Idag var en sådan dag. Jag kände mig som om jag vägde 150 kg minst. Orkade knappt röra mig. Ibland vill jag gå ner i vikt bara för att orka mer, för att kunna känna mig mer obehindrad i kroppen. Inte för hur jag ser ut, även om jag så klart tänker på det också.
Det blev lite blandad yoga först och tillslut lite yin. Det är inte så ofta jag gör yinyoga hemma, men idag var det det enda som fungerade. Yinyoga brukar göra ont, måste alltid vara långt från gränsen. Men idag var jag i ”smärtan”. Den påminner mig om att jag lever. Att det finns något att känna. Efter ett tag så kom känslan av att kroppen släppte efter. Jag tog det ändå försiktigt.
Smulan var min hjälp idag. Min assistent som gjorde det lite lättare. 
Och tack mamma för att du fotograferade ?
Kram
Cerisea blåsippor. De växer här varje år bland blåsipporna. Några enstaka annorlunda plantor. Alla är inte lika, tänker vi inte lika och har inte samma syn på saker och ting.
Blåsippor på de gamla järnåldersgravaran.
Även lite uppluckrad grav av vildsvinsnos. 
