Har sytt två vikingahättor till jobbet i linne. Flera stycken i liknande stil har hittats i Dublin och åtminstone en i Jorvik. Det finns några bra blogginlägg och en uppsats. Originalet från York är i silke och har sydda linneband. Från Dublin finns de både i ylle och silke.
Jag gjorde flätor till band istället, mest för att jag tycker om att fläta.
Har även gjort en i ull med flätade ullband, den behöver bara strykas lite 🙂
Många frågar mig vad det var för tråd som användes under vikingatiden för att trä upp pärlorna på. Jag brukar svara (vaxad) lintråd, läderrem eller silketråd, vilket har hittats inuti pärlor bland annat. Jag ska lägga upp om jag hittar var jag hittat de källorna. Känner mig osäker på läderremmen, men vet att jag läst det någonstans som fynd.
Men här kommer i varje fall en bild på en bevarad tråd, även om jag inte vet vad det är för material i den. Det är ett hänge från den vikingatida silverskatten i Stora Ryk.
Hänge har en liten bit av upphängningstråd bevarad. Metallsalterna i hänget har konserverat tråden, men det står inte i samlingsdatabasen vad det är för slags tråd. Men det syns att det är tydliga fibrer. Om det är lin, hampa eller ulltråd kan jag inte se. Det vore roligt att titta närmare på det i microskop, men nu är det utställt och då blir det lite knepigt att få titta på.
Hänget är gjort i Jellingestil i kopparlegering. Det är 33 mm högt och 37 mm brett. Ni ser ett sammanrullat litet Jellingedjur och jag tycker det ser som om det är någon som griper den om nosen. Baksidan har eventuellt en beläggning av vitmetall. Hänget är utställt i Vikingarnas värld, monter 84.
Jag tänkte göra en sjal till mitt ryggknappspänne och har funderat och finderat hur jag ska göra, vilket tyg jag ska använda och fram och tillbaka. Det är till Kulturnatten och jag vill ha en vendeltida dräkt.
Agnes Geijer skriver kort om fyndet av två tyger bevarade på ett ryggknappspänne från 700-talets Gotland, närmare bestämt från Sandegård i Sanda socken. Nålen är stucken genom båda två. Det innersta tyget är ett gåsöga och det yttre, lite dubbelvikta tyg är en mer ”ordinär medelgrov kypert”. (Inga Hägg skriver dock 1971 att det är fiskbenskypert och diamantkypert – jag är förvirrad!)
Jag har valt den gåsöga som jag hade hemma. Att rutorna syns får vara meningen för att efterlikna de små guldfoliebelcekn med guldgubbar och guldgummor.
Frejas smycke heter Brisingamen – det flammande smycket. Hängsmycket från Aska i Östergötland i förgyllt silver påträffades med andra smycken i en rik kvinnas gravröse. Tolkningen är att det är Freja vi ser, med både sitt smycke och hjälm. Freja är på Askasmycket omringad av Midgårdsormen, som biter sig själv i svansen, där ormens huvud är Ryggknappspännet under Frejas haka. Det flammande smycket, som Birgit Arrhenius beskriver, blir på så vis Midgårdsormen med flammande ögon. Granaten, vilket Arrhenius skriver ingående om, lyser om det är refflat guld under stenen.
Är det möjligt, som Arrhenius skriver, att kvinnorna dom bar dessa spännen var prästinnor i Frejakulten? Madeleine Karlsson uppsats handlar om några av kvinnorna som begravits med ryggknappspännen.
En liten tanke jag skrev förra året för Jordens dag:
Midgårdsormen kallas även ” Den väldiga staven”, Jormundgandr, och staven ingår i den fornordiska sejden.
På Birka finns bara en grav utgrävd av Stolpe med ett ryggknappspänne, grav Bj 1079. Det var från början, när jag köpte spånnet, den jag ville göra, men det får bli en annan gång. Kanske kan hitta någon som vill göra det spännet.
Får se om det blir något foto på den färdiga dräkten ikväll.
Kram 🌸
Lästips:
Agnes Geijer, 1942. En dräktdetalj från 700-talet, i Fornvännen, s. 373-374. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1227710/FULLTEXT01.pdf
Jutta Waller, 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen, kontinuotet och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Uppsala universitet.
Madelein Karlsson, 2020. Kvinnan bakom det mäktiga spännet, vikingatida ryggknappspännen i Mellansverige. Kandidatuppsars, Stockholms universitet. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539494/FULLTEXT01.pdf
Ulla Mannering, 2020. Iconic costume, scandinavian late iton age costume iconogrsphy.
Blogginlägg om sjal vs mantel. http://www.medieval-baltic.us/vendelshawl.html
I tisdags var Allan och jag med som statister i SVT’s nya satsning på Sveriges Historia, som ska sträcka sig över hela historien från istid till nutid. Hösten 2023 ska den börja gå på tv.
Jag var med för några veckor sedan och nu skulle det bli ett nytt avsnitt och jag behövde lite nytt att ha på mig.
På morgonen satte jag ihop smycken efter grav bj 1131, men jag kommer inte längre i min röda hängselkjol i diamantkypert, så den stämmer inte i tyget. De tyckte att jag skulle ha en brun hängselkjol så jag sydde en ny. Tyget är en fin diagonalkypert som är så tät att det var svårt att sy i det. Det är nog till och med det värsta tyg jag någonsin sytt i!
Både Agnes Geijer och Inga Hägg har med graven som en 900-talsgrav (Geijer s. 174 och Hägg tabell fig 53). Graven innehåller tygerna W10 och W35 samt linnetyg.
W10, som är en fin diamantkypert, kommer från ovansidan av spännbucklan, som är av typen P51, och linnet kommer från insidan.
W35, som är en trebindig kypert, kommer från ett trattliknande, runt spänne. Jag har aldrig tidigare lagt märke till det spännet.
Utöver det som står i Geijer så finns det uppgifter hos Hägg om linneöglor i spännbuckla I. Enligt tabell fig 56 finns det 2 linneöglor vid nålhuvudet och 3 linneöglor vid nålfästet. Det verkar inte ha funnits två spännbucklor, utan bara en.
Från det likarmade spännet finns ingen notering om textil. Men i Mis står det att det finns en textil tråd från graven.
Hon fick även med sig en bygelsax med bronspressbleck på bygeln och en kniv med silver band. Enligt gamla Sök i samlingarna finns det även ett nålhus i ben, som det också finns textil på, men det är inte med i Arbman.
Smyckena ligger som om rundspännet hörde till något under hakan. Pärlorna ligger ovanför spännbucklan och det likarmade spännet i graven. Har de hamnat upp och ned? Det saknas en spännbuckla eller bar hon det likarmade spännet istället på ena sidan? Det ser ut så på pärlorna. Eller fick hon bara med sig en spännbuckla och det likarmade spännet är till en kappa?
Så underst bar hon förmodligen en linnesärk och sedan möjligen en linnehängselkjol i omlott, eftersom det var så många hängselöglor. Eller om extraöglorna var till saxen och kniven, även om de ligger på andra sidan från spännbucklan? Utanpå detta bar hon möjligen en kappa och överst en sjal i diagonalkypert.
Diagonalkypert skulle iof även kunnat vara en klänning, även om det inte ligger under spännbucklan, med ett annorlunda spänne i halsöppningen.
Diamantkyperten låg utanpå spännbucklan, på toppen av den. Ibland ramlar smyckerna in i tyget efter ett tag i graven. Så det skulle kunnat vara en kappa i diamantkypert.
Det var inte en så tydlig grav men det är det ju sällan 🙂 Sen är jag nyfiken på om det syns textil på det likarmade spännet och om nålhuset har notering med gravnummer på sig. Det har blivit fel i Arbman med kniven, som står att den kommer från grav 1130.
Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde aus den gräbern.
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Holger Arbman, 1940 & 1942. Birka I, Text och Tafeln.
Häromdagen gick jag lära mig att Eurasärken från Finland aldrig funnits, i varje fall inte i den form som vi känner den som. Det är en särk som inte lämnar något spill när den klipps ut ut ett tyg och den är fantastisk på så vis. Graven som menas är grav 56 i Luistari, Eura.
Men på facebook som skrev Mervi Pasanen att formen bara valdes och då med inspiration från en dansk, äldre järnålderskjortel i skinn – Møgelmosetunikan. Hon tipsade om att läsa Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander. Ska se om jag kan hitta den. (Nu finns det en länk under Lästips. Har inte hunnit läsa ännu).
Skinntunikan är tillverkad av ungkalv, vilket flera samtida dräktfragment visat sig vara, och den påträffades tillsammans med en ung flicka i Gilleleje socken, Holbo Herred, i Møgelmose. Det ligger när Jelling i Sydjylland. Det var hemoglobinet i skinnet som visade att det är kalv som inte var äldre än 3 månader. Ungdjurs skinn är mjukare, flexiblare och tunnare.
Skinntunikan är daterad till yngre romersk järnålder/ äldre germansk järnålder med hjälp av C14, 252-402 evt. Det vi skulle kalla romersk järnålder/folkvandringstid. På Nationalmuseets hemsida står det romersk järnålder och om dateringen till ca 200 evt kan ni läsa i Klaus Ebbesens artikel.
Om mönstret som finns på Nationalmuseums sida stämmer, så är inte Euradräkten helt gjord efter den. Møgelmosetunikan är alltså sydd av sex stycken bitar av kalvskinn! Fyra stycken djur. Det går att se ryggraden med det som blir som en linje i pälsen. Och tydligen så är sömnaden fin och sydd i välutvecklade tekniker. Ska se om jag kan hitta någon bild.
Ebbesens skriver att förutom de sex delarna så finns det små kilar under ärmarna där sidorna mötet ärmen. Den ena är rombisk och den andra med kilformad, om jag förstod det rätt. Skinnen har hårsidan inåt. Se vidare bild med text nedan.
Så det är kilar under ärmarna och allt är hopsytt av skinnremmar med hjälp av kaststygn. Allt är fint sytt utom kilarna i halsen. Är det senare lagningar och förstärkningar?
Så glad att få lära mig något nytt men samtidigt lite ledsen att inte Eurasärken ser ut som jag trodde!
Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet ut ca 1100 gravar på Björkö. På en terassliknande formation vid Stadsvallens västra del, gravområde 1A, så hade det begravts människor i åtta kammargravar längs kanterna, vilket Anne-Sofie Gräslund skrivit om. Det är 6 kvinnor i kammargravar och 2 mansgravar i kammargravar på terassen, men det finns även andra gravar på terassen, med kista och utan kista. Beroende på hur det räknas så blir det olika antal, men jag väljer att presentera de som Helena Brolin Frenzel valde ut i sin uppsats ”Gravens högsäte” från 1999 och då är det 13 stycken gravar Bj 961, 962, 963, 964, 965, 966, 967, 968, 969, 970, 975, 976 och 986 som ryms på en yta på 57,7 m2.
Terassen sträcker sig i väst-östlig riktning som är en mer vendeltida terassriktning, till skillnad från de många andra terasserna längs Stadsvallen som är mer nord-sydliga och vikingatida (se Holmquist Olausson 1993:134). Det går inte att veta om det stått hus på terassen och hur det i så fall skulle förhålla sig till gravarna. Gravarna kan ha grävts ned i terassen eller så kanske terassen är en gravkonstruktion.
Så en liten varning här – det här inlägget är lååångt! Jag kunde liksom inte sluta lägga in saker… och då har jag inte ens gått igenom textilierna 🙂
Kammargravar: Bj 963 kvinna, 964 kvinna, 965 kvinna med häst, 966 kvinna (ligger denna på terassen eller utanför kanten?), 967 kvinna, 968 kvinna, 975 man med häst och 986 man.
Kistgravar: ligger närmast Stadsvallen är: Bj 961 kvinna i hög, 969 kvinna, 970 kvinna eller flicka? samt 976 man?
Skelettgrav utan kista: Bj 962 pojke?
Gravarna är mer eller mindre samtida från sen Birkatid, så 900-tal, och Anne-Sofie Gräslund tänker sig, då de flesta på terassen är kvinnor, att det rör sig om socialt framstående kvinnorna i Birka.
Kvinnorna på terassen
Jag börjar med kvinnorna i kista och inte i nummerordning.
Bj 961 kista:
Bj 961, kvinna i kista: det finns inga spår kvar av henne.
Kvinnan har P51 spännbucklor, ett likarmat spänne och flera pärlor.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 969 kista:
Bj 969, kvinna kista: inga spår av skelettet finns bevarat.
Kvinnan har fått endast dräkten med dig vad det verkar. Hon har det likarmade spännet högt över spännbucklorna. Satt det i en sjal eller som särk eller kjortelspänne?
Det finns ganska mycket textil från graven varav ett omnämns som medelkvalitet 🙂
Bj 970, kvinna eller flicka i kista: inga spår av skelettet är bevarat.
Innehållet i den här graven känns mer som för ett barn med bara pärlor och nyckel.
En tolkning för nycklar i barngravar är att låsa ute döden. Måste hitta den referensen vara. Det är också Anne-Sofie Gräslund.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 963 kammare:
Bj 963, kvinna i kammargrav: endast kraniet är bevarat. Hon kan har blivit sittande begravd.
Bj 963 är en rik kammargrav och kvinnan har även fått med dig en glättsten att ”blänka upp” kläderna med.
Hon har spännbucklor av typen P51 och två ringspännen, flera hängen ett skrin, en vikt och en örskev. Två järnringar undrar jag hur de används! Till dräkten hör brickband och hon har en bärnstensbit i graven.
Det syns en invikt kant så som det brukar se ut i överkanten på en hängselkjol.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 964:
Bj 964, kvinna i kammargrav: stora delar av skelettet är bevarat. Hon verkar ha blivit begravd sittande eller lutad mot något.
Det här är graven med den lilla torshammaren som jag tillverkar. Hon har också P51 spännbucklor och ett likarmat spänne.
Hon har också en järnring (fästemärla), nålhus, bryne, sax, spegel, en bärnstensbit och krukor mm.
Spännande tycker jag är ringarna i både spännbucklor och det likarmade spännet. Vad har hängt i dom? Är det nålhus och brynen? Det finns flera textilfragment från graven.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 965 kammare:
Bj 965, kvinna med häst kammargrav: hon är begravd sittande på någonting.
Kvinnan med häst ligger i sydvästra hörnet. Hon är den enda kvinnan, förutom Krigarkvinnan, som fått med sig en egen häst (och möjligen även en annan grav) men hon är begravd som kvinna och utan vapen.
Hon är den som är begravd med flest brickband i silver och de sträckte sig från axlarna till låren och flera bitar sitter ihop med sidentyg. Spännbucklorna är P52:or, de med hästhuvuden, vilket är passande då hon har en häst med sig 🐎
Hon fick med sig viss hästutrustning, en hink, nålhus, sax, kniv, kärl, bäringar och mycket mer. Hon hade även ett ringspänne i järn!
Mest magiskt är nog att hon fått med sig så många pärlor av lapis lazuli! Hon bar pärlorna i en snodd som ett halsband. Det är även karneol, bärnsten och glaspärlor och några kan vara av organiskt material.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 966:
Bj 966, kvinna i kammargrav: hon blev förmodligen begravd sittande eller lutad mot något. Hela skelettet förutom underarmarna är bevarat.
Graven ligger längst med i sydvästra hörnet på terassen, om den är med på terassen. Hon har ett par P51 spännbucklor ett rund spänne och hon bar sina pärlor som ett halsband.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 967:
Bj 967, kvinna i kammargrav:endast delar av armarna och en for saknas och hon verkar ha blivit begravd sittande.
Även denna kvinna har P51or men av typen P51 B1:or, och ett rundspänne. Hon har även ett anglosaxiskt mynthänge. Ska se om jag kan hitta någon bild på det.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 968:
Bj 968, kvinna i kammargrav: endast kraniet och benen är bevarade, men hon verkar också ha suttit i graven eller varit lutad.
Det här är nog en av mina absoluta favoriter. Jag har den lilla silverkubbstolen, korset och Frejahänget från denna grav i över 20 år och det passar ju fint då flera av kvinnorna sitter upp! Egentligen borde den här graven få ett alldeles eget blogginlägg.
Hon bar P51 spännbucklor, ett litet rundspänne och ett treflikigt spänne.
Kvinnan var pärlorna som ett halsband. Hon hade även fått med sig bla en nyckel, en sax, vikter stenar och två fingerringar i silver, men jag vet inte hur silverringarna ser ut. En har ornamentik och den andra är knuten.
Amica ska förmodligen återskapa denna grav.
Mansgravarna på terassen
Bj 975 kammare:
Bj 975, mansgravarna i kammare: mannen verkar ha suttit i graven. Ben och delar av kraniet är bevarat.
Bj 975 med häst ligger längs nordvästra sidan. Det är förmodligen pilarna och avsaknaden på kvinnoföremål som bestämt denna som en mansgrav. Bryne, nål och kan kan även ligga i kvinnogravar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 976 kista:
Bj 976, mansgrav i kista?:inga spår av skelettet är bevarat. Helena Brolin Frenzel har med den som mansgravfrågetecken.
Mannen har en ringnål, bronskedja och en brickbandsprydd dräkt och med silverposament. Bland postamenten finns även en posametknapp. Jag antar att det är ringnålen som gör att den bestämts till en mansgrav.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 986 kammare:
Bj 986, mansgravarna i kammare: hela skelettet förutom händerna är bevarat och det verkar som att personen begravts sittande.
Bj 986 ligger nära utanför terasskanten, så den kanske egentligen inte ska räknas. Att den räknas som mansgrav beror förmodligen på gravgåvor spelpjäser, ett spjut och ett ringspänne i järn. För att vara en kammargrav är den minimal vad gäller gravgåvor. Det finns även en kniv och en vikt från graven.
Notera att även flera av kvinnogravarna har ringspänne i järn, knivar och vikter.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 962 skelettgrav:
Bj 962, person i skelettgrav: det finns inga spår av personen förutom tänderna. Helena Brolin Frenzel har med den som en pojke.
Det här känns inte heller som en vuxen person. Personen har bland annat med sig ett ringspänne. Undrar vad det är för bronsknapp? Tycker det ser ut som att det står ”silferband” i marginalen vid 3, så det låg nära ringspännet.
Det här känns mer som en mans- eller pojkgrav om den hör till terassen.
Funderingar och sammanfattning
Det är med andra ord möjligen 9-10 kvinnor begravda på terassen och 1- 3 män, beroende på hur vi räknar. Några av de mest ikoniska föremålen från Birka kommer från denna terass.
Bj 966 ligger utanför terassen om jag tittar på Arbmans kartskisser men den är medräknad här. Även mansgravarna 986 verkar vara lite utanför. Vilka var de? De levde på 900-talet och nästan alla hade P51 spännbucklor förutom kvinnan med häst som hade hästspännen P52 och den som var utan smycken.
Är mansgravarna nödvändigtvis mansgravarna? Det är okej om dom är det, jag bara undrar…
Helena Brolin Frenzel kommer fram till att kvinnorna i kammargravarna sitter i allafall upp, i ett högsäte, i sina gravar längs terassens ”väggar”. Det skulle inte förvåna mig om detta varit ett hus en gång i tiden. Hon såg att alla kvinnor inte begravts samtidigt utan i följd, vilket kan ses på spännbucklornas datering. Hon ser även dessa personer som nära kretsen kring kungen i Birka. De kan ha varit husfruar eller kultutövare, völvor vid kungens hov som satt i ondvegi, det kultiska högsätet.
Jag behöver fundera lite mer och återkomma. Kanske lägga in alla gravskisserna från Arbman?
Vad tänker ni om de här gravarna och terassen? Vad vill vi veta mer? Önskar vi kunde göra en app där alla som återskapat dyker upp vid gravarna och berättar om sig själva ❤️
Kram
Lästips:
Helena Brolin Frenzel, 1999. Gravens högsäte. Uppsats vid Stockholms universitet.
Anne-Sofie Gräslund, 1980. Burial customs at Birka, s. 30.
Lena Holmquist-Olausson, 1993. Aspects om Birka. Stockholm.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Die Gräber, Text, Tafln, KVHAA, Stockholm.
Nu har jag äntligen sytt en bäversvansbörs! Har varit på Birka några dagar, med sällskapet I förfäders spår och tog mig tid att börja sy ❤️
I en vikingatida grav på Långön, i Tåsjö socken i Ångermanland, hade den döde begravts med en skinnbörs med ett föremål av korroderat järn som troligen är ett eldstål. Graven som var en skelettgrav under hög, undersöktes 1906.
Länge ansågs det, efter utlåtande av experter på Naturhistoriska museet, att skinnet var från en varanödla, men Moa Råhlander, som nyss gått på en garvningskurs och sett garvad bäversvans insåg att det inte var en exotisk import från kanske Sydostasien, utan istället skinn från en bäversvans, förmodligen från platsen.
Börsen består av ett yttre lager av bäversvansskinn och ett inre lager av textilt material. Ett perfekt material att ha sitt eldslagningskit i!
Jag valde linnetyg som foder. Skulle iof kunnat välja ylle också. Det står inte vad det är för textilt material i.
Först klippte jag isär svansen, men börsen är gjord av hela längden på svansen. Svansen har ju som en över och undersida och satt ihop i ena sidan. Fyndet är så litet, kanske 7 cm att jag inte ville göra för stor börs. Sen sydde jag ihop den i sidorna med en sorts fusksentråd. Lite som beige tandtråd… Behövde blöta skinnet sen för att kunna vända det. Jag klippte inte bort det lite köttigare i svansgästwt, utan vek in det istället.
Därefter sydde jag en liten påse av linne och stoppade i och så sydde jag fast linnet i locket.
Tänkte att jag ville ha en enkel stängning, utan knapp. Vet inte om det finns något spår av någon stängning, men valde att ha ett flätat band, som Sofia flätade. Det är en fyrfläta.
Så nöjd! Nu behöver jag bara ett eldstål, för jag gick en fnöskekurs med Fredrik Hellman.
Kram
Lästips:
”Bäversvansbörsen från Långön”, tidigare blogginlägg. https://linda.forntida.se/?p=14953
Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizardskin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.
Har sytt mitt första flärpförkläde nu. Det är ett test och inte i bästa växtfärgade tyget, men jag tycker den blev någorlunda. Blir spännande att se hur det känns att ha på sig.
Kombinationen av tyger är inte efter något specifikt fynd utan från olika fynddetaljer. Jag ville prova hur det skulle se ut och jag tycker om färgkombinationen. Förklädet fick bli i diamantkypert för att jag hade en liten bit kvar och för att gummorna på guldgubbarna har rutiga förkläden 👌
Först fållade jag kanterna på diamantkyperten. Diamanterna hamnade på sniskan för jag ville ha stadkanten uppe och nere. Det var inte nödvändigt men tyget som blev kvar på min tygbit kan jag ha som sjal nu eller kanske till en väska. Sen sydde jag fast en linneskoning. Den skulle kunna ligga ovikt uppåt.
Jag sydde fast sidenbandet från framsidan. Tog den bit jag hade, så klippte det smalare när jag sytt klart. Det här är en för bred bit. Sidenbandet går inte hela vägen ut i kanten på förklädet, för då hade jag behövt skarva. Jag har använts sidenets hela bredd och sytt fast den centrerat.
Därefter vek jag runt kanten och vek in, som en kantbandskantning som i birkagrav Bj 464. Det är osäkert vad det är för sorts fynd mer än att det suttit öglor på och hängt i spännbucklorna, så det kan alltså vara del av själva hängselkjolen också, men att ett hörn bevarats och inte sidan på kjolen. Denna grav är det annars ovanligt mycket siden bevarat i. Borde kanske skriva om det någon gång.
Här syns i skissen hur sidenet går runt ylle och linnetyg och att öglan är fastsydd på baksidan. Under ligger två linne/hampatyger som inte satt ihop med flärpförklädet.
Här på skissen syns att yllet bevarats utanför spännbucklan men inte linnetyget eller sidenet. Även stygn verkar synas.
Jag skulle kunna ha gömt sidentyget helt under spånnbucklan. Kanske blir så med mina lyxigare spännbucklor.
Linneöglorna sydde jag i samma, lite grövre linne öängs med sidan. Brukar göra mittsöm på linnebanden som ligger över axlarna. Det är alltid bra att spara på små linnebitar och remsor. Tänker att även vikinga-sömmerskorna hade små snuttar de sparat på för mindre lagningar och utbute av öglor eller annat 🙂
Så här blev det. Ska ta foto med den på mig sen också. Vad tycker ni? Tror ni på flärpförklädet? Eller kan det vara ett hörn frpn en omlottklänning? Det vore kul att prova en variant på omlottklänning.
Kram
Lästips:
Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.
Ulla Mannering, 2017. Iconic costumes, Skandinavian late iron age costume iconogrsphy, s. 54, 113.