I Årbybåten hittades förutom en person, en häst och en hund, tillsammans med husgeråd och ett spelbräde, även en liten björkvisp. Jag har en likadan i köket.
På våren, när saven stiger i björkarna så klipper jag björkris och tillverkar björkvispar. Det hör våren till. Saven gör att barken på de tunna kvistarna släpper lätt och jag kan knyta ihop knippena med en virad kvist.
”Knippet” är enligt utställningstexten ett av redskapen i en ritual som utfördes vid begravningen – vidare står det ”Ritualen kallades hlauttein på fornskandinaviska och syftade till ta del av det ödesbestämda, och det kommande”. Björknippet låg bredvid benen från en höna. Tillsammans har de i utställningen tolkats som lämningar efter en rit som utfördes i samband med begravningen för att sia om framtiden. Hlaut betyder här ”lott” och kan jämföras med uttrycket ”ödets lott”. (Jag måste undersöka denna översättning). Hönsben hittas i många gravar, men hittade tillsammans med björkris i en grav är unikt.
I den medeltida, isländska Eyrbyggjasagan beskrivs ett Hov (som en helig byggnad) där det i en sidobyggnad fanns en ”stalli” (som ett altare med gudarbakom). På stalli skulle det stå en ”hlautbolli” med offerblod i och med en hlauttein (en blotten) så stänktes blodet (hlaut) runt ikring med i samband med blotet. I hovet var det fristad från allt våld.
Men vill man stänka lite idag så går det bra att använda björkvispen till just stänkmålning. Min mormor stänkte tvätt med en björkvisp när hon skulle stryka. Och nu en helt ovetenskalig tanke… tänk om stänkmålning är en kvarleva av forntidens offerstänkade? Eller är det bara ett fint sätt att dekorera i tex hallen där det kanske annars blir lätt fläckigt på väggarna? Vad tror ni?
Jag skulle vilja kunna ta mig tillbaka i tiden och se vad de gjorde med den. Stänkte de blod när de begravde personen i Årbybåten?
21062, 107469_HST, risknippe från Årbybåten, Rasbokil sn, Uppland. Datering vikingatid, omkring år 900. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Lästips:
Olof Sundqvist, 2007. Kultledare i fornskandinavisk religion. Opia 41.
Den här kvinnofigurinen har jag skrivit om tidigare är nu utställd i nya utställningen Vikingarnas värld. Hon är fortfarande inte så känd, vilket hon säkerligen skulle ha varit om hon hade tolkats som Gudinnan Freja.
Kvinnofigurin från Öja på Gotland. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Hon har håret uppsatt i en knut och hon påminner om Freja från Aska i sättet hon håller armarna runt sin mage, vilket tolkats som en gravidmage.
Knuten på Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Hon är 52 mm lång och tillverkad i kopparlegering och dateras till vikingatiden. Den är lite grovt skulpterad, men ansiktet är milt och utrycket fint med armarna om magen. Jag önskar jag visste vem som gjort henne och för vilket syfte. Figurinen hittades vid Hoburg (tg? ) och inlöstes 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Det räknas som ett lösfynd.
Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Som jag skrev tidigare så ser hon ut, på ryggsidan, ut att ha ett bälte. Kanske har hon en lång klänning med ett bälte? Eller är det en lång kjol med en jacka och det är jackkanten som syns? Har hon en krage?
Detalj.
Det ser även ut att vara någon sorts ränder bakpå halsen, vilket skulle kunna vara ett halsband. Eller så är det en synvilla… Önskar jag kunde titta på henne lite närmare. Nu är hin utställd i monter 16, som handlar om kvinnor under vikingatiden.
Inv. nr. 3053, 457610_HST. Öja, Gotland. Foto: Ola Myrin och Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Inom vikingavärlden så kommer ibland trollkorsets vara eller ickevara upp.
Hänge i järn. Foto: Yliali Asp, SHM, CC-BY.
Hänget är hittat i ett samiskt depåfynd, ett offerfynd, i Unna Saiva, där mängder med föremål lagts ned.
Vi vet inte om det använts som amulett för att skydda sig mot troll av samerna. Om någon känner till en samisk sedvänja med denna typ av amulett, så får ni gärna höra av er.
Annars är det troligen en nymodighet att bära denna form av hänge som ”trollkors”.
När jag läst på om Helgö så har jag stött på information om en bävertandsamulett från husgrupp 3 och häromveckan fick jag se den på riktigt. Jag har sett en bäver gå över vägen en gång och jag har sett dom simma. De är lite magiska djur, tycker jag.
Bland alla små askar i lådorna låg bävertansamuletten.
Tanden är infattad i brons men jag tog inte upp den, så kunde inte se om den går att hänga i en rem.
En till bild på den.
Det är Sveriges största gnagare pch även om de gnager av ett helt träd så gör det inget för tänderna, för de bara fortsätter att växa ut!
Den väger 2,91 gram och är 3 cm lång.
Två bilder på amuletten. Framsida och baksida. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC-BY. Bäverfällt träd!.Vilka imponerande gnagare de är.
I husgrupp tre är fullt av terasser med olika verkstäder och jag undrar vem som burit amuletten – tänk om det var bronsgjutaren…
Vounihuvudet. Foto: Ove Kaneberg, SMVK Medelhavsmuseet.
På Medelhavsmuseet finns i utställningen om Cypern ett arkaiskt skulpturhuvud kallat ”Vounihuvudet”. Det har lite androgyna drag men tolkas oftast som feminint. I en cypriotisk katalog hittade jag förslaget, av A. Hermary, att det är en cypriotisk Afrodite och jag tänkte för många år sedan skriva min uppsats i antiken om det, men det blev aldrig av. Nu går jag kursen igen och funderade återigen på om jag skulle skriva om detta, men jag vet inte om det är intressant?
Syftet skulle i så fall vara att undersöka om huvudet från Vouni på Cypern föreställer gudinnan Afrodite. Några frågeställningar skulle kunna vara:
– Föreställer det så kallade Vounihuvudet i Medelhavsmuseets samlingar en arkaisk Afrodite?
– Vilka skulpturelement finns bevarat på huvudet och hur förhåller de sig till Afrodite?
– Finns det andra kopplingar till Afrodite i palatset i Vouni?
– Finns det skulpturer från samma tid som tolkats som avbildningar av Afrodite?
– Hur förhåller sig huvudet till andra arkaiska skulpturhuvuden?
Jag vill så gärna veta om det håller och skriva om det och samtidigt tar det emot eftersom Medelhavsmuseet inte verkar tycka att det är Afrodite.
Utställd på Liljevalchs 1933. Foto: John Lindros.
Vounihuvudet
Huvudet hittades när svenska arkeologer grävde ut ett palats i Vouni på nordöstra delen av Cypern och huvudet är en del av samlingarna sedan 1928.
Huvudet är tillverkat i mjuk kalksten tolkat som föreställande en kvinna. Det är daterat till arkaisk cypro-grekisk stil, ca 520–480 f.Kr. Huvudet är 28 cm högt och 16 cm brett och är i naturlig människostorlek. Kroppen saknas. Ett fragment som matchar huvudets kalathos finns i en liten låda i förvaringsrum 1, låda B:2:11 (V.s.n.030). Flisa 3.
Så här står det i samlingsdatabasen:
“Head belonging to a lifesize statue. Softly triangular head with slightly smiling mouth following the curve of the chin. Rather thin, rounded lips. Ridged eyebrows, lancet-shaped eyes with long tearducts, slightly tilted towards the nose. Long, slender, pointed nose with flaring, carved nostrils. High cheekbones. Smooth, vertical brow. Wearing high diadem/kalathos with dancing figures alternating with double rosettes (one on top of the other). The figures have bent knees, with legs depicted in profile and torso en face, arms stretched upwards, with joining hands; wearing knee-long tunics with belts. Below the kalathos is one row of kymation ornament, and one row of spiral hair-curls. In front of each ear is a thick twisted curl with upturned end. A mass of wavy hair at back of head. Large earrings with pendants. Traces of necklaces.”Carlotta, Medelhavsmuseet, 20210306.
I Medelhavsmuseets samlingar finns även V.309, som är ett liknande huvud funnet i Vouni.
Afrodite på Cypern
Afrodite har en lång koppling till Cypern och hon är mer påklädd än i tex Grekland. Senare blir hon Venus i Rom och ses nästan enbart som en kärleksgudinna. Men på Cypern kan hon vara stadens gudinna och ha en stad på huvudet.
Det har genom årtusenden funnit en sorts modersgudinna på Cypern ö, sedan stenåldern, och med tiden kommer en östlig gudinna in som kommer att bli den grekiska gudinnan Afrodite.
Afrodite klev enligt myten upp ur havet, där hon fötts, på Cypern i Paolos vid Petra tou Romiou. Där ligger en helgedom till henne. På Medelhavsmuseet finns en guldringar med en avbildad sten som kan vara en bild av en helig Afroditesten.
Ett av Afrodites namn är just Kypria, med lite olika varianter, efter kopparön hon klev upp på. Cypern är känd för sin koppar. Det är från Homeros på 8-700 -talet f.Kr.
I Mindre Asien var hon redan då känd som gudinnan på Cypern med helgedomen i Paphos, men hennnes kult tog inte fart på det grekiska fastlandet förrän på 600-talet f.Kr.
Hesiodos, en poet från Thebe som skrev på 7-600-talet f.Kr. berättade att Afrodite föddes strax efter världens skapelse. Gaia, jorden, blev gravid med Uranus, himlen. Gaia, som var sur på Uranus för att han gjort henne gravid med en massa barn fick hjälp av sin som Kronos, inne i magen, att klippa av pappas genitalier som då föll ned i havet. Från dessa skapades Afrodite i havet skum… och vågorna tog henne först till ön Cythera och sedan vidare till Cypern.
Jacqueline Karageorgis skriver fint om allt med Afrodite och Cypern på en hemsida 🙂 se lästips!
Så jag vet inte vad jag kan tillföra, samt att jag även redan håller med om att det är Afrodite. Men jag ska fylla på med lite info när jag fått tag i lite mer litteratur ❤️ Så det blir nog inte en uppsats, men väl ett lite längre blogginlägg såsmåningom.
Kram
Lästips
Karageorghis, V. et al. 2003. The Cyprus collections in the Medelhavsmuseet. Nicosia. Katalog nr. 284.
Göransson, K. och Kaneberg, O. 2013. Medelhavsmuseet: föremål i urval. Världskulturmuseerna Medelhavet, Stockholm. ISBN 9189242203.
Jacqueline Karageorghis 2015. “Aphrodite, Goddess of Cyprus”, in the website: Kyprios Character. History, Archaeology & Numismatics of Ancient Cyprus: kyprioscharacter.eie.gr/en/t/AH. Besökt 20210306
I somras blev jag tillfrågad om att vara statist på Birka för Grimfrost film om växter och läkekonst med Jens Heimdahl . Eftersom Veronica frågade och Jens var med så tackade jag ja och packade ihop lite grejer inför dagen.
Jens Heimdahl är arkeolog hos Statens Historiska Museer och mycket kunnig. Han berättade om växter och helande i både arkeologi och i äldre skriftliga källor samt visade alla växter. Filmen är på engelska, men de har varit pedagogiska och skrivit in alla växtnamn i bilden.
Speciellt spännande är att Skvattram och Odon kan ha använts i öl eller mjöd för bärsärkartillståndet ?
Jag var med som barnmorska och Ida var barnaföderska ? Vi borde ha stoppat in en kudde under hennes klänning 🙂 Möjligen har växten hjärtstilla använts i samband med barnafödande. Det växer hjärtstilla på ett ställe på Björkö, om den finns kvar där fortfarande.
Hjärtstilla
Det blev en liten pojke ?
Bolmört har hittats i en grav på Fyrkat som tillhört en vikingatida völva, en stavbärerska. Men hur bolmörten användes, om den användes, är osäkert och det kan vara farligt att prova.
Jag tog på mig smyckena från grav Bj 660, en kvinna som fått med sig en stav i graven. Även om jag inte har lika som hennes spännbucklor ännu. Jag ska nog ta och beställa det.
Det skulle vara så spännande att på riktigt få åka tillbaka i tiden och se hur det verkligen gick till, men det här var en kul dag och jag fick en god lunch på restaurang Särimner.
När jag var i Athen i höstas så gick vi på det Bysantinska museet – The Byzantine and Christian museum. Det blev en lång och trevlig promenad dit och väl där så var museet gigantiskt. Det tog aldrig slut! Men så länge jag orkade vara med på guideturen så fick jag se några fantastiska ikoner ❤️ Jag kom mig aldrig för att skriva då men nu dök ett foto upp i telefonen 🙂 som för att påminna mig.
När jag var i Egypten samlade jag på stenar med ”Guds öga” och här fanns en ikon som påminnde mig om dem.
Det var många ikoner i ett stort rum. Hela musset låg under markytan och var utgrävt under en villa.
Damen i bild var mycket noga med att vi inte skulle gå för nära. Den här ikonen är nog bland det vackraste jag sett.
”Virgin of tenderness” från Triglia, Sankt Basileios kyrka, slutet av 1200-talet. Det är ett arbete från Konstantinopel. Ikonen kom med kristna till Athen när de bytte folk med Turkiet (om jag förstod det rätt) – muslimer mot kristna, för inte så länge sedan.
Närbild och sådan ömhet. Jesus små fossingar.
Jag tycker mosaiker är så fint och jag har inte sett en ikonmosaik förut. Jag är ju inte kristen, men jag tycker konsten är så fin och jag tycker om den antika iden om den gudomliga modern och sonen. Det är en så gammal religiös föreställning.
Baksidan med kors visar många hundra år av dyrkan.
En väldigt olik ikon men fin den med i sin märkliga form. Glömde fotografera bildtexten.
En annan spännande sak på museet var alla romerska guldmynt, samma som hittats här på Helgö. Ska försöka skriva om dom så småningom.
Gjorde ett föredrag om ”kosmos, de fonnordiska gudarna och andra väsen” till Hembygdsgården på Adelsö för kyrka. Tack Helena Puaschitz för fotografiet ?
Till vikingasommar på Historiska gjorde jag underlaget till en bild av den fornnordiska världen. Stefan (måste fråga om namnet) målade trädet och Jenny Marchi gjorde det grafiska. Jag är så stolt över den.
Tog med en bild på min egna vikingabegravning ? Blev bränd på ett skepp en gång.
Urd fick också vara med. Tack Henrik Ahnborg för detta fina foto ?
Avslutade med ett tips om att lyssna fornnordiska sagor på Historiskas audioguidesida. Vill du lyssna själv eller med ett barn så har vi skrivit några mytsagor utifrån de fornnordiska myterna. De är gratis att lyssna på och finns både på svenska och engelska ?
Det var mysigt och vi fick god ”Ansgarstårta”. Den här gången Princesstårta 🙂
