Baksidan av att ha fibromyalgi är att jag inte alltid förstår vad skillnaden är mellan vanlig värk och smärta och när det faktiskt är något annat fel

Nu har jag fått konstaterad hälsporre! I måndags kunde jag inte längre gå på ena foten efter att ha gått lite för långt… Jag borde ha stannat upp i alla fall redan förra måndagen när jag var hos doktorn och fick naproxen. Men inte. Jag gick till jobbet ändå. Har haltat nu i flera veckor sedan jag började på Björkö. Tänkt att det var fötternas protest över att gå och stå hela dagarna och eftersom jag skäms över min sjukdom så har jag mer eller mindre ignorerat smärtan.

Nu gick det inte längre. I måndags kunde jag inte ens sätta ned foten längre. Det kändes som en kniv i hälen och emellanåt fick jag som elektriska stötar ”i hälen”. På röntgen syns en liten kalkavlagring på hälbenet och den är tydligen mycket svårt att få bort. Typiskt! Ska gå till sjukgymnast som ska skicka in någon sorts signaler i hälen. Jag tar tag i det imorgon.

Nu äter jag tabletter i massor, går på kryckor och har köpt skoinlägg, nya tantskor och ett par nya ”Embla”-sandaler som faktiskt är fina. Det står i Emblas beskrivning att de fyller kraven för modet i både arbete och vardag!

Hur som – det är alltid roligt att köpa skor! Jag har till och med blivit omskriven som ”Skoflickan” i en bok en gång  i ”Tredje stenen från solen” av Claes Holmström. Har ni läst den så vet ni att jag fick bra betyg i den!!! Ett av de bästa i boken faktiskt, även om författaren var säker på att jag var kär i honom. Det var jag nog lite också. I alla fall så var jag helt fascinerad av hans intensiva ögon och vi umgicks i skolan under ett år när vi läste filmvetenskap för massor av år sedan.

Jag hade definitivt finare skor då än tantskor!

Läs om Claes på Wikipedia  http://sv.wikipedia.org/wiki/Claes_Holmstr%C3%B6m

eller på fib.se http://fib.se/fib_1/unglitt.html