Fick hoppa in som guide idag på Björkö. Det var perfekt väder för att gå några varv runt Borgberget ?
Undrar vad birkaborna en gång i tiden tänkte när hösten kom. Var det en förbrilt förberedand att fylla matföråden för att klara vintern?
Önskar att man kunde titta igenom tiden och se hur det såg ut då, tex till höstdagen den 19 september 819.
Kram
Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.
Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂
Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.
Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.
Foto: Erica Nyström.
Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.
Foto: Barbro Segerlund.
Vi gick allihop upp på ”Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.
Foto: Erica Nyström.
Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.
Foto: Barbro Segerlund.
Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.
Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.
Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.
Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.
Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.
Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!
Lästips:
Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.
www.kallerunristare.se här.
U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11
Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.
Det har blivit en fin förening i Kvarteret på Björkö. Jag har inte varit med så mycket, men idag var det medlemsmöte och jag guidade medlemmarna i Vikingar på Historiska.
Tack Gunilla för fina fotot!
Efter fika och möte berättade marinarkeologen Jim Hansson från Sjöhistoriska om fynden i hamnen.
Många väldigt spännande fynd gjordes under de 11 år som de marinarkeologiska undersökningarna pågick på Björkö. Framförallt många vardagsföremål av bl.a. trä som inte bevarats i Svarta jorden eller i gravarna.
Ett fynd jag missat var en stor sten med rep runt! Typ ett ankare…
Det är alltid kul att guida folk som har ett specialintresse <3 och gemensam kärlek till en plats som Björkö!
Kram
Gjorde ju en heldag på Björkö för några lördagar sedan 🙂 Vi fick toppväder och det är så härligt att vara ute med intresserade människor på Björkö. Sist jag guidade några av dem på Helgö, en aprildag, så vad snöstorm och det snöade takt in i munnen när jag pratade 🙂
Det är fint att det finns hembygdslag och entusiaster som sköter om dem 🙂
Undrar hur de pratade om sina hembygder (skrev helbugder först ;-)) under vikingatiden? Var de nostalgiska när de var ute och reste? Längtade de hem till områden och människor? Jag kan längta till Björkö och hem till Helgö så mycket att det gör ont. Ibland när jag var mindre längtade jag som en tok efter lägenheten på Viveka trolles gränd och nu längtar jag ibland tillbaka till lägenheten på Krukmakargatan. Varför längtar jag tillbaka och till andra platser? Varför är jag inte bara lugn och olängtandes? Jag minns en gång på Björkö när jag inte längtade någonstans, när det kändes som om jag var hemma. Det var en härlig känsla!
Kram
Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3
Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.
På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar.
En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig.
Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där.
Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.
Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan.
Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö!
Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert!
Undrar om den här är utgrävd?
Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:
Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida.
Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden.
Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.
Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning.
Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.
Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.
Betyder det här ”Ofullbordad”?
En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.
Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu).
Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.
Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde.
Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.
Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!
Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta.
Kram
Lästips:
Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.
Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.
Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.
Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.
Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här.
Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.
Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.
Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909. Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.
Fedir Androschchuck, 201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.
Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.
Jag fyller på med inlägg:
Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.
Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.
Häromdagen ringde de från Björkö och frågade om jag kunde hoppa in lite 🙂 och det gjorde jag gärna 🙂 Det var ju ett tag sedan jag guidade där ute. Senast var det ju sagor i husen. Så idag blev första turen och det är som att komma hem.
Jag tog med mig mamma och Smulan.
Tänker på att jag åkt med den här båten i över 20 år! Viktoria <3 Undrar hur fästa vikingarna var vid deras båtar? Vilka träd de såg i kölen och i de klinkade borden? Jag ser år av sol, regn och människor 🙂
Stoppet där jag minns första gången då rösten var tvungen att trycka undan nervositeten 1999, under en guidetur för Svea Hovrätt.
Här kommer en exposé av guidefoton när jag pekar och gör olika miner… Jag skulle platsa i en sketch med Björn Skifs! Såg just programmet om Björn Skifs som firar 70 år, så tänkte på att jag jobbade på museet när han fyllde 50 år och hela järngänget kom ut till ön! Han var min första idol runt 1975 <3
Det var ”Tema matvandring”, så en tur med att prova på lite gott att äta under turen av sådant de åt under vikingatiden som hittatas på ön – fast nytt då :-))
I Borgs hagev vid min favoritgrav. Det är något speciellt med den här platsen för mig och det är en outgrävd grav.
Jag har på mig min hängselkjol i diamantkypert av samma tyg som Birkaflickan.
Smulan vilade lite ? Undrar hur många hundar som blivit begravda på Björkö? Lätt att glömma alla vikingadjur som är begravda överallt i alla gravar.
Påvägen upp till Borgvallen.
Mamma agerade fotograf idag 🙂
Björkö by i bakgrunden, med två gårdar utan ägobyte sedan 1500-talet!
Hahaha, jag pekar i alla riktningar!
Eller inte hela tiden…
Här blev det lite kort pickninck inne i Borg. De fick smaka hästkorv från Munsö bland annat och jag drack också lite älgörtte 🙂 Det är salisylsyra i, så bra mot huvudvärk. Kallas älgört, eller älggräs, för att älgar tuggar i sig det (när de äe brunstiga)…men även använt för att göra mjöd bra och heter även ”mjödört”. Teet är också bra mot reumatism.
Jag vet inte – ska jag sy fast röda hängslen istället? Det ser lite konstigt ut tycker jag när de vita hängselbanden smältet in mot särken och inte syns…
Det var så fint idag – en riktig sommaridyll!
Lite pekande vid korset också 🙂
Utsikt mot Hovgården på Adelsö.
Det gick även en engelsk matvandring samtidigt. Nere vid museet igen ingick det lunch med ärtsoppa, lingonsaft, bröd och färskost utanför museet efteråt och det var gott. Ärtsoppa är verkligen gott ibland!
Smulan hade också en bra dag och fick sitta i knät hos en i gruppen när vi hjälpte till att servera efter guideturen. Tröttis i linneduk.
Det blev en härlig dag och jag jag är tacksam att vi fick en till av dessa magiska Björködagar med en härlig grupp.
Kram
Ps. Glömde fråga precis alla i gruppen om fotona, så hör av er om jag ska ta bort något foto. Ds.
Har varit två dagar i rad på Medelhavsmuseet. Igår var det skolvisningen ”Medelhavet runt” och i dag var det familjevisningen ”Faraoner och människor i Egypten”. En student från Stockholms universitet, som skriver en uppsats i museipedagogik, var med på båda visningar. När någon följer med för att studera själva visningspedagogiken med metoder, till skillnad från innehållet, så blir det ett tillfälle att faktiskt tänka själv på vad det är jag gör när jag visar, själva ”huret” – fast efteråt förståss 😉
Tack för fotot Karin Törnros!
Det var runt 45 personer med på familjevisningen idag, varav runt 20 var barn. Barnen var jättefina på båda visningarna 🙂 Första guideturen med Pikachu också ?
Pikachu sötis!
Hade plattan med mig idag och det är bättre med ett skal som sitter fast, än det med magnet jag har på Historiska. Känner mig mycket tryggare med min egen. På skolvisningen igår hade jag mina laminerade bilder, men jag har inte alla dom i plattan. Med laminerade bilder är det lättare att spontant sätta ihop visningar, men med den lysande skärmen blir det tydligare även där det inte finns lampor, samt att det går att zooma.
Kom i alla fall på hur jag skulle läsa ut Taperts ålder på stora sarkofagen! Jag visste att hon blev 70 år, 4 månader och 14 dagar 🙂 (Tack Fredrik) men inte var exakt det stod. Här nu illustrerat i färg, som jag gjorde lite snabbt innan visningen. Det upp-och-nedvända u:et är 10.
Underbart att se Sesostris komma till liv! Även om han hade lite problem med bakterier i öronen…
Även underbart att lyssna på Lova när hon funderade över hur hon skulle rita det hon sett i utställningen! Det här är Osiris domstol!
Kram ?
I väntan på tentasvar – en tenta som var den knepigaste av tentor (via dator) pga flervalfrågor med många olika alternativ som jag blev helt förvirrad av… så har jag fortsatt plugga!
En helig plats som är omöjlig att förstå utan kunskap om arkeologi, religion, mytologi och år av forskning av olika forskare. Jag kan se platsen befolkad, använd och i en annan skepnad och jag längtar ibland efter att kunna resa tillbaka i tiden och vara med!
Helgö ?
Den heliga berghällen.
Vet att jag missade att ta upp en sak i en essäfråga som jag kan, men som helt föll ur huvudet… Hoppas någon klarar tentan – det kom 32 stycken (jag försökte räkna) av 100 studenter och minst fem gick efter en halvtimme. Det var en svår kurs och jag önskat att den hade varit roligare som helhet. Jag älskar ju fornnordisk religion och mytologi, så jag vet inte vad som hände – bortfallet av studenter var ju enormt. Men å andra sidan vet jag inte om det är vanligt att 70% hoppar av?
Jag gick kursen för att jag är intresserad och för att jag ville höra föreläsarna. Hade gärna suttit där i en osynlighetsmantel… Jag läste för min egens skull och för att jag vill bli en ännu bättre guide. Jag vill kunna förmedla den forntida religionen på Helgö eller Historiska på ett rättvist sätt. Jag har lärt mig massor men det känns jobbigt att de där flervalsfrågorna ställde till det och att jag var så nervös av att jag på sätt och vis känner några av lärarna på kursen. Nästan så jag undrar varför jag utsatte mig för det över huvud taget…men kunskapstörst är en stark kraft i mig ?
Jag visade Helgö för mina grannar häromdagen. De ska få gäster och eftersom jag inte är hemma då, så gick vi runt och pratade om vad de kan visa själv. Det känns viktigt att de som bor på Helgö tycker om, är intresserade och förstår vilken ö de faktiskt lever på 🙂
Bronsåldersröset.
Sikten är viktig här uppe och jag skulle vilja att ”elledningsgatan” hölls öppen även fortsatt, nu sedan de grävt ned kablarna.
Undrar hur länge det växt ljung här?
Så nu är det bara att vänta och se om jag lyckats kryssa i en prick i rätt cirkel… Det är ingen katastrof om jag måste göra omtenta. Då blir det bara lite mer läsande och kanske lite mer fastnar för framtiden ?
Kram