Etikettarkiv: vikingatid

Medeltida konst med Petter

I fredags följde jag med på första delen av visningsserien Medeltida konst på Historiska. Vi var i första delen där vi började i Vikingatiden med skiftet i tidigkristen tid. 

Plankan från 900-talet, Forsbykrucifixet från Västergötland och Mosjömadonnan.

Jag känner mig stolt över många av mina kollegor 🙂 och det är kul att följa med och lyssna och lära mig mer och också inspireras. 

Bakom Petter hänger ett av de äldsta träföremålen av trä från vikingatiden. Det är en planka från en stavkyrka, som jag tror jag nämnt tidigare, men innan den blev målad med Kristi himmelsfärd i bysantisk stil så hade plankan en vikingatida slingerornamentik längs hela plankan. 

Eke stavkyrka på Gotland, av ek. Fid. 94192, Inv. nr. 15844.

Det är både tråkigt att de högg bort den tidigare ornamentiken och samtidigt bra eftersom vi nu kan se spår efter den, eftersom plankan bevarats. 

Det är ändå nästan 1000 år gammalt måleri! 

Plankan har med dendrokologi daterats till 900-talet. Jag undrar om den hörde till ett vikingstida tempel som sedan blev omgjort till en kyrka? Hedniska kultplatser har ju kristnats, så varför inte kulthuset också?

Broddetorpaltaret från Västergötland i koppar och ek. Ett antemensale från tidig medeltid. Fyndidentitet 114924, Inv. nr. 4674.

Petter visade också antemessaliet med bland annat kufisk text på. Det finns mycket att titta på där. I den nya utställningsformen så saknar jag altaret som plattan ska sitta framför. 

Dopfunten från Näs i Jämtland i furu daterad till högmedeltid. Fyndidentitet Fid. 93931, Inventarienummer 230032.

Dopfunden från Näs sn med Gunnar i ormgropen, bunden spelandes på harpan med fötterna för att söva alla ormar, men han lyckades inte… Avskräckande exempel med ett känt motiv för att folk skulle vilja bli döpta in i kristendomen! Det är fint hantverk i furu. 

Kram

Thorsbergsbyxor… a la vikingatid

Tyget är dubbelvikt och klippångesten hemsk. 

Ibland kan den långa grenbiten vara delad i två. 

Här skulle jag kunna klippa ut två bitar, för att det ska bli snyggare fram. Får se hur jag gör. Eftersom tyget är vikt går det att klippa så här, men är det ett smalt tyg, så funkar det inte. 

M, nu är det bara att sy ihop… 

Kram

Lästips:

Blogg om vikingabyxor http://urd.priv.no/viking/bukser.html här.

Till Alsnu gård på kvällskvisten – musik, benlappar och det persiska glaset från bj 542

Igår åkte jag en stund till Adelsö och vikingagården Alsnu gård. Var lite orolig i själen så stannade inte så länge, men det var fint att höra lite musik och sitta vid elden en stund. 

Det var lite skumt ute redan när jag kom dit. Gården är under uppbyggnad och det är redan så fint. 

Tänkte att det skulle vara bra med vinterskorna, men det var blötare ute nu och ingen snö, så de blev blöta och det rykte från skorna när jag torkade dem vid elden.

Janne var där 🙂 

Alla blir så snygga i eldsken 🙂

Önskar att jag kunde se utan glasögon. 

Fina Malin hade en fintrumma.

Det är härligt med ljudet av musik och eld ihop. 

”Vikingaselfie” ? 

Experimenterade med ”benlappar”efter järnåldersfynd från Sørgård mosse i Danmark, iof äldre än vikingatid, samt från Thorup i Danmark, se Mannering i läslistan. Ibland har jag ju långkalsonger under vikingadräkten, men nu var det ju inte superkallt, så ville prova nytt. 

Det blev riktigt varmt och skinnremsorna höll dem på plats. Det ska vara skinnremmar nere vid fotknölen också men jag har bara stoppat in dem i sockarna. De var helt klart toppen att ha! Får fiffla till dem lite i kanterna bara, så blir de finare.

Har aldrig druckit ur det persiska glaset vid elden tidigare. Nu syntes verkligen graveringen i glaset. Så fint! Glaset är en kopia av ett glas från grav bj 542 i Birka. Det var en gravgåva till en person tolkad som man och som begravts i en kammargrav, en av Birkas vapengravar. Runt huvudet hade personen ett guldposament.

Bj 542

Skrämbild från SHM, Sök i samlingarna. Bj 542.

Hjalmar Stolpes gravteckning av bj 542. Teckning: ATA.

Nr 3 står som silverprydnad och pärla, perla. Bild: ATA

 Vid ”låret” en förgylld ringnål i brons men den verkar, enligt anteckningen, ligga en bit upp från botten och där låg även en underkäke? 

Guldposament gP5, från bj 542. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är spännande att tänka på vad de som fick se, eller kanske dricka ur glaset, tänkte om glaset det när det kommit fram till Birka. Användes det vid fest? Var och hur förvarade dom det? Otroligt att det fortfarande är så helt som det är. Mitt glas fick jag som present en gång för några år sedan av jobbet. 

Kram

Lästips:

Bj 542, SHM, Glasets Fid 106816. Inv. Nr. 34000. 

Alsnu gård. www.alsnu.se. Här.

Hägg, I,  1986. Die Tracht, I: Birka II :2.

Blogginlägg om Birkas vikingamössor. http://linda.forntida.se/?p=10381 här.

Mannering, U., 2017. Iconic costumes. Scamdinavian late iron age costume iconography. 

Birka i Vetenskapens värld

Tittar på Vetenskapens värld igen eftersom avsnittet handlar om det jag skrev min magisteruppsats i arkeologi om – Stadsvallens förlängning fram till Borg, 1998. 

Efter min undersökning 1998 så klipps gräset efter förlängningen som jag tyckte mig ha hittat. Uppsatsen avslutades med att det skulle behöva göras några provschakt för att se förlängningen bättre och bekräfta resultaten, eller inte.

När georadarforskarna gjorde sin första undersökning 2006,  bekräftade de min upptäckta sträckning på ett föredrag på Ekebyhovs slott, men när jag träffade dem igen för några år sedan så sa de att de inte längre tror på förlängningen, uatn att den gått på ett annat ställe. Jag har väntat länge på att få se georadarbilderna och nu visades de i Vetenskapens värld.  Jag tycker mig se min förlängning av Stadsavllen på deras georadarkarta! Så det känns okej ? Skulle däremot verkligen vilja se deras olika tolkningsunderlag mer i detalj och förstå resultaten bättre ? 

Arkeologi är ett ämne där nya metoder och undersökningar ger nya resultat och man måste alltid vara beredd att ändra sig när det kommer välgrundade nya teorier, analyser eller fakta. Jag vet vad jag själv kom fram till, med möjligen en enklare metod, med EM38, då markens suseptibilitet mäts, dvs. markens förmåga att leda elektricitet. Jag tog även jordprover för fosfatanalys, som jag fortfarande har kvar, och har därför en ganska tydlig bild av hur marken ser ut under grässvålen. 

Min fosfatkartering.

Nästan min sträckning över området.

Här är den nya sträckningen enligt programmet. 

/Uppdatering 2016-10-20:

Även under marken här tycker jag mig se Stadsvallens förlängning! Jag har tänkt en del och om Stadsvallen, i sitt befintliga skick, har gravar på var sida, gravar under och gravar i så följer ju förlängningen samma mönster och då bekräftar de möjliga nyfunna gravarna Stadsvallena förlängning 🙂 /.

De ljusa prickarnar de bortplöjda gravarna, enligt georadartolkningen. 

Ojoj, det blev som hjärnstockning i mitt huvud av att se programmet, av flera skäl! Mycket som påstås vara ny forskning är inte det. 

Det är inte så att alla forskare sett vallen som endast en försvarsvall – den kan tex visa gränsen för Björköarätten eller vara en gräns för tull. Dessutom ligger det gravar innanför vallen, på stadssidan, under vallen och i vallen, som visar att den inte är enbart en rituell gräns till de döda. 

Att den första vallen fanns är det som syns på modellen på Historiska museet och den syns även i landskapet, så georadarforskarna har förmodligen förstått modellen och Björns forskning fel. 

Att det finns långhus längs med Stadsvallen och andra stora konstruktioner på norra sida om staden är inte heller nytt. Det finns till och med en lagunliknande konstruktion där. 

Att det finns många trälar är inte heller nytt. Det går fint att läsa boken om Ansgars liv. Det forskas mycket om trälar och olika former för träldom just nu och att det varit eländigt för många som skulle hålla liv i elden, mata djur, tvätta och ta hand om de som ägde dem är inga konstigheter, men vissa hade det nog ganska bra också. Kyrkan som köpte folk gav dem ju inte direkt sin frihet. De blev ju ägda av kyrkan istället… 

Det nya är nog den otroligt dystra bilden som ges. Med regn och mörker. Inte ett spår av hassel, enar, köksväxter eller målade hus syns. Men att det är små hantverkshus i början är ju inte heller nytt. Det är ju det Björns grävning visat. Det är inte heller på en tom ö som ”staden” byggs. Det finns bronsåldersgravar, äldre järnåldersgravar och vendeltid på ön. Lika som på Adelsö. Björkö, som liten ö med höga utkiksposter, mitt i en stor öppen Björkfjärd, på gränsen mellan flera folkland är viktig att komma ihåg. Här kan en avgränsad lag bli tydlig, många människor kan på så vis träffas i Mälarens säkraste ankringsplats… Självklart har platsen blivit anfallen några gånger, vilket synts arkeologiskt, och förmodligen bytt styre under de dryga 200 åren som ”staden” var igång. 

Sen om de tagit hantverkare till fånga eller bjudit in dem till staden är frågan? Det finns skickliga hantverkare här uppe, på Helgö tex. De behövde inte hämtas från Holland. Att kontrollera hantverkare, som hovjuvelerare, är en möjlighet. Visst kan det vara utländska hantverkare för de finaste smycken i början av Birkatid. Även på Helgö är det en stor verkstad samtidigt, och även innan Birka, och kontrollen över ornamentiken, viss ornamentik, har säkert varit viktig. 

Alla dess sopor då? Ja, det beskriver Björn som att man byggt två rader till med hus ut mot vattnet när marken steg mer pga landhöjningen, lite så som stadshuskajen i Gamla stan är uppbyggd. Att använda sopor till att bygga på, som fyllnadsmaterial är inte konstigt. Även den stora terrassen i Garnisonen, där krigare och kanske hovet hållit till, är byggd med sopmaterial även om rituellt deponerade saker finns i den också, tex en hel spädgris, som jag grävde fram. I Svarta jorden har det även hittats byggnadsoffer i golvet i åtmonstone ett hus. 

Visst blev folk sjuka, det syns på bihålorna på en del kranier (Läs ”Bihåla Birka” i Birka nu.) 

Att Birka är en nekropol har det skrivits om tidigare, av Bente Magnus i Historiska nyheter, som kom ut när museet öppnade för 20 år sedan. För övrigt jätteroligt att det går två gamla tanter på bilden ? Att de som begravdes på Birka kom från när och fjärran är något som behöver forskas mer om och det görs också. Att Björkö blivit poppis att bli begravd på är förmodligen riktigt och att de som bodde där begravdes där, samt folk från omlandet. Men även utländska personer som Biskop Unni ska ha blivit begravd där på 900-talet, även om hans huvud forslades hem till Bremen. Men även trälarna kan ju ligga i egna gravar. Trälar ligger möjligen även i flera fall i vad som skulle kunna tolkas som sina ägares gravar, tex personen ovanpå kvinna i grav Bj 632 samt den yngre mannen ovanpå mannen i graven kallad ”Älgmannen”, uppe vid Stadsvallen. 

De vikingatida städerna, som är som Birka är dåtidens metropoler och de är många över ett stort område! 

Att begrava den döda med ritualer på Björkö har jag skrivit om i en liten artikel om graven i Borgvallen. Det är bra att titta på Stoples grävningar igen, vilket Historiska museets arkeologer har gjort. Däremot så finns det mer saker med gravarna och användandet av dem och de som Price visat på som är spännade, men det är bara att läsa det som Snorre Sturlasson skrivit så finns det ännu mer fantastiskt stoff om gravöppnade, kungen Frej/Frö som får en grav med fönster så att det går att gå dit att titta in i den mm. Att de gjort knäppa grejer med ben från djur och människor är inte heller nytt. De var fascinerade av döden, livet efter döden och kommunikationen med de döda. Det syns arkeologiskt att de ägnade mycket tid och omsorg kring begravningarna. 

Det finns massor av mer och det är också det som är spännnade! Birka lever i vår samtid, är en forskningens stridsplats och engagerar många, såväl forskare som entusiaster! 

När det kommer nya program om vikingatiden, kommer också frågorna från besökarna direkt! Det är inte så ofta dock som det blir så personligt för mig ?

Har jag glömt något viktigt? Skriv till mig om ni vill. 

Kram 

Lästips:

Några av mina artiklar och uppsatser finns på Academia.edu Här Där finna även massor skrivet om Birka att läsa i bla. artiklar från boken Birka nu. 

https://independent.academia.edu/LindaWåhlander

Birkaportalen här finns mängder med material. 

En artikel om detras undersökningar 2006 finns att ladda ned här samt en till här.

https://www.researchgate.net/publication/260557065_First_High-resolution_GPR_and_Magnetic_Archaeological_Prospection_at_the_Viking_Age_Settlement_of_Birka_in_Sweden

https://www.researchgate.net/publication/229902304_Efficient_large-scale_archaeological_prospection_using_a_true_three-dimensional_ground-penetrating_Radar_Array_system

Flaskan från Aska

Igår fick jag se flaskan från kvinnograven i Aska, Hagebyhöga i Östergötland, lite närmare. Har inte sett tidigare hur flaskhalsen suttit som löst i kroppen! Dessutom syntes den fina ornamentiken bättre än när den står utställd i montern. 

Den är uttagen för att en forskare ska titta närmare på texten. Den är inte helt tolkad ännu. Tydligen knepig att läsa och det är ”dekorativ text” på den.

Undersidan har jag heller aldrig sett tidigare ?

Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Graven är den med Frejasmycket, då Freja har hjälm, står omringad av Midgårdsormen, där ormens huvud är hennes ryggknsppspänne, och hon håller sig om magen. 

Undrar vem hon var kvinnan? Flaskan kan ha varit en det av en tvättuppsättning tillsammans med en metalldelar äæ

Oskål.

Kram

Flaskan http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=106828&g=1

Frejasmycket http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107873&g=1

Några bilder från Gunnes gård i helgen

Det blev en fin marknad! Även om jag var trött och ”eftersjuk”, inte helt frisk ännu, så var det värt det – att träffa alla!

Superfin Årsundatjej med sin nya väska. Hon har gjort den i koben och färgat mönstret med lök. Jag blir så impad!!!

Den håller sig uppe fint. När den öppnas. Ena delen i Birkafyndet från vattnet hade ju formodligen rester av läder, så läder är nog bästa tipset för en vikingaväska av den här sorten.  

Fina krigare, även från Åland ? Som förmodligen tillhörde svearna på vikingatiden.

Vi fick ett föredrag av Andreas om Vikingatid i Mälardalen. 

 Det började regna så vi fick gå in i långhuset. Fina vikingar i dörren 🙂 varav den som såg min fina silverbrakteat jag köpt second hand 🙂

Den här tjejen blev jag helt förtjust i! Hon har gjort en egen kopia av den disataff som hittats i Osebergsgraven!  

Lägret på kvällen. 

Det var gille på lördagkvällen, men jag var så trött att jag slocknade tidigt. 

Den röda färgen är så härlig att sova i. 

Varmt så jag kunde sticka ut tårna på morgonen efter tio timmars sömn. Skönt att det var så varmt!

Packa upp igen på söndagen och fint väder 🙂

Pärlor är även fint att ha i håret! 

Mamma tog lite kort! Premiäranvände den gula hängselkjolen. Den fick lite dålig passform med bälte till. Hade tänkt ha den utan bälte till dräkten grav bj 1084, som verkarar ha varit i tuskaft. Men jag får ta och sy några inprovningar som på Hedebyhängselkjolsbiten.

Så kom den här fantastiska, goffrerade särken föbi! Underbart arbete med tråd genom tyget och ihopdraget! Vilket jobb! Urfin dräkt! Tack Lisa ?

Gun kular vid öppning och stängning ? Fina båten Tälja i förgrunden. 

Nu ska jag uppdatera nätbutiken med antal varuantal och det kommer ta lite tid 🙂 Sen ska jag tillverka lite nytt till höstmarknaden på Medeltidsmuseum 🙂

Kram

Röstahammar, fynden i gravarna på Historiska

Här kommer lite fler bilder av de utställda fynden från graven med bälteväskan i Röstahammar, Rösta, i Ås i Jämtland samt pärlorna från grav 1.

Järnsaker, bl.a. en hank till en hink/ett ämbar.

En vikingatida balansvåg och en bit av ett arabiskt silvermynt.

Pärlor från kvinnogravgrav 1, av glas och karneol samt två guldfärgade pärlor.

Karneolpärlor var mycket populära under vikingatid. Två av glaspärlorna med annorlunda mönster är en mosaokpärla och en som ser dragen ut, men jag ska fråga Moa, så det blir rätt. Kvinnan i grav 1 verkar ha begravts i en båt.

Moas svar: ”De guldfärgade är riktig guldfolie, dvs. ganska tidiga antagligen. Den randiga är blåst-dragen och den mönstrade högst upp är mosaik. Den spetsiga behlver jag titta mer på.”

Väskan och bältet igen.

Doppskon till svärdsskidan.

Det dubbeleggade svärdet med silverinlägg på knappen och horndekoration på hjaltet.

Jag vet inte om det är den här delade pilen, eller vad det är, eller om det här den rakt avkapade pilen på nästa foto som används för att skjuta av hälsenor på bl.a. renar. 

Sköldbuckla, yxa och pilar, bl.a. ekorrpilen.

Föremålen från graven är utställda i utställningen Vikingar på Historiska museet i Stockholm.  Se även tidigare inlägg här.

Kram

Röstahammarväskan – en vikingatida bälteväska

Jag har köpt en begagnad väska…En kopia av den vikingatida väskan från Rösta, Ås i Jämtland. 

Den är från en mansgrav, Nr 4, som numera räknas som samisk och är daterad till 900-talets andra hälft. Tidigare ansågs gravarna i området vara nordisks. I graven finns samiska horndetaljer på svärdshjaltet/svärdskalven som påminner om dekor på samiska trumpekare och i form av en ekorrpil. Mannen är begravd med en häst och en hund. Samerna jagade päls som byttes mot föremål från nordnorna. Väskan är av östlig typ med läderlock. I en grov linnepåse med dragsko låg två björnfalanger och några hasselnötsskal och en rund träskiva, som kanske är en askbotten… 

Röstahammarväskan med bälte. The relatively new interpretation of the bag. Foto: Björn Wickman, SHM.

Det finns två olika tolkningar av väskan, men tolkningen nedan är mer medeltida. Väsktypen har sitt ursprung norr och nordost om Volgakröken, kanske Kamaområdet, menar Zachrisson, pga de två små björnhuvudbeslagen. En liknande väska finns från Ångermanland och tre, eller fem, har hittas i Birkagravar, enligt Zachrisson. Hedenstierna-Jonson argumenterar istället för att väskan, en sabretache, är Magyarisk liknande den från Újfehértó i Ungern, där en nästan identisk hittats. Så kanske björnarna hamnat på den som extra bling? 🙂

Den gamla tolkningen. The earlier interpretation of the bag. Foto: Yliali Asp, SHM.

Zachrisson funderar över om graven med bälteväskan kan ha tillhört en nojd, vilka senare brukat ha rikt dekorerade väskor. Eller kanske det är en finnkonung? Den samiska väskan, som har levt vidare i mansdräkten, kallas dasko. I Mis kallas de sabeltaska.

Nu behövs bara ett svärd, ett bälte och en ekorrpil… Originalväskan och de nadra fynden, som svärdet, finns att se i samedelen i utställningen Vikingar på Historiska museet. 

Kram
Lästips:

Fyndet i samlingarna på Historiska:,http://mis.historiska.se/mis/sok/bild.asp?uid=32492 Här.

Zachrisson, I., 2006. Väskan från Röstahammaren i Ås och gravfältets etniska tillhörighet. Fornvännen. 

Charlotte Hedenstierna-Jonson has written about the pouch. Google it and you can read it online at Academia.edu :

Hedenstierna-Jonson,  C.,  2012. Traces of Contacts: Magyar material cultur in the Swedish Viking age Context of Birka. In: RGZM, Tagungen Band 17. Mainz. 

Några bälteväskor från Birka:

Grav Bj 93B här. Sabeltaska, beslag.

Grav Bj 154 här. Sabeltaska, utan bild.

Grav Bj 644 här. Magyarisk bälteväska, utan bild.

Grav Bj 710 här. Sabeltaska, utan bild.

Grav Bj 716 här. Enklare modell av bälteväska. 

Grav Bj 819 här. Lite annorlunda bälteväska. 

Grav Bj 904 här. Bälteväska med beslag brons och vitmetall, utan bild.

Grav Bj 943 här. Osäker, möjligen enklare.

Grav Bj 949 här. Bälteväska men annan form, med knappar.

Grav Bj 956 här. Bälteväska med ”silver”.

Grav Bj 958 här. Bälteväska med ekorre. 

Listan är utan alla fynd benämnda ”börsar”. 

Tillägg:

Edvin Sjöberg har uppmärksammat mig på de ungerska tarsoly som är lika de som hittats på Birka. 

”Dom skandinaviska sabelväskorna är förmodligen av ungerskt (magyar) eller ukrainskt ursprung och har kommit till Gotland och Birka med handelsutbyte. Det finns motsvarande lock- och kantbeslag i den ungerska fyndkontexten som överensstämmer bra med de fynd vi har i här i Skandinavien. Se även väskfynden från Chernigov.”

Han har skrivit om dem på sin hemsida audhumbla.se här.

Tack Edvin!