Kategoriarkiv: Vikingatida dräkt

Länk

Nu när jag fastnade bland Birkas vikingamössor häromdagen så känner jag att jag behöver fortsätta lite till 🙂 Så här kommer lite mer om grav bj 798. Graven räknas till en av Birkas kammargravar och den ligger vid Hemlanden i område 1C. Geijer har den daterad till ungefär 900. 

Stolpes teckning av bj 798. Foto: ATA.

Renritningen i Arbmans Birka I, s. 290.

Graven räknas som en mansgrav. Mannen blev begravd med (8) en bärring, (6) en kniv med järn, läder och trä, (9-10) ett ämbar, dvs. en hink, med en hank och beslag, (7) ett pilkoger med pilar, (3) en ringnål och (1-2) två sköldar samt en (5) börs av läder och med brons och järn. Till dräkten hör (4) posament i silver med ylle samt ett?brickband (fid. 616540), som enligt Geijer är obetydligt.

I graven finns det enligt Häggs tabell 8:7: Ylle i manteln, ylle med P10 i en kaftan eller livrock. Ylle och P1-2 i Typ B-hatten. Bland övriga textil finns sB, dvs. brickband med silverbroschering 

Posamenten ligger runt kraniet, vilket gör att Inga Hägg tolkat huvudbonaden som en Typ B, dvs. rundkullig mössa – dvs. då möjligen en kilmössa. Vid posamentet finns även yllerester, enligt Hägg medan Geijer skrev att underlaget var obestömbart, men yllet skulle kunna vara själva mössan. 

Eftersom kraniet är bevarat så syns det att det ligger i en konstig vinkel – det går alltså inte alltid att utifrån gravteckningen, om det inte finns ett kranie, att räkna ut hur dekorationerna suttit på huvudbonaden. I graven finns posamenten P1, P2 och P10 enligt Geijer, tabell, s. 178.  

Posamenten från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.

Posament från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 798. Ur Geijer, Birka III, taf. 26:1-3.

På ringnålen i brons, som ligger i (förmodad) axelhöjd, finns det ylletextilrester på nålen.  Ett konglomerat med brons av läder, textil, organiskt material och trä har bevarats vid och kring ringnålen. 

Ringnålen i brons från bj 798. Tygbiten på nålen syns på bilden. Ur Arbman, Birka I, taf. 43:3.

Bärringen av järn och med vitmetall, har en liten fästemärla och slulle kunnat sitta på ett skrin eller vara en bärring för att hänga upp något.

På Stolpes teckning står det ”Flinta” vid börsen. Börsen är ett fragment av en lyrformad börs med en rak ränna/beslag av järn nedtill, som det är otydligt vad det varit. 

Kniven är sönderfallen men har kvar rester av knivslidan med läder, järn och trä.  

Till pilkogret hör tångepilspetsar med skaftrester. Materialen är järn och trä. Kanske låg det även en pilbåge i graven som förmultnat? 🙂

Mannen var alltså möjligen en bågskytt och hade en kniv och två sköldar, för att ha en extra i strid om den ena gick sönder. Frågan är varför det inte följde med andra vapen som svärd och vapenkniv när han hade två sköldar. Det finns ganska många gravar med sköldar men utan vapen och jag skrev lite om det i min magisteruppsats om Stadsvallens förlängning. Nu har en jag känner börjat forska om sköldar, så det ska bli spännanade att följa! 

Han har begravts i åtmonstone ett klädesplagg med en fin ringnål vid axeln, kanske en mantel. Han bar enligt Hägg en kaftan med posament och någonstans på dräkten fanns det brickband med silverbroschering. Som huvudbonad hade han en möjlig yllemössa med fatastiska flätade posament i silver. Han hade en börs med flinta – vilket är bra att ha att göra upp eld med, och då kan järngrejen vara till för att slå eld kanske?. Behövde han vatten eller köpa mat, eller mäta upp säd i efterlivet, så fick han även med sig en trähink med en järnhank. Han hade även en bärring att att hänga upp något i eller för att stänga något.
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III, Die Textilfunde. 

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg,  I: Fornvännen 78. 

Holger Arbman,  1940 & 1943. Birka I.  Die Gräber. Text und Tafl. 

Bj 798 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=993&zone= här

Funderingar om de vikingatida mössorna från Birka 

För många år sedan publicerade Historiska museet mönster på vikingatida kläder och de finns nu på historiska världars sida. De har länge varit de enda som funnits, men med åren så hade det kommit många fler mönster från olika håll 🙂 Detta betyder inte att allt nu är tydligt, ens för mig, och jag får fortfarande många frågor om dräkter och mönster. 

Nu har jag fått ett nytt, roligt sömnadsuppdrag till det nya museet  Vikingaliv på Djurgården, eller det är ett tag sedan jag fick det, men jag ska börja sy nu. Det är ju en grej att sy kläder till vikingaevent och ha på sig själv, men det blir en helt annan grej att sy något som blir en ”sanning”på ett museum och det känns lite läskigt ibland. Panelmössan är ett sådant plagg! Den är lite som ett sorts påhitt, eftersom den inte hittats från vikingatiden i skandinavien och nu när jag syr en till så fastnade jag i Häggs tolkningar. Den har dock hittats om än i en lite annan form i Danmark från järnålder. Efter Lillemors förslag så kan vi kalla den för kilmössa istället 🙂

Jag vet inte vem som gjort mönstret, men det är Henrik Summanen som tagit hand om Historiska världar sedan 2007, efter att Historiska museet släppt sidan. 

Men först till Birka och de huvudbonader som Agnes Geijer och Inga hägg har skrivit om. Hägg går igenom tre typer av huvudbonader för män i Birka och de förekommer i ett tjugotal gravar som räknas som mansgravar. Nu vet vi iof att grav bj 581 är en kvinnas grav, men hur som helst så är det kanske hennes roll som krigare som vi ser ?. 

Stolpes teckning av grav bj 581 med typ A- mössa med silverdekorationer. Bild från Birkaportalen och Stolpes gravplaner.

Textilförkortningar: W=ylle, S= siden, P= posament, B=band, Br=brettchenbänder?, St=stickeri,  sB=silverband, gB=guldband:

Typ A, som enligt Hägg, är en uppåt, spetsig mössa, med i vissa fall ändbeslag och hängprydnader, förekommer i sju gravar. Hon kallar den, i Birkas orientaliska praktplagg,  för ”strutformig” och att den finns redan i de äldre gravarna. Dess ovansida har prytts av bårder franställda av dragen guldtråd. Inga funderar över den som en tiara eller pileus. En pileus är en grekisk filthatt utan bräm som togs upp av romarna. Vad hon menar med ”tiara” känns lite oklart. 

De två fynden av trattformiga silverbeslag visar på någon toppig form av mössa och inuti dem finns rester av sidentyg. Inga funderar på om hattarna är helt eller delvis av sidentyg. Skulle vilja veta mer om lädret! 

  • Bj 496 med S44, sB1= silverbrickband som går över huvudet (crest line), St29 och sP. Förgyllt läder. (Birka III, taf. 35:8).
  • Bj 524 med gP7 och St25? monterat på förgyllt läder? 
  • Bj 542 med bård av gP5.
  • Bj 581 med S4, St22-23 + trattformigt silverbeslag (och St12).
  • Bj 644 med S4, bård av gP4 + trattformigt silverbeslag. 
  • Bj 710 med S4, bård av sP6 och sB.
  • Bj 736 med bård av gP8 och sB.

Geijer, Birka III, taf. 33:5, bj 644, Silverbeslag på sidenmössa.

Trattformade silverbeslaget från grav Bj 644. Foto: Mis, SHM, Christer Åhlin.

Geijer, Birka III, taf. 34:1-2, bj 581, St 22-23.

    Geijer, Birka III,  taf.27:1-5 för bårderna på typ A.

      Geijer, Birka III, taf. 31:12, bj 524, St25.

      Geijer, Birka III, taf. 35:8, bj 496, St29.

      Det finns flera tolkningar av denna hatt, eller mössa, och en idé är att de med den trattformade silverdekorationen är bland annat en magyarisk hatt för en beriden bågskyttekrigare för tex bj 581. Thor Ewing skriver att den toppiga hatten verkar vanligast i bildmaterialet och tex på Frejskulpturen från Rällinge.
      Här följer några bilder med möjliga former 🙂 

      Frej från Rällinge. Foto: Historiska museet.

      Foto från http://www.slavorum.org/wolin-festival-in-poland-slavic-and-viking-reenactment/

      Foto från Pinteresr, Anne Moss, men jag kunde inte hitta sidan.

      Ingen av dessa tolkningar har dock siden eller guldposament som i bj 644. 

      Pileus på rödfigurig grekisk kruka från Louvren. Wikipedia.

      Ett fynd som är trevligt är den toppiga hatten från Moshevaya balka.  

      Ett samtida vikingatida fynd från ryssland av en toppig hatt är den från Moshchevaya balka. Den är sydd i sidentyg och ska ha läder i toppen, enligt circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1. Tack Otto! Foto: photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/#mainImageLink

      Rekonstruktion av fyndet med toppig hatt från Moshchevaya balka. Bild: http://circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1

      Min vän Max har tolkat hatten i bj 944 som en A-hatt, medan Hägg har den bland B-hattarna. 

      Max tolkade den som en typ A eftersom det inte finns någon synbar rundning på den del där posamentet sitter. Med andra ord skulle posamentet suttit rakt, vilket han inte kunde förstå hur det skulle kunna göra. Dessutom är det en söm under posamentet och tyg på båda sidor om det, vilket pekar på att posamentet inte sätt längs brämen. I Stolpes anteckningar står det att posamentet hittades rakt ovanför pannan.- Tack Max! Se mer nedan.

      Nästa hatt är alltså:

      Typ B, som enligt Hägg förmodligen är utan toppig spets utan snarare rundkullig, rundad över hjässan, finns möjligen i sex gravar. Den är dekorerad med dragen och spunnen silvertråd. Den här menar Högg finns bara i de yngre gravarna  (antar att hon menar de från 900-talet). Dessa hör, enligt Hägg, ihop med kaftanjackor med dragen och spunnen ädelmetalltråd och även de brickbandsprydda tunikor hör även de bara till de yngre gravarna). 

      Inga huvudbonader av typ C har gulddekorationer, bara silver! 

      • Bj 798? med W, P1-2.
      • Bj 832 med P10 och ev. P12.
      • Bj 886 med P3.
      • Bj 944 med S3, S5 och P11.
      • Bj 957 med P10.
      • Bj 976? med S4, B7, P10? och Br.

      Silverflätor på huvudbonaderna aom låg runt om kranierna i bj 798, P2 och P2, nr 1-2; bj 886, P3, nr 3. Geijer, Birka III, taf. 26:1-3.

        Dessa flätor i bj 798 och bj 886 ligger runt huvudet, inte över huvudet som för typ A. I grab bj 798 är silverflätan fäst på ylletyg, av vilket mössan bestod. 

        Flätorna runt huvudet på mannen i bj 798. Ur: Geijer, Birka III, s. 143.

        Även i gravarna bj 944 med P 11  och bj 957 med P10  (och P10 i bj 976?) kan de ha legat runt huvudet, men det går inte att veta bestämt för skallarna är helt förmultnade. 

        Bården P11 i bj 944 var fastsydd på ett underlag av förgyllt siden hela vägen från Kina (S3 – tuskaft med flotterande trådar) och låg tillsammans med S5 och frågan är om båda sidentygerna kommer från samma huvudbonad. 

        Det kinesiska tangdynsatisidentyget från bj 944, S3. Foto: Ola Myrin, SHM.

        Det kinesiska tandsidentyget, S3, från bj 944.  Foto: SHM.

        Susanna Broomé har lagt märke till att trådriktningen stämmer överens med en kil till en kilmössa, med en 45 gradig vinkel. Det skulle betyda att den kan vara rundkullig med hjälp av kilar så som Hägg tänkt. Tack! 

        Här börjar vinkeln på 45 grader. Jag hade aldrig tänk på att titta efter det här själv. Det är därför som sömmen är lite krokig, för att det är en böjd linje som plattats till, menar Broomé. Tack! Den toppiga Moshevaya balkamössan har iof också en kilform och småkliar, se ovan. 

        Posamentet P11 från bj 944. Foto: Ola Myrin, SHM. 

        Posament från bj 832, P10. Foto: Ola Myrin, SHM.

        Posament från bj 832, P10. Foto: Ola Myrin, SHM.

        Min dräkt till en filminspelning. Tyvärr är pälsbrämen kanin, även om jag tycker att det är fint.


        Rundkullig hatt från Lärbro, Tängelgårdastenen från Gotland. Ur: Ewing, s 119.

        Här kommer Fredriks fina mössa med fyra kilar. Tack!


        Typ C. En tredje typ av huvudbonad kallar hon för pannband, eller diadem, och de förekommer (möjligen) i tre mansgravar. Det avviknade med dessa brickband är att guldtråden inte är dragen, dvs rund, utan är platt – sk. lantråd! Dessa är bj 561 med gB23, bj 628 med gB och bj 716? gB. Lantråd är alltså sällsynt i birkagravarna. Dessa förekommer inte med den orientaliska typen av livrockar och tunikor! 

        • Bj 561 med gB23 (lahn)
        • Bj 628 med gB (lahn)
        • Bj 716 med gB (lahn)


        Gravar med okänd huvudbeklädnad:

        • Bj 495 med S4 och sB.
        • Bj 643 med sB?.
        • Bj 731  med sgB22.
        • Bj 750…det ligger band vid huvudändarna på de två personerna.
        • Bj 1151 med sB.

        Dessa gravar tar hon inte upp i texten med de finns med i tabell 8:7 i Birka II :2. 

        Uppdatering 2017:

        Vi kan även lägga till denna grav, bj 840 som är en kistgrav i Stadsvallen. Det är dock inte tydligt om det är en mans eller kvinnograv. Geijer skriver att det låg posament och brickband ungefär där huvudet borde ha legat. 

        • Bj840 med P och sB

          Sammanfattning

          I sju fall förekommer det sidentyg på huvudbonaden,  och då så gott som alltid av samitum, med undantgaet av det kinesiska damastliknande tyget från bj 944. I en grav finns det ylletyg. Det är både silver-och gulddekorationer på typ A och C, medan det på typ B bara är silverdekorationer.

          De ”orientaliska” huvudbonaderna består alltså ofta av siden i bårder med brickvävda band, posamentarbeten och stickerier. Den dragna tråden har sina närmaste paralleller i Kievområdet (men hennes artiklar har några år på nacken nu). 

          Dessutom,  skriver Hägg, förekommer det bräm av mård-, bäver-, och ekorrpäls. Men hon skriver inte vilka gravar det hittats i. Däremot finns det en tabell 8:1 i Birka II:2 där det inte syns päls i mansgravarna. Geijer har med gravar med päls: ekorre bj 507, mård i bj 557 och bäver i gravarna bj 539, 619, 956 och 968. 

          Nästa steg blir att gå igenom gravarna och kolla vad de har för innehåll. Vilka som har svärd, som tex bj 581 och bj 886, vilka båda även innehåller spelpjäser 🙂

          Det vore även kul att gå igenom kvinnogravarna med huvudbonad. 

          Panelmössan – Kilmössa

          Mössan med sex paneler/kilar finns i flera fall återskapad som ”Birkahatt”, även av mig. Exakt hur Hägg riktigt tänker sig dessa hattar framgår inte och jag önskar att hon försökt sig på mönster och rekonstruktioner. 

          Sätter bräm på hatt med sex paneler.

            Mössan finns i alla fall i en form från Danmark redan på 3-400-talet före vår tid, då i fårskinn på Tollundamannen. 

            Mönster från http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/tollund.html

            Även av panelmössan/kilmössan finns ett samtida vikingatida fynd från Moshchevaya balka. Det har fyra paneler och ska ha hittats i en flickgrav och vara fodrat med päls. Måste hitta boken om denna fyndplats! 

            Hittade en sida som skriver att bilden kommer från denna bok: A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.

            Påbörjad mössa till Vikingaliv.

            Får lov att fortsärt med det här en annan dag. Jag tar gärna emot tips på litteratur, så kan jag lägga till de närmsta dagarna. 

            Kram

            Lästips:

            Historiska världars dräktmönster,  http://www.alternaliv.se/histvarld/draekter/draektmoenster.html här.

            Vikingalivs hemsida här

            Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde. 

            Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2. 

            Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg,  I: Fornvännen78. 

            Birkaportalen. www.historiska.se/birka och Stolpes gravteckningar.

            Pileus, Wikipedia här.

            A magyar jurta. Blog om hatten med fyra paneker från Moshevaya balka här.

            Tollundamannen. http://www.tollundman.dk/udseende.asp. här.

            Mönster till Tollundamannens hatt http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/tollund.html.

            Den toppiga hatten från Moshchevaya balka här.

            Vikingahatt i Wolin, www.slavorum.org/wolin-festival-in-poland-slavic-and-viking-reenactment/ här.

            Bj 644, hattdekoration SHM här.

            Bj 944, SHM här.

            Bj 886, SHM här

            Bj 832, P10.SHM här.

            Thor Ewing, 2007.Viking clothing, s. 117f.

            Frö från Rällinge http://historiska.se/upptack-historien/object/109037-statyett-statyett-av-fro-av-brons/ här.

            * A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.

            * A. A. Ierusalimskaya, “Moshchevaya Balka: An Unusual Archæological Site on the North Caucasian Silk Road” [in Russian], St. Petersburg: The State Hermitage Museum, 2012. Obs! Jag har inte sett boken. 

            Blog om Moshchevaya balka http://circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1 här.

            Idag blev det växtfärgning med färgkulla

            Färgkulla kan verkligen bli kycklinggult, men jag ville att den skulle bli lite orangevarm gul som den ska och då används alun, pottaska och vinsten.

            Jag tog de torkade blommor jag hade och kokade dem med pottaskan i en timme. Sen silade jag bort blommorna och lät soppan stå. 

            Betade ullklänningen med alun och vinsten i ungefär en timme, men det har jag inget foto på. 

            Det är lite coolt att det kan bli sådan stark färg! 

            Utomhus kallfärgade jag en mantel.

            ”Restalunbetvattnet” och rester efter björkkoket använde jag för patinering av manteln, som är av tjock vadmal. Jag ville inte att den skulle vara stålgrå, som tyget var, utan få en varmare ton. Inget kokande,  bara kallfärgning. Har tvättat den i tvättmaskinen nu och foton kommer såsmåningom på alla plaggen 🙂 

            Recept från Växtförgning, av Gösta Sandberg och Jan Sisefsky

            Betning: 100 g ull, 20 g alun, 10 g vinsten, 5 l vatten

            Färgning: 100 g ull, 100 g färgkulla, 5 g pottaska, 5 l vatten

            Den längt fram är färgatvi första badet och ska till WCV-gänget. Den bakom är en extraklänning aom jag stoppade ned i efterbadet 🙂 Den är skrynklig för att den just centrifugerats. 

            Båda färgerna blev fina, tycker jag. 

            Kram

            Växtfärgning med torkade björklöv idag

            Jag hann inte växtfärga ute innan snön kom, så planerade för att växtfärga inomhus. Men nu så skiner solen så jag borde vara ute!

            Undrar hur det såg ut och vad de pratade om när de växtfärgade här på Helgö under järnåldern, om de gjorde det? Inte hade de en skypande och dataspelande tonåring i rummet intill,  men kanske ungarna spelade kvarn? Eller kanske de hjälpte till… 

            Det går åt mindre björklöv när de är torkade. Ska plocka nya i vår sen. Hoppas de här ger bra färg 🙂

            Kemikalier… Jag fått några av en föredetta granne… Förr betade de med plattlummer förr. Kanske urin… Men även koppar och järnkittlar hjälpte till med färgningen. 

            Silat bort löven och värmer upp tyget. 

            Blev en fin gul färg, men ser lite blek ut på fotot. 

            Grundrecept från boken Hemfärgning med växtä, av Beda Larsson: 

            Ylletyget är tvättat med linoljesåpa. Jag fick ta receptet ggr 4 och hade vatten så det täckte tyget precis.

            • 250 g ull, 32 g alun, 500 g torkade björklöv.

            Björklöven kokades en timme sen silade jag bort dem. Hällde i alunet och sedan lade jag ned tyget, som jag värmt upp först.

            Foto på klänningen kommer senare 🙂 men gärget blev lite fint vaxigt gult.

            Kram

            Några bilder från Gunnes gård i helgen

            Det blev en fin marknad! Även om jag var trött och ”eftersjuk”, inte helt frisk ännu, så var det värt det – att träffa alla!

            Superfin Årsundatjej med sin nya väska. Hon har gjort den i koben och färgat mönstret med lök. Jag blir så impad!!!

            Den håller sig uppe fint. När den öppnas. Ena delen i Birkafyndet från vattnet hade ju formodligen rester av läder, så läder är nog bästa tipset för en vikingaväska av den här sorten.  

            Fina krigare, även från Åland ? Som förmodligen tillhörde svearna på vikingatiden.

            Vi fick ett föredrag av Andreas om Vikingatid i Mälardalen. 

             Det började regna så vi fick gå in i långhuset. Fina vikingar i dörren 🙂 varav den som såg min fina silverbrakteat jag köpt second hand 🙂

            Den här tjejen blev jag helt förtjust i! Hon har gjort en egen kopia av den disataff som hittats i Osebergsgraven!  

            Lägret på kvällen. 

            Det var gille på lördagkvällen, men jag var så trött att jag slocknade tidigt. 

            Den röda färgen är så härlig att sova i. 

            Varmt så jag kunde sticka ut tårna på morgonen efter tio timmars sömn. Skönt att det var så varmt!

            Packa upp igen på söndagen och fint väder 🙂

            Pärlor är även fint att ha i håret! 

            Mamma tog lite kort! Premiäranvände den gula hängselkjolen. Den fick lite dålig passform med bälte till. Hade tänkt ha den utan bälte till dräkten grav bj 1084, som verkarar ha varit i tuskaft. Men jag får ta och sy några inprovningar som på Hedebyhängselkjolsbiten.

            Så kom den här fantastiska, goffrerade särken föbi! Underbart arbete med tråd genom tyget och ihopdraget! Vilket jobb! Urfin dräkt! Tack Lisa ?

            Gun kular vid öppning och stängning ? Fina båten Tälja i förgrunden. 

            Nu ska jag uppdatera nätbutiken med antal varuantal och det kommer ta lite tid 🙂 Sen ska jag tillverka lite nytt till höstmarknaden på Medeltidsmuseum 🙂

            Kram

            Ulltyger i Birka – Diamantkypert vs. Gåsöga…

            Det dyker upp nu och då, frågorna om hur mycket diamantkypert det finns och om det finns gåsöga i Birkamaterialet. Svaret är – ja, det finns gåsöga! Det finns alltså både och men med klart övervägande del diamantkypert. Det finns även tuskaft, olika ribbade tyger och två fiskben, en märklig omönstrad samt olika andra ylletyger… .

            Ett problem är vad det heter på svenska och engelska och att Geijer inte tittade på allt. Geijer did not look at everything!!!

            Här kommer därför foton från Agnes Geijers enklare korttext på engelska. Det är en text från 1983, så saker kan ha hänt sedan dess…

            As you can see Geijer writes – broken 2/2 lozenge twill or diamond twill (gåsöga?), the 4-end type being most common, and to the extremely fine 3-end type (W14-20). /Är det 3-end type som är gåsöga?/ Two herringbone twills (W12-13). Standard weave (W 10) occurs at least sixty times.

            Det är alltså trådar per cm i varp och inslag/ Threads per centimeter in warp and weft.

            4-end twill (W10- standard + W11). 

            Varp/inslag: 28/14, 32/12, 38/14 och 46/15

            3-end twill (W14-20) Dreibindiger Rautenköper. Treskaftskypert. 

            Varp/inslag: 50/17, 52/14 och 60/17

            Different twills! Does not look wolly! These are lozenge diamond twills and herringbone. Herringbone is not common.

            Diamantkypert in Swedish and sharp cut lozenge twill in english – all confusing! Cut or broken lozenge twill should be the not closed, Diamantkypert, in swedish and not Gåsöga wich is cloesd with a dot.

            Tidigare har jag skrivit om grav Bj 838 och i den finns vad som ser ut att vara ”gåsöga” och som ska vara väldigt otydligt.  Här.

            Nu till det röda tyget här som är diamantkypert.

            Här är en bit av diamantkyperten i Birkaflickans klänning. Broken, lozenge twill. De ser ut som små romber och är väldigt fint men är bara runt 18/14. För jämnt och inte tilläkligt rombisk. Men påminner alltså mest om W10.

            Nu till Birka III och Gåsöga. 3-end twill (W14-20). Dreibindiger Rautenköper. Treskaftskypert.

            Jag känner att jag borde gjort det här för länge sedan… Det är svårt och tar emot på något vis…

            Birka III, 27. Dessa W 14-17 ser ut som gåsöga! These wools look like gooseye! 

            De här superfina tygerna kan vi alltså inte kalla diamantkypert på svenska men väl på engelska. Ser ni att det blir raka kanter och en ”prick” i mitten? Jag blir nästan yr i huvudet av att titta!

            Gravar listade med gåsöga men bilderna kan vara på vilken textil som helst. /The graves with gooseye! But the textiles on the pics can be anything!

            W14 från grav Bj 521. Ovala spännbucklor, kvinna i kistgrav. /Oval brooches – female in coffin.

            Bj 521, do not know which textile it is. Foto: SHM.

            Bj 521, do not know wich textile it is. Foto: SHM.

            W15 från grav Bj 711A. Skelettgrav. Ej möjligt att utläsa kön. /Gender not known. Obs! I 711B är en kvinnograv med massor av textilier. Kan ha blivit fel!

            W16 från grav Bj 466. Kvinnograv i kista. Ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

            Bj 466. Skulle kunna vara något av det här… Foto: SHM.

            Bj 466…eller det här. Foto: SHM.

            Bj 466… eller det här. Ser ut som en stadkant. Foto: SHM.

            W17 från grav Bj 838.Denna kvinnograv har jag skrivit om tidigare.


            W18
            från grav Bj 839. Kvinnograv i kista med ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

            Bj 839. Ingen aning vilken bit det är. Foto: SHM.

            Bj 839. Intressant låda med trä och textil. Foto: SHM.

            W19 från grav Bj 857. Kvinna begravd i kista. Ovala spännbucklor och rundspänne.

            Bj 857. Blandlåda. Foto: SHM.

            W20 från grav Bj 660 – den med Birkakrucifixet och lunulahänge. Kvinna begravd i kammare. Ovala spännbucklor och stav! I denna grav finns massor av rolig textil.

            Färgen är så mörkblå på de hon listar som gåsöga, att den nästan är svart, skriver Geijer.

            Fiskben finns i två gravar (so far…): Herringbone (W12-13) Beidrechter, vierbindiger Spitzenköper. Obs! Uppdatering…Här återstår att se om det är fiskben eller spetskypert!!! Tack Anna!!! Mäste titta närmate på fragmenten.

            ”Fiskben” finns i gravarna Bj 465 B och Bj 602 (står spetskypert i sök i samlingarna).

            Bj 465. Kvinnograv i kista med ovala spännbucklor och treflikigt spänne.

            Bj 602. Skelettgrav med ovala spännbucklor.

            W21. Det finns även en omönstrad trebindig kypert i grav Bj 464.

            Kram
            Lästips:

            Geijer, A., 1983. The textile finds from Birka. I: Cloth and clothing in medieval Europe, 80-99.

            Geijer, A., 1938. BIRKA III.

            Hägg, I., 1974.  Kvinnodräkten i Birka. Uppsala universitet.

            Vävmagasin. Spetskypert blit till gåsöga och diamantkypert blir till fiskben.

            Röstahammarväskan – en vikingatida bälteväska

            Jag har köpt en begagnad väska…En kopia av den vikingatida väskan från Rösta, Ås i Jämtland. 

            Den är från en mansgrav, Nr 4, som numera räknas som samisk och är daterad till 900-talets andra hälft. Tidigare ansågs gravarna i området vara nordisks. I graven finns samiska horndetaljer på svärdshjaltet/svärdskalven som påminner om dekor på samiska trumpekare och i form av en ekorrpil. Mannen är begravd med en häst och en hund. Samerna jagade päls som byttes mot föremål från nordnorna. Väskan är av östlig typ med läderlock. I en grov linnepåse med dragsko låg två björnfalanger och några hasselnötsskal och en rund träskiva, som kanske är en askbotten… 

            Röstahammarväskan med bälte. The relatively new interpretation of the bag. Foto: Björn Wickman, SHM.

            Det finns två olika tolkningar av väskan, men tolkningen nedan är mer medeltida. Väsktypen har sitt ursprung norr och nordost om Volgakröken, kanske Kamaområdet, menar Zachrisson, pga de två små björnhuvudbeslagen. En liknande väska finns från Ångermanland och tre, eller fem, har hittas i Birkagravar, enligt Zachrisson. Hedenstierna-Jonson argumenterar istället för att väskan, en sabretache, är Magyarisk liknande den från Újfehértó i Ungern, där en nästan identisk hittats. Så kanske björnarna hamnat på den som extra bling? 🙂

            Den gamla tolkningen. The earlier interpretation of the bag. Foto: Yliali Asp, SHM.

            Zachrisson funderar över om graven med bälteväskan kan ha tillhört en nojd, vilka senare brukat ha rikt dekorerade väskor. Eller kanske det är en finnkonung? Den samiska väskan, som har levt vidare i mansdräkten, kallas dasko. I Mis kallas de sabeltaska.

            Nu behövs bara ett svärd, ett bälte och en ekorrpil… Originalväskan och de nadra fynden, som svärdet, finns att se i samedelen i utställningen Vikingar på Historiska museet. 

            Kram
            Lästips:

            Fyndet i samlingarna på Historiska:,http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=32492 Här.

            Zachrisson, I., 2006. Väskan från Röstahammaren i Ås och gravfältets etniska tillhörighet. Fornvännen. 

            Charlotte Hedenstierna-Jonson has written about the pouch. Google it and you can read it online at Academia.edu :

            Hedenstierna-Jonson,  C.,  2012. Traces of Contacts: Magyar material cultur in the Swedish Viking age Context of Birka. In: RGZM, Tagungen Band 17. Mainz. 

            Några bälteväskor från Birka:

            Grav Bj 93B här. Sabeltaska, beslag.

            Grav Bj 154 här. Sabeltaska, utan bild.

            Grav Bj 644 här. Magyarisk bälteväska, utan bild.

            Grav Bj 710 här. Sabeltaska, utan bild.

            Grav Bj 716 här. Enklare modell av bälteväska. 

            Grav Bj 819 här. Lite annorlunda bälteväska. 

            Grav Bj 904 här. Bälteväska med beslag brons och vitmetall, utan bild.

            Grav Bj 943 här. Osäker, möjligen enklare.

            Grav Bj 949 här. Bälteväska men annan form, med knappar.

            Grav Bj 956 här. Bälteväska med ”silver”.

            Grav Bj 958 här. Bälteväska med ekorre. 

            Listan är utan alla fynd benämnda ”börsar”. 

            Tillägg:

            Edvin Sjöberg har uppmärksammat mig på de ungerska tarsoly som är lika de som hittats på Birka. 

            ”Dom skandinaviska sabelväskorna är förmodligen av ungerskt (magyar) eller ukrainskt ursprung och har kommit till Gotland och Birka med handelsutbyte. Det finns motsvarande lock- och kantbeslag i den ungerska fyndkontexten som överensstämmer bra med de fynd vi har i här i Skandinavien. Se även väskfynden från Chernigov.”

            Han har skrivit om dem på sin hemsida audhumbla.se här.

            Tack Edvin!

            image

            Klappenrocken är färdig. Lämnade den i torsdags på jobbet. Tanken var att färga tyget blåare, då jag trodde det skulle vara blågrönt. Även om grönt är fint. Det här är en variant med sidkilar. Tidigare har jag gjort framstycken och bakstycken lite på skrådden och då behövs inte sidkilar, men jag ville se hur det här blev 🙂

            image

            Jag mätte på David direkt, så jag mätte rocken först när den var ihopsydd. När jag mätte började jag med ryggbredden och och sedan längden. Därefter ärmarna och sen mätte jag hur högt upp sidkilen skulle gå genom att stå brevid David och mäta…

            image

            Här är måtten med två cm för sömsmån, men det räcker oftast med 1,5 cm. De prickade linjerna är där jag klippt bort lite tyg.

            image

            Det här är en ungefärlig klippmodell. Om det blir lite över kan man sy en påse att ha rocken i eller bara för att påsar är bra att ha.

            image

            David jobbade inte så fotade mig själv… Hoppas få ett ”rikigt” foto i augusti 🙂

            image

            Det går åt väldigt lite tyg i den här modellen.

            image

            Den skulle behövt strykas lite… :$

            image

            Ärmkilen sitter på ärmens baksida och när jag syr fast den så mäter jag den ”nya mitten” som blir och passar in och syr fast i axelsömmen!

            Tanken är att den ska hållas ihop med åtminstone ett ringspänne i höjd med låret. Det har hittats ringspännen i några Birkagravar och de skulle, enligt Inga Hägg, kunna visa  på en klappenrock liknande de från vedeltida bilder och fynd från Hedeby (se Birkas orientaliska praktplagg). Några av gravarna på Birka har även en rad med knappar, som skulle kunna höra till rocken.

            image image image image image image

            Geijer har med spännena i en not och noten hänvisar till Månadsbladet från 1878 som Stolpe skrivit i. Länk finns nedan. Hägg skriver om spännena på rocken i Birkas orientaliska praktplagg (s. 207).

            Jag tycker det ser ut som att det är ett ringspänne på kanten! Men det är nog önsketänkande…

            image

            Den här graven får vara med också. Skulle vara spännande att se hur tygerna är bevarade i dessa gravar! Sen är det Ginters text, från 1981, där han verkar skriva om Östbaltiska rockar med knappar och ringspännen som jag behöver få tag på!

            Kram

            Lästips:

            Uppdatering 20200204: Burr Öhrstöms inlägg i Viking clothing med en fin sammanställning:

            https://www.facebook.com/groups/VikingClothing/permalink/10158259439634206/ här

            Birkaportalen www.historiska.se/birka där ni kan hitta Stolpes gravplaner innan de rentitades till Arbmans publikation. Här hittar du även Geijers Birka III medsökord. Här.

            Arbman, H., Birka I, Die Gräber. Text und Tafln.

            Hägg, I., 1983. Birkas orientaliska praktplagg. I Fornvännen. Här.

            Hägg, I., 1984. Die Textilfunde aus dem Hafen von Haithabu (The Textile Finds from the Harbour of Haithabu). Bericht über die Ausgrabungen in Haithabu, Bericht 20. Neumünster 1984. 290 pp., 108 Figs. Tack Roger!!! 

            Geijer, A., 1938. Birka III. Die Textilfunde.

            Stolpe, Hjalmar. En kristen begrafningsplats. Månadsbladet 1878. Här.