Tänk alla som speglat sig i den spegeln! Tänkte att jag kanske kunde fånga hon som hemsöker rummet på bild, men jag fångde i allafall mig själv ?
Tittade på massor av saker och fick bland annat se barnkammaren…
Trött men glad nästan hela tiden ?
Kram
Det här är ett av de roligaste projekt jag gjort. Fick jobba med Oscar Nilsson och Vikingaliv, numera The Viking Museum.
Jag får många frågor om dräkten och om mansdräkter under vikingatiden, så tänkte berätta lite hur jag tänkte här. Får fylla på lite vartefter.
Det fanns ju ingenting i graven, så kläderna är bestämta utifrån Orscars önskemål om ”bondekläder/arbetskläder”, mina tankar om en enklare vikingatida mansdräkt utifrån olika fragmentariska fynd samt efter önskemål och godkännande från beställarna.
Mannen begravdes på det första/äldsta gravfältet i Sigtuna, så jag lekte med tanken att han hade varit på Birka och han har därför fått ett birkabälte.
Det här bältet är ungefär lika dant.
Skjortan i hampa är för att den skulle vara slitstark. Det är en enkel, geometrisk skjorta med fyrkantskilar under armarna.
Han fick en enklare omlottjacka för att jag tyckte att det skulle vara fint.
Fynd av omlottjacka finns det fragment från i Hedeby/Haithabu. Men de förekommer även på äldre bilder som smycken och guldgubbar. Mönstret bygger på att det ska bli så lite tygspill som möjligt.
Byxorna är utan fötter och en variant på Hedebybyxfragment och Torsbjergbyxan.
Mönstret är ur en bok av Kania. Jag ska leta fram ett bättre mönster men det finns massor av mönster på m tet och Susanna Broomé säljer mönster.
Det finns ju inte så många byxfynd och Oscar ville inte ha benlindor. Byxorna är växtfärgade med efterbad av valnöt.
Dessa byxor är också på sätt och vis lättare att sy fast på en skulptur eller en död person, med de två raka sömmarna hela vägen uppifrån och ned baktill.
Skorna är enkla vikingaskor i getskinn. Han fick mina skor ? Det finns lite olika mönster. Jag gillar att sy dessa från Jorvik med spetsen bak. (Jag minns inte var mönstret kommer ifrån…Hittade det igen på Pinterest. )
Han fick en liten socka i skorna. Jag ska leta efter skorna bland mina papper.
Han fick även ett halsband med tre pärlor för att vi tyckte det behövdes något i halsen ?
Mössan bygger på senare fyrkantsmössor och det blå broderiet var för att det finns band runt huvudet på personer i Birka, även om de är bevarade för att de är av metall, Ulrika ville att det skulle se lite ompysslat ut på mössan.
Det var inte helt lätt att komma på hur han skulle se ut.
Det var inte heller helt lätt att sy fast kläderna på dockan.
Jag tycker han blev fin och han kommer för alltid påminna mig om min vän Roger Wikell, som kunde ha varit hans släkting.
Från Rogers facebook.
Kram
Tidigare bloginlägg
Klappenrock:
Byxor:
Bälten: https://linda.forntida.se/?p=11185
PS. Jag får återkomma med bättre länkar och lite fler mönster.
I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.
Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.
Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.
Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.
Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.
Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.
Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.
Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.
Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.
Det var rosa små blommor i vattnet överallt.
Och det fanns även kvar några gula näckrosor.
På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna ? Ingen aning om vad de är.
Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.
Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!
De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.
Veronica i ett känt naust ? även om det nu knappt syns.
Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…
Den gamla ”medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.
En älskad vy!
Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis ?
Kram