Ibland längtar jag efter att vakna här, så här kommer minnesbilder från häromåret, i huset jag bott i under flera år ett tag på sommaren. Jag längtar efter en enklare tid. Men det är en ”hittepåtid”, även om det är en tid jag verkligen behövt! 

Det var inte bättre förr för många människor. Vi krigade, hämnades, offrades, gick igenom isen och frös ihjäl. Vi köpte och sålde människor, utnyttjade dem till max. Kanske skulle jag har varit en som utnyttjade eller så kanske jag var en träl, utan något att säja till om. Men det var nog inte så svart/vitt alltid. 

Önskar ibland att vi kunde backa tiden och göra om, göra rätt. Allt vi kämpat för som rättigheter, kunskap och frihet bara för att alltid bråka. Vi är vana vid ett ”vi och dom” och det kommer nog aldrig bli bara ett ”vi” – för utan ett ”dom” finns kanske inget ”vi”.

Hemmet i mitt hjärta ? 

Mat.

Hantverksrummet förberett för besökarna – för jag har även arbetat hårt och med glädje 🙂 

Att bara gå barfota.

Minnen av alla brandbegravningar. 

En av de gamla portarna i Borgvallen. 

Staden är som ett svagt minne ute på Svarta jorden. Vilka levde här? Vad pratade dom om? Deras liv och rörelse är nu förbi – livet i en evig förändring. 

Jag är så tacksam att jag fått vara på den här platsen så mycket av mitt liv! Fri, och även om jag inte alltid varit lycklig, så har jag känt mig hemma här! Lugn och tillfreds.

Kram