månadsarkiv: april 2019

Yogafotografering

Kommentera

Igår åkte jag och mamma upp till Rosenhill för att ta yogafoton. Jag ska ha fyra lördagar med yoga på morgonen i maj och juni i Rosenhills nya yogasal Emilia (18/5, 25/5, 1/6, 8/6) ? Jag tänkte att vi skulle göra någon sorts reklam för det och ville ta foton på plats.

Jag har inte mått så superbra på det sistone och jag har gått upp i vikt mer än jag velat erkänna för mig själv. Det märks för att jag har mycket ondare i kroppen. Så att ta yogafoton var inte så lätt, men jag vill ju se mig själv, vara sann mot mig själv och se hur jag ser ut.

Det har varit en livslång tankeverksamhet, det här med kroppen och om jag är smal eller tjock och jag är så innerligt trött på det. Att vara tjock är en skyddsmekanism för mig. Jag vet det, men jag har inte kunnat göra något åt det det. Det är som vaddering. Men det är ju dåligt för mig också och skadar mig eftersom kroppen får det jobbigare.

Jag kände mig inte alls glad igår utan orolig, men det dök upp en kille i växthuset som kom och gav mig en kram ? Helt från ingenstans. Smulan var också med.

Jag tycker om lerväggen inne i salen. Det påminner mig om både Yogaretreatet i Anjuna i Goa och om vikingahusen på Birka.

Tack mamma för att du hjälpte mig ?

I kryddlandet hade det hunnit bli lite grönt men det växte även vad som ser ut att vara backsippor ? och det fick mig också att tänka på vårens Backsippor på Björkö.

Så fotona igår blev ett sätt att se sanningen i vitögat, satya, och att lära känna mig själv lite bättre, svadyaya, vilket inte är så lätt alltid. Sen det svåraste av allt – det första steget – ahimsa – ickevåld, att inte döma mig själv eller tänka dåliga tankar om mig själv. Att istället försöka vara nöjd med mig själv, santosa, och ändå ta mig framåt med diciplin, tapas, så att jag kan ta bättre hand om min kropp och hålla den renare, sauca.

Kram

Tomtens gula vårblommor

Kommentera

Bland buskarna ut mot vägen, vid den kankse 300 år gamla eken växer två forsythior. De är så fina. Mamma berättade att den kommer från Sättra på Adelsö 🙂

Tussilagona har blommat ett tag och några har vissnat till en varm, orange färg. De är för alltid min barndom. Jag brukade plocka och sätta dom i en liten glasvas med flera små hål i, men jag gör det inte längre. Tycker om att se dom i vägkanten.

Påsken är över men påskliljorna är som vackrast nu. Starka och så vackra!

Kram

Till Årsunda en sväng

Kommentera

I lördags packade jag och tog bilen till Årsunda för Vårblotet. Handlade i Sandviken där jag hittad Tommy bland mathyllorna, så vi åt lunch på ”Monroes” och jag älskar Monroes – Haloumiburgare och pommes till Elvismusik!

Det är lite som en minimaknad på fredagen och lördagen och jag hade med mig några pärlor. Jag hade min påskgula hängselkjol men missade be någon ta kort.

Johan hade bränt keramik och resultatet var jättefint!!! Bland vikingakeramiken hade det smugit sig in lite stenålder ?

De hade den stora grytan över allt för att bränna utan syret för svartbränning. Jag känner mig så glad att alla håller på med så många olika hantverk.

Några växtfärgade också och här är ett nyupptaget tyg färgat med krapp och valnöt. Det blev så vacker färg! (jag glömde fråga vad se heter).

Efter tinget blev det gruppfoto.

Gruppfoto från Vårblotet i Årsunda 2019. Foto: Anders Wik.

På kvällen var det gille.

Det var så vackert ljus inne i långhuset innan mörkret.

Lite vikingatida brieost…

De hade äggjakt, ägg gömda här och där på gården, och delade ut fyndpriser 🙂

Vi fick mjöd av en som brygger mjöd och det blev lite senare än jag tänkt. En långdans gjorde vi och jag önskar att jag kunde sjunga så som hon som sjöng dansen!

På söndagen var det föredrag om vikingatida ord och deras betydelse med Anne-Berit 🙂 Det var intressant och roligt!

Besökte även Skogen intill gården. Det är så vackert där och känns som om jag skulle vilja bo så. I djup skog i en liten stuga.

Så tack Rickard och Årsunda för den här gången ?️??

Kom hem igår vid 16.30 och somnade 17 🙂 Men nu är det dags att gå upp. Har lite ledigt några dagar från jobbet och ska bara mysa och jobba hemma och kanske ta en tur ut till Björkö.

Kram

Istidsjakt under äldre stenålder

Kommentera

När vi filmade Arkeologens dotter i Idre i början av juni förra året så dök det plötsligt upp renar, fast det var sagt att alla renar var någon annanstans för kalvning.

Hjorden med renar var ”vildrenar utan ägare”. Jag hade inte sett renar på det viset tidigare.

Så vi passade på att filma vår jaktscen.

Nora Rios som Nim med stenåldersjägare.

Nora Rios och Mitcho Batalov.

Det såg ändå väldigt verkligt ut när den låg där ”död”!

Marika, Frasic och Johannes.

Vi köpte renfällen, fryst blod, inälvor och ben från Idre sameby och den ståtliga renhornskronan fick vi låna. Vi dödade alltså ingen ren för serien, även om det ser ut så i det en. Tanken var att visa var mat kommer ifrån, hantverksskickligheten och samtidigt visa på respekten för djuret ?

Fortfarande så tas alla delarna till vara. Kanske inte senorna så mycket längre, men ryggsenor från en ren är en riktigt bra sytråd och som sytråd har senor använts i tusentals år.

Redskapen och jaktredskapen är tillverkade av Franciszek Mazij.

Tillbaka på museet har vi nu gjort om istidsdelen av utställningen. Det är två föremål som vi haft utställda länge från äldre stenålder, som i Sverige är Senpaleolitikum, 12000-9500 fvt (före vår tideräkning, tidigare f.Kr.). Det är ett renhorn och en tångespets av flinta och nu har de fått sällskap av tre filmer.

Vår stenåldersintendent flyttar varsamt på föremålen.

Renarna får nu springa på väggen i utställningen Forntider och på skärmen kan man se vår version av vardagsliv och jakt under äldre stenålder.

Anledningen till att jag var med i arbetet kring serien med Henrik Ahnborg, Baluba och UR och under inspelningen, var för att Historiska museet skulle få kortare filmer, klippta ur det som filmades för de olika tidsåldrarna. Jag fick alltså redan under inspelning välja hantverk och vad som filmades och sedan vara med och klippa filmerna. Så det har varit ett oroligt spännamde jobb från början till slut!

Filmerna är nu på plats i museet och vi hade miniinvigning i fredags ?️

Jag tror det var renarnas Rådare som såg till att renarna kom förbi just då! Så tack ?

Kram

Krigarkvinna från Norge

Kommentera

Har fått lånat ett foto av Astri Bryde, som hon delat FB från invigningen av det nya utställningen ”Vikingr” på museet i Oslo. Tack ?

Är lite chockad över hur de ställt ut denna kvinna… Har tänkt på det sedan jag först såg det. Jag borde ju vara van vi utställda döda personer… jag jobbar ju med det.. . Men säg att vi skulle ställa ut en same så här… Eller en aborigin… Jag vet inte, men det känns fel i maggropen.

Kvinna från Solør begravd med vapen. Foto: Astri Bryde.

Vad tycker ni?

Men vill dela i alla fall. Det är intressant med kvinnor och vapengravar – möjliga krigargravar. Jag undrar ju vem hon var…

Charlotte Hedenstierna Jonson har med graven i sin senaste artikel i den supplimenterande pdf:en:

The first is grave C22541 from the Nordre Kjølen farm at Åsnes, Solør in Norwegian Hedmark, a mound burial excavated in 1900 (Hernæs 1984).

A supine body lay with a double-edged sword of Petersen type M by the left side, its hilt by the hip and the point near the face (an unusual position). Arranged around the body lay an axe of type G, a shield boss, five arrowheads, a bent lancehead, a whetstone and an iron file. A bridled horse had been placed at the foot of the grave. The artefacts suggest a typological date of the mid-900s, similar to Bj.581.

The skeleton was immediately assessed as biologically female (Guldberg 1902), and interpreted as the first excavated example of a shield maiden, hitherto only known from the medieval texts (Mørck 1900).

A later osteological report by Per Holck (in Hernæs
1984: 37–38) also supported the sex determination and concluded that this was a woman who had been of very slight build, about 1.55m tall and 18–19 years of age when she died.

Kram

Lästips:

Price, N. , Hedenstierna Jonson, C. , Zachrisson, T., Källström, A., Storå, J., Krezewińska., Günther, T., Sobrado, V., Jakobsson, M. och Götherström, A., 2019. Viking warrior women? Reassessing Birka chamber grave Bj.581, I. Antiquity vol. 93, Issue 367, s. 181-198.

https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/viking-warrior-women-reassessing-birka-chamber-grave-bj581/7CC691F69FAE51DDE905D27E049FADCD

https://doi.org/10.15184/aqy.2018.258 här.

Unnas sten, rest över hennes son Östen

Kommentera

Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.

Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.

Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap ?

Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent ? Att kämpa ett helt liv.

Kram