Kategoriarkiv: Hantverk

Barnhörnan på Vikingaliv

Lånade ut Allans barnkläder till fotografering för Vikingaliv ? Det är inte en riktig bebis som sitter där, utan en kontursågad skiva. Det ser så bra ut med ljussättningen.

Jag har även gjort trähästen som ligger där, det är en kopia från furuhästen från Färöarna ? Ankan är efter ett Birkafynd och den täljda barkbåten är efter ett fynd från Hedeby.

Ytterligare en av Allans skjortor.

Lekhörnan blev jättefin och jag gillar att det är som inuti ett hus där det hänger mat i taket! Det är kul att de utvecklas och att museet växer fram på ett fint sätt för både barnfamiljer och turister med bra guideturer och teman.

De har även fått upp en vävstol med Historical textiles, spel och annat roligt, som en liten utställning med bilder av de fornnordiska gudarna och jättarna av Johan Egerkrans. Bilderna är så fantastiska och jag tycker att han är som en ny John Bauer.

Fenrisulven och Midgårdsormen.

Idun plockar äpplen.

Loke och Sigyn.

Oden och Mimer.

Tänk vilken skatt! Att kunna omsätta den fornnordiska mytologin i bilder som dessa! Hade gärna köpt den med Mimer som affisch.

Kram

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Mötet med tjuktjerna längs Nordostpassagen med skeppet Vega

2005 började jag jobba på Etnografiska museet för att min dåvarande chef på Sjöhistoriska och jag gick och åt lunch där en dag. Jag visade henne mina favoritföremål och hon ringde Etnografiskas chef och frågade om inte de ville dela mig med Sjöhistoriska eftersom mitt vikariat snart skulle gå ut 🙂 Hon var sådan Malena ?

Jag jobbade sedan på Etno i några år och igår var jag tillbaka för att lära mig om nya utställningen Feathers, som jag ska visa några gånger.

De föremål jag visade för Malena, är små figuriner från folket tjuktjerna/ tschuktscherna och figurerna kom till Sverige med den berömda Vegaexpeditionen som 1878-80 tog sig igenom Nordostpassagen, norr ut runt Norge, längs Sibirien och ner runt mot Japan… Adolf Erik Nordenskiöld med besättning på skeppet Vega gjorde det ingen annan tidigare klarat!

Några av föremålen de bytte till sig, och på mindre fina sätt ibland fick tag på, är nu med i utställningen med Världen i kappsäcken.

De är karvade av valrossbetar, ben, trä och horn och endel har små kläder på sig. Allt på ett djur användes utom huvudet hos tjuktjerna.

Att bära sitt barn på axlarna. Eller föreställer det något annat? Något religiöst som har med andar att göra, lika som människan som åker på isbjörnens rygg? Endel var leksaker och andra hjälp mot onda andar.

Det föreställer fiskar, sälar, valrossar, en sjöbjörn och isbjörnar.

Delen i utställningen är lite omarbetad men allt finns kvar. Att ta sig genom Nordostpassagen var något män försökt med sedan 1500-talet och flera skepp hade fastnat och sjunkit.Tanken var bland annat att kunna handla med det inre Sibirien. Nordvästpassagen däremot genomseglades runt 1850.

Den här expeditionen fastnade också, trots varma vatten från inlandet som för det mesta höll kusterna isfria. Det hade knakat i skrovet och Vega tog in vatten och det slutade med att de satt fast länge och firade jul där och umgicks med ortsbefolkningen.

Tjuktjiska figurer ur Nordenskiölds bok från webbsidan zenker.se.

Det fanns två tjukjiska grupper – Rentjukter och Kusttjuktjer och de hade kontakt innåt landet, vilket ett kinesiskt mynt som en pojke hade visade på och ett annat barn hade ett genomborrat femcentmynt om halsen. En av pojkarna kunde dessutom räkna till 100 på engelska eftersom de mötte amerikanska valfångstfartyg. Annars pratade de inte något språk som vegabesättningens språkkunniga man kunde. De fick prata kroppsspråk och tillslut lärde de känna varandra. Så misslyckandet ledde till att de lärde känna varandra på ett mer personligt plan än om de bara rest förbi.

Det fanns även en arkeolog med som gjorde mindre arkeologiska utgrävningar, bland annat av en grav.

De teckningar som tjuktjerna ritade innehåller samma djur som för de små snidade figurerna.

Tjuktjernas bostäder heter yarangas och här kan ni se små barn utanför yarangasana som sitter fast med ena handen när föräldrarna arbetar. Det är ett band runt dräktens fotdel som man sticker in ena handen i.

Ombord på Vega hade de mat för två år med sig och de kunde jaga och fiska för mer mat, men de fick inte jaga säl hos tjuktjerna, eftersom det var den viktigaste maten för dem.

Fotografier

En i besättningen, Palander, hade med sig en kamera. Han tog ca 70 plåtar sim han kunde framkalla först när han kom hem! Han har tagit de äldsta bilderna på tjukjer. Glasplåtarna han fotograferade med var 17×20 cm och det krävdes lång tid att sitta still för exponering.

Julafton ombord

Julafton ombord efter teckning ritad av Andrén från webbsida zenker.se.

Man kan ju inte missa julfirande så när Nordenskiöld tidigare åkte till Grönland, så hade han med sig en julgran, men på den här resan byggde de en gran på skeppet av bland annat drivved och ljung som tjuktjerna hämtade med hundsläde innåt landet ? Vega-Svens dagböcker finns kvar som också berättar om resan.

De hade i allafall med sig julgransljus och en julbock! De hängde upp färgade papper och små presenter i granen och alla ombord fick sex stycken julklappar var! ? Två frusna grisar hade de kvar till julskinka och de drack punch och dansade polska runt granen.

Vega klarade trycket från isen, även om de fick skotta runt skeppet hela tiden, och de kom loss till midsommar och kunde fortsätta resan. Såsmåningom kom de fram till Japan och blev firade i hamnar hela vägen hem till Sverige. När de äntligen kom till Stockholm igen fick de alla medaljer av kung Oscar den II.

Sagan om musen och fågeln

En favoritsaga från tjuktjerna som jag brukade berätta: ”Musen och fågeln”, ur sagoboken I Norrskenslandet.

Det var en gång en mus och en fågel.

En dag gick fågeln för att hälsa på några nomader, men kom snart hem igen.

– Hur bor nomaderna? frågade fågeln.

– I yarangas.

– Vad är yarangas?

– Tält.

– Vad är tälttaket gjort av?

– Renhud.

– Vad ät tältpinnarna gjorda av?

– Renben.

– Vad sover nomaderna på?

– Mattor av renskinn.

– Vad äter de?

– Rentunga och renöron.

– Var är deras läger?

– Det har brunnit ner.

– Var är elden?

– Den har släckts av regnet.

– Var är regnvattnet?

– Det har fåglarna druckit upp.

– Var är fåglarna.

– De har flugit sin väg.

??

PS. Jag blev ett år inbjuden att berätta om Vegaexpeditionen för en sjöfartsförening vid Slussen och jag fick då tillstånd av en man som drev en sida om expeditionen att använda hans bilder och text. Han har gått bort nu och jag hittar inte igen sidan ? Det finns dock massor av andra sidor handlar om Vegaexpeditionen. DS.

Kram

Lästips:

Vegaexpeditionen http://www.ub.gu.se/portaler/polarportalen/historik/exp4/ här.

Vegas färd http://www.zenker.se/Historia/Vegas_faerd/vegas_faerd.shtml här. På den här sidan finns Nordenskiölds reseskildrimg och alla möjliga teckni gar. Så bra sammanställt.

Sagoboken I norrskenslandet.

Tjuktjer på Wikipedia, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tjuktjer här.

Vapenkväll på Historiska

I onsdags kväll hade vi en kväll med SPIFF på Historiska museet – Stockholms polisens indrottsförening fäktning ?️‍♀️

Jag var värd, så jag fäktades inte, men någon gång vore det roligt att prova 🙂

1300-talsmonter i Sveriges historia 🙂 Hoppades innerligt att inga av dessa skador skulle uppstå under kvällen…

På innergården var det uppvisning.

I Vita rummet kunde besökarna prova på att fäktas med sablar.

De så så coola ut och jag undrar hur många som skadats av sådana i historien… Vem som var känd som bra på det och om det är därför man svär och säger ”sablar”.

Det är fantastiskt att vi kan ha den här typen av aktiviteter på museet.

I Röda rummet var det fäktning med Rapir. Det verkar som om avslappning är knepet så att man inte får mjölksyra så snabbt i armen och för snabbhet.

”Rapir” kommer möjligen av ord för kläder och är alltså snyggsvärd 🙂 fi k jag veta.

Uppe i Barockhallen var det tre olika vapen som de fick prova på.

Här svärd och minisköld.

Pålyxa… Som även har en kötthammare upptill…

Längst in i Barockhallen använde de långsvärd, som man håller med två händer.

Det var roligt att se alla olika vapentyper och kul att så många var intresserade.

Den här rustningen är 1450-1500 ungefär och väger runt 15 kg!

Bevare mig väl ?

Handskarna.

Det är kopior av nedslipade träningssvärd, så att det blir lite längre från fingrarna med hakarna på sidan av klingan.

Den här rustningen är 1300-tal och lite mondre färggrann. Jack brukar jag träffa i viking 🙂

Det är snyggt!

Ryggtavlorna är också intressanta 🙂

Har även några fler foton som kommer som jag tog med jobbmobilen.

Klubben träffas och tränar runt tre gånger i veckan och de verkar ha kul ihop!

Kram

Lästips:

http://www.spiffaktning.se här.

Byråprojekt…

Vill så gärna ha den här byrån inne, men den fäller färg… Så har bestämt mig för att måla om den, men måste ta bort färgen som är lös innan.

Den är så otroligt fint målad bara!

Vem har målat den? Lagt ner timmar på att få den att se ut som exklusivt trä.

Jag har fått byrån och inte riktigt vetat vad jag skulle göra med den, men nu har jag alltså bestämt mig för att måla den i någon linoljefärg. Gråblå kanske.

Apotropeiska handtag och lås så ingen vågar öppna den olovandes är ju bra ? även om de är lite väl otäcka kan jag tycka…

Det är en vit grundning under ådermålningen.

Lite märkliga ”voluter”(?) och dekorelement.

Tänk om möbler kunde tala… Hoppas bara ingen på Antikrundan skulle säga att den är supervärdefull om jag lämnar in den på restaurering… För jag har redan börjat skrapa lite på kanten med en smörkniv…

Det kommer nog ta lite tid 🙂

Kram

Pärlhistorier ifrån Indien

Av pärlorna jag köpte i Indien på marknad, i olika loppislådor, är jag mest förtjust i den blå glaspärlan <3

Pärlorna är annars av karneol, cowri, agat, ametist, silver och så den blå av glas. Karneolpärlorna ser likadana ut som på vikingatiden.

Den är ganska stor och har många ”melonränder”. Jag har inte sett så många stora pärlor som denna. I Indien tillverkades många vackra glaspärlor förr i tiden och det finns fortfarande glashyttor kvar.

Jag har nyligen beställt pärlor som är vikingakopior och nu håller jag tummarna för att de lyckas ta dig hit. Några har redan kommit. Men de är nyfödda 🙂 och jag kommer alltid att tycka om att leta enstaka, gamla i loppislådor <3

Hittade även en ganska stor karneolpärla som jag gjorde till ett armband. Känner mig nästan som en viking som upptäckte en vacker pärla och köpte med sig den hem. Fast jag kommer förmodligen inte att begravas med mina…

Jag tycker den är jättefin och den är slipad lika som på vikingatiden 🙂

Jag undar vad de varit med om – när blev de tillverkade? Vem eller vilka har slitit på dem genom årens lopp? I vilka pärlhalsband har de suttis och vilka pärlor har de skilts ifrån?

Gamla pärlor gömmer på sina historier. De kan vara värdefulla och antika, byta ägare och fortsätta sina liv i tusentals år…

Köpte även ett långt, ihopsatt halsband igen.

Kram

”Målerimeditation”

Provar ny färg som jag köpte i Mapusa igår och en bok med färgat returpapper som jag köpte hos mannen jag kommer skicka hem saker ifrån. Ska nog köpa med mig några hem och ge bort och sälja. De är superfina! Finns med både färgat och vitt papper. Framsidan på boken är handmålad och de finns i olika storlekar. Mitt favoritfält igen <3 Fotade från bilfönstret på vägen till Mapusa. Vet inte ännu riktigt hur jag ska måla, men det är skönt att bara sitta här och prova mig fram. Palmer är så fint! Färgerna är skolfärger och 12 olika. Försöker använda dom lite som akvarellfärg. Väntar nu på att det ska torka, så jag kan byta färg. Är inte säker på att den är klar, men nu måste den torka ordentligt. Kram

Gyllenborste firar påsk

Känner stolthet. Igår fick jag ett fint påskfoto av Ylva, som jag jobbar med på Historiska, på vår gris Gyllenborste och som i år fått vara med i påsklovsaktiviteterna. Inför lovplaneringen inspirerades vi av utställningen History unfolds för visningar, verkstad och – en viktig del – gerillaslöjd och  pyssel- och slöjdaktivism 🙂 Jag virkade en röd matta till honom och påsklovsbesökarna har fått se till så han inte ska frysa så mycket. 

Gyllenborste fryser inte lika mycket längre. Foto: Ylva Nellmar, SHM.

Jag blev varm och glad i hjärtat när jag fick se hur grisen blivit! Under lovet har jag ju gått på yogautbildning och har bara förberett lovet den här gången, så nu längtar jag efter att se och höra mer hur det gått 🙂 Idag, måndag den 17e, är sista lovdagen, men temat fortsätter två helger till – Konst, kläder och gerillaslöjd. 

Gyllenborste är guden Frejs galt i fornnordisk mytologi och han smiddes av smederna Brock och Sindre i en tävling. Gyllenborste drar Frejs vagn och han heter även ”Slidrugtanne”. 

Även Frejs syster Freja har ett svin. Hon heter Hildisvin – stridssvinet. 

PS. Önskar jag kunde skicka Gyllenborste och prata grisspråk med vildsvinen på Helgö, så de slutar att gräva upp gravar! DS.

Kram

Historiska hemsida, www.historiska.se här.