
💭 längs väggarna. Påståenden eller iakttagenden? Kanske konstateranden.
Ingela Sand Arenander
Flera av Ingelas verk var lite läskiga. Samtidigt så tankeväckande. De fick mig att tänka på hur många vändor mitt medvetande kanske varit på jorden. I hur många kroppar? Vi föds, vi dör, föds igen i en ny kropp. Om det är så det går till. Allt vi har är våra erfarenheter.
Flera teckningar i stort kollage
Hon hade satt upp dom med magneter och allt (tror jag) var blyerts på papper. Väldigt välritat med intryck av samtiden.
Det var jättestora teckningar och teckningar sammansatta till kollage.
Så obehagligt med människa som ligger under stolen.
De måste ha tagit mycket lång tid att genomföra dom.
Undrar vilken upplevelse ni skulle få. Det är , i mina ögon, så modigt att ställa ut!
Jag missade att fota Ingela men här är Sara igen 🙂
Hoppas ni åker dit imorgon eller någon av de kommande helgerna. Det är en upplevelse!
Idag lyckades jag göra en hel Domestikakurs. Så nöjd och det var en toppenkurs.
Här kommer porträttresan… tar inte med alla foto jag tog men så nöjd att jag kom ihåg att fota hela tiden.
Blandade färger Ögonen var svåra eftersom jag ”tog bort” glasögonen…Att måla svarta kläder i matt ingick.
Jag är så glad över kursen. Det var en bra övning att blanda färgerna innan och att inte försöka vara realistisk utan måla så som jag ville att det skulle se ut. Jag kunde ta ett foto jag inte gillar håret på och ta bort glasögonen och så blev det mer en målning 🧑🎨
Kanske att jag skulle fortsatt lite med håret enligt övningen, men jag är glad att hag stannade här.
Idag hade vi terminavslut i Paggruppen (pedagogerna på Historiska) och även gruppavslut, för vår enhet görs om. Vi gick till Nordiska museet för att äta lunch och titta på utställningen ”Strindberg vs. Youssef”.
Den är till höger in i den stora hallen och den gula starka färgen på utställningens väggar lös upp hallen ända upp i taket.
Det som besökaren möts av är ett virrvarr av texter i stora, svarta ”handskrivna” meningar. Lite som att någon från AIK varit framme och klottrat och aldrig lärt sig skriva fin handstil.
Jag förstod ingenting men gick runt och tittade. En kollega lyssnade på en film och berättade att de handlar om Strindbergs bok ”Inferno” och att Youssef översatt boken till olika språk och sedan tillbaka till svenska igen. Så jag tittade med nya ögon och försökte läsa igen. Förstod fortfarande inte.
Gick in mellan några gula väggar och där hängde Stridbergs ”Vågen” som är dubbelsidig. Läste på en skylt att Strindberg var en av Hazelius skaffare (läs ekorre) av olika gamla saker och att Strindberg även testamenterat över hundra gamla saker till museet. Det visste jag inte.
En man Strindberg jobbat med hade massor av tavlor efter Strindberg och en annan man köpte dom och gav till museet, vilket gör Nordiska museet till den största ägaren av Strindbergs målningar!
Vågen. Målad med palettkniv. Den andra Vågen på baksidan är lite trevande och platt, men sen har han gått loss med palettkniven och skapat ett fantastiskt stormande hav med lite blå ljusglimtar på den mörka, himlen. Tror inte att jag hade tänkt på de blå fläckarna om vi inte under Fuismdagen på Nationalmuseum hade fått öva på en annan målning i samma serie med ”slow looking”. Det är en serie om nio liknande målningar av Strindberg. Jag glömde att fota baksidan av målningen.
Jag fortsatte lite till och dök på en klass, möjligen konststudenter. De hade läst första kapitlet i Inferno innan besöket och stod och försökte läsa Kapitel 1. Jag hamnade i deras grupp och vi försökte läsa tillsammans. Det var ett intressant möte 👌 men vi lyckades inte läsa så mycket.
Tittade lite till. Lyssnade kort på filmen. Det var så lågt ljud att jag hade svårt att höra, men hörde att han tidigt insett att han inte drogs till måleri men att han var bra på att teckna. Han var också jätteglad att få ställa ut på Nordiska museet.
Efter det började jag leta efter mina kollegor som jag tappat bort. Hittade Anna men träffade samtidigt Ylva som jobbar där.
När vi hade gått runt och tittat på ett nytt hissbygge och lite annat så frågade jag om utställningen. Ylva berättade att Youssef är född i Sverige men han har aldrig blivit riktigt bra på vare sig svenska, arabiska eller engelska och att text för honom är sådär virrig och överlappande. Nästan obegriplig. Han har precis som Strindberg hade problem med psyket och varit in och ut på psyksjukhus – därav den gula sjukhusfärgen. (Är det gult på mentalsjukhus?) Han hade jobbat med översättning av meningarna i Inferno i tre år tror jag det var.
Det kändes behövligt att få en liten ”guidetur”. Men jag skulle gärna vilja döpa om utställningen till Strindberg & Youssef – ett möte mellan konst och text.
Så vad är det att se på konst? Kanske är det viljan att uppleva och att försöka förstå. Och sen acceptera att du kanske inte förstår. En mental och känslomässig resa. Det är bra att psykisk ohäsla får ta plats. Att känna igen sig eller hitta inspiration hos tidigare generationer och konstnärer. Att inte känna sig så ensam med att inte föstå. Youssef sa att han bara är glad om folk går från hans konstverk och känner att de inte har förstått.
Själv blev jag ju lite nyfiken på Strindbergs version av Inferno. Den har jag inte läst. Däremot så tycker jag mycket om hans målningar.
Tänk att få vara på Nationalmuseum en måndag och titta runt och maten vi fick till lunch var så god att jag inte ville att den skulle ta slut! Det enda jobbiga var stolarna i hörsalen men jag åt lite alvedon och hade på mig kofta och sjal mot draget. Bra att tänka på om du har fibromyalgi – ta med dig kläder som kan funka som filt på gamla museer 🙂
Med kollegorna Mooness och Love. Historiska stjärnor!
Vi fick olika presentationer av projekt på konsthallar och museer.
Ett projekt som Statens Historiska museer driver är skolsidan sverigeshistoria.se men som alla Sveriges museer och konsthallar kan skicka in lektioner till.
Vår fina bild med Elisabet på. Älskar samarbeten som denna bild!
På Göteborgs konsthall hade de tillsammans med inspiration av den romska polska konstnären…. skapat tygkollageporträtt med besökarna och en romsk förskola.
På Jamtli håller de på att skapa digitala konstnärsmöten där någon är i roll som konstnären som ett lärarmaterial för skolan med elevuppgifter.
KA Almgrens sidenväveri och museum har tagit fram fyra aktiverande skolprogram som de presenterade.
Dagens huvudattraktion var föredraget ”Reimagening the Giuded experience” av Claire Bown. Hon arbetar med ett annat förhållningssätt till visningar än traditionella guidevisningar. Hon har ett välkomnande och inkluderande förhållningssätt till grupper, fokuserar på ”slow looking”, shared visual inquiery och personal discovery. Att få besökarna att känna sig bekväma med eller utan förkunskaper och med olika tekniker skapa minnesvärda upplevelser – koppla ihop besökaren med föremålen, inte koppla personerna till berättelser om föremålen. Idag ska vi få prova också.
Hallwylska museet berättade om ett samarbete med ett doftföretag och hur de doftsatt olika rum med hjälp av AI. Intressant att AI fick bilder och ord och så skapades dofterna utifrån det.
Sista delen av dagen var en upptäckarvanding i museet med stationer med Natuionalmuseums pedagogik. De har jobbat ihop med Claire Bown under pandemin och nu fick vi se vad de gör.
Syntolkade visningar
Bebådelsen
Med hjälp av en text läste museipedagogen upp en syntolkningstext skriven av Anette Andersson, elev på Fällingsbros folkhögskola. Det hjälper även de som inte är synskadade med att upptäcka saker. Att stanna upp och verkligen titta.
Det är nästan svårt att förstå att det är marmor.
Vi fick även känna på en skulptur med händerna. Det var lite läskigt måste jag erkänna.
Minivisning
En annan station var för 1-2åringar. De utgick då från Eugene Janssons målning.
Eugene Jansson, NationalmuseumLjusslinga för att likna det i vattnet.
På golvet låg yogamattor, tyger, en spegel och färgade plastskivor att titta igenom. Tanken är att barn och vuxna gör aktiviteten tillsammans och att de sen går till ateljén och målar med ”ätbara” färger på papper men kanske med händer och fötter.
Jag tänkte att mamma satte mig i badkaret med fingerfärg i bara trasorna så jag fick ”måla” hur mycket jag ville 🙂 Bara skölja av sen!
Batavernas trohetsed – se genom konstnärens blick
Ett stopp var vid Rembrants Batavernas Trohetsed. Vi fick höra om färgerna,att de i te bara är optiska utan att de påverkar hjärnan. Om hans sparsamma paletten, färgens mixning med tjockt i det ljusa och många lager i det mörka. Hur han använt kallt och varmt, suddigt och skarpt. Om realismen det bildar.
Den enögde batavledaren Claudius Civilus som kämpade mot romarna.
Rembrant, Nationalmuseum
Det här var min första uppgift på konstvetenskap på universitetet. Det känns som att det var nästan lika länge sedan som den här målningen målades – innan jag hade en dator och innan det fanns smartphones att blogga på…
Jennifer och Rembrant
Ateljén – ett sinnligt färglabb
Åh vad jag önskar att vi hade en sådan ateljé på Historiska!
De har ordnat så fint och pedagogiskt och vi fick måla vad vi ville med färg, bikarbonat och citronsyra.
Citronsyran gjorde så att det blev glittrigt och fint.
Ska prova citronsyra på akvarell. Jag gillade att det doftade gurkmeja och nlåbär och cacao. Undrar bara hur det blir i längden med färger och citron? Men det är också härligt att bara göra något för stunden, utan att det behöver nödvändigtvis sparas för all framtid.
Barnrummet
Var till barnrummet igen, men jag får lite klaustrofobi där inne när jag inte hittar ut.
När jag ansökte mig till Konstringen så visste jag inte att Sara också gjort det, så vi blev överraskade när vi sågs på första mötet. Sara frågade om jag ville ställa ut med henne och det ville jag.
Det har varit jättekul att planera utställningen med Sara. Jag har aldrig ställt ut tidigare och det kändes tryggt med Sara som är en riktig konstnär, som ställt ut måmga gånger!
Jag har läst på vad man ska tänka på och beställt Fine Art Prints, ramat in tavlor och gjort certifikat 🙂 Det har varit en resa med allt det som hänt mellan att ansöka till att efter utställningen åka tillbaka med skyltarna. Det är nästan som att hela det är komstverket 🙂
De tre vännerna
Vi ställde ut i Saras ateljé som hon målat om om och fixat till. Det är ett jättefint rum med kakelugn.
Vi fick som olika väggar och jag satte titlar på mina alvareller medan Sara skrev korta texter till sina väggar.
Dagen ligger och vilar, växer i natten
Natten omsluter dagen
Jag tycker det är fint att verken hänger med klämmor, men jag kunde inte låta bli att rama in de flesta av mina.
Tre öar: den översta är från Öland, ”Vägen till till standen”, i mitten ”de gula liljorna bakom Birkamuseet och nederst ”Ekerö kyrka”. Den översta är såld. Det var jättesvårt att sätta priser. Men till nästa gång vet jag lite mer 🙂
Saras andra vägg är etsningar hon gjort som hon sedan färglagt med akvarell och penna.
Hon sänkte ned språkets alla verb i egna kroppens vatten hennes kropp en bland alla andra kroppar
De sjönk in bottnade alla tillsammans. I lugnet som uppstod inte en krusning på ytan blev språkets alla substantiv berget, vinden, växten en del av henne själv.
Så vackert!
Min favorit
Jag har målat samma motiv flera gånger och jag är inte riktigt klar med dom. Min andra är en blandning av och det var kul att se dom tillsammans.
Tre av dom är ”Där vildsvinen bor” ett buskage som jag går förbi nere vid Lurudden. Det bor djur där inne. Det ser olika ut och akvarellerna är mer intryck av dom än att de är naturalistiska.
En av de saker som är svårt med akvarell är att vänta på att det ska torka. Så det är bra att måla flera saker samtidigt. Sen kommer nästa svåra grej och det är att fortsätta på något som ser fint ut. Sen då? Jo, sen är det svårt att veta när du ska sluta måla, när det är klart!
De två med näckrosblad är bland andra de jag ansökte med. En till hängde på Ekebyhovs slott. Jag har två till jag håller på med hemma. De het ”Hjärtdammen”. De är efter dammen Drottningholmsparken och de handlar för mig om kärlek. Det jag ser, ytan men också om djupet och det lite otäcka. Det som inte syns, men som sticker upp ibland.
Fine Art Print av Hjärtdammen 1. Originalet är inte till salu.
Den inramade gjorde jag även Fine Art Prints av Hjärtdammen. De blev så fina. Har en till av den från Ekebyhov och säljer en för 300 kr och två för 500 kr.
Två dimmiga landslap.
Jag tycker, som många andra, mycket om dimma. De här är intryck från Helgö. Jag tycker om att vassen är skarpare i vattnet än på land.
”I nattlampans sken””Vattnet utanför Helgö från bron”
Vattenfärg är så fantastiskt! Både lätt och svårt att måla med. Det är inte giftigt som olja och akryl och dammar inte som torrpastell. Men jag ska försöka lära mig måla akryl också. Olja målade jag förr, och kanske jag ger mig på igen någon gång. Men just nu är det akvarell och jag har även köpt gouache, så det ska jag också öva med framöver.
På lilla introväggen hängde vi björkarna. De passade inte riktigt in med de andra… De är naturalistiska och som tur är så de har de ju varandra 🙂 Björkarna står nere vid vägen där jag går nästan varje dag med hundarna. Jag målade två samtidigt, en stor och en liten. Och det är nog inte sista gången 🙂
Två målningar jag inte ställde ut var parafraser på August Rodin’s ”Kyssen” som jag målat många gånger. Så de gjorde jag också två av dom som Fine Art Prints.
”Pastellkyssen””Saltkyssen”
Jag har tryckt 12 st av varje nu och ska max trycka 50 stycken. De kostar också 300 st och 500 kr för två. Jag skickar med dom ett certifikat.
Jag ställde inte ut några proträtt, men jag målar det också på beställning om jag har möjlighet. Har en nu som jag inte är klar med.
Så det var Konstringen för i år. Jag tänker redan på vad jag skulle vilja måla till nästa år. Det blir nog några fler Hjärtdammen men nu vet jag iallafall lite mer hur man gör och vad jag behöver tänka på ❤️ och jag behöver planera pappret med kanterna och inte rama in i sista minuten 🙂
Vad skulle du vilja se mer av?
Borde så klart ha fotat mer av de som kom och jag vill tacka alla som kom och som kom med presenter, glada kommentarer och som köpte fika och konst ❤️ Hoppas att ni hade bra dagar runt Konstringen på Mälaröarna!
Kram, Linda och tack igen Sara för att jag fick ställa ut hos dig!
I år har jag gjort det jag länge funderat på – jag är med i konstrundan 🙂 Jag tog beslutet att anmäla mig och har gjort alla delar för att vara med. Har aldrig ställt ut tidigare så det var något jag velat prova i livet och nu har jag gjort det.
På Ekebyhovsslott hänger en av tavlorna och resten ställer jag ut hos Sara vid Drottningholm. Det allra svåraste har varit att sätta priser.
Men nu tänkte jag dela några av konstverken som hänger på slottet 🖼️
”Dryss III, Tovad ull på tråd av Ane Svanheden. 23 000 kr
Det blev så fin skugga!
Broderi på kudde ”Luftfärd” av Annelie Österlindh. 2500 kr
De hade verkligen lyckats med hängningen på slottet!
”Gryning” av Sara Morales Gustavsson. 3500 kr
Det är Sara jag ställer ut hos. Imorgon bloggar jag från utställningen.
”Häst på grönbete” av Jill Stark. 1800 kr
Här ville jag lyfta på luckan och titta i! Så spännande form!
”My colors” av Anna Eriksson. 4500 kr
Det är också mina färger 🙂
”Gruppering” av Björn Bernström. 15 000 kr
Jag måste fråga om jag går komma och titta vid något annat tillfälle på resten av hans arktismotiv.
Här hängde mina näckrosor tillsammans med ett vackert halsband ”Ormbunksblomma” av Ursula Klasén. 4500 krKonstbesökare
”Hjärtdammen” är som kärleken för mig, ljus och skuggig, vacker och lite skrämmande. En yta och samtidigt medveten om det som finns under. Något jag inte vågar bada i.
”Dreaming big” av Maria Engström. 6500 kr
Modigt med den ljusstrimman.
Keramik av Jeanette K Vänehem
Så fin vas till fönstret!
”Vad hönde igårkväll?” av Lena Hellström-Sparring. 4500 kr
Det hade man ju velat komma ihåg… 🙂
”Luft” av Gudrun Andersson. 9500 kr
Det var två målningar som hörde ihop och de påminner mig om ett tak inne i Drottningholmsslott. Jag gillar att det är figurativt och abstrakt samtidigt.
”Denna ljuva tid” av Annica Johansson. 6800 krSkimmrande tickor av Eva Bervall.
Så kul att se alla tillsammans och att vara med i Konstringen!
Imorgon kommer bilder från vår utställning hos Sara.
Innan semestern blev jag intervjuad i podden Oglömt om den tatueringsfestival som jag var med på på Birkamuseet i maj. Jag tatuerade mig hos Colin Dale och Frag.
Inför poddintervjun med Li Kolker på Historiska museet, som hon gör tillsammans med Moa Svan på Södertörns högskola, så skrev jag ned några stolpar till källor samt mina funderingar kring forntida tatueringar. Helena Meyer var också med och hon kommer snart ut med en bok om tatueringar.
Så håll tillgodo. Det här är inte en vetenskaplig text men jag har fått frågor om podden och tänkte att det är lika bra att jag delar med mig av det jag hittade på kort varsel. Jag har kopierat engelska texter för enkelhetens skull om det ändå ska översättas till engelska. Litteraturtips finns i slutet och det finns en hel bok som jag inte fått tag på ännu.
Frågor jag fick inför intervjun:
Vad är en vikingtatueringsfestival? (Tatueraren Zaneta Reliszco och Veronica Björkman på Birkamuseet ordnade så att många tatuerare kunde komma till Birka så att besökare kunde komma dit och tatuera sig under några dagar i maj.)
Hur var det att gå på festivalen? (Surrealistiskt!)
Vilka tatueringar gjorde du själv? (Jag lät tatuera två korpar och en orm.)
Vill du beskriva hur de såg ut? (Se foto).
Varför valde du just dessa? (För att de betyder något för mig.)
Vi har hört att vägvisaren är poppis, var du inte sugen på att tatuera in den? (Nix, det var jag inte.)
Vilka belägg brukar man använda för att ha tatuering i återskaparsammanhang. (Ibn Fadlan, etnografika etc)
Vad tror du vikingarna hade för tatueringar? (Ibn Fadlan mfl)
Vilken teknik använder ni när ni gör dom, är det old school, knacka nål? (Handpoking, Poke, men även maskin, sömnad)
Berätta om föreläsningen om vikingatida ornamentik! (Luciano Pezolli)
Mina tatueringar
Ena korpen och ormringen. Foto Li Kolker, Historiska museet.
Tatuerade Vikingars vara eller ickevara – en het potatis!
Personligen tror jag på att de var tatuerade. Det finns inte så mycket att gå på med det finns en skriftlig källa, plus möjliga andra källor. Vikingarna verkar ha känt något sorts Horror vacui – de dekorerade allt möjligt så varför inte huden? Det finns även små silverfigurer med ränder i ansiktet… De ristade i sten – varför inte rista på kroppen också? Fast det är klart, det finns inte jättemycket broderier bevarade på kläder.
Ibn Fadlan
Den skriftliga källan som beskriver rusernas hud är den arabiske diplomaten Ibn Fadlan som mötte skandinaver längs med Volga 921/22.
Ibn Fadlan skrev att de var långa och ståtliga som dadelpalmer, skitiga men med mönster på kroppen från tårna till halsen i gröna linjer, växter och annat.
“I have never seen more perfect physiques than theirs – they are like palm trees, are fair and reddish, and do not wear the tunic or the caftan. The man wears a cloak with which he covers one half of his body, leaving one of his arms uncovered. Every one of them carries an axe, a sword and a dagger and all of that which we have mentioned never parts from him. Their swords are Frankish, with broad, ridged blades. Each man, from the tip of his toes to his neck, is covered in dark lines: trees, pictures and such like.” (Hraundal 2013, se litteraturtips nedan).
Att de har dekorerade kroppar får vi tro på om vi tror på annat som Ibn Fadlan rapporterade. Äldre tatueringar blir lite gröna. Men det finns de som föreslagit att det istället är målade mönster. Kanske kunde de måla sig med tex vejdefärg.
Uppdatering: har hittat en blogg som tar upp översättningar av Ibn Fadlan och som påpekar att det inte är säkert att det är dekorerade människor det rör sig om utan att det istället handlar om svärden. Men jag håller mig ändå till Hraundals översättning än så länge.
Motiven – vikingatida design
Motiv fanns på trä, textil, läder, ben och horn mm. Det var en bildvärld som berättade historier och de verkar ha tyckt om symmetrisk asymmetri, vilket även Liviano Pezzoli som höll föredraget under tatueringsfestivalen tog upp. Ofta dekorerade de motiv som växter, djur, människor, slingor, ormar, uppbrutna former, magiska mönster och runor.
Olika andra skriftliga källor
De här källorna handlar inte direkt om tatueringar, men de är intressanta ändå.
Sången om Sigdrifva
I sången om Sigdrifva nämns ristande på handens bak och i handen. Ska dessa hjälprunor ses som tatuering eller i varje fall märkning?
7. Ölrunor skall du kunna
om du vill, att annans hustru
ej sviker dig, då säker du tror dig.
På hornet skall du rista dem
och på handens bak
och märka på nageln Naud.
9. Hjälprunor skall du kunna,
om du hjälpa vill,
och lösa livsfrukt från kvinnor.
I handen skall du dem rista
och om handlederna spänna
och bedja diserna giva dig hjälp.
Skräckhjälm
Ægishjálmr/Ægishjálmur nämns med sitt namn i den Poetiska Eddan, i Fàfnirsmàl och i Völsungasagan.
Enligt Asatrosamfundets sida: ”Ægishjálmr / Ægishjálmur eller Skräckhjälmen, som etymologiskt betyder hjälm av Ægir som betyder skräck/terror. Ægir/Ägir är också namnet på havens Gud. Vanligtvis definierat den som Skräckhjälm och hänvisning till det förekommer i den Poetiska Eddan och i Völsunga saga.”
The Helm of Awe or Helm of Terror (Icelandic: Ægishjálmur, Old Norse Œgishjalmr) is an object in Norse mythology relating to the hoard protected by the worm Fáfnir and subsequently the name of a modern Icelandic magical stave (Wikipedia).
Ægishjálmr från det isländska manuskriptet Galdrabók från 1550-1650.
Fàfnirsmàl (Poetiska Eddan)
Old Norse text
Fáfnir kvað:
16. Ӯgishjalm bar ek of alda sonum,
meðan ek of menjum lák;
einn rammari hugðumk öllum vera,
fannk-a ek svá marga mögu.”
Sigurðr kvað:
17. Ӯgishjalmr bergr einungi,
hvar skulu vreiðir vega;
þá þat finnr, er með fleirum kemr,
at engi er einna hvatastr.”
”Inn fráni ormr, þú gerðir fræs mikla
ok galzt harðan hug;
heift at meiri verðr hölða sonum,
at þann hjalm hafi.”
Svensk översättning, Erik Brate:
Favner sade:
16. Skräckhjälm jag bar
att skrämma människor,
så länge jag på smyckena låg.
Allra starkast vara
av alla jag trodde mig,
hur många män jag än fann.”
Sigurd sade:
17. “Skräckhjälm skänker
ej skydd åt någon,
där vreda vapen skifta.
Då han märker,
när bland modiga han kommer,
att ingen är djärv framför alla.
Bellows translation
Fafnir spake:
The fear-helm I wore to afright mankind,
While guarding my gold I lay;
Mightier seemed I than any man,
For a fiercer never I found.
Sigurth spake:
”The fear-helm surely no man shields
When he faces a valiant foe;
Oft one finds, when the foe he meets,
That he is not the bravest of all.”
In the next stanzas of the poem, Sigurð refers to the helm again:
”Glittering worm, thy hissing was great, And hard didst show thy heart; But hatred more | have the sons of men For him who owns the helm.”
Men var det en tatuering – en symbol? Eller ett föremål?
Völsungasagan
I Völsungasagan är Skräckhjälmen ett fysiskt objekt som Sigurd tar från Fafnes skatt efter att han haft ihjäl honom.
Reginsmál
I Reginsmál skrivs att Fafner äger hjälmen och att allt levande fruktar den.
Forntida tatueringar
Många folk har i historien tatuerat sig av kulturella eller medicinska skäl. På mänskliga kvarlevor med hud så är det ofta tatueringar bevarade tex från det forna Epyten, vilket Austin funnit på sju individer med hjälp av infrarött ljus (Austin 2015). De tatuerade symbolerna hade magisk innebörd. Även i norra Chile finns bevarade människor som mumier med tatueringar Chinchorro (Kurtak 2015).
Halsen på en egyptier. Foto Anne Austin.
Människorna från Pazyryk
Pazyryck i permafrost har det påträffats bevarade begravda människor. Flera av dom var tatuerade. Undrar över mosslik typ Boxkstensmannen – om det skulle kunna gå att analysera huden, om det är lämpligt? Folket Pazyryk levde i Altaibergen i Siberien, söder om den moderna staden Novosibirsk, i Ryssland. Det var ryttarnomader som handlade med varor med handelsmän från Kina, Indien och Persien.
Pazyryk. Foto Hermitaget.
Ötzi – stenåldersmannen
Den äldsta bevarade personen med tatueringar är Ötzi, den infrusna mannen som dog i Alperna runt 3250 f. Kr. Alltså för över 5000 år sedan. Han hade 61 tatueringar. Han har bland annat tatuerade prickar där han hade ont. Kanske var det en sorts stenåldersakupunktur eller för akupressur? (Scallan 2015)
I podden berättar Helena Meyer även om medeltida kristna pilgrimmer som tatuerade dig. De reste till Jerusalem och hur såg deras tatueringar ut?
Tatuerade eller snarare märkta tänder
Fler och fler mänskliga kvarlevor från vikingatiden har visat dig ha märkta tänder. Det kanske inte ska kallas ”tatuerade tänder”. De har filats och ränderna har fått svarta inlägg.
Vegvísir – modern Isländska tatuering
En vegvísir (Icelandic for ”wayfinder”, lit. ’way shower’) är en isländsk stav som har syftet att hjälpa bäraren hitta sin väg genom dåligt väder. Symbolen finns från Huld manuskriptet, som samlats in på Island av Geir Vigfusson i Akureyri i 1860, och det fnns inga tidigare belägg för den (Wikipedia).
Vägvisaren enligt Huldmanuskriptet.
Vägvisaren är ofta misstsgen för en vikingasymbol. Det fick dock inga bevis för att det är så. Huldmanuskriptet är 800 år senare.
Tatueringsredskap och metod
I Historiska museets utställning Forntider finns en liten monter med redskap som föreslås som tatueringsredskap. Men på vikingatiden fanns det saker nära till hands att tatuera sig med – sylar, sytråd och nål, sot från matgrytan etc.
En ny artikel om tatueringsmetod kom ut 2022:
”Pre-electric tattooing broadly encompasses four major techniques: Hand poking, hand tapping, incision, and subdermal tattooing. Hand poking encompasses traditions in which the tattooing tool is held in a precision grip between thumb and fingers and applied directly to the skin (See Figure 1). This technique covers a wide variety of tool materials, point and hafting arrangements, and angles of application, including but not limited to the widely known sak yant and tebori traditions and modern “stick and poke” tattooing.
Percussive hand tapping includes practices where tattooing points or combs are hafted at an angle to their handle and driven into the skin using a beater or mallet (See Figure 2). This technique is widely recognized among the public as being synonymous with traditional, pre-electric tattooing, and was historically limited to the southern Pacific Rim and pockets of inland Southeast Asia (Robitaille, 2015).
During incision tattooing (also known as “cut and rub” tattooing), the epidermis is shallowly sliced in a linear fashion, typically using a metal blade or lithic implement (See Figure 3). Pigment is then rubbed into the wound from the surface.
Subdermal tattooing was historically restricted to the northern circumpolar region and portions of South America and includes practices in which pigment is introduced laterally through the skin between two punctures. In one form of this technique strongly associated with Inuit culture (Inuttut Kakiornerit, also known as “skin stitching”), a small eyed needle is used to pull pigment-infused thread or sinew beneath the epidermis (See Figure 4). The exit hole of one “stitch” may act as the entry point for the next, thereby creating a solid line.
Within all of these techniques there exists considerable variation in terms of materials, hafting arrangements, and point groupings.” (Deter-Wolf mfl. 2022)
Experimenten med olika metoder. Samma motiv, 8 olika sätt.
Vendlas hög – ett vendeltida tatueringsredskap?
I denna hög i Vendel så hade tre unga män och tre barn begravts. Det fanns flera olika föremål i graven, men den saknade vapen. Ett järnföremål, som efter konservering tolkats som ett tatueringsredskap, återfanns i grav A1:2 och torde vara unikt i sitt slag (Arrhenius 2005).
”The most striking item is an instrument found in grave A1:2. It was made of iron, 3,2 cm long and was heavily corroded. Conservator Margaretha Klockhoff skilfully prepared the piece and revealed a small, beautiful and very well preserved artefact (Fig. 6). The object consisted of a handle decorated with parallel grooves. The handle is flattened in one end and here a ring is attached. The other end is also flattened, but ends in three triangular points which have sharpened edges. In the centre of the flat part is a small hole. In the Nordic Viking material I have found no object directly corresponding to this instrument. However, comparisons to ethnographic material indicate that it most probably has served as a tattooing instrument.”
”Tattooing is an old art known from the early Stone Age. Sjövold has shown that that the so called «Iceman Ötzi» from Tyrolia had tattooing marks (Sjövold 1996). Quite possibly, the coloured faces which are mentioned in some of the Icelandic sagas, and also by Ibn Fadlan, originally meant that the Norsemen were tattooed. Tattooing was actually forbidden at a church council held in Scottland in 787 AD (Birket Smith 1941:274f). It is therefore plausible that tattooing was well known in the period. Tattooing has also been performed in South Eastern Europe and in the Balkans as folk art up to the present and sailors are well known for getting tattoos, for instance in Amsterdam (cf. Brain 1979). People were tattooed for beauty as well as for medical purposes (cf. Armstrand 2001:21ff; Hellgren 1967). It is quite possible that, in our case, the tattooing instrument was part of a medical kit. An extremely small knife (about 3 cm long) found among the stones in the cairn of grave A2: 2, and a tiny awl found in grave A1:2 could also belong to a medical kit used by our three riders.”
”Together with a small knife and a tiny awl, the tattooing instrument may have been used for medical purposes. It is suggested that the three riders were early missionaries who used their medical instruments to demonstrate their Christian beliefs.” (Arrhenius 2005).
Jag funderar på om de tre föremålen som Arrhenius skriver om kan höra ihop i ett tatueringskit, även om det såklart kanske var ett medicinsk kit också. Tänk om det helt enkelt var ett medicinskt tatueringskit 👌.
Utah
I Utah har det hittats ett 2000 år gammalt tatueringsredskap. Se färgen på spetsarna!
Tatueringsredskap från Utah. Krutak 2019.
Oceanien
”These artefacts show that the modern tattooist toolkit – one-piece narrow combs, haft, mallet, carbon pigment, mortar, pestle, and ink-holding vessel – were in use 2700 years ago in West Polynesia. The kit was found at Tongatapu Island – Tonga’s main island.”
Modernt redskap
SOCIETY PREMIUM NEEDLES 7 Curved Magnum 35MT
Det betyder att redskapen inte ändrats särskilt över tid!
Experimentell tatueringsarkeologi i Lejre
Colin Dale som tatuerade mina korpar har sysslat med experimentell tatueringsarkeologi i Leijre och han tatuerar i Nordic style.
Avslutningsvis
Det finns lite källor men så länge vi inte har hud bevarad från en ”viking” så kan vi inte veta hur det var med tatueringar. Tänderna är inte tecken nog och inte heller de skriftliga källorna. Li och jag kom fram till att det behöver hittas en fryst viking. Fast jag önskar såklart inte att någon frös in i isen i tex Lendbreen i Norge… på samma vis som Ötzi.
Thorir Jonsson Hraundal, 2013. The Rus in Arabic Sources: Cultural Contacts and Identity. Centre for Medieval Studies University of Bergen, s. 100. https://core.ac.uk/download/pdf/30851659.pdf (Ibn Fadlan)
Den här texten kommer jag inte åt… Måste börja på universitetet igen! Annalisa Alvrus, David Wright and Charles F. Merbs 2001. Examination of Tattoos on Mummified Tissue using Infra-red Reflectography, in The Journal of Archaeological Science, vol 38:4, p. 395-400. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S030544030090596X
Matthew D. Cain, David Roper and Daniel S. Atherton, 2016. Use of Infrared Photography to Visualize a Tattoo for Identification in Advanced Decomposition, in Academic Forensic Pathology, 6:2, p. 338–342. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6507000/
