Det finns så många föremål från vikingatiden att återskapa. Min plan var att göra större brons eller mässingsnålar och nu har de kommit fram. Jag tänkte sälja dom som synålar, vävredskap eller prylar eller liknande, men så hittade jag den här enklare dräktnålen från Bj 138 B och tänkte att det blir fint att göra av några av dom.
Frågade igår på facebook hur de med en ring används och flera svarade att de använder dem i kappan, manteln eller sjalen eller i peplosen och sätter ett snöre i och gör en åtta runt nålen. Eller så fäster de en läderrem i och knyter runt spetsen. Jag har bara använt nålar utan ring med pärlor mellan två nålar, men jag vet inte om det är rätt. Det verkar vara bra i alla fall med ringen,6 om hålet inte är så stort.
Jag ser denna typ av dräktnål lite som en enklare nål, men det kanske den inte är.
I grav Bj 138B hade den gravlagda blivit kremerad. Hon hade fått med sig mitt favorit borres-spänne och flera pärlhängen.
Borrespännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Pärlhängen från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Ringspännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Personen hade även fått med sig ett litet ringspänne i silver. Jag är fortfarande inte säker på hur den ”pärlade tråden” är gjord, med tanke på att den är slät på pärlhängenas öglor. Ett av pärlhängena är en glaspärla upphängs på guldtråd. Det finns även i Bj 660, som jag återskapat.
Ett intressant bronshänge med små stavar följe även med den döde. Skulle vilja se det lite närmare.
Bronshänget med små stavar i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Pärlorna i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Kvinnan bar mängder med pärlor av glas, agat, bergkristall och karneol.
Skärmbild av innehållet i Bj 138 B, från Sök i samlingarna, SHM.
Hon fick även med dig en flinta, kam, beslag, isbroddar och en glättsten och i graven fanns även båtnitar.
Sammansatt kan från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Två broddar till skorna. Teckning Harald Faith-Eli. Båtnitar från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Och sist men inte minst glättsten i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Kvinnan, eller om det är en yngre person, har får vi förmoda fått en brandbegravning i båt. Det saknas spännbucklor så kanske dräktnålen använts istället? Nu kommer ren spekulation: Det skulle ju kunna ha kommit bort en dräktnål! Det lilla runda spännet kan ha suttit i särksprundet och ringspännet i en tunnare sjal eller liknande. Det är hur som intressant att tänka att en liten dräktnål är som en enkel variant av spännbuckla. Kanske till och med använd i någon form av peplos, en äldre typ av dräkt och kanske vanligare innan vikingatiden om vi tänker bort Gotland, där den verkar fortsätta in i vikingatid.
Jag behöver läsa på lite mer om dräktnålar och se hur de ligger i eventuella skelettgravar 🙂
Inget lästips idag med än Birkaböckerna av Arbman 🙂 Har Jutta Walters bok och ska läsa lite i den.
När jag var 23 år hade jag ungdomspraktik på SVT, Kanal 1 Drama, och var med på långfilmen Zorn som scenografpraktikant till Henny Norremark-Haskel. Jag hade varit med på en tv-serie innan som filmfotografassistent/monitorassistent och jag ritade när vi hade långa väntetider. Har försökt fotografera dom, så här kommer några teckningar ✍️
Det här är teckning jag skrev om. Ritade av ”I sorg” eftersom den var med i filmen. Gunnar Hellström spelade Zorn och regisserade filmen. Den otroligt fina akvarellådan.Liv Ullman spelade Emma.
Liv Ullman var fantastisk och behandlade mig som en riktig människa direkt. Vi åt ofta lunch ihop på filmhuset ❤️
Zorngården på Filmhuset.
Det var hela Zorngården uppbyggd inne på Filmhusets ateljé.
Vi hade en Parisisk tågstation i Stockholm någonstans. Det var så fint. Den här dagen gick jag runt i värmen och bjöd äldre statister på dricka i Rejmyreglas. De hade så mycket kläder och det var viktigt att de inte drack gör mycket. Det var så dyra glas.Vackra dräkter Waldemarsudde. Vi spelade in en bal här. Liten, liten snabb teckning som också får vara med.
Och så ritade jag av många i teamet som var med på tv-serien också.
Jag tecknade och Johnny, som höll i ljudboken annars, läste massa böcker. Jag minns inte vad Göran gjorde men han hade en väst med många fickor. Tror han hade hand om klappan. Ludde var ljudtekniker. Ankan, Johnny och Titti. Titti, som var scripta på en annan tv-serie jag var med på, lärde mig mest om filminspelning. Jag fick göra min hårplatta med henne.
Är så glad att jag tecknade så mycket eftersom jag inte hittar de få foton jag fotade med Tittis polaroidkamera.
Filmen skulle jag vilja se igen. Jag var med dom statist en gång när det var många sjuka bland statisterna.
Zorn målade ofta människor som var sysselsatta med något, ofta men något handarbete eller liknande. Det är inte tung socialrealism men ändå saker som folk gör, tex. stickning.
Dalkulla som spinner ull med slända och fiberfäste.
Det är en topptyngd slända och pinnen under armen, ”the distaff”, där materialet sitter kallas fiberfäste.
Romsk smedja, 1885, i Rumänien. Detalj av Romsk smedja, 1885.
Han målade den i de rumänska bergstrakterna under bröllopsresan. Mamman och pojken var modeller och hörde inte till familjen.
En favorittavla, som nästan är som en skolaffisch, är ”Brödbaket”.
Brödbaket, 1889. Knåda deg.Det är sparsmakat och med breda penseldrag, ändå är det så tydligt. Kavla.Grädda. Bordet är så fint! Och det lilla barnet som är med på golvet och gör något som ser ut att vara samma som den äldre kvinnan gör i bakgrunden. Början av livet och slutet av livet och däremellan en massa brödbak.
En gång var jag med i bagarstugan i Sangis, med mormor Aina och hennes syster Elsa. Vi gräddade tunnbröd och åt sedan med hyvlat smör på. ”Baggarstuugan”. Jag är så glad att jag fick vara med om det.
Zorns mamma Grudd Anna jobbade säsongsvis på bryggeri och hans pappa var bryggmästare.
Lilla bryggeriet, 1890. Detalj av bild med bryggerskor.
Det här är en sorts impressionism av den nya tidens industrialisering. Kvinnorna tappar öl på flaska och försluter med kork.
Mormor gör träggor, 1892. Zorns mormor tillverkar en grimma. Jag är fascinerad över penseldragen som syns torkade under i målningen. Hur många målningar arbetade han på samtidigt när de torkade? Grimman finns där, men så belyser han den med några streck bara. Mormors fötter.
Det är en av mina favoritmålningar av Zorn. Det är liv i den.
På höloftet, 1892.Hö.
Känner hur höet doftar. Det hårda arbetet är samtidigt så ljuvligt.
Spetssöm, 1894. Systrarna som handarbetar målad i Venedig.
I Venedig besökte han en ateljé för tillverkning av spetsar, ett hantverk som varit visa känt men som då höll på att falla i glömska.
Stickande kulla, Kål-Margit, 1901.
Undrar vad hon stickar? Tycker om kontrasterna mellan trä och färg.
Zorn förlovade sig med Emma Lamm i hemlighet och hon stod ofta modell för hans målningar. De var hemligt förlovade i fyra år! Båda föddes 1860, Emma föddes i Stockholm och familjen hade judiskt börd. De gifte sig 1885 men hade träffats 1881 när Zorn målade hennes systerson och hon satt barnvakt.
Emma Lamm i halmhatt 1881 målat på Dalarö där Emma mamma hyrde sommarhus. Det kallas förlovningsporträttet. Emma som nunna 1881. Hon har verkligen ett fint ansikte för det och jag undrar när de förlovade sig i hemlighet, före eller efter den här akvarellen. Även denna målad på Dalarö.
Ett iscensättande igen. På den tiden gjordes det mycket iscensatt ”historiemåleri”, vilket Zorn gjorde på sitt eget vis. Varför hade de en nunnedräkt på Dalarö?
Detalj ur målningen ”Emma läser” från 1887. Målad i St Ives i England.
Det här är en av de första oljemålningarna som Zorn gjorde. Tydligen så ska det märkas att han målat mycket akvarell. Undrar om han såg henne sitta och ville måla eller om hon sa – bara jag kan läsa samtidigt? 😁
Emma läser igen i Paris 1891 och han testar pastellkrita.
Det ska vara första försöket med pastell, men han verkar inte ha fastnat för att måla med det och Emma ser ut som jag när hon läser – närsynt!
Emma i ateljén bläddrande i hans målningar. Emma när hon står modell för Zorn och Maurice Faure. Hittade bilden på Pinterest, vet inte vem som tagit den.
Det är inte ofta vi får se baksidan av motivet ❤️ Hon har en så fin klänning. Tydligen ska hon ha tyckt att modellandet tog mycket tid.
Emma var bra på att organisera och hon tog hand om kontakter med utställare, museer, förläggare och transportörer. De var med andra ord ett bra team.
Detalj ur en målning som ser ut att föreställa Emma. Han målade svart så bra.
De reste mycket ihop och bodde minst 10 år i Paris där de skapade sitt första gemensamma hem.
”Bruden” 1886. Målat i Konstantinopel på parets bröllopsresa med Emma som modell.
Det ska ha varit på modet att måla kvinnor i vita kläder, som brud eller konfirmand. Så utställningstexten menar att det inte är ett porträtt av Emma. Det är Zorns bildskapande och en studie i vitt. Undrar om de hade med dig klänningen eller om de köpte en i Konstantinopel?
Detalj av ”Bruden”.Målad 1892.
Här hade Nationalmuseum skapat som ett sovrum med tapeten från en av målningarna. Det gav en intim känsla och jag tyckte det var väldigt fint gjort. Målningen av Emma, om det är hon vilket jag tycker det ser ut att vara, känns även den väldigt intim.
Är det här Emma? Blev hon så bekväm med modellandet? Jag glömde att fotografera utställningstexten, så jag vet inte. Måste gå tillbaka igen.
1896 flyttade de hem till Zorngården i Mora, ett gästfritt hem med många konstnärer som stannade hos dom. Emma var engagerad i folklivet i Mora med bland annat folkbiblioteket och hemslöjdsföreningen. Både Zornska barnhemmet och Folkhögskolan i Mora kom till genom deras försorg.
Undrar om de skrattade mycket ihop? Hur deras liv var? Jag har inte läst någon biografi men det står lite på Zorn.se. De valde varandra av kärlek men kom i slutet 1890-talet att bli mer som vänner. Det är ju inte ovanligt att det händer par som lever länge ihop. Efter att Zorn gick bort skapade hon Zornmuseet, dom invigdes 1939. Hon var intelligent, snabb i replikerna och hade ett klingande skratt ❤️
Han fick ett arv efter sin far, som han inte kände, och det bekostade utbildning där det ingick teckning, vilket han visade sig ha talang för.
En variant av ”I sorg” från 1880.
Han målade akvarell i början, i någon sorts blandteknik, och det dröjde innan han började måla i olja. I sorg ritade jag av i tuschpenna när jag var 21 år och jobbade med långfilmen om Zorn. Vi hade Zorns ateljé på Zorngården uppbyggd på Filmhuset. Önskar att det hade funnits mobiltelefoner då så att jag hade haft bilder från den tiden.
En variant av ”I sorg” med Mimmi Nystrand 1880.
I sorg visades på Konstakademins elevutställning 1880. Då var Zorn ca 20 år. Den är lite snäv i sorgefloret men så fint och det ledde till att han fick uppdrag att måla porträtt. Han gjorde över 20 versioner av motivet, som är inspirerat av Egron Lundgren. Den ägdes av av Mr Watson 1883 och såldes åtminstone en gång 1968. Den här såldes för 350 000 kr 2012 på Stockholms auktionsverk (auktionsverket.se).
Porträtt av någon i svart rock.
Det är nog tur att han målat med vitt som Zorn gjort på kragen. Jag fick lära mig att jag inte skulle måla vitt utan låta pappret vara det vita, men om pappret är gult eller gulnar så är det ju bra att använda vitt.
Porträtt av Pierre Louise Alexandre 1880, som var modell på Konstakademin. ”Den vansinniga” från 1883.
Ibland känns det som om han målat utan att haft en förlaga. Den vansinniga känns så. Är hon fastbunden som i en tvångströja?
Porträtt av Albert Magnus Stenbock 1882, som Zorn målade i London.Självporträttet ”I brist på annat” målat i Gibraltar. Han hade humor.
Utställningstexten till det här porträttet var märkligt tycker jag. ”Hans blick och påskriften I brist på annat tyder på att hans självmedvetenhet bara ökade med tiden”. Självmedvetna är väl de flesta men vad i blicken är det som visar denna ökning?
Det är många cigarrer och cigaretter i målningarna eller vad det nu är han har i munnen…Det här är också ett självporträtt, från Richmond i England, men han bör nog ha haft ett fotografi som förlaga. Kanske kompisen Christian Bolinder som fotat? Tvärs över gatan, 1884, målad i Madrid.
Undrar vad de tittar på… De står på samma vis och utställningstexten läser in i bilden att Zorn ville visa manligt och kvinnligt och en attraktion emellan dem. Det är väldigt vacker sjal och han målade kvinnan med sjalen en gång till. Vad tror ni? Har han iscensatt det här också?
Adiós Maria, 1884.
Det bröt ut kolera i Madrid så han flyttade till någon bergsby för karantän och där iscensatte han detta drama med den avvisade Maria. Ytterligare ett av hans skapande av en målning med traditionella dräkter.
I Alhambras park, 1887. Ett lekfullt måleri för att skoja med konstnärsvännen Hugo Birger. Han har målat sig själv pussande Hugos fru. Emma var också där men Hugo var visst sjuklig så de lämnade aldrig över den. Uppdatering I audioguiden från Zornmuseet så är det istället ett köksbiträde, hon med den gula sjalen som avbildas. Detalj av I Alhambras park. Detalj av I Alhambras park med katten som letar, eller tjuvkikar, i buskarna. Är så förtjust i växtligheten och vi roades oss att leta efter katter i tavlorna.
Han målade inte symboliskt, vad jag vet, men målningen med denna kvinna heter En Sirén – den farliga havsnymfen i form av en jordnära sirén, som just rensat fisk och har en katt som sällskap.
En annan katt får avsluta detta inlägg, katten Calle.
Calle, 1886, som var hans svärmors katt. Emmas mammas.
Han förlovade sig i hemlighet med Emma tidigt och de höll ihop hela livet. Ett inlägg får bli med bilder på Emma.
Vi gick fel och började i det stora, första rummet, när vi egentligen skulle gått in i de små rummen, fick vi veta. Följ pilarna var uppmaningen, men det var ingen pil i golvet till det lilla rummet… Men här kommer iallafall vatten- och naturmotiv från lite här och där i utställningen 💦 💧 🌊 🌳 🌲
”Sommarnöje”, 1886. Motiv från Dalarö och Zorns kända akvarellvatten.
Det kluckar om vattnet, även det inte är mina favoritmålningar av Zorn.
Jag beundrar måleriet av kvinnan, det är Emma som är modell, och den vita dräkten. Lotsen Dahlström på Dalarö med sina trasiga kläder.
Det är så mycket som kan gå fel med detta måleri, vattnet, perspektivet och färger men allt är bara så bra. Till och med mannens blick! Samtidigt tyckte jag ännu mer om målningarna i två små rum i utställningen med naturmålningar och vatten.
Om mannen, bofast på Dalarö och lots, hyrde ut huset till Emmas mamma, är det statistkläder han har på sig då?
Glittret på havsytan.Han åkte ofta båt och målade havet. Som ett ögonblick. Någon har gått där. I strandkanten.
Det är det direkta och inte övermålade jag tycker om, för det blir en direkt närvaro på ett annat sätt, ett ögonblick. Men hade han bara målat så här så skulle det inte vara någon utställning på Nationalmuseet och inga priser vunna.
Magisk akvarell. I den gyllene skogen.
Men såklart tycker jag om dessa långsammare målningar också. Väntan på att akvarellen ska torka för att kunna fortsätta.
Avslutar med ett helt annat vatten, i Alger, med andra kvinnor i vita kläder och en fransk roddare. Slöjan var tydligen erotiskt laddad i västerländskt måleri.
”Från Algers hamn” 1887.
På Dalarö tittar roddaren Zorn i ögonen. I Alger är det som att han inte var där alls. Undrar om han fick se hennes ansikte utan slöja?
Den lille franske roddaren ska ha skrämt flickorna ut lokalbefolkningen. Ljuset i Alger.
”Som tavlor i tavlan” är en av de saker jag tar med mig från utställningen.
Idag har jag varit på Nationalmuseum och sett Zornutställningen med Seb. Måste ta reda på när den slutar för jag vill gå dit igen – det var mycket att ta in! Jag fotograferade så mycket att jag kommer behöva skriva flera blogginlägg.
Får jag lov att presentera Anders Zorn – en superstjärna! Och återskapare!
Det krävs mod, och med Zorns ord förmågan att känna självuppskattning, för att klara av att måla stora tavlor och med det vara den konstnären han blev. Att tro på sig själv!
Jag börjar med några välkända målningar.
Vårt dagliga bröd i Mora 1886 med mormor i förgrunden och stigen som är upptrampad av många.
En av de första akvarellerna som mötte oss är så känd att det nästan är svårt att se den. Så jag tittade på utställningen med telefonen i handen och tog foton på tavlorna, mest detaljer men ibland hela tavlan.
Han målade inte bara vad han såg, utan han skapade bilder. I det här fallet med ”Vårt dagliga bröd” så är det sina släktingar han målar i äldre dräkter, som de fick bära för tavlans skull. Den var tydligen en sorts ”beställning” från Nationalmuseum att måla något fosterländskt – och då valde han sin familj i Dalarna och mormor. Det är med andra ord realism och samtidigt orealism.
Zorns mormor som han målade flera gånger.
Jag skulle vilja ha en sådan där fårskinnsjacka. Hon har matsäck med och det ser ut att vara smör och bröd.
Mormor har en eld igång. Är det till kaffevatten? Lyssnade just på Nationalmuseums audioguide som är gratis och då berättas att hon kokar potatis.
Spånkorgen ❤️
Flickan som samlar ved till elden.
Han både sparar ur det vita pappret och målar med vitt. Hans gräs är som att vara där. Intresset för ljuset fick med tiden mer och mer plats i måleriet.
Paret med barn.
Han blev en mästare på att måla ”svart” och ”vitt”. Varje liten del av tavlan är som ett konstverk i sig.
Ett hav av hö…
Det är som ett nostalgiskt minne av hans barndom. Han började konstskolan redan som 15-åring 1880, åtta år tidigare. Men han gick inte klart skolan. Han ville ut i världen och se sig omkring. Måla och få betalt.
En annan tavla som är välkänd är ”Mora marknad” från 1892. En tidigare viktig marknad som när Zorn målade tavlan blivit mer en folkfest. Vet inte om det här är en iscensatt bild, men även den är så känd att det är svårt att ”se” den.
Detalj ur Mora Marknad 1892.
Vi har sett henne sitta där otaliga gånger, inte så nöjd med livet den här dagen, med mannen som ligger full i gräset och hans hatt i handen.
Vagnar kör förbi.
Penseldragen under ger struktur.
Hästen är ljuvlig. Och Mormor, som inte fick sålt sin ko på marknaden, är kanske påväg hem igen. Zorn målar Mora marknad. Bild från Zornmuseet. Det vore kul med en fotoutställning om Zorn.
”Midsommardansen” från 1897 är däremot tydligt en hel iscensättning av Zorn. En bild av något han kanske själv varit med om och som han ville återskapa? Som att göra en film om en viss tid eller som så vi som nu återskapar vikingatiden. Målningen skulle vara med på den stora Stockholmsutställningen 1897.
Detalj ut Midsommardansen från 1897.
Så han iscensatte denna midsommar med majstång och allt, trots att kyrkan hade förbjudit midsommarfirande mitt i byn.
Det är ett så vackert ljus i den.
Vem är mannen mitt i tavlan som tittar rakt på honom? Är det en präst med det vita som anas under hakan?
Måleriet är så lätt på handen samtidigt som det är så skickligt. Han målar inte alls som Carl Larsson med konturer. Istället tänkte jag flera gånger på Helene Schjerfbecks måleri. Och mycket riktigt så hittade vi en koppling mellan dom, så jag återkommer till det i ett annat inlägg.
Hjalmar Stolpe grävde på 1800-talet ut ca 1100 gravar på Björkö. På en terassliknande formation vid Stadsvallens västra del, gravområde 1A, så hade det begravts människor i åtta kammargravar längs kanterna, vilket Anne-Sofie Gräslund skrivit om. Det är 6 kvinnor i kammargravar och 2 mansgravar i kammargravar på terassen, men det finns även andra gravar på terassen, med kista och utan kista. Beroende på hur det räknas så blir det olika antal, men jag väljer att presentera de som Helena Brolin Frenzel valde ut i sin uppsats ”Gravens högsäte” från 1999 och då är det 13 stycken gravar Bj 961, 962, 963, 964, 965, 966, 967, 968, 969, 970, 975, 976 och 986 som ryms på en yta på 57,7 m2.
Terassen sträcker sig i väst-östlig riktning som är en mer vendeltida terassriktning, till skillnad från de många andra terasserna längs Stadsvallen som är mer nord-sydliga och vikingatida (se Holmquist Olausson 1993:134). Det går inte att veta om det stått hus på terassen och hur det i så fall skulle förhålla sig till gravarna. Gravarna kan ha grävts ned i terassen eller så kanske terassen är en gravkonstruktion.
Så en liten varning här – det här inlägget är lååångt! Jag kunde liksom inte sluta lägga in saker… och då har jag inte ens gått igenom textilierna 🙂
Kammargravar har ett sträck över, kista har en svart pil i överkant och utan kista, en sk skelettgrav, har tom pil.
Kammargravar: Bj 963 kvinna, 964 kvinna, 965 kvinna med häst, 966 kvinna (ligger denna på terassen eller utanför kanten?), 967 kvinna, 968 kvinna, 975 man med häst och 986 man.
Kistgravar: ligger närmast Stadsvallen är: Bj 961 kvinna i hög, 969 kvinna, 970 kvinna eller flicka? samt 976 man?
Skelettgrav utan kista: Bj 962 pojke?
Terassen sedd från Stadsvallen. Jag står på den äldre, brandgraven Bj 1009 som är mitt i Stadsvallen. I den finns vendeltida ett föremål, en äldre oval spännbuckla.
Gravarna är mer eller mindre samtida från sen Birkatid, så 900-tal, och Anne-Sofie Gräslund tänker sig, då de flesta på terassen är kvinnor, att det rör sig om socialt framstående kvinnorna i Birka.
Kvinnorna på terassen
Sally och jag står på Bj 1009. Foto Richard Schill.
Jag börjar med kvinnorna i kista och inte i nummerordning.
Bj 961 kista:
Bj 961, kvinna i kista: det finns inga spår kvar av henne.
Kvinnan har P51 spännbucklor, ett likarmat spänne och flera pärlor.
Grav Bj 961. Pärlorna är förflugen ett halsband och hängde inte från spännbucklorna. Alternativt om de suttit runt huvudet. Bild från ATA. Spännbucklor av typen P51 C3:or, spänne och pärlor från Bj 961. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 969 kista:
Gravskiss kistgrav Bj 969. Bild ATA.
Bj 969, kvinna kista: inga spår av skelettet finns bevarat.
Kvinnan har fått endast dräkten med dig vad det verkar. Hon har det likarmade spännet högt över spännbucklorna. Satt det i en sjal eller som särk eller kjortelspänne?
Det likarmade spännet från Bj 969. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Spännbucklor P51 B1:or från Bj 969 som ser ut att ha varit förgyllda. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Textilier från Bj 969. Foto SHM.
Det finns ganska mycket textil från graven varav ett omnämns som medelkvalitet 🙂
Bj 970, kvinna eller flicka i kista: inga spår av skelettet är bevarat.
Innehållet i den här graven känns mer som för ett barn med bara pärlor och nyckel.
Det är stenar runt kistan i Bj 970. Skiss ATA. Pärlorna i Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Nyckel från Bj 970. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
En tolkning för nycklar i barngravar är att låsa ute döden. Måste hitta den referensen vara. Det är också Anne-Sofie Gräslund.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 963 kammare:
Bj 963, kvinna i kammargrav: endast kraniet är bevarat. Hon kan har blivit sittande begravd.
Bj 963 är en rik kammargrav och kvinnan har även fått med dig en glättsten att ”blänka upp” kläderna med.
Glättsten från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Hon har spännbucklor av typen P51 och två ringspännen, flera hängen ett skrin, en vikt och en örskev. Två järnringar undrar jag hur de används! Till dräkten hör brickband och hon har en bärnstensbit i graven.
P51 C1:or spännbucklor från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Särkspänne i borrestil med tre små djurhuvuden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Rundspänne i förgylld brons från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Pärlor i blått, guld- och silverfolie samt bergkristall från grav Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Örsslev från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Pincett från Bj 963, med rester av tuskafttyg. Notera ansiktet som är uppochned på bilden. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Det är inte mycket kvar av de brodcherade brickbanden. Sköldhänge från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Silhönge med borresnsikte från Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Lite mer textil från graven, Bj 963. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Det syns en invikt kant så som det brukar se ut i överkanten på en hängselkjol.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 964:
Bj 964, kvinna i kammargrav: stora delar av skelettet är bevarat. Hon verkar ha blivit begravd sittande eller lutad mot något.
Det här är graven med den lilla torshammaren som jag tillverkar. Hon har också P51 spännbucklor och ett likarmat spänne.
Spännbucklorna P51 C1:or i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM. Det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM. Textil på baksidan av det likarmade spännet i Bj 964. Foto Pavel Voronin, SHM.
Hon har också en järnring (fästemärla), nålhus, bryne, sax, spegel, en bärnstensbit och krukor mm.
Spännande tycker jag är ringarna i både spännbucklor och det likarmade spännet. Vad har hängt i dom? Är det nålhus och brynen? Det finns flera textilfragment från graven.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 965 kammare:
Bj 965, kvinna med häst kammargrav: hon är begravd sittande på någonting.
Kvinnan med häst ligger i sydvästra hörnet. Hon är den enda kvinnan, förutom Krigarkvinnan, som fått med sig en egen häst (och möjligen även en annan grav) men hon är begravd som kvinna och utan vapen.
Hon är den som är begravd med flest brickband i silver och de sträckte sig från axlarna till låren och flera bitar sitter ihop med sidentyg. Spännbucklorna är P52:or, de med hästhuvuden, vilket är passande då hon har en häst med sig 🐎
Alla brickbandsbilderna från Bj 965 är fotograferade av Ola Myrin, SHM. Spännbucklor av typen P52 E:or med fyra hästhuvuden vardera. Foto Pavel Voronin, SHM. Här syns hästhuvudena i profil. Foto Pavel Voronin, SHM. Som särk/tunika eller kjortelspänne hade hon ett fantastiskt rundspänne i silverfiligran. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Hon fick med sig ett av de finaste borrehängena i graven. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Hon fick även två hängen av omgjorda silverskålar. Foto Charlotte Hedenstierna Jonson, SHM. Ett pärlhänge med en fasetterad karneolpärla från Bj 965. Foto Thomas Eriksson, SHM.
Hon fick med sig viss hästutrustning, en hink, nålhus, sax, kniv, kärl, bäringar och mycket mer. Hon hade även ett ringspänne i järn!
Pärlorna från Bj 965. Foto Pavel Voronin, SHM.
Mest magiskt är nog att hon fått med sig så många pärlor av lapis lazuli! Hon bar pärlorna i en snodd som ett halsband. Det är även karneol, bärnsten och glaspärlor och några kan vara av organiskt material.
Hon hade även fått med sig tre östliga mynt och en börs.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 966:
Gravskiss Bj 966, ATA
Bj 966, kvinna i kammargrav: hon blev förmodligen begravd sittande eller lutad mot något. Hela skelettet förutom underarmarna är bevarat.
Graven ligger längst med i sydvästra hörnet på terassen, om den är med på terassen. Hon har ett par P51 spännbucklor ett rund spänne och hon bar sina pärlor som ett halsband.
Spännbucklorna, P51 C1:or, från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM. Ringspännet med en ögla från Bj 966. Foto Pavel Voronin, SHM. Pärlorna är inte supersnygga längre, men jag tycker om de ljusblå. Foto Pavel Voronin, SHM.Hon hade även en bronsnål med ring. Foto Pavel Voronin, SHM. Dessutom hade hon ett pärlhänge med pärlad koppartråd, vilket är ovanligt. Pärlan är en bärnsten. De brukar vara av silvertråd. Foto Pavel Voronin, SHM.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 967:
Bj 967, kvinna i kammargrav:endast delar av armarna och en for saknas och hon verkar ha blivit begravd sittande.
Även denna kvinna har P51or men av typen P51 B1:or, och ett rundspänne. Hon har även ett anglosaxiskt mynthänge. Ska se om jag kan hitta någon bild på det.
Det lilla rundspännet i Bj 967 av samma borretyp som i en av de andra gravarna på terassen. Foto Christer Åhlin, SHM. Pärlorna i Bj 967. Det är en blå ögonpärla och ljusblå glaserade lerpärlor. Ett hänge här är av sten. Foto Pavel Voronin, SHM. Hon har ett fint litet förgyllt hänge i Bj 967. Foto Pavel Voronin, SHM. Till hennes dräkt, Bj 967, så hörde det även brickband och siden. Foto SHM.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 968:
Bj 968, kvinna i kammargrav: endast kraniet och benen är bevarade, men hon verkar också ha suttit i graven eller varit lutad.
Det här är nog en av mina absoluta favoriter. Jag har den lilla silverkubbstolen, korset och Frejahänget från denna grav i över 20 år och det passar ju fint då flera av kvinnorna sitter upp! Egentligen borde den här graven få ett alldeles eget blogginlägg.
Hon bar P51 spännbucklor, ett litet rundspänne och ett treflikigt spänne.
Spännbucklorna, P51 C3:or, i Bj 968. Foto SHM. Rundspännet från Bj 968. Foto SHM. Det treflikiga spännet från Bj 968. Foto SHM. Kubbstolen från Bj 968. Foto SHM. Freja med sin hårknut hållandes i sitt halsband Brisingamen från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Korset från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Den tillbakablickande hjorten from Bj 968. Foto SHM. Sköldhänget från Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM. Hon har två knivar med sig i Bj 968. Foto SHM. Pärlorna i Bj 968. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Kvinnan var pärlorna som ett halsband. Hon hade även fått med sig bla en nyckel, en sax, vikter stenar och två fingerringar i silver, men jag vet inte hur silverringarna ser ut. En har ornamentik och den andra är knuten.
Textil med bland annat sidentyg från Bj 968. Foto SHM.
Amica ska förmodligen återskapa denna grav.
Mansgravarna på terassen
Bj 975 kammare:
Bj 975, mansgravarna i kammare: mannen verkar ha suttit i graven. Ben och delar av kraniet är bevarat.
Bj 975 med häst ligger längs nordvästra sidan. Det är förmodligen pilarna och avsaknaden på kvinnoföremål som bestämt denna som en mansgrav. Bryne, nål och kan kan även ligga i kvinnogravar.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 976 kista:
Gravskiss Bj 976, ATA.
Bj 976, mansgrav i kista?:inga spår av skelettet är bevarat. Helena Brolin Frenzel har med den som mansgravfrågetecken.
Mannen har en ringnål, bronskedja och en brickbandsprydd dräkt och med silverposament. Bland postamenten finns även en posametknapp. Jag antar att det är ringnålen som gör att den bestämts till en mansgrav.
Delar av dräkten till Bj 976. Foto SHM.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 986 kammare:
Bj 986, mansgravarna i kammare: hela skelettet förutom händerna är bevarat och det verkar som att personen begravts sittande.
Bj 986 ligger nära utanför terasskanten, så den kanske egentligen inte ska räknas. Att den räknas som mansgrav beror förmodligen på gravgåvor spelpjäser, ett spjut och ett ringspänne i järn. För att vara en kammargrav är den minimal vad gäller gravgåvor. Det finns även en kniv och en vikt från graven.
Notera att även flera av kvinnogravarna har ringspänne i järn, knivar och vikter.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Bj 962 skelettgrav:
Gravskiss skelettgrav Bj 962. Skiss ATA.
Bj 962, person i skelettgrav: det finns inga spår av personen förutom tänderna. Helena Brolin Frenzel har med den som en pojke.
Det här känns inte heller som en vuxen person. Personen har bland annat med sig ett ringspänne. Undrar vad det är för bronsknapp? Tycker det ser ut som att det står ”silferband” i marginalen vid 3, så det låg nära ringspännet.
Till personens dräkt hör även brickband i Bj 962. Foto SHM. Ringspännet från skelettgrav Bj 962. Foto Gabriel Hildebrand, SHM.
Det här känns mer som en mans- eller pojkgrav om den hör till terassen.
Funderingar och sammanfattning
Här är en Stolpeskiss från ATA. Här blir det ett större utrymme i mitten och Bj 986 ligger utanför terassen. Undrar om det legat ett hus på terassen?
Det är med andra ord möjligen 9-10 kvinnor begravda på terassen och 1- 3 män, beroende på hur vi räknar. Några av de mest ikoniska föremålen från Birka kommer från denna terass.
Bj 966 ligger utanför terassen om jag tittar på Arbmans kartskisser men den är medräknad här. Även mansgravarna 986 verkar vara lite utanför. Vilka var de? De levde på 900-talet och nästan alla hade P51 spännbucklor förutom kvinnan med häst som hade hästspännen P52 och den som var utan smycken.
Är mansgravarna nödvändigtvis mansgravarna? Det är okej om dom är det, jag bara undrar…
Helena Brolin Frenzel kommer fram till att kvinnorna i kammargravarna sitter i allafall upp, i ett högsäte, i sina gravar längs terassens ”väggar”. Det skulle inte förvåna mig om detta varit ett hus en gång i tiden. Hon såg att alla kvinnor inte begravts samtidigt utan i följd, vilket kan ses på spännbucklornas datering. Hon ser även dessa personer som nära kretsen kring kungen i Birka. De kan ha varit husfruar eller kultutövare, völvor vid kungens hov som satt i ondvegi, det kultiska högsätet.
Jag behöver fundera lite mer och återkomma. Kanske lägga in alla gravskisserna från Arbman?
Vad tänker ni om de här gravarna och terassen? Vad vill vi veta mer? Önskar vi kunde göra en app där alla som återskapat dyker upp vid gravarna och berättar om sig själva ❤️
Kram
Lästips:
Helena Brolin Frenzel, 1999. Gravens högsäte. Uppsats vid Stockholms universitet.
Anne-Sofie Gräslund, 1980. Burial customs at Birka, s. 30.
Lena Holmquist-Olausson, 1993. Aspects om Birka. Stockholm.
Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Die Gräber, Text, Tafln, KVHAA, Stockholm.
