Kategoriarkiv: Museipedagogik & publikt arbete

Völvan i Bj 845

En av Birkas völvor – kvinnan med en stav i birkagrav Bj 845. Stav heter vǫlr på fornnordiska och hon kan då tolkas som en stavbärerska.

Völvor utövade sejd, en fornnordisk form av magi där de kunde spå framtiden, påverka händelser och människors öden och se in i alla världar. Under sejden kunde völvan försätta sig i trans med hjälp av sång, vilket det står om i Erik den Rödes saga.

Teckning av Hjalmar Stolpe, ATA. Föremål inplacerade av Linda Wåhlander.

Kvinnans stav i flera delar har textil bevarat i ytan. Jag skulle vilja titta på det.

Staven av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan i graven bar ovanliga spännbucklor i brons, silver och guld, med krälande djur över ytan. De är även ovanligt tunga. Är djuren bilder av hennes hjälpandar under sejdandet?

Ovala spännbucklor av särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)
Det stora rundspännet bj 845. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jag antar att hon bar en särk till det lilla särkspännet och en hängselkjol till spännbucklorna.

Litet särkspänne från en annan grav, men hon hade denna typ av särkspänne. Foto

Över pannan bar hon ett fint brickband med glänsande silverbroschering av typ B14. Längs kanten ser det ut som att bandet varit infattat i sidenkypert, vilket Hägg skriver. Men Maria Neijman och jag tittade tillsammans och det ser snarare ut som att det är väven från kantbrickorna på brickväven som syns! Inga Hägg fick aldrig se föremålen i Textilmagasinet och hon kunde inte titta på så bra fotografier som vi har nu. Tycker retroaktivt synd om Hägg!

Hennes brickband som jag skrivit om tidigare. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Jag vet inte vad de andra två textilbitarna är. Det finns lite textil bakom hennes stora rundspänne. Det ser ut att vara en textilögla runt järnnålen.

Detalj av baksidan av det stora rundspännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns även mer textilier i graven som tyvärr inte har fått nya fotografier ännu. Det är ull i åtminstone diamantkypert och siden. Det ser ut att vara från en rensad spännbuckla, vilket var vanligt att Geiljer gjorde.

Inga Hägg skriver att det finns flera fragment av sidenkypert som sitter tätt ihop med diamantkypert. Sidenkyperten har förmodligen varit vackert i olika mönster och färger. Hägg föreslår att delar av sidenet kan är del av en manchett till en ”tröja”, vilket man kallade öppna jackor/kappor för förr, för att det finns liknande i en annan grav.

Textil i Bj 845 med ull och siden. Det ser ut att vara diamantkypert i. Foto SHM, CC BY.

En sidenremsa med invikta kanter har en ände med rundad form. På denna ”tungformade” bit finns även lite rester av en grov väv samt av linnetyg. Delar av sidenytan på sidenremsan har avtryck efter ett silvermynt präglat för Sitric som var kung i Northumberland, d. 926. Silvermyntet och sidenet låg under det stora runda spännet och sidenet verkar ha varit fastsytt vid en mörk diamantkypert.

Sidenet med avtryck från myntet. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Kvinnan bör ha haft en sjal eller kappa med det runda spännet, men det går inte att avgöra om det är del av en hängselkjol i diamantkypert med sidenband, men Hägg tror att det hört till ett livplagg. Det skulle även kunna vara till en kappa eller mantel. Eller så är manteln av den grövre väven och linnefodrad.

Det grövre tyget som kan vara mönsterväv, fodrat med linnetyg, vilket syns som det lite ljusare partiet. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

En tygbit som ser ut att vara linne i tuskaft. Kanske det har varit en ögla. Jag vet inte var i graven det kommer ifrån.

Textilfragment. Det ser ut att vara linnetuskaft. Del av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

Det ligger även något hårigt i asken som tolkats som del av en björnfäll men med frågetecken. Det vore intressant att titta närmare på. Hoppas vi kan ta ett bättre foto på det här någon gång!

Textilier och päls från Bj 845. Foto SHM, CC BY.

Hon hade även fått med sig en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två hängen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett litet rundspänne (ett av de vanligaste i vikingatiden), ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs, ett kärl, ett ämbar och en kista.

Brynet i Bj 845. Hildebrand, Gabriel, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Hanken i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Vet inte vad denna ring varit för något.

Ring i Bj 845. Foto Toplak, Matthias, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Skrin från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Låshank till skrinet i Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0).
Gravteckning av Hjalmar Stolpe, ATA.

Lästips:

Bj 845 i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/sok?type=object&institution=Historiska%20museet&query=Bj%20845&location=Birka Bj 845

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Leksaksbåt från Birka

Ute i Birkasundet under de marinarkeologiska undersökningarna så dök denna lilla miniatyrbåt upp. Det är en liten leksaksbåt som kanske inte flöt så bra? Båten är snidad i ett mjukt träslag. Jag vet inte vilket träslag men lind och al ska vara mjuka träslag.

Den ena änden ser ut att har försetts med en tapp, kanske för ett rep, mendan den andra änden har en ny skada.

Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Camilla Hällbrink, SHM.
Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Sven Kalmring , SHM.

Miniatyrbåten är 163 mm lång, 33 mm bred och 112 mm hög.

Ovanifrån. Foto Sven Kalmring, SHM.
Kölen. Foto Sven Kalmring, SHM.
Leksaksbåt i trä. Fnr 3140097. Sven Kalmring , SHM.

Om vi behöver göra en ny båt till Birkaflickan ä, som blivit av med sina n, så tycker jag att den här blir bra 👍

Lästips:

Miniatyrbåten https://samlingar.shm.se/object/4b4d494e-cf88-48e7-a773-d27bf4f60eec

En P37 spännbuckla

Bland alla fynd i vattnet utanför Svarta jorden så hittade marinarkeologerna tre delar av en oval spännbuckla av typen P37.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Här syns tydligt de bevarade knapparna i tenn. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

När spännbucklorna hamnat i en grav så har oftast knapparna på spännbucklorna brutits ned. Det blir bara en lite pigg eller ett hål kvar. Men ute i sjöbotten har knapparna bevarats så bra! Arkeolog Anders Söderberg förklarar:

”Såvitt jag förstått är knopparna gjutna i kopparlegering, ihåliga, där kopparnitar gjutits/lötts fast genom att den ihåliga baksidan fyllts med smält tenn eller tenn/blylegering. Då det stelnat har nitarna kunnat passas in i hål på sina platser, och hamrats ut på insidan av bucklan så att knopparna fixerats. Sedan blir det väl så i jorden att du får en galvanisk ström mellan den ädlare och den oädlare metallen, varvid den oädlare (tennlodet) korroderar och till sist lossnar knoppen.”

Ny Björn svarade också på facebook:

”Kan vara bly eller en Sn/Pb-blandning också – men tenn brukar allmänt nämnas iom att det normalt förstörs i marken och övergår från β-tenn, som är stabilt ner till 13 °C, till α-tenn = grått smul…”

Tyvärr står det ingen ting om materialet mer än kopparlegering i själva kupan.

Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven
Kalmring, SHM.

Det ser även ut att ligga lösa band på ovansidan i rombformerna. Själva bucklan ska vara gjord i kopparlegering. Den upphöjda dekorationen ser att vara en annan metall. Den sitter ovanpå bottenplattan och har mörkgröna kopparsalter. I konserveringsrapporten står det att spännbucklan hade olika korrosionskrustor i ytan som var, innan komservering, rödbrunt slät kopparoxid, tinnt skikt gulgrönt pulvrig korrosion, svartgrön krusta och delvis blågrön kopparkorrosion.

Spännbucklorna är i gripdjurstil och de enkelskaliga är lite äldre birkatid. Så kanske 800-talet. P37 tillsammans med P51 och P52 är de vanligaste spännbucklorna från Birka.

På baksida finns det också information.

Undersidan av spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.
Inzoomade skärmbilder på textilspåren. Spännbuckla Fnr 3143498. Foto Sven Kalmring, SHM.

Det finns både textilrester vid nålhålare och nålfäste plus att det syns att spännbucklan tillverkats med hjälp av en tygbit. Tyget blir då som ett avtryck i metallen.

Textilen vid nål och nålhållare är olika typer av växtfibrer, men det går inte längre att se själva väven. Jag gissar på att det är linne eller hampa till hängselbanden. Men varför skulle de sitta kvar i spännbucklan? Eller har de råkat gräva upp en gammal grav och sen slängt rester ute i sjön?

Astri Bryde har två par P37:or och jag fick låna bilder från hennes fina rekonstruktioner.

Astr Brydes P37or från Adwick-le-Street.
Astri Bryde i sin dräkt med P37or från Kaupang C27997B/C.

Tack Astri för fotona!

Lästips:

Fyndnr 3143498 https://samlingar.shm.se/object/63ad646f-5eb5-4cd3-8459-716234975268

Ovala spännbucklor https://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/

Godfrey, I. 2008. Spännbuckla från Birka. Konserveringsrapporten. Studio Västsvensk Konservering. Västra Götalandsregionen Västarvet.

Vikingatida nålbindningsnålar

När jag nu gör Birkas julkalender så hittar jag en massa fina saker som jag vill lyfta fram. Från sjöbotten kommer två, plus en liten bit, underbara nålar i ben och trä som gått sönder och kanske åkt ut med sophögen på isen! Jag tror att det kan vara nålbindningsnålar! Vi har ingen nålbunden socka som i Jorvik, men traditionen med nålbundna vantar och annat lever kvar.

Andra ord för nålbindning är att söma, binda, nåla, knyta. Tekniken höll nog nästan på att tappas men det finns många dom nålbinder nu. Det som är toppen med nålbindning är att om du väver så blur det alltid lite bitar kvar när du tar ur väven, sk efsingar, och de passar utmärkt att nålbinda med 👌

Bennål Fnr 3142394. Foto Sven Kalmring, SHM.

Bennålen (fnr 3142394) är nu 47 mm lång (av), 8 mm bred och hålets diameter 3mm.

Tränålen Fnr 3140457. Foto Sven Kalmring, SHM.
Tränålen Fnr 3140457. Foto Sven Kalmring, SHM.

Tränålens (fnr 3140457) ser ut att en liten skåra på mitten som svärden har, en blodfåra! Tränålens mått är 168 mm lång och det är hela längden 😍 17 mm bred, 8 mm tjock och hålet är 7 mm i diameter.

Liten bit av en tränål. Fnr 3130835. Foto Sven Kalmring, SHM.
Liten bit av en tränål. Fnr 3130835. Foto Sven Kalmring, SHM.

Lästips:

Nusse Mellgren, Nålbindning – steg för steg.

Nålbindning https://hemslojdsguiden.se/textil/teknik-historik/nalbindning/

Lär dig nålbinda https://www.petraeleonora.se/nalbindning-del-1-upplagging/

Det finns även en hel del på Youtube.

En spatel

En spatel är inte en sked. Spatlar har lite plattare blad och kan inte anvöndas för att äta soppa. Jag googlade på spatel och fick upp tårtspatlar och spatlar som används för att titta i kroppsöppningar som tex munhålor och svalg!

Spatel, Fnr 3142442. Foto Sven Kalmring, SHM.

Den här, och även flera andra, hittades under de marinarkeologiska undersökningarna av botten utanför Svarta jorden.

Spatel, Fnr 3142442. Foto Sven Kalmring, SHM.

På baksidan av spatelbladet syns en inristning. Visst ser det ut som ett bomärke. Det finns inte jättemånga bevarade inristningar på föremål från Birka och jag fattar inte att det ändå bevarats i trät så bra efter all tid på sjöbotten.

Spatelbs märke. Fnr 3142442. Dela av foto Sven Kalmring, SHM.

Om du vill göra din egen vikingaspatel är denna 147 mm lång, 17 mm brett spatelblad och 1 mm tjock vid bladet. Handtaget på spateln har en diameter på 4 mm.

Lästips:

Spatel fnr 3142442 https://samlingar.shm.se/object/dd774550-207a-43c7-ad97-1b29048d382a

Draken från underjorden

I vattnet utanför Svarta jorden på Björkö, där den vikingatida staden låg hittade marinarkeologerna från Sjöhistoriskamuseet en liten drake i trä 🐉

Foto Sven Kalmring, SHM. Redigering Linda Wåhlander.

Namn på Drake på fornnordiska kan vara Dreki, Naðr, Niðhöggr, Draco. Draken från vattnet är ett litet dekorativt täljt drakhuvud som skulle kunna vara en detalj till ett lock. Den del som låser locket mot asken. Se samlingsdatabasen 🐉Fnr 3130895.

Foto Sven Kalmring, SHM.

En Drake omtalas i slutet på Völuspá, Völvans spådom, i Den Poetiska Eddan. Efter att völvan, som Oden väckt, berättat om världens undergång så sjunger hon:

Där kommer dimmans
drake flygande,
glitterormen nedan
från Nidafjällen;
och i fjäderdräkt bortför
– flyger över vallen –
Nidhöggs lik.
Nu må hon sjunka.

    Þar kemr inn dimmi
    dreki fljúgandi,
    naðr fránn neðan
    frá Niðafjöllum;
    berr sér í fjöðrum
    — flýgr völl yfir —
    Niðhöggr nái;
    nú mun hann søkkvask.

    Draken Nidhögg kommer upp ur den dimmiga världen under Nidafjäll och flyger över vallen där liken ligger och tar dom med sig. Völvan slutar sjunga och sjunker ned i jorden igen.

    Foto Sven Kalmring, SHM.
    Foto Sven Kalmring, SHM.
    Foto Sven Kalmring, SHM.
    Den ser till och med ut att ha ett litet öga. Närbild på foto av Sven Kalmring, SHM.

    Vill du snida ett eget litet drakhuvud så är måtten: Längd 42 mm, Bredd 13 mm, Höjd 6 mm


    📷Sven Kalmring, SHM

    Lästips:

    🐉Fnr 3130895 https://samlingar.shm.se/object/bc7c4b28-b013-41ee-8d2a-9b4e9a79096d

    Völvans spådom https://heimskringla.no/wiki/Valans_spådom Här kan ni läsa flera olika översättningar.

    Vikingatida skärbräda, eller uppläggningsbricka, med handtag?

    Ett fynd jag funderat över en tid är skärbrädan från Årbygraven i Rasbokil. Den är inlagd som glättbräda i Historiska museets samlingsdatabas, men jag vet inte vem som gjort den tolkningen. Det skulle kunna vara intressant om det är en glättbräda för då kan graven vara till en kvinna som fått med sig roddbåt, häst och hund och hushållsredskap med mera. Graven anses rovgrävd och det är därför den i så fall inte innehåller några smycken.

    ”Glättbrädan” från Årbybåten, 107480_HST. Foto Ola Myrin.

    ”Glättbräde av björk, med en platt knopp i ena änden. Delvis fragmenterat. Brädet har en enkel repstavsornering längs ena långsidan samt en ristad inramning centralt. Placerat på båtens botten. Gravfynd från Årby, Rasbokil socken, Uppland.” Utställningstext Vikingarnas värld

    Men jag tror inte att det är en glättbräda – jag tror det är en skärbräda eller snarare en uppläggningsbricka med två handtag!

    Resten av brädan som är ett handtag är inte utställd men finns på äldre bilder.

    Katalogkort. Förvärv 21062, referensnummer 121844_U. Här syns öven skärbrädan med spel på som jag gjort kopia på och björkvispen som jag brukar tillverka på våren.
    Katalogkort. Förvärv 21062, referensnummer 121844_U.

    Jag fick idén för några år sedan att det istället skulle vara en sorts snygg, dekorerad skärbräda. Jag har tänkt att jag borde skriva en artikel men nu får det bli ett blogginlägg.

    En anledning till att det skulle vara en skärbräda är att den har en nedsänkt yta. Det är bra för att skära kött så köttsaften inte rinner av. Det är inte lika praktiskt om du ska glätta, stryka något. Om inte den lilla kanten är för att glättstenen inte ska halka av. Den är även fin som ostbricka eller för godsaker att bjuda på! Handtaget gör att den är lätta att ta upp från bordet och hålla i ena handen om det behövs när du går runt och serverar gäster.

    Den fint dekorerade kanten. Bild från boken om Årbybåten.
    Text från 21062 Catview.

    Här följer några bilder som jag inte hittat vem som fotograferat. De ligger inte i samlingadatabasen längre men är med i Catview.

    Bilder på brädan från Historiska museet.

    Skärbrädan är med i boken om Årbybåten. Graven grävdes av Holger Arbman, Greta Arwidsson och K.G. Hellman 1935.

    Bräda av björk med krumvridet trä till handtag och en spricka fylld med harts. Ur Der Årby-fund.
    Ur Der Årby-fund. Här syns mönstret i hörnet.
    Önskar jag kunde tyska. Ur Der Årby-fund.

    Handtaget som suttit ihop med brädan, vilket mönster och den skurna kanten tyder på, har förvridits i graven och delats av. Med handtag påminner den om skärbrädor med handtag!

    På katalogkortet står det att handtaget är självvuxet och mycket vresigt! Det ska ha lagts harts i en spricka. Så fint!

    Tycker den är så fin så har köpt en egen som jag hittade på Skandinavisk slöjd, men det vore kul att göra en kopia med mönster på.

    Min nyköpta skärbräda med handtag.

    Hittade även några andra på nätet.

    Lånat från hemsida.
    Lånat från hemsida.

    Vad tror ni? Är det en glättbräda eller en snygg skärbräda? Det är lite synd att delarna inte är utställda tillsammans.

    Det är en väldigt intressant grav och jag behöver nog skriva om den igen 🙂 Kanske får ta och göra ett inlägg om vispen i vår.

    Lästips:

    Glättbräda i Samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/object/8131DB41-F6C2-43E0-8C81-24C38EEDEE38

    https://samlingar.shm.se/event/EEC5F5F9-AD61-4627-BBDC-692C85287F3A

    Cederlund red. (Arbman, H., Green, B. & Owain, T.P.) 1993. The Årby Boat. Statens historiska museum och Båtdokumentationsgruppen. Nytryck med tillägg. Med Holger, A. Der Årby-Fund.

    Inventarie nr 21062 i Catview https://catview.historiska.se/catview/index.jsp

    Valbensbrädan från Bj 854

    Den såkallade ”glättbrädan” från Bj 854 gömmer ett nästan osynligt mönster! Föremål 106994_HST. Övre delen ser ut att vara två hästhuvuden vars nackar en gång sittit ihop i ett bågkrön. Ytan på framsidsn är dekorerad med punktcirklar och själva ”strykdelen” är lite nedsänkt, vilket inte är så praktisk vid strykning.

    Uppdatering: (Sen lästips nedan) – är så glad över en uppsats av Eva Isaksen från 2012 som skickades till mig (241126) och där det slutar med att det inte alls är en glättbräda utan istället är en fin skärbräda! Och det finns jättemånga från Norge! Det finns delar av fler från Svarta jorden också, men att det fanns så många i Norden visste jag inte!

    Så istället för glättbräde borde det alltså stå Valbensbräda – med hästhuvuden. Och tänk att duka upp med den på fester och sen när den inte används så kan den hänga på väggen! Jag känner mig mer och mer övertygad!

    Glättbrädan 106994_SHM. Foto Jens Mohr, SHM

    Innan utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet så följde jag med Amica Sundström ner i Centralmagasinet där den låg och väntade på att bli utställd. Vi skulle nog ha behövt släpljus men älskar att titta närmare på saker och se på dom med nya ögon!

    Amica. Foto Linda Wåhlander.
    Foto Linda Wåhlander.
    Försöker se mönstret på glättbrädan. Foto Linda Wåhlander.
    Det ser ut som om baksidan skulle kunna ha funkat som en spelplan. Teckning Harald Faith-Ell, SHM.

    Jag tänker att det är en fin strykbräda med ett lite slarvigt spel på baksidan, plus att det ser ut att vara lite linjer efter något skuret också som en skärbräda. Önskar ju ofta att det gick att se tillbaka i tiden, och här är det som små händelser i någras liv.

    Amica och Elisabet.

    Brädan är tillverkad av valben.

    Teckning av glättbrädan av okänd person.
    Glättbrädan med sim stryksten i grönt, ihåligt glas. Foto Jens Mohr, SHM.

    Jag höll på att köpa en kopia en gång för 4000 kr… Önskar ibland att jag varit tokig att göra det 🙂

    Guidetur för länge sedan med skolklass. Foto Helena Brolin.

    Jag saknar verkligen den gamla vikingautställningen ibland ❤️ men glättbrädan och nästan allt från Bj 854 finns att se i nya utställningen i monter 12.

    Alla utställda föremål i utställningen Vikingarnas Värld finns att se på vikingar.historiska.se

    Kram

    Lästips

    Uppdatering 241126:

    Fick tips Charles Bruns om en uppsats om valbensbrädor. Ska läsa den. Kanske är det inte ett glättbräde?!

    Isaksen, E. 2012. Hvalbeinsplater fra yngre jernalder
    En analyse av hvalbeinsplatenes kontekst og funksjon. Masteroppgave i arkeologi
    Fakultet for humaniora, samfunnsvitenskap og lærerutdanning. Institutt for arkeologi og sosialantropologi. Universitetet i Tromsø
    Våren 2012

    https://munin.uit.no/handle/10037/4308?fbclid=IwZXh0bgNhZW0CMTEAAR2V43pYjX5xb0RbiMbO_EZCwryFXeqk9jxwjIbR6gAOSgiw8SsZopiYoqM_aem_-4sTSJGX-rNKnHqpHkVHLQ

    Valbensbrädan i Vikingarnas värld http://vikingar.historiska.se